In Wie zwijgt stemt toe houdt Jari Kekkonen ervan om te winnen. Hij heeft een gloednieuwe Mercedes, een prachtige familie en een elegante villa in de rijke buurt om dat te bewijzen. Sasho Palevski, met zijn bescheiden arbeidersachtergrond en immigrant-ouders, was een beruchte herrieschopper toen hij jong was. En nu hij eenmaal volwassen is, lukt het hem maar niet om van die reputatie af te komen. Wanneer Jari’s dochter en Sasho’s zoon een relatie krijgen, komen de twee werelden samen.
Amanda is beeldschoon, leeft een druk sociaal leven en is de jongste dochter in de familie Kekkonen. Dan komt ze Niko Palevski tegen. Terwijl de Kekkonens bang zijn dat Niko in de gewelddadige voetsporen van zijn vader zal treden, vrezen de Palevski’s juist dat feestbeest Amanda hun zoon van zijn ijverige pad laat afdwalen.
Dan wordt Amanda dood gevonden – en Niko wordt de hoofdverdachte. Heeft Niko zijn vaders gewelddadige neigingen geërfd, of wordt de jongeman onterecht beschuldigd? Niko houdt vol dat hij een zwijgplicht heeft… Maar aan wie?
Det är ingen hemlighet att Mattias Edvardsson är en av mina favoritförfattare, och att läsa en ny bok av honom är helt enkelt ett måste. Det var med höga förväntningar jag kastade mig över Lova mig tystnad, och givetvis blev jag inte besviken. Trots att jag läst en tidig version av berättelsen så är det som att läsa något nytt.
Lova mig tystnad är en välskriven berättelse som berör. Mattias Edvardsson är en mästare på att bygga en historia, både utifrån skrivandet och utifrån innehållet. Jag vet ingen annan författare som kan skriva om föräldraskap på samma sätt. Oavsett bakgrund och erfarenheter tror jag vi alla kan relatera. För mig blir Lova mig tystnad en påminnelse om den plågsamma ständigt närvarande oron man har för sina barn, oavsett ålder. Man vill att det ska gå bra, att de ska vara lyckliga, att de ska fatta kloka egna beslut. Samtidigt kan man inte påverka det minsta mer än att bara finnas där när de behöver det. Lova mig tystnad handlar om den där svårdefinierade gränsen. När lägger man sig i för mycket? När gör man det för lite? När finns man där för dem? När gör man det inte? Lova mig tystnad handlar om när alla dessa små beslut får ett katastrofalt resultat. Eller när alla små besluten blir helt rätt.
Karaktärsteckningarna är en av styrkorna med Lova mig tystnad. Huvudpersonerna är både föräldrarna och barnen, men det är främst papporna som får berätta historien. Pappan Jari och pappan Sasho. Deras röster är intressanta, och jag känner med dem flera gånger. Vi får också Amandas och Isabellas perspektiv i andra kapitel. Jag tycker Mattias Edvardsson ger dessa två tonårstjejer realistiska röster. Det är inte alltid lätt att skriva ur ett tonårsperspektiv, men i Lova mig tystnad är det välgjort. Jag tycker om att man gradvis lär känna de olika karaktärerna, och gradvis förstår att allt kanske inte är som man först trodde. Det perfekta kanske är ruttet, det som verkar trasigt är fyllt av kärlek.
Miljön är betydelsefull i Lova mig tystnad, som utspelar sig i Trelleborg. Jag har aldrig varit där, men får ändå med mig stämningen, vädret och historien invävt på ett snyggt sätt. Staden blir en alldeles egen karaktär i berättelsen.
Lova mig tystnad hör hemma i spänningsgenren, men den är den typ av bok som man vill sätta i händerna på de som har fördomar om vad en deckare kan vara, för den är så mycket mer. Det är en spännande historia som är uppbyggd på ett skickligt sätt, där det är små ledtrådar här och var som man förstår först efteråt. Det är olika berättarperspektiv, och det är olika tidsperspektiv, men det blir aldrig rörigt, bara spännande. Lova mig tystnad är en bok som var svår att släppa.
