What do you think?
Rate this book
Mig äger ingen
Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa, härdare vid Metallverken i Västerås. En berättelse om klasstillhörighet, manlighet och utanförskap. Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall.
294 pages, Paperback
First published January 1, 2007
93 people are currently reading
1891 people want to read
About the author
Åsa Linderborg
16 books44 followersÅsa Natacha Linderborg (née Andersson, born 20 May 1968) is a Swedish writer and historian. She writes regularly for Aftonbladet, where she works as chief cultural editor.
Åsa Linderborg was born in the city of Västerås, where she also grew up. Her father worked as a metalworker and her mother, Tanja Linderborg, is a former politician and Member of Parliament for the Left Party – Communists. Åsa Linderborg herself became a member of the Left Party – Communists in 1980 and the following year of its youth wing, the Communist Youth. In 1987 she became an ombudsman for the Communist Youth in Mälardalen.
Linderborg graduated with a Ph.D. in history from Uppsala University in 2001 with the dissertation Socialdemokraterna skriver historia ("Social Democrats Write History: History Writing Used as an Ideological Power Resource"), about the Swedish Social Democratic Party.
In 2007 Mig äger ingen , was released. The book received good reviews and was nominated for the August Prize in the category best Swedish-language novel of the year.
On 27 March 2008, Linderborg was presented as the new deputy cultural editor of Aftonbladet, with Karin Magnusson becoming the chief cultural editor. In 2009 Linderborg replaced Magnusson as chief cultural editor.
Åsa Linderborg was born in the city of Västerås, where she also grew up. Her father worked as a metalworker and her mother, Tanja Linderborg, is a former politician and Member of Parliament for the Left Party – Communists. Åsa Linderborg herself became a member of the Left Party – Communists in 1980 and the following year of its youth wing, the Communist Youth. In 1987 she became an ombudsman for the Communist Youth in Mälardalen.
Linderborg graduated with a Ph.D. in history from Uppsala University in 2001 with the dissertation Socialdemokraterna skriver historia ("Social Democrats Write History: History Writing Used as an Ideological Power Resource"), about the Swedish Social Democratic Party.
In 2007 Mig äger ingen , was released. The book received good reviews and was nominated for the August Prize in the category best Swedish-language novel of the year.
On 27 March 2008, Linderborg was presented as the new deputy cultural editor of Aftonbladet, with Karin Magnusson becoming the chief cultural editor. In 2009 Linderborg replaced Magnusson as chief cultural editor.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 241 reviews
Read
July 27, 2011En ändlöst vacker bok och så ömsint skrivet om en man, främst pappa, som var så fast i sig själv och drömmar om att få växa. Det var länge sen jag grät vid en bok, senast var Tomas Sjödins "Ett brustet halleluja", men här går det inte att hålla tårarna borta då jaget i boken förklara sin kärlek till pappan trots tider av hat och undvikande.
Det finns så mycket i den här boken som gör den värd att läsa och jämför man den med "Svinalängorna" och "Hatet" så är den stora skillnaden den att Linderborg är en betydligt mer begåvad författare. Men jag tror också att hennes ingång till porträttet av sin pappa är mer vinnande för hon försöker att skriva utifrån hans perspektiv trots att boken har en förstapersonsberättare. Fokuset på pappan gör att Lindeborg utnyttjar gestaltning mer än t.ex. Alakoski vilket i sin tur göra att läsaren måste använda sin fantasi och empati för att sätta sig in i berättelsen. Här känner man verkligen med pappan och dottern. Utmärkt författande och full av kärlek trots allt.
Det finns så mycket i den här boken som gör den värd att läsa och jämför man den med "Svinalängorna" och "Hatet" så är den stora skillnaden den att Linderborg är en betydligt mer begåvad författare. Men jag tror också att hennes ingång till porträttet av sin pappa är mer vinnande för hon försöker att skriva utifrån hans perspektiv trots att boken har en förstapersonsberättare. Fokuset på pappan gör att Lindeborg utnyttjar gestaltning mer än t.ex. Alakoski vilket i sin tur göra att läsaren måste använda sin fantasi och empati för att sätta sig in i berättelsen. Här känner man verkligen med pappan och dottern. Utmärkt författande och full av kärlek trots allt.
October 23, 2021
Cholernie wzruszające wspomnienia z dorastania. Ojciec alkoholik, matka trochę poza obrazem, świat bez ciepłych śniadań, czystych ubrań i pasty do zębów. A mimo wszystko również o uczuciach i to innych niż żal czy rozczarowanie (choć i ich nie brakuje).
