Första delen i nya serien True fiction. Hisnande metathriller när deckarförfattaren Tom Borg blir misstänkt för det mord han själv skriver om.
När den världsberömda deckarförfattaren Tom Borg gör research till sin nya roman på en exklusiv svartklubb i centrala Stockholm blir han vittne till det mord han just skriver om. Snart är han jagad både i fiktionen och i verkligheten. Var går egentligen gränsen? Vill han verkligen veta det?
Toms antagonist är den MMA-fightande polisen Olivia Woolf. Hon bär sin egen tvilling inom sig, har ett blått och ett grönt öga, och spöar på sin lediga tid upp våldtäktsmän som går fria.
Snart uppdagas det att Tom inte bara är jagad av polisen. En radikal grupp med egen agenda verkar ligga bakom händelserna som drivit Tom på flykt. Vem styr egentligen narrativet i den bok Tom arbetar med, och vem bär skulden när verkliga människor far illa?
SKAPAREN är första delen i den nya serien True Fiction. Det är en thriller i bröderna Coens anda: en oemotståndlig bladvändare med nagelbitarspänning, svart humor och bisarra karaktärer.
Arne Dahl har bland annat vunnit Svenska Deckarakademins pris för årets bästa svenska kriminalroman och Deutscher Krimi Preis samt Ripper Award (European Crime Fiction Star Award) för sitt samlade verk. Han har skrivit uppåt trettio böcker i ett flertal olika serier, framför allt inom krim, och han är översatt till mer än trettio språk.
Jonas Moström är författare och läkare. Han har skrivit två kritikerhyllade och bästsäljande serier. Åtta böcker om Sundsvallspolisen Johan Axberg och tio om Uppsala-psykiatrikern Nathalie Svensson. Böckerna är översatta till tio länder. 2017 vann Jonas Stora Ljudbokspriset för romanen Midnattsflickor.
Jonas Moström är författare och läkare. Han debuterade 2004 med thrillern Dödens pendel. Uppföljaren Svart cirkel kom år 2006 och blev hans genombrott med över 80 000 sålda exemplar. Sedan dess har Moström nått stora framgångar med böckerna om kriminalkommissarie Johan Axberg. 2014 kom första boken om Nathalie Svensson, Himlen är alltid högre. I Dominodöden förenas de två serierna.
Skaparen är en svensk thriller med högt tempo. Det är Jonas Moströms och Arne Dahls första gemensamma bok och det märks att de haft roligt när de skrivit Skaparen. Den är fylld av underfundigheter, lek med ord, associationer och blinkningar åt litteratur och annan kultur. Som exempel dyker personer från andra romaner av författarna upp i berättelsen i förbifarten, en av karaktärerna heter Stagnelius i efternamn och hans rullstol heter Rosinante, en annan heter Woolf i efternamn och Jämtland förekommer i många detaljer. Allt går inte att återge och förmodligen missar jag en massa referenser. Just den här biten gillar jag med Skaparen, men det räcker inte för mig. Jag konstaterar att Skaparen inte var min typ av spänningsroman.
Skaparen är den första delen i en serie under benämningen True fiction. Det i sig är en förstås en motsägelse, och jag är inte helt på det klara vad det innebär. Den är delvis en polisroman, delvis en internationell thriller, delvis en litterär roman. Det blir för ryckigt för min smak, och i synnerhet har jag svårt för de internationella bitarna som känns overkliga. Detta till trots för att såväl klimatkrisen och fake news är viktiga delar. Intrigen är oerhört invecklad, med flera lager, och en metastruktur där man som läsare behöver vara fokuserad och påläst. Jag har svårt att hänga med i svängarna och tycker den är rörig. Ännu svårare har jag att uppbåda tillräckligt med intresse för händelserna och karaktärerna.
Karaktärerna då. Tom liknar en karaktär i en actionfilm där allt går åt skogen, men som lyckas rädda sig på något vis. Polisen Olivia är en syntes av alla märkliga poliser i litteraturen, och självklart så ägnar hon sig åt kampsport. Lennart i rullstolen är en märklig karaktär, med långa utläggningar. I början gillar jag Toms son och Olivias dotter, men även deras agerande blir konstigt. Polisen Nazrin Halabi är en karaktär som i alla fall i den här delen är den enda som på riktigt är polis.