Så var det där med att nu vänta på nästa bok av Mattias Edvardsson… Tålamod…
När man plockar upp en bok av Mattias Edvardsson vet man att riktigt bra läsning väntar. Hans nya spänningsroman ”Lova mig tystnad” är en riktig bladvändare och jag varnar för sträckläsning. Jag påbörjade boken och kunde inte släppa den. Handlingen, karaktärerna, språket och att det handlar om tonåringar och hur svårt det är att vara förälder grep verkligen tag i mig. Jag är ju själv tonårsförälder till två killar och därför tror jag att boken kom extra nära mig. Livet i en småstad, klassklyftor, olika syn på uppfostran och hur tidigare generationers handlingar påverkar deras barn är också saker som tas upp i romanen. Ett riktigt relationsdrama med spänningsinslag, som Mattias är en mästare på.
En välskriven berättelse som verkligen berör och leder till eftertanke om uppfostran och föräldraskap. Vi får i början en bild av vad som hänt, men ju mer vi reda på desto fler dimensioner finns det. Och så är det även med karaktärerna, de har ju flera sidor och när gamla hemligheter kommer upp i ljuset så väcks nya perspektiv. Mattias kan verkligen konsten att skriva om relationer med oväntade tvistar och vändningar. Så bra!
Jari Kekkonen houdt ervan om te winnen. Hij heeft een gloednieuwe Mercedes, een prachtige familie en een elegante villa in de rijke buurt om dat te bewijzen. Sasho Palevski, met zijn bescheiden arbeidersachtergrond en immigrant-ouders, was een beruchte herrieschopper toen hij jong was. En nu hij eenmaal volwassen is, lukt het hem maar niet om van die reputatie af te komen.
Amanda is beeldschoon, leeft een druk sociaal leven en is de jongste dochter in de familie Kekkonen. Dan komt ze Niko Palevski tegen. Terwijl de Kekkonens bang zijn dat Niko in de gewelddadige voetsporen van zijn vader zal treden, vrezen de Palevski’s juist dat feestbeest Amanda hun zoon van zijn ijverige pad laat afdwalen.
Dan wordt Amanda dood gevonden – en Niko wordt de hoofdverdachte. Heeft Niko zijn vaders gewelddadige neigingen geërfd, of wordt de jongeman onterecht beschuldigd? Niko houdt vol dat hij een zwijgplicht heeft… Maar aan wie?
'Wie zwijgt stemt toe' is de nieuwste thriller van Mattias Edvardsson en het verhaal was weer boeiend!
Je maakt kennis met de verschillende families en ondertussen wordt er heel veel met de tijd gesprongen. Zo lees je hoofdstukken van 'voor de moord' op Amanda, maar ook dus van 'op de dag zelf' en 'na de moord'. Je voelt de hele tijd de spanning tussen de twee families.
De ontwikkeling van de relatie tussen Amanda en Niko vond ik ook heel interessant om te lezen en ik was dan ook erg benieuwd wie er achter de moord van het meisje zat. Zou het echt haar vriendje geweest kunnen zijn?
De sprongen in de tijd zorgen ervoor dat het verhaal boeiend bleef. Er is genoeg afwisseling en de personages zijn stuk voor stuk interessant. Iedereen kon voor mijn gevoel de dader zijn. Het blijkt dat een aantal mensen geheimen met zich meedragen, dus dat vond ik goed in elkaar steken.
Of dit het beste werk van Mattias is weet ik niet. Maar ik heb wel van dit verhaal genoten en kijk al weer uit naar zijn volgende boek!
På Stavstensudde i Trelleborg bor Jari och Maria med sina två tonårsdöttrar Isabella och Amanda. De har ett bra liv med bra jobb och döttrarna gör bra ifrån sig i skolan och i olika idrottssammanhang.
På andra sidan stan bor Sasho och Linda med sonen Niko. De jobbar båda på ICA, där de fastnat fast det egentligen inte var meningen. Sonen Niko däremot är duktig i skolan och en riktig pianovirtuos.
En kväll träffas Niko och Amanda och de faller genast för varandra. Föräldraparen är kanske inte riktigt lika entusiastiska över detta. Det finns något i pappornas förflutna som knyter dem samman.
En natt förändras allt och katastrofen går inte att undvika.
Edvardsson gör mig inte besviken med den fjärde delen i Lundasviten. Hans persongalleri är så snyggt sammansatt och karaktärerna utvecklas åt så många håll under läsningens gång så man kan aldrig från början veta hur det kommer gå eller vem som är god eller ond.