Słowem opowieść o trudnej i nieoczywistej miłości.
Słowem opowieść o trudnej i nieoczywistej miłości.
April 13, 2020
Läste om denna nu 10 år senare. Fortfarande en av de bästa böcker jag läst. Skrattar och gråter, så fint, rörande, sorgligt och så mycket kärlek ❤️🙏
October 13, 2021
Så fint bara. Kärleken och smärtan
November 2, 2025
Get hela sista halvan av boken perf👍🏽 kanske hit lite close to home när den utspelar sig i Västerås
July 2, 2022
Ett kärleksfullt, intressant porträtt över Åsas far Leif Andersson härdarmästare, och deras liv tillsammans under Åsas uppväxt.
Tycker att den far Åsa beskriver är en fascinerande man, född in i och välsignad med flera maskulina egenskaper ( duktig idrottare, stor och stark, duktig på handarbete) likväl på något sätt oförmögen att ta vara på dessa och vara tillfredsställd med sig själv. Å andra sidan är han ömsint, noggrann kring inredning och dragen mot bildade diskussioner. Genomgående är det en motsägelsefullhet och en mångfacettering, som gör härdarmästare Leif Andersson spännande men som man också anar har del i att han inte hittar sin plats i livet och blir en i vissa avseenden tragisk figur.
Boken ger också en tydlig bild över arbetarrörelsens uppgång och fall, samt förändringarna i det gamla folkhemmet.
Allt som allt en kanonbra bok, skriven med kärlek om en inte så kanonbra farsa alltid men som verkar har gjort sitt bästa.
Tycker att den far Åsa beskriver är en fascinerande man, född in i och välsignad med flera maskulina egenskaper ( duktig idrottare, stor och stark, duktig på handarbete) likväl på något sätt oförmögen att ta vara på dessa och vara tillfredsställd med sig själv. Å andra sidan är han ömsint, noggrann kring inredning och dragen mot bildade diskussioner. Genomgående är det en motsägelsefullhet och en mångfacettering, som gör härdarmästare Leif Andersson spännande men som man också anar har del i att han inte hittar sin plats i livet och blir en i vissa avseenden tragisk figur.
Boken ger också en tydlig bild över arbetarrörelsens uppgång och fall, samt förändringarna i det gamla folkhemmet.
Allt som allt en kanonbra bok, skriven med kärlek om en inte så kanonbra farsa alltid men som verkar har gjort sitt bästa.
September 26, 2024
vakker og fæl om hverandre. flott oppvekstskildring, rørende, trist, moro og interessant om sosialisme og arbeiderklasse i etterkrigstidens sverige og om veldig spesielt far- og datter-forhold. koste meg:) strong four stars👍
July 14, 2021
jag grät
October 25, 2024
Så kärleksfull och sorglig
June 11, 2024
Åsa vokser opp med en far som er alkoholiker, og ilegges bekymringer og ansvar et barn absolutt ikke skal ha. Samtidig får man et hjerte for faren, som har stor kjærlighet for Åsa, og kjenner på skam og ensomhet. Blir oppriktig lei meg av å tenke på at flere barn vokser opp under slike omstendigheter. Dette var trist, gripende og ekte.
February 16, 2018
Opowieść córki o ojcu. O ojcu, z którym zostawiła ją matka, gdy się przekonała, że jest on alkoholikiem (funkcjonującym i pracującym, ale jednak) i odeszła. (Moja reakcja: WTF? jak można było tak nieodpowiedzialnie postąpić?). Ojciec może i pije, ale jednak się stara. Pracuje - jest robotnikiem w zakładach metalurgicznych,kocha Asę tak, jak potrafi. O dom dbać nie potrafi, nie myją się, nie mają powłoczek na kołdrę, dziewczynka nawet nie ma własnego porządnego łóżka (a biedni nie są). Tuż obok jest rodzina, dziadkowie, kuzynostwo, jest jakiś rodzinny system wsparcia. Kiedy Asa podrasta i dostrzega więcej wad ojca, odchodzi by zamieszkać z matką.
Wbrew pozorom, to nie była rodzina patologiczna. Nikt nikogo nie bił, było co jeść, młoda chodziła do szkoły. A jednak czai się w tej książce jakaś niewypowiedziana rozpacz. Kiedy "dziewuszka" podrasta i wyprowadza się od ojca, ten jakby traci częściowo chęć do życia i pogrąża się bardziej w alkoholizmie.