Skaparen utspelar sig i Stockholm, och miljöbeskrivningarna är bra. Nu när jag lärt känna staden bättre så kan jag följa händelseförloppet på ett annat sätt, och direkt få bilder. Karaktärerna rör sig i områden som jag faktiskt känner till. Jag roar mig med att följa karaktärerna på google maps, vilket ger en bra dimension till berättelsen.
Förlaget skriver att Skaparen har ”svart humor och bisarra karaktärer” och i det kan jag instämma. Möjligen är det också det som gör att det inte är en bok för mig. Jag gillar sarkasmer och torr humor, men det är inte alltid en mörkaste humorn passar mig. Men förmodligen är det en kombination av olika faktorer som gör att jag inte alls fastnar för den här berättelsen. Det verkar dock många andra ha gjort.
Högt tempo från start och det händer nya saker hela tiden som gör att det är väldigt svårt att sluta läsa. Det som drar ner betyget lite är att den är lite ”för mycket”. Det blir kanske lite väl actionpackat och då tappas trovärdigheten lite. Jag gillar slutet även om jag förstår att det är en annorlunda vinkel som inte kommer till att falla alla i smaken.
Ο Τομ, καταξιωμένος συγγραφέας του αστυνομικού στη Σουηδία, βρίσκεται σε συγγραφικό μπλοκάρισμα. Αυτό που έχει γράψει είναι μόνο η εναρκτήρια σκηνή του νέοι του βιβλίου…κι ύστερα από λίγο, ο ίδιος, όχι μόνο βρίσκεται σε μια αντίστοιχη σκηνή, αλλά θεωρείται και ύποπτος για φόνο μιας και τα αποτυπώματα του είναι στο όπλο του εγκλήματος. Ψάχνει απεγνωσμένα να βρει την άκρη και να καθαρίσει το όνομα του. Άραγε θα τα καταφέρει;
Οι δυο συγγραφείς του Σουηδικού crime fiction ενώνουν τις δυνάμεις τους και γράφουν το πρώτο βιβλίο μιας νέας σειράς, έχοντας ως γνώμονα τον ίσως μόνιμο εφιάλτη τους. Να γίνουν οι ίδιοι ή έστω το alter ego τους εν δυνάμει ύποπτοι για φόνο. Η ιστορία χτίζεται αργά και σταθερά, και βλέπουμε την ανάγκη του ήρωα να βρει την άκρη του νήματος ενώ παράλληλα προσπαθεί να γράψει το νέο του βιβλίο.
Ευκολοδιάβαστο, με συνεχείς ανατροπές και θεωρίες συνομωσίας που θα σας κρατήσουν την καλύτερη συντροφιά!!
En helt oväsentlig bok med karaktärer man inte har några känslor för. Bland de mest ointressanta jag läst på länge. Gav upp efter 70%. Och jag har svårt att tro att den skulle bli bättre sista 30%. Nej tack.
Jag är lite skeptisk när två etablerade författare, som har en egen lång karriär bakom sig, ska samarbeta. Jonas Moström har jag inte läst tidigare men jag är en stor fan av Arne Dahl. Där är ett väldigt bra flyt men historien är dock lite sådär. Och vad är en metathriller?
Βιβλιοπρόταση καλοκαιριού (κι όχι μόνο): Ο δημιουργός
Συγγραφείς: Arne Dahl & Jonas Mostrom
Σειρές: True Fiction
Εκδόσεις Μεταίχμιο
''Το πρώτο βιβλίο μιας συναρπαστικής, καθηλωτικής σειράς από το συγγραφικό δίδυμο Arne Dahl και Jonas Mostrom. Ένα θρίλερ γεμάτο ένταση, μαύρο χιούμορ και αλησμόνητους χαρακτήρες."