Det som från början verkar solklart ställs på sin spets genom flera vändningar och oväntade avslöjanden, och det är så snyggt gjort. Det gör också att jag som läsare hela tiden måste vara på tårna och försöka tolka det karaktärerna säger eller gör för att försöka lista ut vad som faktiskt har hänt och det är inte många författare som lyckas med det så här bra.
Det är nästan kusligt hur bra Edvardsson kan gestalta riktigt obehagliga karaktärer och hur han får dem att verka helt normala i vissa sammanhang bara för att hälla en hink med isvatten över läsaren med något som kommer därefter.
Det som är en otrolig styrka genom Lundasviten är de olika perspektiven som vi får följa allteftersom berättelsen utvecklas, det är inte bara en persons berättelse eller sida av berättelsen som lyfts fram. Det ger ett helt annat djup i det han skriver.
Ytterligare något som jag verkligen gillade med den här boken är att vi rör oss framåt och bakåt i tiden med jämna mellanrum, vi får i och med det reda på vad som har lett fram till den hemska händelsen samtidigt som vi får ta del av efterdyningarna av händelsen i nutid.
Edvardsson har i och med Lundasviten cementerat sin plats som en av mina favoritförfattare i spänningsgenren.
Lova mig tystnad ger mig det som jag behöver av spänningsromaner. Det är svårt att sluta läsa eftersom jag hela tiden vill veta vad som har hänt. Tidshopp, korta kapitel och olika perspektiv stärker ”jag kan inte sluta läsa”-känslan.
Samtidigt är den mer än bara en spänningsroman – den utforskar relationer och familjekonstellationer. Man får följa några olika karaktärer som ger sitt perspektiv på olika händelser. Det är otroligt intressant bilden av olika karaktärer och familjer kan ändras beroende på vem som berättar. Vad är viktigt i livet? Hur mycket krav ställer man på sina familjemedlemmar?
Jag uppskattar även att man lär känna en del karaktärer på djupet. Amanda är en karaktär som jag i början inte tyckte om, men ju mer jag läste desto tydligare blev hennes personlighet. Den initiala bilden man får av hennes stämmer inte riktigt. Dessutom älskade jag att läsa om Amandas relation med sin syster.
Boken innehåller många andra karaktärer som tillsammans får historien att röra sig framåt. Speciellt två vidriga karaktärer störde jag mig på genom nästan hela läsningen. Deras agerande och åsikter fick mig att vilja kasta biblioteksboken i väggen. Men då har ju Edvardsson lyckats med sitt författande!
Jag har läst Edvardssons tidigare romaner som utspelar sig i (och i närheten av) Lund. Eftersom jag bor där har det varit otroligt roligt att läsa böcker som utspelar sig där. Den här boken utspelar sig i Trelleborg, och även om jag saknar lundakänslan tycker jag att miljön är spännande. Trots att jag inte har bott där känner jag igen mig i jargongen och atmosfären.
Het verhaal draait om drie gezinnen woonachtig in een havenstadje in Zweden. Wanneer familie Kekkonen hun jongste dochter verliest, verschuiven langzaam de onderlinge verhoudingen en lopen spanningen op. Wie is te vertrouwen? Wat is er die nacht werkelijk gebeurd?
Edvardsson weet het met veel vaart te vertellen. Met sprongen tussen het verleden en het nu, krijg je steeds meer informatie over de families. Op deze manier word je uitgedaagd mee te puzzelen aan de oplossing. Veel personen hebben iets te verbergen en zouden de dader kunnen zijn. Maar tot de laatste hoofdstukken blijft het onduidelijk hoe het precies zit.
Het verrassende plot en de vlotte schrijfstijl zorgden samen voor een fijne leeservaring. Een prettig boek om te lezen met interessante hoofdpersonen.
Bogen omhandler en forbrydelse, der involverer 2 familieliv i havnebyen Trelleborg. Jari og Maria lever et privilegeret liv med gode karrierer og de to teenagedøtre Isabella og Amanda. Isabella er dygtig til fodbold og Amanda er smuk og populær. I byens skyggeside lever Sasho og Linda med deres søn Niko, der er deres store stolthed. Han er dygtig i skolen, spiller klaver og træder ikke ved siden af.
