Super-Bosse : från blodröda siffror till blårandiga framgångar

by Bosse Andersson, Marcus Birro

På tio år har Djurgården gått från att vara en förening i fritt fall -- både ekonomiskt och sportsligt -- till att vinna SM-guld, cementera sig i toppskiktet och nå gruppspel i en Europaturnering. Tio är också antalet år som passerat sedan Bosse ''Super-Bosse'' Andersson kom tillbaka i rollen som sportchef till klubben i sitt hjärta.

Den här boken berättar om resan från tappat fotfäste till framgång, och om alla de fantastiska människor som tillsammans gjort den möjlig: kollegor, supportrar, spelare -- och en och annan fiende. Bosse Andersson berättar historien om en förening och de enkla men eviga principer han har följt för att få den att blomstra. Och han ger ett unikt inifrånperspektiv på hur en sportchef navigerar mellan viljor och agendor för att bygga ett vinnande lag.

276 pages, Hardcover

Published November 4, 2023

Reviews

[Della fuckboi · Rating 2 out of 5]

Att ge "Super-Bosse" två stjärnor som djurgårdare gjorde ont i själen. Det är ganska cringe att säga en sådan sak, jag tänker mest på 40 åriga gubbar som står på matcherna och säger sådana saker om Djurgården, men så är det. Jag är uppvuxen med Djurgården. Min pappa friade till mamma när Djurgården tog SM-guld 2002, jag hade djurgårdskläder när jag var liten - (och även fram tills nu), jag har gått på matcher sen jag föddes, jag och min pappa umgås under matcherna, jag har sett Djurgården vinna SM-guld och i med och motgångar har jag följt dem. Jag tycker att det är något fint att se hur mycket Djurgården funnits i mitt liv och hur just den klubben givit mig så mycket, och "Super-Bosse" gav en bra inblick i hur Djurgården ser ut från insidan.

Boken tar upp det ekonomiska kaoset, analyser av spelare, fotbollskulturen och hur Djurgården finns med hos alla de supportrar som väljer att heja på DIF. Det var stundtals helt okej beskrivningar av de ämnena som togs upp, men det hade kunnat vara ännu bättre. Språket var inte bra, och Birro (som hjälpte till att skriva boken) är inte en bra författare. De delar som han hade skrivit var en blandning av "vackra" metaforer och svårdomar, vilket förstörde tonen som boken försökte bygga upp. Tonen skulle vara seriös, ärlig och insiktsfull men Birro lyckades inte med det.

Utöver Birros undermåliga författande var Bosses delar väldigt bra skrivna. Han fångar tonen på ett bra sätt och ger en ärlig och transparent inblick i Djurgården och i sitt eget liv, vilket var ett stort plus med boken. Bosse är alltid härlig och det speglas genom boken också. Hade önskat att det fanns djupare analyser och att vissa situationer fördjupades ännu mer, som säsongen 2020 fram tills säsongen 2023.

Är man djurgårdare är den värd att läsa, och gillar man fotboll är den värd att läsa och helt ärligt så finns det något att hämta även om man inte är insatt i svensk fotboll eller DIF. Boken handlar också om ledarskap, passion och företagande vilket Bosse är kung på, så läs den bara för dessa lärdomar.

[Karl Persson · Rating 5 out of 5]

Bra och insparande bok.

[Tomas · Rating 3 out of 5]

Spännande läsning, någon liten tår ibland. Många svordomar, ca en per sida.

[Elias Wallén · Rating 5 out of 5]

Som Djurgårdare själv var denna bok perfekt. Att minnas tillbaka till alla toppar och dalar som utspelat sig under dessa 10 år med Bosse och Henke bakom ratten.

Att få en unik inblick bakom kulisserna, hur det går till när nyckelspelare säljs vidare, förstå besluten som ligger bakom allt och sjuka små händelser som förändrar mycket i längden. Samt att även få en större förståelse för Bosse som person var väldigt intressant.

Även om man kanske inte själv är Djurgårdare (vilket jag aldrig kommer förstå mig på att man inte kan vara) så är detta en bok som vem som helst hade kunnat läsa och tycka var intressant. Självklart hjälper det om man är fotbollsintresserad, men den innehåller inte bara en resa inom fotbollsvärlden utan även en resa genom Bosses och personer nära till hans liv.

Jag skulle kanske inte säga att jag förändrats helt som person efter jag läst hela boken under en natt. Men jag kommer helt klart ta med mig nyckelbudskap att använda i framtiden, och en ännu större respekt för Super-Bosse.

[Erik Wallmark · Rating 2 out of 5]

Delvis trevlig läsning. För mycket Birros röst i många delar dock.

[Carl Carlsson · Rating 5 out of 5]

Short and sweet. Nice to have a summary of things you had forgotten. And some interesting new nuggets in there as well.

