Jag är ju svag för historier som är baserade på sanna händelser, och i den gruppen kan ju biografier förstås sorteras in. Jag hade inte jättehöga förväntningar på denna, men blev positivt överraskad. Tyckte att den var skriven på ett medryckande sätt och det var spännande att få inblick i Kallas liv bakom kulisserna. Hon bjöd på sig själv, som det brukar heta. Men sedan är det ju för sorgligt att även hon, som vunnit både OS och VM och uttryckligen varit bäst i världen, går omkring och känner sig som en bluff och att hon inte räcker till. Jag önskar att alla slapp sådana känslor framöver. Vi duger som vi är - även vi som inte är världsmästare.