What do you think?
Rate this book
Diana, döden och jag
En skruvad road movie med två oförglömliga karaktärer i huvudrollen, om stulna konstskatter, speglar och hemligheter, att vilja dö och att vilja leva. Ett läsäventyr genom den europeiska historien, för dig som älskade Donna Tartts Steglitsan.
Berättaren och Diana Klemens är ett udda par. Nyss kände de inte till varandras existens, nu är de ohjälpligt sammanlänkade. Båda har varit svårt sjuka men klarat sig på de levandes sida. Diana har legat i en lång drömlös koma. Nu är hon överlevande, livshungrig, djupt osäker på sin plats i världen och hon dras till berättaren som motvilligt låter sig svepas med.
I ett bankfack i Génève väntar elva tavlor. De har funnits i familjens ägo sedan kriget och nu tycks Diana vilja använda sin nyvunna kraft för att göra nytta. Hon ska återlämna tavlorna som nazisterna en gång stal. En rad familjer i Europa ska gottgöras. Det förflutna öppnar sig som en fallucka. Alla vill inte ha det man försöker ge dem.
Konsten blir en biljett till äventyret Diana söker men den låter sig inte kontrolleras utan börjar också styra historien själv. Något som legat dolt har blivit synligt. I ett av Venedigs bedagade palats finns någon som ska få stor plats i en berättelse som just tagit sin början och som kanske handlar om kärlek. För livet finns alltid där, gömt under det förflutnas bråte. Det gäller bara att hinna.
Berättaren och Diana Klemens är ett udda par. Nyss kände de inte till varandras existens, nu är de ohjälpligt sammanlänkade. Båda har varit svårt sjuka men klarat sig på de levandes sida. Diana har legat i en lång drömlös koma. Nu är hon överlevande, livshungrig, djupt osäker på sin plats i världen och hon dras till berättaren som motvilligt låter sig svepas med.
I ett bankfack i Génève väntar elva tavlor. De har funnits i familjens ägo sedan kriget och nu tycks Diana vilja använda sin nyvunna kraft för att göra nytta. Hon ska återlämna tavlorna som nazisterna en gång stal. En rad familjer i Europa ska gottgöras. Det förflutna öppnar sig som en fallucka. Alla vill inte ha det man försöker ge dem.
Konsten blir en biljett till äventyret Diana söker men den låter sig inte kontrolleras utan börjar också styra historien själv. Något som legat dolt har blivit synligt. I ett av Venedigs bedagade palats finns någon som ska få stor plats i en berättelse som just tagit sin början och som kanske handlar om kärlek. För livet finns alltid där, gömt under det förflutnas bråte. Det gäller bara att hinna.
253 pages, Hardcover
Published October 20, 2023
3 people are currently reading
20 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 2 of 2 reviews
July 24, 2024
En debut som för tankarna till författare som Lina Wolff (fantasifull och skruvad handling), Lydia Sandgren (tempo i språk och berättelse) och där humor och allvar blandas (Christian Kracht).
Jag kommer på mig själv med att vilja stryka under vissa kloka passager i boken och fnissar förtjust åt några av de beskrivningar som ges av karaktärer som förekommer i förbifarten som ”Pannbenet hängde ut över ansiktet som var insjunket som på en punkterad fotboll. Han luktade både cigg och vanilj”.
Hur hantera skuld och skam över att ha dragit en vinstlott? Genom att straffa sig själv med plågsamma rutiner och undvika närhet eller genom att öppna sig för världen och söka förlåtelse genom att lämna tillbaka stulna konstverk? Vem vill jag vara, vem vill jag uppfattas vara och vem orkar jag vara? Är lösningen att lämna tillbaka stulna konstverk till dess rättmätiga ägare under en resa genom Europa? Är vi skyldiga att visa tacksamhet när någon vill ställa till rätta? Vad händer om vi inte gör det? Och det med döden och Europa, nutid och historia, fantasi och realism ständigt närvarande. En roman som är både händelse- och karaktärsdriven med ett precist språk och ett eget uttryck.
Jag kommer på mig själv med att vilja stryka under vissa kloka passager i boken och fnissar förtjust åt några av de beskrivningar som ges av karaktärer som förekommer i förbifarten som ”Pannbenet hängde ut över ansiktet som var insjunket som på en punkterad fotboll. Han luktade både cigg och vanilj”.
Hur hantera skuld och skam över att ha dragit en vinstlott? Genom att straffa sig själv med plågsamma rutiner och undvika närhet eller genom att öppna sig för världen och söka förlåtelse genom att lämna tillbaka stulna konstverk? Vem vill jag vara, vem vill jag uppfattas vara och vem orkar jag vara? Är lösningen att lämna tillbaka stulna konstverk till dess rättmätiga ägare under en resa genom Europa? Är vi skyldiga att visa tacksamhet när någon vill ställa till rätta? Vad händer om vi inte gör det? Och det med döden och Europa, nutid och historia, fantasi och realism ständigt närvarande. En roman som är både händelse- och karaktärsdriven med ett precist språk och ett eget uttryck.