Amanda og Niko bliver kærester, men da deres fædre har en fælles fortid er de ikke helt så vilde med dette forhold, men accepterer det dog. En aften bliver Amanda skudt ved molen, og Niko anholdes, men er tavs omkring, hvad der er sket. Hvorfor vil han ikke sige noget? Hvad ved han og hvem er det, han beskytter?
Historiens opbygning springer i tid, så læseren langsomt får stykket fortid og nutid sammen. 'Et løfte om tavshed' er en letlæst, men indfangende familie-suspense roman, hvor det psykologiske drama er i centrum.
Betyg: 5 av 5 - Den här boken, Lova mig tystnad, är den fjärde boken i Lundasviten av författaren Mattias Edvardsson. Dom tre tidigare böckerna heter En helt vanlig familj, Goda grannar, och En familjetragedi. Alla böckerna är helt fristående från varandra, och alla böckerna har fått högsta betyget av mig. Och det får även den här boken, för den var precis lika bra som dom tre tidigare böckerna i serien. Jag tycker väldigt mycket om Mattias Edvardssons sätt att skriva sina spänningsromaner. Helt oförutsägbar, spännande, och gripande, var boken. Och jag kan verkligen varmt rekommendera den. Jag lyssnade på boken, och den var bra inläst av Jonas Malmsjö.
Mattias Edvardsson ist ein Meister des psychologischen Spannungsromans made in Schweden. Das stellt er mit seinem neuen Buch eindrucksvoll unter Beweis.
.
Zwei Familien, viele Geheimnisse, ein Mord. Daraus strickt Edvardsson eine Geschichte, die mich schnell in ihren Bann ziehen konnte. Die verschachtelte Erzählweise entwickelt eine Sogwirkung. Dabei macht Edvardsson sich seine Psychologie-Kenntnisse zunutze und spielt sie souverän aus. Er zeichnet interessante und ambivalente Charaktere. Auf den ersten Blick erscheinen die Personen stereotyp. Schnell wird aber klar, dass hier nichts so ist, wie es scheint. Immer neue Details sorgen dafür, dass das Bild sich mehrmals wandelt. Daraus zieht dieser Spannungsroman seine faszinierende Dynamik.
.
Die Geschichte kommt scheinbar ruhig daher. Aber unter der Oberfläche brodelt es. Hier hat jeder etwas zu verbergen. Dadurch sind die Beziehungen der Personen ständig in Bewegung. Als Leser*in muss man immer wieder neu fokussieren. Psychische und emotionale Aspekte hat Edvardsson intensiv, düster und beklemmend ausgearbeitet. Die Story lädt zum Miträtseln ein. Das habe ich gerne getan und mir ein mögliches Szenario zurechtgelegt. Die Auflösung sah dann aber doch ganz anders aus. Die Wendung am Schluss habe ich für meinen Teil jedenfalls nicht kommen sehen.
.
Edvardsson stellt unter Beweis, dass auch ein ruhiger und psychologisch geprägter Handlungsverlauf spannend sein kann. Es muss eben gut gemacht sein. Der Autor ist definitiv in diesem Metier zu Hause. Sein neuer Roman ist intensiv, kraftvoll und einfach gut erzählt. Damit ist meine Leseempfehlung sicher.
Som vanligt lyssnades det med spänning!! Mattias Edvardsson är en av få som faktiskt får mig att självmant vilja lyssna på deckare. Denna gång hanterade jag det inte lika bra, jag ömkade starkt för Amanda. Jag kunde känna hennes förtvivlan lika starkt som om den drabbade mig, och tvivlet kring ens egna självbild. Jag var hundra procent säker att det skulle vara Sixten (så vidrig som han var) , men förvånades av slutet. Även om många delar hoppades över pga är ej så magstark så var boken exakt så som jag förväntade mig.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Boken och dess handling griper tag i mig direkt, på ett sånt där måsteläsaettkapiteltill-sätt. Boken är oförutsägbar och jag kan inte lista ut hur allt hänger ihop förrän i slutet, då det avslöjas. Sorglig, kärleksfull, spännande och väldigt välskriven. Vad hände med Amanda? Var det Niko? Var det Sixten? Var det hon själv? Var det Sasho, Jari eller Sixtens pappa? Så många frågor! Läs boken så får du veta! 😄
Problemet med småstadslivet: alla känner alla, oavsett status och bakgrund. När Amanda från en fin familj börjar dejta Niko, vars far suttit inne, så passar det inte hennes föräldrar väl. När Amanda hittas död blir det värre.
