Min syster pratar inte längre i telefon. Det är tre år sedan hon slutade göra det, elva år sedan hon förlorade förmågan att läsa. Däremellan, gradvis, tappade hon förmågan att måla.
Therése Granwalds syster Kate föddes 1962 och fick en hjärnskada i samband med förlossningen. Föräldrarna fick rådet att lämna bort henne men vägrade, istället flyttade de till Gotland där Kate fick gå en i särskoleklass på en vanlig skola. Hon växte upp med vänner och familj och levde ett aktivt liv. Hon älskade att måla. Hon flyttade hemifrån till ett gruppboende och fick ett jobb på Samhall. Sen kom nedskärningarna. Och medicinerna. Aktiviteter lades ner, produktionstakten på jobbet trissades upp, färdtjänstbussen drogs in, besöken hos frissan fick bli hembesök. Kate blev allt sämre i takt med att hennes värld krympte och listan på piller växte.
Therése är sjutton år yngre än sin storasyster och bestämmer sig tidigt för att lämna Gotland, och sin familj. Hon flyttar till Lund, utbildar sig och skaffar vänner och en egen familj. Inom henne gnager skulden. Hon lever utan begränsningar, Kate sitter isolerad på sitt LSS-boende utan möjligheter att påverka sin egen situation.
Syster är en klar och gripande berättelse om en människa som vi sällan möter i litteraturen. En syster som inte fick välja sitt liv och en annan som ville leva för dem båda. En berättelse om livslång kärlek och ansvar, och ett samhälles svek.
Verkligen ett knytnävsslag i magen på riktigt. Det gör ont att läsa, gör ont att inse situationen för alltför många funktionshindrade idag. Att det går till såhär i samhället är faktiskt något som jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig. Man vill inte behöva föreställa sig, eller tro det. Kanske får det egentligen inte gå till så heller, men faktum är att det för ofta ändå går till så vilket det behöver bli ändring på. Att man går till individens eget bästa och dens egna behov borde ju vara en grundläggande självklarhet, inom LSS och inom vård på det helt taget. Så är idag inte fallet. Effektivitet av det samhälleliga maskineriet och dagliga verksamheter för att på så sätt effektivisera arbetet och business tycks hela tiden vara viktigare.
Är man funktionshindrad får man klara sig själv bäst man kan då man inte passar in i det övriga samhället. Så är det egentligen inte, borde inte vara, och behöver inte vara är jag övertygad om. Men så blir det ändå om man inte passar in i den nuvarande samhälleliga mallen, och i hur man även drar in på nödvändiga resurser i form av kontaktperson och andra intressen och aktiviteter som betydligt skulle kunna underlätta och förbättra dessa människors hälsa och välmående på sikt. Det tycker jag är fruktansvärt och helt fel, särskilt eftersom situationen skulle kunna se helt annorlunda ut om vi verkligen ansträngde oss. Pengar är ofta en återkommande anledning för detta. Jag vill tro att man kan komma runt detta på något sätt, och det tror jag definitivt att man kan! Jag vill verkligen tro att en förändring hos dagens människor i världen är möjlig, och det ger denna bok hopp om. Därför tycker jag att alla borde läsa den, liksom för att den är otroligt berörande och vackert skriven, trovärdig i hur man får komma nära och nästan lära känna de olika karaktärerna och för att den också är hjärtevärmande och motiverande på olika sätt. En mycket stark läsupplevelse!🙏🌸💖
This entire review has been hidden because of spoilers.
Fruktansvärt bra bok. Den griper tag i mig och släpper inte. Jag blir arg, ledsen, besviken på samhället. Och omtumlad av hela familjehistorien i boken. Och samtidigt: all kärlek. Att kärlek är att inte ge sig.
Hade trott jag skulle läsa den här som en självbiografi, men den kändes för mycket som en roman för det - på ett bra sätt. Thérese skriver jättebra och hon har ett ämne värt att skriva om, ett ämne vi alla borde sätta oss in mer i.