Un thriller, una leyenda, un refinado relato gótico… Ernesto no era más que un chaval cuando con su familia se marchó de Malanotte. Nunca supo la razón por la que vendieron la casa tan deprisa, como si estuvieran huyendo. Después de muchos años, vuelve y nada parece haber cambiado, solo él. Un lugar inmutable, como si estuviera bajo una vitrina de cristal, justo lo que Ernesto estaba buscando. Con su grabadora, se pasea por el pueblo entrevistando a la gente y recopilando historias. Los vestigios de un mundo que, a finales de los años setenta, parece a punto de desaparecer para dar paso a la modernidad. Pero en Malanotte hay algo antiguo y oscuro, impermeable al menor atisbo de cambio. Como una condena, como una maldición, una voz resuena desde un tiempo lejano y pide ser escuchada. Escrito por Marco Taddei, uno de los mejores guionistas italianos, e ilustrado magníficamente por La Came, Malanotte es un gesto amable y tenebroso hacia un mundo que ya no existe. Un refinado e inquietante relato gótico. Malanotte es el mismo pueblo en el que se ambienta Pantafa, la primera película de terror producida por Fandango en colaboración con Rai Cinema, protagonizada por Kasia Smutniak, dirigida por Emanuele Scaringi tras su debut con La Profezia dell’armadillo (basada en la novela gráfi ca de Zerocalcare) y el vestuario de la ganadora del Oscar Gabriella Pescucci. La historia del cómic, que precede cronológicamente a la de la película, rastrea los orígenes de la Pantafa, la criatura nocturna que te roba el aliento en una leyenda popular italiana. Cómic ganador del Premio Boscarato 2023 a mejor guion y finalista a mejor dibujo. ̶ Le diré yo una cosa. Ellos usan la tradición como quieren. Les sirve para olvidarse de la educación cívica y del decoro cristiano y sobre todo la usan como un gran trastero donde esconder sus efectos. Dese cuenta que esa gente no es tan ingenua como usted supone. Esa gente es lista. ̶ ¡Muy bien! ¿Querría repetirlo al micrófono?
Malanotte es el pueblo al que llega un joven documentalista para recuperar leyendas, canciones, adivinanzas… del lugar del que proviene su familia. Pero muy pronto descubrirá que esa localidad vive inmersa en supersticiones y secretos que, entre la verdad y la mentira, ocultan el pasado y emborronan el presente.
Este cómic destaca por el ambiente tan tenebroso que es capaz de crear, así como por un dibujo bastante espeluznante que introduce al público lector en un entorno en el que se mezclan la realidad con un pasado legendario de lo más lóbrego.
Lagom till ”spooky season” har Galago översatt och gett ut en italiensk serieroman som fungerar utmärkt för den som vill ha lite höstrys.
En ung man återvänder till sin barndomsby Malanotte med en bandspelare i bagaget för att spela in folkliga berättelser och skrönor. Hans familj flyttade hastigt därifrån när han var barn och medan Ernesto lär känna byn igen dras han också tillbaka in i det som familjen flydde ifrån, och som byn helst vill behålla begravt …
Det är en berättelse som kombinerar inslag av övernaturlig folktro med en verklig historia av kvinnoförtryck och som för tankarna till den utmärkta romanen ”Carcoma” av Layla Martinez. Här liksom där får skräckelementen representera något högst påtagligt som kanske har bytt skepnad men ändå lever kvar.
Den avlägsna byn långt från civilisationen är på många sätt en prefekt skådeplats för den här typen av berättelse. Ernesto är inledningsvis en välkommen gäst men börjar gradvis att misstänkliggöras, både för vad han gräver i men också för vilket sällskap han väljer. Utan att dra för höga växlar på jämförelsen (det dyker inte upp några fiskvarelser här!) finns det likheter med Lovecrafts ”Skuggan över Innsmouth”, inte minst i hur det lika mycket blir en skildring av personlig insikt och undergång som om en plats och dess myter.
Galago ger ut rätt lite översatta böcker (jag tror att det här är den första på två år) men när de gör det är det oftast något läsvärt, och det här är inget undantag. Rekommenderad Halloween-läsning med andra ord!
La edición de esta novela gráfica me encanta. Todo en tonos negros y blancos hace que sea mucho más perturbadora y tétrica. La historia de un pueblo donde hay una mujer que asusta a los niños y les maldice con sus nanas, me parece una premisa de 10.
Desde el principio tenemos el misterio del protagonista, que va con una máquina a investigar sobre su origen, el pueblo donde nació y en el que vivió su padre y su familia y del que parece que huyeron por algún peligro. Desde entonces su padre, y hasta su muerte ha vivido como con un pesar enorme. Pero todos parecen demasiado amables y algo esconden.
Me gusta porque todo tan oscuro y las viñetas son tan tétricas que estás esperando las siguientes escenas para ver qué pasará, cuál es el secreto que esconde ese pueblo y quién es esa señora maldita. La verdad es que me ha gustado la historia y ese final se queda ahí como diciendo, ¿Qué ha pasado? Jajaja
Muy interesante para los amantes de las novelas gráficas de misterio y terror.
Storia carina, ma onestamente mi aspettavo di più. Niente da dire sui disegni... sono bellissimi! Ho apprezzato la rappresentazione del paesino di provincia, così come le riflessioni sulla condizione femminile, le credenze popolari e la crudeltà umana. Ho messo tre stelle perchè questa storia aveva il potenziale di far sentire molta più angoscia e inquietudine, delle emozioni molto più forti, ma non c'è riuscita. Non mi ha fatto sentire niente. Peccato.