Det är en ganska invecklad, dryg och osannolik historia, men jag gillade karaktärerna.
Spännande bok och perfekt inledning på sommaren. Dock är inte denna inte lika stark som de andra, troligtvis på grund av att det inte utspelar sig i Lund.
I höstas läste jag manuset till Lova mig tystnad, vilket alltid är en ära. När den väl släpptes nu i maj så var min ambition att läsa den under ett besök i Trelleborg. Nu var det tyvärr inte möjligt att klämma in där, men jag fick ju försöka se staden framför mig efter de två besök som jag tidigare gjort. Palmerna har jag sett, men påfåglarna hade jag faktiskt ingen aning om.
Att skriva ett inlägg om Mattias Edvardssons böcker är alltid mycket svårare än att skriva om andra. Jag har helt klart inte samma förmåga att få till en text som han har, men allt jag vill är att få orden rätt, så att precis alla vill läsa den, men jag får försöka. Det är i alla fall inte alls svårt att relatera till småstaden och hur det är att växa upp i en sådan. Jag är själv uppvuxen i en liten by och blev ständigt jämförd med mina äldre syskon. I mitt fall så var det så att det var jag som kom vinnande ur den jämförelsen, men det är aldrig roligt. Dessutom har jag aldrig brytt mig om vad andra eventuellt tycker och tänker om mig. Det är inte de som definierar mig.
Om jag hade kunnat så skulle jag ha satt Lova mig tystnad i händerna på alla som har fördomar mot den så kallade spänningsgenren. De påminner faktiskt lite om karaktärerna i boken. Detta är ingen (dussin)deckare. Detta är insiktsfullt, komplext och helt oemotståndligt. Och nu kommer det jobbiga med att vänta på nästa bok.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Iseenesest oli seda raamatut põnev lugeda, kuid kahjuks jäi lõpus sündmuste motiiv ja tegu liiga pehmeks, sest algus tundus väga tugev. Siiski, lugemine oli hea ja sündmuste käik loo jooksul igati haarav. Kindlasti sobib see neile, kellele meeldivad põnevikud, kuid ei taha jubedaid kirjeldusi ja mõrvatseene lugeda.
Jag älskar Mattias böcker! De är så sjukt bra. Välskrivna, fantastiska dialoger - både externa och interna - och med så många olika bottnar och perspektiv. Det är ”vanliga” historier som visar sig innehålla så mycket mer än vad man först kan tro. Det var sjukt svårt att sluta lyssna, man vill ju bara veta vad mer som eventuellt döljer sig när historien utvecklar sig. Jag tilltalas särskilt mycket av det sätt på vilket författaren kan beskriva olika personlighetstyper, hur de tänker, hur de resonerar i sin ensamhet och inte minst hur deras personligheter påverkar deras sätt att ta emot och hantera information och sen anpassa den efter sitt eget perspektiv. Detta innebär ju också att samma information uppfattas och betyder olika för olika personer. Lika bra beskrivet oavsett om det avser en medelålders man eller en tonårstjej! För mig är det nog detta som gör att böckerna når den där extra höjden. En riktigt bra läsupplevelse med ett ack så sorgligt innehåll där fler av vårt samhälles stora utmaningar beskrivs väldigt väl. Det blir också så väldigt tydligt för mig att tonårstiden är ohyggligt utsatt och ställer mycket höga krav på oss föräldrar. Krav som ibland kan vara svåra att hantera utifrån våra egna erfarenheter och utmaningar. Vi behöver nog alla prata mer, förklara bättre och lyssna ännu mer/bättre. Tack 🙏🏻
Tää oli pettymys :( Oon tykännyt saman kirjailijan aikaisemmista kirjoista ja odotin tätä tosi paljon. Tarina oli kuitenkin tylsä ja hahmot jollain tapaa ärsyttäviä ja raskaita. Loppuratkaisu oli osittain tosi ennalta-arvattava.