October 3, 2025
Diana, döden och jag är Anna Westphalens romandebut och vi läste den i min bokklubb. Den handlar om två personer (”jag” och Diana) som är de enda patienter, av en grupp på flera hundra, som har överlevt en allvarlig sjukdom.
Bokens huvudtema behandlar överlevarens skuldkänslor. Varför lever just jag? Måste jag göra nåt speciellt med mitt liv nu? Måste jag vara tacksam? Och så vidare. Det är väldigt intressanta frågeställningar. Westphalen vrider och vänder på det ganska intressant. Men lite för konstigt för mig, jag undrar, under min läsning, hur mycket författaren vet om detta och hur mycket hon hittar på för att få till sin bok.
Ett annat tema handlar om konst som stals av nazisterna före och under andra världskriget. Diana har upptäckt såsen konst i sin familjs ägo och har satt igång processen med att hitta de bestulna ägarna för att återlämna tavlorna. Westphalen visar att det kan vara komplicerat, att de nu levande judiska släktingarna inte nödvändigtvis blir glada och tacksamma. Detta är också intressant, men även här hade jag önskat mig mer. Bland annat har Westphalen inte dragit någon parallell mellan Dianas och judarnas överlevnadsskuld, den senare nämns inte alls vilket känns konstigt, det hade tillfört djup till berättelsen.
Romanen är lättläst och har ett bra tempo. Den ena huvudpersonen känns inte så trovärdig och även den andra gör några orealistiska val, vilket stör min läsupplevelse. Den är full av små märkliga detaljer som inte följs upp (i en postmodern stil enligt en av bokklubbsvännerna) och den är strösslad med litterära referenser som jag inte förstår meningen med. Allt detta känns ofta omotiverat, men på ett annat sätt är det lite likt livet - allt möjligt dyker upp i utkanten utan att leda någon särskild stans.
En speciell sak är att berättarjagets kön inte framgår i texten. Detta hade gått drygt hälften av oss förbi, (och vi hade alla gjort samma omedvetna antagande) men ett par hade börjat fundera på det under läsningen. Roligt!
Sammanfattningsvis finner jag boken lite ytlig, den missar tyvärr chansen till en djup behandling av sitt spännande huvudtema.
En annan av bokklubbsvännerna tyckte epilogen var bokens höjdpunkt. Den innehåller ett fint kärnfullt stycke om kärlek.
Bokens huvudtema behandlar överlevarens skuldkänslor. Varför lever just jag? Måste jag göra nåt speciellt med mitt liv nu? Måste jag vara tacksam? Och så vidare. Det är väldigt intressanta frågeställningar. Westphalen vrider och vänder på det ganska intressant. Men lite för konstigt för mig, jag undrar, under min läsning, hur mycket författaren vet om detta och hur mycket hon hittar på för att få till sin bok.
Ett annat tema handlar om konst som stals av nazisterna före och under andra världskriget. Diana har upptäckt såsen konst i sin familjs ägo och har satt igång processen med att hitta de bestulna ägarna för att återlämna tavlorna. Westphalen visar att det kan vara komplicerat, att de nu levande judiska släktingarna inte nödvändigtvis blir glada och tacksamma. Detta är också intressant, men även här hade jag önskat mig mer. Bland annat har Westphalen inte dragit någon parallell mellan Dianas och judarnas överlevnadsskuld, den senare nämns inte alls vilket känns konstigt, det hade tillfört djup till berättelsen.
Romanen är lättläst och har ett bra tempo. Den ena huvudpersonen känns inte så trovärdig och även den andra gör några orealistiska val, vilket stör min läsupplevelse. Den är full av små märkliga detaljer som inte följs upp (i en postmodern stil enligt en av bokklubbsvännerna) och den är strösslad med litterära referenser som jag inte förstår meningen med. Allt detta känns ofta omotiverat, men på ett annat sätt är det lite likt livet - allt möjligt dyker upp i utkanten utan att leda någon särskild stans.
En speciell sak är att berättarjagets kön inte framgår i texten. Detta hade gått drygt hälften av oss förbi, (och vi hade alla gjort samma omedvetna antagande) men ett par hade börjat fundera på det under läsningen. Roligt!
Sammanfattningsvis finner jag boken lite ytlig, den missar tyvärr chansen till en djup behandling av sitt spännande huvudtema.
En annan av bokklubbsvännerna tyckte epilogen var bokens höjdpunkt. Den innehåller ett fint kärnfullt stycke om kärlek.
Displaying 1 - 2 of 2 reviews