Θυμάμαι, πριν από μερικά χρόνια, να ''υποκύπτω'' στην παρότρυνση κάποιων γνωστών μου βιβλιόφιλων να αναζητήσω και να διαβάσω κάποιο έργο του συγγραφέα Arne Dahl (Άρνε Νταλ), με δεδομένη την αγάπη που τρέφω για το μυστήριο και την αστυνομική λογοτεχνία. Το αποτέλεσμα; Όσο μπορώ να προφέρω το όνομά του (σωστός γλωσσοδέτης!), άλλο τόσο να μην μπορέσω να διαβάσω παραπάνω από 2-3 σελίδες. Ναι, δήλωνα, με βεβαιότητα, ότι δεν έφταιγε ο συγγραφέας, ή, το βιβλίο, απλώς εμένα δεν ταίριαζε το ύφος γραφής του με το πώς επιθυμώ να είναι γραμμένα τα βιβλία που διαβάζω. Και προτού να βάλω μία οριστική ''ταφόπλακα'' στην αναγνωστική μου σχέση με τον ίδιο και τα έργα του, έφτασε στα χέρια μου το νέο του μυθιστόρημα που συνυπογράφει με τον συγγραφέα Jonas Mostrom (Γιούνας Μοστρόμ) (ούτε αυτό το όνομα μπορώ να πω!), με τίτλο ''Ο δημιουργός'' Skaparen (The Creator), το οποίο κυκλοφορεί στη χώρα μας από τις εκδόσεις Μεταίχμιο σε μετάφραση από τον κύριο Γρηγόρη Κονδύλη.
Καλά θα μου πείτε όλα αυτά, αλλά δε θα αφήσω το μυστήριο να πλανάται για άλλο στον αέρα. Ναι, τα κατάφερα και διάβασα όλο το βιβλίο από την αρχή έως και το τέλος. Εντάξει, για να είμαι ολότελα ειλικρινής, έκανα ένα μικρό διάλειμμα και το ''έσπασα'' σε δύο μέρη για να το διαβάσω, αλλά και πάλι ήταν κι αυτό ένα θετικό βήμα. Δε λέω ότι έφτασα στο άλλο άκρο και ότι λάτρεψα την πένα των συγγραφέων, μα διαβάζοντας το βιβλίο μου δόθηκε η ευκαιρία να αποκτήσω κάπως μεγαλύτερη αναγνωστική εμπειρία αναφορικά με το σκανδιναβικό ύφος γραφής, που αντικειμενικά διαφέρει από εκείνον των μεσογειακών δημιουργών.
Σας πήρα, όμως, λίγο μονότερμα, οπότε ας περάσω στις σκέψεις μου για το βιβλίο αυτό καθεαυτό. Ο τίτλος ''Ο δημιουργός'' απλός και από μόνος του επαρκής για να σταθεί μας προϊδεάζει ( ; ) γύρω από την ύπαρξη του κεντρικού προσώπου της ιστορίας. Μου άρεσε που έμοιαζε να μην έχει ένα συγκεκριμένο όνομα και ότι μπορούσα να τον ταυτίσω με όποιο άτομο εγώ επιθυμούσα. Μα και πάλι η αποκάλυψη του ονόματος (δε γίνεται με κανέναν συγκλονιστικό τρόπο) δεν με ενόχλησε, αφού έτσι θα είχα δώσει ουσιαστική μορφή στον άνθρωπο που θα ζούσαμε μαζί αυτήν την περιπέτεια. Τα υπόλοιπα προφανώς και θα τα ανακάλυπτα στην πορεία...
''Ο Τομ Μποργκ, καταξιωμένος συγγραφέας αστυνομικού, βρίσκεται σε δημιουργικό τέλμα. Αναζητώντας έμπνευση, πηγαίνει σε ένα κλαμπ στο κέντρο της Στοκχόλμης, όπου γίνεται μάρτυρας ενός φόνου που μοιάζει απόκοσμα με αυτό που προσπαθεί να γράψει τόσο καιρό. Πολύ γρήγορα όμως συνειδητοποιεί ότι η αστυνομία τον θεωρεί ύποπτο και πως στην υπόθεση είναι μπλεγμένος κι ένας μεγάλος οργανισμός που έχει τη δική του ατζέντα. Έτσι ο Τομ ξαφνικά βρίσκεται μπλεγμένος σε ένα θανάσιμο παιχνίδι στο οποίο οι διαφορές μεταξύ μυθοπλασίας και πραγματικότητας παραμορφώνονται και το μεταξύ τους όριο ξεπερνιέται. Ποιος πραγματικά ελέγχει την αφήγηση του βιβλίου που προσπαθεί να γράψει, και ποιος ευθύνεται για το κακό που υπάρχει στον αληθινό κόσμο;" (Από το οπισθόφυλλο)