Wie schön war doch die Zeit, als wir Kinder waren. Da waren erst mal keine Handys in Sicht. Eine unbeschwerte Zeit! Als wir als Jugendliche die ersten Handys in der Hand hielten, gab es kein Internet auf diesen Dingern. Heute eigentlich unvorstellbar…
Amanda wächst in einer ganz anderen Welt auf. In unserer heutigen. Eine Welt, in der junge Menschen genauso leichtgläubig vertrauen wie wir damals. In der es aber viel einfacher ist, diese Naivität auszunutzen. Amandas Leben scheint zerstört, als sie auf schmerzliche Weise lernen muss, dass sich eine Jugendsünde wie ein Flächenbrand über die Sozialen Medien ausbreiten kann und nie vergessen wird. Doch das ist nur der Anfang einer jugendlichen Tragödie, die gleich mehrere Familien zerstören wird.
Mattias Edvardsson ist ein phantastischer Erzähler. Mit seiner klaren, objektiven Sprache schildert er eindrücklich die Geschehnisse eine Jahres, die letztendlich einem jungen Menschen das Leben kosten werden. Diese Sachlichkeit, die er seiner Erzählung zu Grunde legt, hebt die Brutalität und die schonungslosen Lügen, die sich durch die Story ziehen, intensiv hervor. Das erlaubt es Edvardsson, auf detailreiche Schilderungen und große Twists verzichten und Gewalttaten nur andeuten zu können. Dennoch gelingt es ihm, Gänsehautmomente zu erzeugen.
Evardsson erzählt die Geschichte dreier Familien aus verschiedenen zeitlichen Perspektiven. Immer wieder springt er zwischen „Nach dem Mord“ und „Vor dem Mord“ hin und her. Innerhalb dieser zeitlichen Sprünge inszeniert er immer wieder unterschiedliche Szenen, in denen die verschiedenen Blickwinkel der Hauptfiguren gezeichnet werden. Auch dabei ist er konsequent sachlich und zwingt seine Leser so, sich ein eigenes Bild zu schaffen. Nur langsam setzen sich nach und nach alle einzelnen Bilder zu einem großen Ganzen zusammen. Edvardsson gelingt es beinahe mühelos, bis zu den den letzten Seiten die Spannung hochzuhalten, und überrascht mit einem erschütternden, tragischen Finale, das mich sehr berührt zurückgelassen hat.
„Dunkelkaltes Schweigen“ ist kein Roman, den man einfach so weglegen kann. In doppelter Hinsicht: Zunächst fesselt Edvardsson seine Leser von der ersten bis zur letzten Seite, nur um sie dann sprachlos und nachdenklich zu entlassen.
Fazit: Mattias Edvardsson hat mit „Dunkelkaltes Schweigen“ einen erstklassigen Roman abgeliefert, der nichts für schwache Nerven ist. Und dennoch, oder gerade deswegen, gibt es von mir ein Däumchen hoch!
"Alla krafter var slut. All geist, all jakt på triumf och revansch. Kvar fanns endast ett stort ingenting. Mental mjölksyra, själslig kollaps. Han var som ett moln i rörelse, saknade konturer och innehåll." Det handlar om Jari, men det är lite den känslan jag har efter avslutad läsning. Mattias är verkligen fenomenal på formuleringar. Jag älskar att läsa varenda rad. Välformulerat, lågmält och helt enkelt fantastiskt. Vi befinner oss i princip så långt söderut man kan komma i vårt avlånga land. I Trelleborg, en småstad med allt vad det innebär av att alla känner alla och inget går obemärkt förbi. Där det förflutna aldrig är längre bort än en nick eller en viskning. Där det är svårt att starta om på nytt och finna nya vägar, för evigt stämplad av gamla försyndelser. Här hittar vi systrarna Kekkonen, Isabella och Amanda. De är uppvuxna på den sida av staden som har högst status och bäst rykte. Med pappa Jari och mamma Maria som båda är framgångsrika, men på bekostnad av vad? På andra sidan staden, i närheten av den gamla gummifabriken bor familjen Palevski. Pappa Sasho, mannen med ett våldsamt förflutet. Mamma Linda, tjejen med toppbetygen som bara skulle mellanlanda som timanställd på ICA, tills hon funderat ut nästa steg i livet och deras högpresterande son, Niko. Två familjer, två stadsdelar, två tonåringar, ett mord.