Odebrałam tę książkę jako strasznie przygnębiającą i smutną.
To też dobre dopełnienie obrazu Szwecji.
Wbrew pozorom, to nie była rodzina patologiczna. Nikt nikogo nie bił, było co jeść, młoda chodziła do szkoły. A jednak czai się w tej książce jakaś niewypowiedziana rozpacz. Kiedy "dziewuszka" podrasta i wyprowadza się od ojca, ten jakby traci częściowo chęć do życia i pogrąża się bardziej w alkoholizmie.
Odebrałam tę książkę jako strasznie przygnębiającą i smutną.
To też dobre dopełnienie obrazu Szwecji.
November 17, 2017
Åsa Linderborg skriver enkelt, klart och vackert om uppväxten med sin alkoholiserade arbetarpappa och politiskt aktiva medelklassmamma i Västerås på 70-talet. Det är fattigt, skitigt, pinsamt, hemskt, sorgligt, roligt och underbart. Älskade den! Grät hysteriskt de sista trettio minuterna av lyssnandet, vill verkligen läsa den som riktig bok.
January 29, 2018
Wspaniała książka. Chciałam sobie dać kilka dni na ochłonięcie po niej, żeby napisać coś mądrego, ale nadal ciężko znaleźć mi słowa. Ona jest po prostu jak życie. Zachwycająca i odpychająca, radosna i smutna, dobra i zła. Po prostu cudowna.
June 15, 2023
Took me forever to finish. I liked how brutally honest and objective it was. It was so real and easy to relate to in that way, but That also made it kinda boring. Not in the sense that it was bad or poorly written, it was just way too easy to put down and forget about.
September 26, 2024
Fin och sorglig berättelse om en dotter och hennes pappa, och vardagen genom livet.
Även om uppväxten i boken går lite upp och ned så gör den mig nostalgisk över min egen uppväxt. Som om författaren fångar små vardagliga upplever som alla kan relatera till, bara genom att växa upp i Sverige.
Man får lust att kolla i gamla fotoalbum, så känns det.
Även om uppväxten i boken går lite upp och ned så gör den mig nostalgisk över min egen uppväxt. Som om författaren fångar små vardagliga upplever som alla kan relatera till, bara genom att växa upp i Sverige.
Man får lust att kolla i gamla fotoalbum, så känns det.
January 30, 2024
Väldigt fint om kärleken mellan en pappa och en dotter och spriten som kom emellan.
July 18, 2024
Tack Clara för att du fick mig att köpa den! Så fin och sorglig, hulkgråt och tårar från min sida. Finafina pappor
November 19, 2024
Läste den i våras, kan nog vara topp tre böcker jag läst. Så fin och jag är tacksam att kunna få läsa den!
January 27, 2022
Lasīšanas laiks pārklājās ar iespēju skatīt Ances Vilnītes izstādi "Dievs Tēvs Debesīs". Atbalsojās spēcīgi un dziļi. Priecāšos par šī tulkojumu latviešu valodā.
July 19, 2022
Stark och fin, jag grät
August 10, 2024
Tyckte jättemycket om denna boken och hur fint den skildrade en komplicerad relation som var full av brister men också full av kärlek. Hur hennes pappa förändras framför henne i takt med att hon växer upp och förstår mer av världen. Det enda konstanta är kärleken till sin dotter men som inte räcker ända fram. Kanske en femma egentligen men är snål !
August 25, 2024
Bästa ja läst
May 4, 2024
3,5 - svår att komma in i men slutet var jättefint
October 31, 2022
Otrolig.
July 27, 2016
"Jag frågade mamma varför jag inte fått följa med henne den där kvällen. Hon svarade alltid samma sak. Hon tyckte så synd om pappa att hon gav honom det finaste hon hade".
In haar autobiografische roman "Mig äger ingen" beschrijft Åsa Linderborg op heel unieke wijze haar kinderjaren, haar tienerjaren en ook de daaropvolgende jaren als volwassen vrouw en moeder met als rode draad in het verhaal de band die ze met haar vader Leif had. Vader Leif, een arbeider tewerkgesteld in de metaalfabriek in Västerås, stond er alleen voor met zijn dochter nadat zijn echtgenote Tanja hem verlaten had voor een ander. Hij vlucht weg in drank en communistische praat, doch de angst om op te vallen, om gezien te worden - en dus beoordeeld - staat de strijd om verandering in de weg. Dit in tegenstelling tot zijn echtgenote, die wel degelijk actief is in een politieke beweging.