Ένας από τους χείριστους εφιάλτες των δημιουργών είναι η έλλειψη έμπνευσης (μαζί με τα όποια deadlines που τους έχουν βάλει οι εκδοτικοί τους) και αυτό ως ιδέα έχει καταφέρει να εμπνεύσει αρκετούς δημιουργούς που προσπαθώντας μέσω μίας ανάλογης υπόθεσης να βρουν το όποιο γιατρικό. Ναι, αυτό μπορεί να μην φαντάζει ως το πιο ευφάνταστο εγχείρημα, αλλά το συγγραφικό δίδυμο, στο παρόν έργο, επιλέγει να το πάει παραπέρα και να το εντάξει σε ένα αλλιώτικο πλαίσιο και να του προσδώσει άλλες διαστάσεις. Εκεί μπαίνει το σασπένς, το μυστήριο, το στοιχείο του υποβόσκοντος θρίλερ, οι αλλόκοτοι χαρακτήρες των προσώπων, οι τάσεις για συνωμοσία ��αι λοιπές δολοπλοκίες, η ίντριγκα και η βιαιότητα -με μέτρο- στις περιγραφές των σκηνών. Συνεπώς, όλα αυτά μαζί δίνουν μία άλλη δυναμική στο βιβλίο που διαβάζεται εύκολα, δίχως να κουράζει, ή, να χρήζει υπερβολικές και δαιδαλώδεις σκέψεις. Θεωρώ ότι θα το βρουν αρεστό οι λάτρεις του σκανδιναβικού ύφους. Τώρα αν θα διαβάσω κάποιο επόμενο βιβλίο της σειράς, το μέλλον θα το δείξει! Αναζητήστε το! Καλή ανάγνωση.
Είμαι σχεδόν βέβαιη πως τον Arne Dahl τον γνωρίζετε όλοι, δεδομένου πως έχουν κυκλοφορήσει πάμπολλοι τίτλοι βιβλίων του από τις εκδόσεις Μεταίχμιο. Τον Jonas Mostrom, από την άλλη, είμαι σχεδόν βέβαιη πως δεν το γνωρίζετε, παρά που και αυτός έχει πολλούς τίτλους στο ενεργητικό του, αλλά μέσω της σύμπραξής του με τον Dahl, κάτι που είχε ως αποτέλεσμα τη δημιουργία του βιβλίου «Ο δημιουργός», το πρώτο της σειράς με γενικό τίτλο «True crime», θα τον μάθετε στα σίγουρα.
Πρωταγωνιστής της ιστορίας μας, ο Τομ Μποργκ, ένας συγγραφέας αστυνομικών μυθιστορημάτων με πολλές επιτυχίες στο βιογραφικό του, ο οποίος, όμως, έχει βρεθεί σε δημιουργικό τέλμα και δεν μπορεί να ολοκληρώσει την ιστορία που γράφει αυτή την περίοδο. Ένα βράδυ, έχοντας επισκεφτεί ένα κλαμπ στο κέντρο της Στοκχόλμης, γίνεται μάρτυρας μιας δολοφονίας, η οποία μοιάζει εξωφρενικά με μία που προσπαθεί να γράψει αυτός εδώ και πολύ καιρό. Και κάπως έτσι, η αστυνομία τον βάζει στο στόχαστρό της, με όλες τις υποψίες να πέφτουν πάνω του, ενώ παράλληλα, στην υπόθεση αυτή, βρίσκεται μπλεγμένος κι ένα μεγάλος οργανισμός που ακολουθεί τη δική του ατζέντα, που μπορεί ν’ αποδειχθεί πολύ επικίνδυνη.
Ο Dahl είναι ένας πολύ ιδιαίτερος συγγραφέας ο οποίος θαρρώ πως έχει φανατικούς αναγνώστες κι εξίσου φανατικούς πολέμιους, κάτι το οποίο μπορώ να πω πως καταλαβαίνω σε αρκετά μεγάλο βαθμό, δεδομένου ότι το συγγραφικό του στυλ έχει το δικό του χαρακτήρα, ο οποίος δεν ταιριάζει απαραίτητα σε όλους. Μέσω της συνεργασίας του με τον Mostrom, έχουμε ένα βιβλίο που σίγουρα διαθέτει όλα εκείνα τα χαρακτηριστικά που τον ξεχωρίζουν, όμως μπορούμε να διακρίνουμε και τα χαρακτηριστικά εκείνα που είναι έξω από τον χαρακτήρα του –και που προφανώς ανήκουν στον δεύτερο. Ωστόσο, αυτά τα διαφορετικά στοιχεία συνδέονται με έναν πολύ άρτιο τρόπο, δημιουργώντας ένα κράμα που θα χαρακτηρίζαμε μάλλον ως απολαυστικό.