Boken böljar mellan tiden före mordet, på mordnatten och efter mordet. Briljant tänkt och briljant skrivet. Det är helt omöjligt att sluta läsa. Spänningen håller ett stenhårt grepp om läsaren och det saknas inte någon twist i handlingen.
Gillar! Tack och lov att han skrivit fristående böcker, för jag hade ingen koll på att det finns två till!
"Den lilla staden slumrade i septembernattens vagga. Hit kom man för lugnet. Det var tryggheten som fick folk att stanna kvar. De som lämnade gjorde det ofta för att ingenting någonsin hände."
""Vad är det för bok?" frågade hon. "Det är till svenskan. Vi läser klassiker." Det lät som tortyr. "Finns den inte på film?""
"De tittade på Sasho och såg samma person som för tjugofem år sedan. Värstingen, våldsverkaren. Det var småstadens förbannelse: man fick aldrig bli någon annan."
"Trots att man inte alltid hälsade och ibland låtsades inte känna igen varandra visste alla egentligen vilka de andra var. Strukturer och hierarkier levde kvar från skolgårdar och fotbollsplaner. Det var dessutom en viss statusskillnad mellan återvändarna och dem som blivit kvar. Den som aldrig lämnat Trelleborg förutsattes sakna något väsentligt - vad det nu kunde vara: livserfarenhet, högskolepoäng, ambitioner? Hade man däremot en gång lämnat staden för studier, för Stockholm, ett reseledarjobb eller en jorden runt-resa, och sedan kommit tillbaka för att slå sig till ro och bilda familj, blev man betraktad med helt andra ögon."
""Pappa och jag kommer alltid att älska dig", sa mamma och pussade henne på pannan. "Det kvittar vad du gör eller vad som händer. Vi finns här för dig.""
"... men det fanns ett särskilt leende för den som förlorat sin syster."
Det har gått bra för Jari och Maria. De har lyckade karriärer, bor fint och är stolta föräldrar till Isabella och Amanda.
Linda och Sacho är paret som mot alla odds hållit ihop i många år, de till och med arbetar ihop. Tillsammans har de sonen Niko som är duktig i skolan och en talang vid pianot.
En kväll träffas Amanda och Niko. De dras genast till varandra, men deras familjer är tyvärr inte lika begeistrade. Händelser långt tillbaka i tiden stör familjefriden.
”Lova mig tystnad” utspelar sig i Trelleborg och berättas i olika tidsfönster. Ett brott har begåtts och bit för bit får vi reda på vad som faktiskt har hänt. Det är en spänningsroman som griper tag i dig. Om förälskelse och svek, löften och lojalitet.
Jag hade lite svårt med namnen på karaktärerna, förväxlade dem ibland.
En spänningsroman som är lika mycket en bok om relationer. Uppbyggnaden av boken liknar den i hans andra böcker, vi får reda på att det har skett ett brott och får sedan följa ett antal personer före och efter brottet fram till vi får veta vad som har hänt. Det är personbeskrivningarna som gör den här boken bra, ju längre boken går desto mer får vi veta om de olika personerna och historian blir allt mer komplex. Det är en bok om att bo i en liten stad där ryktet alltid kommer kommer före dig, det är en bok om samhällsklasser, det är en bok om föräldraskap. När upplösningen kommer är det en överraskning för mig.
Helt igennem hjertegribende historie, der fanger en, og holder en fastlåst.
Mattias’ evne til at skrive om de svære ting i livet, og de samfundsmæssige aspekter, så alle kan forstå dem, samtidig med at historien er så levende – det er uden tvivl en gave.
Jeg kan kun varmt anbefale dig at læse denne, men jeg kan ikke garantere, at den ikke vil gå lige i hjertet på dig, og at du måske vil fælde en tåre.
Jag har älskat de tidigare böckerna i Mattias Edvardssons Lundasvit och "Lova mig tystnad" blir inget undantag. Ytan krackelerar för vanliga familjer i svenska medelklasstäder och där under hittar man händelser som man själv kan relatera till. Fast JAG hade ju handlat annorlunda och vår familj är ju ändå mer insiktsfull.. eller?? Boken är både spännande, intressant, sorglig och tankeväckande och personporträtten mångbottnade och trovärdiga. 4+ i betyg.