Hoewel Åsa het hoofdpersonage is in het boek en het verhaal vanuit haar perspectief wordt verteld, staat eigenlijk toch Leif centraal. Een bijzonde boeiend en aangrijpend verhaal, waarin drankmisbruik en de armoede van de arbeidersklasse een belangrijke rol spelen. Toch is het geen kommer en kwel, integendeel. De manier waarop Åsa schrijft, met de nodige humoristische kwinkslag, zorgt ervoor dat vooral de liefde van een vader voor zij dochter in de verf komt te staan. Een ietwat klungelige liefde, met verwoede doch vergeefse pogingen om goed te doen ("willen maar niet kunnen"), die zonder veel dramatiek wordt beschreven. Dit maakt van het boek een aangrijpend, realistisch verhaal zonder overdreven drama.
"Pappas liv hade varit mycket lättare om han inte förväntat sig de mest omöjliga saker".
Voor de liefhebbers van Zweden en een stukje Zweedse politieke geschiedenis valt er ook heel wat te rapen in het verhaal, wat natuurlijk een cultureel extraatje is.
Een boek dat nog even na blijft zinderen, dat aanzet tot nadenken. Ik twijfel tussen 3,5 en 4 sterren omdat er toch ook een aantal bijzonder langdradige stukken in zitten, waarin uitvoerige beschrijvingen eindeloos doorgaan zonder enige meerwaarde te bieden voor het verhaal. Ik beken, tot 2 keer toe sloeg ik zo'n stuk over tot er weer "actie" was in het boek. Dat is jammer.
Maar zeker een bijzonder mooi, aangrijpend verhaal dat het lezen waard is.
In haar autobiografische roman "Mig äger ingen" beschrijft Åsa Linderborg op heel unieke wijze haar kinderjaren, haar tienerjaren en ook de daaropvolgende jaren als volwassen vrouw en moeder met als rode draad in het verhaal de band die ze met haar vader Leif had. Vader Leif, een arbeider tewerkgesteld in de metaalfabriek in Västerås, stond er alleen voor met zijn dochter nadat zijn echtgenote Tanja hem verlaten had voor een ander. Hij vlucht weg in drank en communistische praat, doch de angst om op te vallen, om gezien te worden - en dus beoordeeld - staat de strijd om verandering in de weg. Dit in tegenstelling tot zijn echtgenote, die wel degelijk actief is in een politieke beweging.
Hoewel Åsa het hoofdpersonage is in het boek en het verhaal vanuit haar perspectief wordt verteld, staat eigenlijk toch Leif centraal. Een bijzonde boeiend en aangrijpend verhaal, waarin drankmisbruik en de armoede van de arbeidersklasse een belangrijke rol spelen. Toch is het geen kommer en kwel, integendeel. De manier waarop Åsa schrijft, met de nodige humoristische kwinkslag, zorgt ervoor dat vooral de liefde van een vader voor zij dochter in de verf komt te staan. Een ietwat klungelige liefde, met verwoede doch vergeefse pogingen om goed te doen ("willen maar niet kunnen"), die zonder veel dramatiek wordt beschreven. Dit maakt van het boek een aangrijpend, realistisch verhaal zonder overdreven drama.
"Pappas liv hade varit mycket lättare om han inte förväntat sig de mest omöjliga saker".
Voor de liefhebbers van Zweden en een stukje Zweedse politieke geschiedenis valt er ook heel wat te rapen in het verhaal, wat natuurlijk een cultureel extraatje is.
Een boek dat nog even na blijft zinderen, dat aanzet tot nadenken. Ik twijfel tussen 3,5 en 4 sterren omdat er toch ook een aantal bijzonder langdradige stukken in zitten, waarin uitvoerige beschrijvingen eindeloos doorgaan zonder enige meerwaarde te bieden voor het verhaal. Ik beken, tot 2 keer toe sloeg ik zo'n stuk over tot er weer "actie" was in het boek. Dat is jammer.
Maar zeker een bijzonder mooi, aangrijpend verhaal dat het lezen waard is.
April 4, 2008
Enkel och anspråkslös men kanske just därför så otroligt vacker och stark.
November 6, 2023
mycket bra bok!! trots tunga och sorgliga teman kändes den kul att läsa (även om en del tårar fälldes)
May 21, 2022
Het begin is mooi. Ik begon toen ik in juli 2021 op vakantie was en kwam wel een flink eind. Het greep me wel, want je leest niet vaak dat een kind bij de vader blijft wonen. Hun band is bijzonder. Moeilijk, maar hecht.
