Linnea had promised everyone that she wouldn't go to the underground cellar they had warned her about. Something strange was in there. Something she was not allowed to know. But one night she heard sobbing from inside. It soon became clear that the Mosses were holding a small child captive. All alone. Without food. Linnea broke her promise and went inside.Nora was gone. She had taken her child and fled Elflake to seek help. Maybe an exorcist could force the evil out of the child and make him a normal boy? Or would her actions lead to another witch hunt?
Wow...I don't know what to say! The first few pages, it was really hard for me to find my way back in the story especially because english is not my mothertongue. But then...I just loved it! The story, how the charakters became, just so good! Thanks Sandra, I really have to say, I enjoyed it more than some really hyped booktok books, like Iron Flame. I really hope, the 3rd book is going to be translated and if not, I have to learn swedish a lot faster, because I need to read the 3rd book! 😍
Ps: I really thought you killed Garp and I hated you for a second...lucky you 🤫😂
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag tror 5/5 är rätt. Det är ett lyft från första boken.
Sandra har i sin ljudbok lyckats skapa en stämningsfull bok som väcker känslor, om (för mig) mest irritation i hur... dum huvudkaraktären kan vara. Samtidigt får man ta ett steg tillbaka och inse att vi som läsare och lyssnare har ett bredare perspektiv. Det här är inte något dåligt - det betyder att jag har bryr mig om vad som händer... och ibland behöver någon vara lite dum för att saker ska hända i en berättelse.
Vid ett tillfälle blir det lite väl mycket predikan (som Sandra troligen vill att man ska applicera på dagens samhälle), men jag känner att predikan saknade en viss nyans och att det inte är lika glasklart som författaren vill förmedla. Det finns trots allt magi, och med magi kan man lösa mycket.
Med det sagt tycker jag författaren har gjort ett toppenjobb med att blanda just budskap och en spännande story, även om jag inte alltid håller med.
Detta är rätt likt Sagan om Isfolkets andra bok, där familjen måste fly undan människor som vill utrota de trollkunniga. Som jag skrev om den första boken, det är synd att det är så likt, det hade varit roligare att läsa något som jag inte känner att jag redan läst. När det gäller karaktärerna så är många ändå rätt charmiga. Linnea har jag dock svårt för, hon är en så stereotyp bimbo att det blir löjligt. Även Vidar har tappat, han känns lite menlös. Då gillar jag hans bror Garp bättre, det är mer go i honom. Även de andra mörkgripna är roliga att läsa om.
Just finished reading this one, and enjoyed it even more than the first. Feels like I stepped off a wild rollercoaster ride, and am still calming down and catching my breath!! Looking forward to reading the third book.