Dal secondo dopoguerra in poi, il piccolo paesino italiano, generalmente inteso, deve confrontarsi con l’avvento della modernità e con la conseguente ondata di innovazione tecnologica. In questa Graphic novel, l’idealtipico paesino di “malanotte”, benché immaginario, mette in scena tutte le dinamiche di scontro e incontro tra tradizione, mito e modernità. L’immaginario collettivo dei suoi abitanti è ancora pregno di quelle leggende antiche che ne condizionano l’esistenza e fanno da scudo verso l’esterno. Il protagonista della storia, in un’indagine antropologica, indagherà in territori oscuri e non sempre definiti che lo porteranno a perdersi su quella linea di demarcazione che si frappone tra la realtà e l’immaginazione popolare.
Malanotte es una preciosidad de obra a nivel gráfico. He disfrutado tanto con sus dibujos que he vuelto una y otra vez a páginas ya leídas, revisando el aroma y la atmósfera tan perfectamente conseguida. El recurso del dibujo en blanco y negro, mediante técnicas en las que se adivina el uso de carboncillos, minas de grafito y tintas, es idóneo para el sombrío y misterioso argumento que se desvela paulatinamente al margen del tránsito aparentemente cotidiano de un joven que regresa al pueblo. El equilibro entre lo verbal y lo visual pertenece a una esfera que roza lo cinematográfico, y por momentos parece que estemos ante un espléndido storyboard que nos sitúa ante un imaginado y sofisticado filme.
Presuroso por registrar la tradición oral de Malanotte, el protagonista conoce a los más ancianos y trata de capturar en sus voces las canciones, los chismes y los dichos populares, entre los que se cuela una vieja y curiosa leyenda, la de la Pantafa, de la que no diremos nada aquí.
Las tramas de lo legendario y lo presente se trenzan habilidosamente, y el lejano pueblo congelado en el tiempo se convierte en un escenario perfecto para una historia costumbrista que acabará desembocando en otro género más lúgubre, con evocaciones de las leyendas de siglos pasados.
En man återvänder till sin barndomshemby för att spela in skrönor och folkvisor för en avhandling han arbetar med. Byborna välkomnar honom först hem med öppna armar och deltar entusiastiskt i det hela, men när den äldsta kvinnan i byn dör efter att ha deltagit en intervju med honom blir hela byn över en natt misstänksamma mot "stadsbon". Han blir anklagad för att bringa otur och för att snoka runt i saker som inte angår utbölingar. Vad är det för hemlighet som byn försöker dölja?
Mycket stämningsfull läsning detta! Konststilen matchar handlingen perfekt - de mörka, olycksbådande delarna är det både i bild och ord, vilket skapar en tung, krypande stämning av oro. Vill inte råka avslöja hur det hela slutar genom att beskriva mer, men jag kan säga att slutet var precis så vagt och så tydligt som jag hoppades! Fantastisk småstadsskräck/tragedi.
El dibujo de La Came es precioso, pero la historia, en mi opinión, se queda un poco en tierra de nadie. Tiene muy buenos elementos pero no acaba de ser redondo.
Galago är ett av Sveriges ledande förlag när det gäller att ge ut serieböcker av svenska serieskapare, men man ger också ut guldklimpar från den europeiska seriemarknaden, som Fallet av tyske Michael Ross eller Återvändsgränder av spanjorerna Gabi Beltrán och Bartolomé Seguí för att nämna några exempel från de senaste årens utgivning. 2025 är turen kommen till Italien och en tvättäkta skräckberättelse, lagom till Halloween och allt. Det rör sig om Vaggvisan från Malanotte, författad av Marco Taddei, illustrerad av Laura Camelli, mer känd under artistnamnet La Came, och översatt av Joel Nordqvist.
Vi får följa med den unge etnologen Ernesto som återvänder till sin hemby Malanotte, en avlägsen, medeltida bergsby där tiden tycks ha stått stilla. Målet är att samla in skrönor, anekdoter och visor från bygden med en rullbandspelare, men Ernestos återkomst bär också på dunkla minnen av familjens hastiga uppbrott från byn och hans fars möte med en mytomspunnen kvinna i skogen. Ingen i byn vill prata om det Ernesto egentligen vill veta och snart inser han att han inte är välkommen längre och att en mörk ondska omgärdar honom. Vilar det en förbannelse över hans familj?
Den italienska originalboken har undertiteln La maledizione della Pantafa, vilket betyder Pantafas förbannelse och syftar på en kvinnogestalt i italiensk folktro som smyger sig in i sömnen och stjäl ens andetag. Boken är inspirerad av denna myt men även skräckfilmen Pantafa av Emanuele Scaringi som utspelas i nutid medan handlingen i Vaggvisan från Malanotte äger rum på 1970-talet.
Boken är fenomenalt illustrerad av La Came där varje skugga lurar på en fara och där den suggestiva stämningen kulminerar i en fasa som får en att bokstavligen kippa efter luft och betvivla sitt förstånd. De burleska karaktärerna i byn skildras med både ömhet, humor och vemod och bidrar starkt till en riktigt bra slutprodukt. En riktigt bra skräckhistoria som kan sin genre och som undviker tröttsamma klichéer och billiga effekter.