Naar het midden toe was mijn vakantie voorbij. Het is wel een mooi boek, maar ergens ook niet mooi genoeg om verder te lezen na de vakantie.
Tot ergens in april 2022. Ik wilde het toch niet onuitgelezen terug in de kast doen. Wat me opvalt, is dat er sommige stukken in zitten waarvan ik me afvraag wat ze toevoegen.
Meer naar einde toe snapte ik het beter. Het is gewoon loslaten en beleven.
Hoe verder ik kwam, hoe meer ik ook gegrepen werd door de volwassen versie van Åsa, waarin haar vader tussen de 50 en 60 jaar is. Vanaf daar werd het weer heel mooi. Het raakt me wel, hoe ze beschrijft dat haar band met haar vader een worsteling is. Eigenlijk altijd al, maar hoe ouder ze wordt, hoe meer woorden ze eraan kan geven. En dat raakte me. Dus, zeker blij dat ik het uitgelezen heb. Toch een sfeer waar je nog even in blijft hangen.
Naar het midden toe was mijn vakantie voorbij. Het is wel een mooi boek, maar ergens ook niet mooi genoeg om verder te lezen na de vakantie.
Tot ergens in april 2022. Ik wilde het toch niet onuitgelezen terug in de kast doen. Wat me opvalt, is dat er sommige stukken in zitten waarvan ik me afvraag wat ze toevoegen.
Meer naar einde toe snapte ik het beter. Het is gewoon loslaten en beleven.
Hoe verder ik kwam, hoe meer ik ook gegrepen werd door de volwassen versie van Åsa, waarin haar vader tussen de 50 en 60 jaar is. Vanaf daar werd het weer heel mooi. Het raakt me wel, hoe ze beschrijft dat haar band met haar vader een worsteling is. Eigenlijk altijd al, maar hoe ouder ze wordt, hoe meer woorden ze eraan kan geven. En dat raakte me. Dus, zeker blij dat ik het uitgelezen heb. Toch een sfeer waar je nog even in blijft hangen.
December 16, 2025
Virkelig smukt skrevet. Her er der nogle stærke karakterer, som Linderborg får beskrevet på en virkelig skarp og fin måde. Man føler virkelig man kender dem, og kan se scenerne for sig. Jeg var meget imponeret, da jeg begyndte på den og blev hurtigt revet med ind i fortællingen og var meget investeret. Den mindede mig en smule om Annie Ernaux' noget kortere historier.
Den formåede heller ikke at holde min opmærksomhed. Omkring halvvejs inde følte jeg, at jeg trådte vande og bevægede mig rundt i de samme beskrivelser om farens alkoholisme. Jeg trængte til noget mere handling. Et skifte. En klar tråd til, hvor resten af romanen skulle føres hen. Jeg nåede derfor ikke at læse den færdig, inden bibliotekets afleveringsfrist ringede på og ville have bogen tilbage.
Den formåede heller ikke at holde min opmærksomhed. Omkring halvvejs inde følte jeg, at jeg trådte vande og bevægede mig rundt i de samme beskrivelser om farens alkoholisme. Jeg trængte til noget mere handling. Et skifte. En klar tråd til, hvor resten af romanen skulle føres hen. Jeg nåede derfor ikke at læse den færdig, inden bibliotekets afleveringsfrist ringede på og ville have bogen tilbage.
February 6, 2023
En applåd för första boken på året…
Tack, tack så mycket
Det är en extremt speciell känsla att läsa en barndomsskildring. Nostalgi som får en att känna så mycket glädje tillsammans med en oändlig sorg. Åsa gör det på ett fantastiskt sätt.
”Lagt en hand på hans panna och sagt att jag var så tacksam över att jag fått lära känna honom. Tacksam över all okomplicerad kärlek och alla komplicerade erfarenheter. (…) Att vi varit duktiga båda två.”
En pappa som var så mycket och som hade så mycket kärlek men ändå inte räckte till
Tack, tack så mycket
Det är en extremt speciell känsla att läsa en barndomsskildring. Nostalgi som får en att känna så mycket glädje tillsammans med en oändlig sorg. Åsa gör det på ett fantastiskt sätt.
”Lagt en hand på hans panna och sagt att jag var så tacksam över att jag fått lära känna honom. Tacksam över all okomplicerad kärlek och alla komplicerade erfarenheter. (…) Att vi varit duktiga båda två.”
En pappa som var så mycket och som hade så mycket kärlek men ändå inte räckte till
Displaying 1 - 30 of 241 reviews