Lea har åkt till Paris på sabbatsår för att fly Sverige och sitt stressiga liv. Där träffar hon den karismatiska bohemen Michel och kastas in i en kärlekshistoria som till en början verkar vara direkt från himmelriket.
Allt är bara bra, tack handlar om Lea som vill älska och bli älskad till varje pris. Om en kärlek som kanske egentligen är någonting annat och ett ensamt hjärta som vägrar släppa taget om drömmen om tomtebolycka med mamma, pappa, barn på lycklig promenad genom sommarstan en solig söndag. Den handlar om Famous Grouse, skam, svartsjuka och att bita ihop sina käkar det hårdaste man kan, blunda och tänka på något annat en stund.
”Allt är bara bra tack” är Moas debutroman och jag har förstått att den är baserad på hennes egna erfarenheter av en destruktiv relation. Det är en roman om att älska och att bli älskad till vilket pris som helst. Moa är, som alltid, fenomenal på att skriva om relationer. Trots allt det hemska som huvudpersonen Lea utsätts för så går det inte att sluta läsa, eller som i mitt fall att lyssna på denna fängslande historia.
Det är stark skildring av hur det är att leva i en destruktiv relation, om skam, längtan efter kärlek och kärnfamiljslycka.
3,5? Det är jättesvårt att tycka synd om Lea. Hon är en verklighetsfrånvänd, självömkande tjej från Östermalm som inte vill ta ansvar för sitt eget liv. Och det tror jag är bokens största förtjänst, även om det eventuellt var oavsiktligt. För även om berättarjaget hade varit handlingskraftig och jordnära, arbetat med något relaterbart eller haft föräldrar med normal inkomst, så hade hon blivit misshandlad av den jäveln i alla fall. Hennes naivitet blir ett viktigt tillskott eftersom att den inte spelar någon som helst roll.
Andra halvan av den här lite för långa romanen var hårresande realistisk och ärligt skildrad. Fick pausa ibland när det kändes för jobbigt vilket är ett bra tecken. Detta lyckades nästan väga upp för den tröga starten! Jag upplevde att kärlekshistorien med Michel länge saknade länge verkliga känslor och därför blev ett långrandigt uppradande av olika omständigheter och händelser. Berättelsen hade fått mer djup om vi som läsare fick vara med och bli riktigt jävla förälskade i en verklig människa, beskriven på ett mer innerligt sätt.
Herngren skriver så himla bra, om vardagslivet, det stora och det lilla. Här är en kletig kärlekshistoria i botten som blir lite väl mycket ibland, men förutom den irriterande naiviteten hos huvudpersonen så är den bra.
Denna boken är super bra därför att författaren skriver jätte bra och handlingen är super bra. Det finns inget som är jätte dåligt med den det är nog en av dem bäst böckerna som jag har läst i denna serien. Jag kan rekommendera den.
Viktigt och starkt ämne, väl berättat. Man förstår både känslorna och mekanismerna redan efter några kapitel – vilket gör att resten av boken känns lite utdragen. Samma budskap återkommer i olika varianter, och det hade gärna fått vara mer koncentrerat. Men absolut läsvärd.
En bok som ger mig lite ont i magen. Kanske inte en "vackert skriven" bok, som de jag brukar gilla mest. Men boken är skriven så att man förstår varför huvudpersonen fastnar i den situationen hon gör. Trots att det rent logiskt verkar idiotiskt. En bok att sträckläsa.
Jag tycker att Moa Herngren är så himla duktig på att beskriva känslor; och när jag läser hennes böcker ryser jag i hela kroppen för att allting är så väl beskrivet. "Allt är bara bra, tack" är inget undantag. Riktigt känsloladdad och vacker (men samtidigt oerhört tragisk) bok.
Boken var helt okej, och beskriver mycket väl hur en toxic relation kan se ut, och hur svårt det kan vara att inse problematiken själv. (Jag kände konstigt nog inte så mycket med karaktärerna).