Ex-politikern. Instagramfenomenet. Kapitalisten. Marxisten. Provokatören. Kroppsbyggaren. Robinsonvinnaren. Medieprofilen och debattören som alla har en åsikt om. Jan Emanuel är många saker för många människor och lämnar ingen oberörd. Nu berättar han själv för första gången den sanna historien om mannen som många älskar att hata – och den överträffar alla myter. Det är en opolerad rags to riches-saga som tar oss från utanförskapets Gottsunda och ett liv präglat av fattigdom, droger och brutalt våld – till dokusåpor, kändisskap och hela vägen till maktens korridorer och Riksdagen i Stockholm. Men det här är inte bara story om en ständigt närvarande kraft inom de senaste decenniernas svenska offentlighet. Det är också berättelsen om ett Sverige och ett Socialdemokraterna som förändrats till oigenkännlighet. Och så var det med det.
En blandning av självbiografi, filosofibok och politiskt manifest. Uppfriskande med en vettig sosse. Skämt åsido, det är intressant att höra reflektioner om samhällsutvecklingen samt att höra åsikter sprungna ur självupplevda saker. Många kloka perspektiv och tankar samt en redovisning av mannen bakom rubrikerna.
Lyssnade på ljudboken, där författaren läser in själv och gör ett bra jobb med det. Överlag lyckades boken hålla mitt intresse uppe från start till mål, även om det fanns stycken som kändes lite väl repetitiva och långrandiga och gott kunde ha bantats ner.
Oväntat bra läsning, dock alldeles för lång med drygt 550 sidor.
Jobbigt mycket våldsromantik i bokens första halva när Jan E går igenom sin uppväxt. Jag förstår varför han vill säga det som han gör, men hälften hade räckt, nu blev det väldigt tjatigt.
Bokens andra halva är ett riktigt guldkorn. Full av intressanta citat, roliga händelser och nästan alltid med en koppling till någon form av värdering i hur Jan E tycker världen borde se ut.
Det är väldigt lätt att tycka illa om massor med saker Jan E har gjort genom historien, men när man börjar granska hans nuvarande åsikter i sömmarna är det ärligt talat svårt att hitta några större brister. Karln verkar ha blivit en ”rimlig” människa. Han kallar sig själv för sosse, och om någon skulle kalla mig för sosse skulle jag ta illa upp, ändå tycker vi förvånansvärt lika om mycket.
Jag tror många skulle må bra av att läsa den här boken, men bokens längd kommer avskräcka många. En rejäl bantning av första halvan hade gett högre betyg och nog lockat fler läsare.
Man får läsa boken med solglasögon och lite filter på för hans självförhärligande. Orkar man igenom bruset så är detta riktigt bra, men jag har full förståelse ifall många vill ge den här boken 1/5 i betyg.
Konstig bok som uppenbart är en reklampelare för författaren men istället mestadels är en frossa i hur fin världen skulle varit utan honom. All denna misshandel chockar mig. Boken är skriven så som man talar, eller som jag föreställer mig att JEJ pratar. Typ som man sett honom i sociala medier, det är lite stelt och stapligt. Först mot slutet när man får veta en del om det politiska blir det faktiskt intressant på en annan nivå. Kan iofs rekommendera boken, för det finns en del tankeställare man kan ta vara på. Samtidigt var den bitvis rent jobbig att plöja igenom. Det är ingen snabb läsning det här
Bra bok som handlar om den rika sossen. Jag förvänta mig mer snack om hans företag men det var mycket mer runtomkring. Också förväntat av en memoar. Lärde mig mycket om denna man som media har givit en annan historia om. Mycket trevlig snubbe!
Styrkor: - Talar om misslyckade strategier från Socialdemokratin att förvrida sig ur sin roll medans andra partier söker efterlikna (S).. (- som exempelvis M i valet 2006 och SD nu)
- Tankar kring att behandla ungdomar på glid med positiv förstärkning - men att man inte kan göra folk snälla genom att vara överdrivet snälla emot dem - AKA värstingresor. - Bilder av en anti-social uppväxt med närvarande toxiska manlighetskulturer. - Tankar om att vara mindre handfallen inför ondska.
Svagheter: - Otroligt många slagsmålsscener som man inte riktigt fattade vad de tillförde i storyn? - Ibland anekdoter som man inte förstår varför man ska ta del av.
Han hävdar vidare att Socialdemokratin förföll EFTER Göran Persson (S) när det snarare var från honom och framåt som klyftorna ökade!
Göran Persson höjde, som finansminister i skatteöverenskommelsen med Folkpartiet (L) momsen vilket slog särskilt hårt mot fattiga, han avskaffade arvs- och gåvoskatten, avskaffade delvis förmögenhetsskatten, glesbyggdsstödet, fastighetsskatten osv. - Det vill säga allt som ledde till de ökade klyftor vi ser idag samt orsaken till SD:s framgångar.