Έχουμε να κάνουμε με ένα καθαρόαιμα σουηδικό θρίλερ, που σαφέστατα δεν παίρνει βραβείο πρωτοτυπίας –έχω τη αίσθηση πως τα τελευταία χρόνια έχω διαβάσει αρκετά αστυνομικά βιβλία με παρόμοια θεματική-, αλλά καταφέρνει να σε κερδίσει, όχι με το να σε ξαφνιάσει κάνοντας κάποια μεγάλη ανατροπή, αλλά με τον ευρύτερο χαρακτήρα του. Είναι ένα βιβλίο γεμάτο λογοπαίγνια, με πολύ έντονες δόσεις μαύρου χιούμορ, έξυπνες αναφορές στη λογοτεχνία οι οποίες οδηγούν σε ακόμα πιο έξυπνους συνειρμούς, δίνοντας αρκετή έμφαση σε μικρές και μεγάλες λεπτομέρειες, που βοηθούν τη ροή του κειμένου και το καθιστούν πιο ενδιαφέρον και διασκεδαστικό.
Οι χαρακτήρες, πρωταγωνιστές και μη, έχουν ο καθένας τη δική του προσωπικότητα, λειτουργώντας καλά μέσα στην αφήγηση κι εξυπηρετώντας τον σκοπό τους, αλλά στο τέλος της ανάγνωσης δεν μπορείς να πεις πως κάποιος απ’ αυτούς έχει κλέψει την καρδιά του. Είναι καλογραμμένοι μεν, παράξενοι με έναν πολύ ιδιαίτερο τρόπο που κεντρίζει το ενδιαφέρον και την προσοχή σου, δεν υπάρχει συναισθηματική σύνδεση μαζί τους δε. Συνολικά, λοιπόν, το «Ο δημιουργός» είναι ένα διασκεδαστικό θρίλερ μυστηρίου, που δεν σε ξαφνιάζει ούτε ανατρέπει τον κόσμο σου, αλλά σίγουρα περνάς καλά μαζί του, ειδικά αν απολαμβάνεις το ξηρό χιούμορ με σκοτεινά στοιχεία, αναμεμειγμένο με αρκετές δόσεις σαρκασμού.
När den världsberömda deckarförfattaren Tom Borg blir misstänkt för ett mord han själv skriver om kastas han in i en värld han bara hade kunnat drömma om. Tyvärr föll den här boken inte mig alls i smaken. Den börjar starkt med ett spänningsfyllt intro men sen anser jag att det fallerar. Boken är så actionspäckad att trovärdigheten sjunker och den känns väldigt overklig vilket gör att det är svårt att känna empati för karaktärerna. För mig blir den nästan lite för "gubbig". Självklart att huvudkaraktären är åtråvärd för en flera år yngre tjej och den andra konventionellt attraktiva kvinnan. Jag ville verkligen tycka om den men tyvärr blev jag väldigt besviken.
3+ av 5 Här händer det grejer. Fullt ös från start. Den är vrickad, vilket gör den intressant. Jag trodde att jag ibland hade svaret, för att sedan inse att jag inte hade det. Jag gillar att författarna lindat in klimatfrågan i handlingen. Snyggt och intelligent! Jag tror att denna bok kommer vara en vattendelare. En del kommer älska det sjuka och orealistiska medan andra inte kommer uppskatta det. Jag tycker att boken är annorlunda och vill gärna läsa mer om Tom Borg och de som styr för att se vart detta kommer landa. Spännande.
Ένα βιβλίο που διαβάζεται ευχάριστα χωρίς να το βαριέσαι. Είναι στο πνεύμα του σκανδιναβικού νουάρ, ευκολοδιάβαστο χωρίς περιττές περιγραφές. Η πλοκή είναι πρωτότυπη με πολύ συνωμοσιολογία, που φτάνει στα όρια της υπερβολής αλλά δεν είναι λόγος να μη διαβάσει κανείς το βιβλίο. Οι συνεχείς ανατροπές και η δράση που επικρατεί, κρατάνε το ενδιαφέρον μέχρι το τέλος , ειδικά αν είσαι λάτρης του συγκεκριμένου είδους. Σίγουρά όχι από τα βιβλία που σου μένουν ανεξίτηλα, αλλά ούτε και ένα βιβλίο που μετανιώνεις που το διάβασες.
