My lever i en värld där alla vet när de ska dö. Hela sitt liv har hon vetat att hon ska dö som artonåring. Men när hon helt oväntat överlever, och det otänkbara händer, vänds allt upp och ner. Nu har det gått ett år och My lever gömd i en lägenhet tillsammans med Theo, Liv och Lotti, de som inte heller dog när de skulle. Men frågan är om detta egentligen kan kallas för liv? My känner mer och mer att ett liv utan frihet inte är ett liv värt att leva. Samtidigt gnager frågorna och saknaden inom henne. Vad var det som hände? Hur kunde det gå så fel?
Precis som förväntat tyckte jag om den här mer än första boken, den här gav mer ”closure” och svar på frågor jag hade om hela världen som är uppbyggd. Tyckte verkligen om den här uppföljningen, är glad att jag läste den. Första var okej men den här var väldigt bra! Kan inte säga så mycket mer än så utan spoilers så avslutar här
Så intressant att läsa denna uppföljare för att få fler svar kring frågor man lämnades med i första boken. Däremot fastnade inte jag för denna lika mycket som den första då denna verkligen kändes som ett tidsfördriv majoriteten av boken. Jag gick in i denna bok med tankesättet att jag skulle få ’closure’ men det känns ändå som att jag inte riktigt fick det och därför sjunker den i poäng.
Pusselbitar är uppföljaren till Tidsfördriv som jag faktiskt läste om innan jag läste Pusselbitar och jag tyckte ännu mer om den vid en omläsning. Jag måste åter igen nämna språket, författaren har ett otroligt fint språk och jag satt och strök under citat under läsningens gång för de var så fina. Det är målande och lite poetiskt över det. Det var så roligt att få dyka ner i Tidsfördriv världen igen som har ett väldigt spännande koncept och handlingen var spännande och såklart intressant. Det var också roligt att få läsa mer om karaktärerna som alla är så olika varandra.
Pusselbitar är en otroligt fin bok, både på utsidan och insidan och jag ser fram emot att få läsa mera av författaren i framtiden!
Den här boken är egentligen så sorglig, minns inte en enda gång huvudkaraktären i nutid var lycklig (dock väldigt förståeligt). Den var väldigt lätt att läsa, minns inte att den första boken var så lättläst. Hade kunnat läsa den på en dag (vi kan ignorera hur lång tid det faktiskt tog mig). Så fin berättelse, men också mer spännande och fler plot twists än i Tidsfördriv!