[Daniel Glasman · Rating 2 out of 5]

Älskar Bosse, älskar inte Birro.

[Emelie · Rating 5 out of 5]

På tio år har Djurgården genomgått en märkbar resa, man har gått från att vara en klubb i en sportslig och ekonomisk kris, till att vara en klubb som verkligen har kunnat cementera sin position i toppskiktet av svensk fotboll. Det har dessutom, nästan på dagen, gått tio år sedan Bosse Andersson återigen klev in i rollen som sportchef för klubben. Tillsammans med Marcus Birro berättar Super-Bosse om denna resa från ett fullkomligt kaos till en fullskalig framgång. Han delar med sig av sina insikter och erfarenheter från åren som gått, och han berör likväl en hel del på ett mer privat plan. Det är alltifrån de första riktigt skakiga åren där man från grunden behövde ändra på ting och städa upp från tidigare misstag, till konflikter med agenter, tränarbyten och de första riktigt stora övergångarna som resulterade i att miljonbelopp började ticka in på klubbkontot. Han trycker även en hel del på vikten av ödmjukhet i branschen (och livet i stort), för om den skulle fallera tenderar den även att dra med sig en hel del annat mot avgrunden. Det är av stor vikt att man i första hand alltid är människa, och att man lägger en gedigen grund för sina bekantskaper och vänskaper. Ett kapitel är dock särskilt känslosamt, och där berör han den fruktansvärda händelsen som utspelade sig innan seriepremiären borta mot Helsingborg 2014. På vägen till arenan misshandlades Stefan “Myggan” Isaksson till döds. Bosse reflekterar även kring hur media, och människor utan en riktig förankring i fotbollen, genast började förvandla honom till ett begrepp (något som dessutom alltför ofta även sker i andra delar av samhället). Att folk tog sig rätten att omänskliggöra denna familjefar och fotbollssupporter som var på väg för att se sitt lags första match för säsongen. Man går fullkomligt sönder. Bosse Andersson delar med sig av såväl mörker som ljuspunkter från det senaste decenniet, och läsaren tilldelas en gedigen inblick i hur han som sportchef lyckades navigera mellan olika viljor och agendor för att bygga ett vinnande lag. Dessa ansträngningar har resulterat i ett Djurgårdens IF som inte bara lyckades återhämta sig från kaoset, utan som även tog hem ett vackert SM-guld 2019, och som några år senare kom att ta stora kliv ut i Europa för att sedermera gå OBESEGRADE i ett gruppspel!

»Super-Bosse« är inte bara en berättelse om fotbollssuccéer utan också en hyllning till mänsklighet, respekt och en återkomst från randen av förlust. Marcus Birro, med sin skicklighet, fångar detta unika inifrånperspektiv och skapar en berättelse som inte bara tilltalar fotbollsälskare utan också de som letar efter inspiration i mötet med motgångar.

[Björn H · Rating 2 out of 5]

Bosse Andersson sammanfattar tio år som sportchef i Djurgårdens IF, 2013-2023, i den här boken. Mycket fotbollssnack blir det. Det går från en klubb i relativ kris, en klubb som känns trött och dras med dålig ekonomi till en välmående klubb med flera titlar och Europaspel på meritlistan. I korta kapitel beskrivs hur Andersson och teamet runt honom försöker börjar få snurr på föreningen och hur de genom spelarförsäljning, kvalificerade chansningar och ibland ren tur tar sig framåt och uppåt.

Även för en icke-Djurgårdare är det kul läsning, bitvis. Det tuggas lite väl mycket om spelaraffärer fram och tillbaka. Förståeligt, visserligen, det är ju trots allt en av sportchefens arbetsuppgifter. Men det är en väldig slagsida åt spelare ut/spelare in, blandat med känslorna kring klubbens växande framgångar och mer välmående ekonomi.

Det blir lite märkligt med stämningen i boken när fruns dubbla fajter med cancer passerar i ganska korta ordalag, medan en Afrika-resa med utökat samarbete som följd är den emotionella höjdpunkten och den del av boken där man känner att fan, här bränner det till. Givetvis kan det ha flera orsaker att det ena nämns och det andra inte, men för en utomstående ter det sig lite märkligt.

Boken är i alla fall lättläst och flyter på bra, strukturen med en genomgång från år till år känns på ett sätt bra, det är lätt att ta in när saker händer istället för att säsonger och skeenden grötas ihop. Här tas allt en sak i taget, på ett bra sätt. Språket är okonstlat, men svordomsfyllt och en del formuleringar onödigt poetiskt skitnödiga. Men det flyter väl på hyggligt ändå. Rekommenderas till Djurgårdare eller de som vill återuppleva det senaste decenniet sett ur en klubbs perspektiv. Man bör klara av att det går bra för Djurgården, annars kan det bli en direkt jobbig bok.