Olipas mukavasti erilainen dekkari tämä Arkkitehti (ei löydy vielä suomalaista versiota Goodreadsista). Arne Dahl on yksi suosikkidekkaristejani ja kyllähän tämäkin sarja menee heittämällä jatkoon, vielä kun lopussa jätettiin sopivasti lankoja auki.
Dahl on aloittanut lyhyen ajan sisään kaksi uutta sarjaa. Nova-sarjaan odotetaan toisen osan suomennosta. Itse pidin tästä aloituksesta enemmän kuin Nova-sarjan Pahan piirissä kirjasta.
Første del af ny serie og første gang Arne Dahl skriver med en skrivemakker. Spændende hovedkarakterer og sjov plotide. Forfatterne vil lidt for meget på en gang, men det er nok fordi det er første del af en serie - med cliffhanger til mere. Jeg kan bedst lide den snobbede Lennart, akademimedlem og hudbådejer, udstyret med en kørestol med navnet Rosinante.
Ο Αρνε Νταλ δεν μου αρέσει. Έχω διαβάσει μισό βιβλίο του και το παρατησα. Δεν μου αρέσει ο τρόπος που γράφει, τον βρίσκω πολύ χαοτικό και δυστυχώς επαληθεύτηκε. Δεν κατάλαβα τίποτα από το βιβλίο, δεν συμπάθησα κανέναν χαρακτήρα, δεν με ενδιέφερε αν θα ζούσαν ή θα πέθαιναν ή τι θα γίνονταν στο τέλος. Επίσης το τέλος δεν είχε κανένα νόημα, καμία ουσία. Καλή τύχη σε όποιον θελήσει να το διαβάσει.
Ei yhtään nappaa tarinat, joissa kirjailija kirjoittaa kirjailijasta, joka kirjoittaa kirjaa. Tämä oli niitä kirjoja. Periaatteessa juoni ok, mutta kun päähenkilö on kirjailija niin tuntuu, että on ollut mielikuvitus siinä kohtaa vähissä. Pointsit siitä, että vaikka oli kaksi kirjoittajaa, teksti oli saumatonta eikä lukijalle paljastunut minkälaisella työnjaolla on oltu liikenteessä.
Storytel. Blir inte klok på denna. Effektiv och spännande thriller men språket är slarvigt och väldigt skriva-på-näsan-aktigt. Älskar ju Arne Dahls språk så det var en besvikelse. Balanserar på en tvåa men storyn räddar något.
Hade höga förväntningar eftersom jag verkligen gillar Moströms böcker om Natalie, men den motsvarade inte dem, tyvärr. Knappt en trea ens. I början var den rörig för att sen bli lite spännande för att sen mest bara vara konstig.
I really enjoyed the plot! I love how they included modern society problems like AI, global warming and showed the struggles of authors. it is the first book that I have read where the protagonist is an author that lives his own book in real life and I find that concept amazing ! loved the book
This entire review has been hidden because of spoilers.
Arne Dahl är en stor favorit hos mig, för hans förmåga att skildra personer och gruppdynamik. I Skaparen skriver han tillsammans med Jonas Moström, som är ny författare för mig.
Jag hade med andra ord höga förväntningar! Det märks att författarna har haft skoj när de skrivit boken, den är fartfylld, kreativ och smått bisarr i omgångar.
Jag känner dock mig snuvad. På karaktärer som väcker intresse, sympati och nyfikenhet hos mig. Här känns det som jag ”tittat” på en actionfilm, snarare än läst en spänningsroman.
Jag ”snabbspolar”, det vill säga snabbläser igenom partier med MMA-fighter och hårdnackade poliser som slår sina knogar blodiga vid diverse besvikelser. Plotten och bakgrundsfonden engagerar mig inte alls, så detta var inte min bok helt enkelt.
Har läst en del Arne Dahl böcker som jag älskat men detta var ingen höjdare. Handlingen kändes som en dålig amerikansk actionfilm, och ingen av karaktärerna var särskilt intressanta. Gillade dessutom inte upplösningen på mordet. Det enda jag gilla var att det var bra tempo från början till slut, det gör att boken får en 2:a och inte en 1:a.