Vad innebär det att tro? Behövs det en särskild talang eller fallenhet, eller är det en nåd som förunnats en del av oss? Kan alla lära sig?
Merete Mazzarella har alltid hört till kyrkan. Under hela sitt författarliv har hon närmat sig de stora frågorna. Ändå är det första gången hon utforskar vad hon själv egentligen tror på, och hur.
Mazzarella beskriver sina försök att närma sig en hållbar gudstro: hon går i kyrkan, försöker lära sig att be, hon läser Bibeln. Där får hon tillfälle att granska Jesus, en gestalt hon blir mer misstänksam mot än hon varit.
Nånting på andra sidan är också en betraktelse av hur livet efter döden ser ut i litteraturen. På vilka vis har helvetet och himlen beskrivits, och vad säger det om vår mänsklighet?
Min farmor berättade om hur det i hennes finlandssvenska kretsar inte talas mycket om tro och religion, men att någon skrivit en bok där detta diskuteras. Min erfarenhet har också i allmänhet varit att vill man tala om tro så måste man röra sig mot västra kusten, i Nyländska kretsar skiftar diskussionen kring jordligare ämnen, där att troende ibland t.o.m. kan tolkas som synonym till dumbom. Mazzarella var till mig obekant och jag såg framemot att få trava igenom boken.
Innehållet motsvarade inte helt förväntningarna. Det talades sist och slutligen ganska lite om tron i svenskfinland, bortsett Mazzarellas erfarelser om gudstjänster i Ek'näs. Boken lämpade sig mera som ett uppslagsverk över andra filosofers, teologers och författares kommentarer gällande troendet. Vad som stack ut från dessa personers skriverier var mängden tvivel gentemot tro, känsla av en avsaknad kontakt till en Gud eller så hade de en (ursäkta) naiv syn på livet i himlen. Vissa personer som Svend Brinkmann, Marylinne Robinsson och Robert Marx tyckte jag hade intressanta saker att säga.
Vad Mazzarella lyckades väl med var att beskriva en slags andlig anarkism som ligger över oss och vårt samhälle men vad som saknades var hennes subjektiva upplevelser - inte för sällan fick jag en känsla över att hon gömde sig bakom orden av dessa citerade tänkare istället för att uttrycka sina egna andliga eller religiösa erfarenheter och tankar. Detta är tråkigt, eftersom jag själv har religiös hunger och skulle ha gärna ha hört mera vad en finlandssvensk från söder har att berätta. Mazzarella skriver bra och jag tycker hon har god insikt, hoppas vi får läsa mera om hennes erfarenheter inom samma ämnesområde i framtiden.