Dotterdottern är del tre i Susanna Alakoskis kritikerrosade svit som följer fyra generationer kvinnor i samma släkt under 1900-talet.
När Kathrines mormor växte upp avlöste krigen varandra. Små enkla bomullsspinnerier utvecklades till stora textilkoncerner. Kathrines mamma Greta flyttade till Sverige, hamnade i Skellefteå och upplevde textilindustrins framgångsår.
När sjuttiotalet övergår i åttiotal går Kathrine på gymnasiet och vet i alla fall en sak: hon ska inte jobba i textilen. Inte bara för att en ny tid är här - Algots Nord går mot konkurs tillsammans med stora delar av övrig textilindustri - utan för att det finnas en annan värld än mammas och mormors därute.
Hon längtar bort, inte bara från småstadens instängda liv utan också från modersarvet, Finland och klädindustrin. Hon bara vet inte vart hon ska resa, eller hur. Hon påbörjar en planlös resa som tar henne till storstaden Göteborg och vidare ut i Europa och världen.
Susanna Alakoski is a Swedish-Finnish author and lecturer. She won the August Prize in 2006 for the novel Svinalängorna. She researches gender issues and works as a social worker.
Tredje generasjon sterke kvinner og nærmere min tid, ut av tekstilindustrien og opp til høyere utdanning? Men hvordan er det å elske eller ta avstand fra moderlandet, er det overhodet mulig å bli "ordentlig svensk"? Og hvordan går det an å vokse opp som jente på 70-80-tallet hvor gutta bare tar for seg? Liker perspektivet og historiene, blir både opplyst og sint. Bra jobba!
Dotterdottern är tredje delen i Alakoskis Bomullssviten och den här gången är det Kathrine som står i centrum. Precis som med tidigare delar i serien blir läsningen och upplevelsen av boken ömsom vin och ömsom vatten
Jag gillar Kathrine, hennes ungdomliga 70-talssinne och den ständiga identitetskampen (Finland skaver ständigt), men hon drunknar ibland i Alakoskis förtjusning i att beskriva tidsanda och samhällsfrågor mer än att låta karaktären ta plats. Det här har varit ett återkommande fenomen genom hela sviten så jag är vid det här laget inte förvånad. Samtidigt får jag erkänna att boken flyter på och har ett annat driv än de två tidigare delarna vilket jag uppskattar. Boken är underhållande på sitt sätt även om det väl ibland känns som att en lista ska bockas av: tonårsgraviditet, liftande, problematiska män, teko-kris, flytt till storstad och så vidare.
Stabilt medelbetyg och jag kommer säkert att läsa den avslutande delen - Sverigefamiljen - som kommer senare i år.
Täytyy tunnustaa, että kaksi ensimmäistä kirjaa tässä Pumpulienkeli-sarjassa olivat pettymys. Siksi vähän emmin ottaa tätä edes luettavaksi. Onneksi luin, koska tämä oli ihan huippuhyvin eli susannaalakoskimaisesti kirjoitettu. Kathrine-tyttären tuntemukset omasta Suomen taustastaan tuli esiin, realistisesti ja hauskasti. Äidin iänikuiset jutut omasta työurastaan ryydittivät tunnelmaa. Kaikessa nuo molemmat kuitenkin näkyivät ja lopulta ehkä Kathrinekin hyväksyi sen, että omatkin kokemukset syntyvät sekä omasta todellisuudesta, että omista juurista. Kaikesta tästä syntyy oma historia, johon on ommeltu mukaan kaikki kankaanpalat, joita eteen on tullut. Hienosti kuljetettu tarina!
Det tog mig längre tid att läsa denna än vad jag är beredd att erkänna, men tyvärr har det sin anledning.
Till att börja med är Alakoski en fenomenal författare, och det skiner igen. Tyvärr räddade det inte denna bok för mig. Jag älskar konceptet att helt och hållet få följa Kathrine genom sorg, kärlek, åtrå, och livets start. Och till en början upplevde jag att det var det vi fick. Kathrine växer upp från barn till tonåring och hon ställs inför dubbelheten i att vara både svensk och finsk, men samtidigt att stundtals känna sig som varken eller. Alakoski fångar på ett bra sätt hur det är att befinna sig i ett mellanförskap där dubbla identiteter slår mot varandra.
Men sen blir hon tonåring och…och då blir hon plötsligt en platt karaktär och det håller i sig under stor del av boken. Saker bara händer henne. Hon bara hamnar på fest för att hennes vän vill det trots att hon inte vill. Detta utforskas inte utan upprepar sig bara. Hon bara råkar sova över hos killar hon inte vill för att de är för fulla för att skjutsa hem henne. Och detta upprepar sig.
Till sist ville jag att hon skulle fatta ett eget beslut. Det gjorde flytten till Göteborg så intressant. Men där slutar det, essentiellt med, att hon bara är där. Sen beslutar hon sig för att resa till Italien en sommar. Vad bra, lite agens! Men istället för Italien träffar hon någon som föreslår att hon ska följa med till Bagdad. Och så följer hon bara med.
Och hon bara blir tillsammans med en man flera år äldre än henne som lämnat sin familj medan de sov. Det närmaste man kommer en agens är när hon gör slut med honom. Efter att han åkt iväg utomlands utan henne en längre period och varit otrogen.
Det föll mig inte i smaken, och detta är en stark kontrast till den första boken i sviten där Hilda tydligt navigerar sig genom krig och elände.
Den här boken fick mig bara att törsta efter kvinnliga karaktärer med agens
Mun mielestä sarjan paras osa! Alkoi vähän tahmeasti, mutta lähti sitten vetämään. Oli kiinnostavaa seurata Kathrinen kasvua ja asenteen muuttumista suomalaisuutta, ruotsalaisuutta, ruotsinsuomalaisuutta, tekstiiliteollisuutta, sukua, perhettä, miehiä ja ystäviä kohtaan. Huomaan etten muista kakkososasta juuri mitään, mutta tässä osassa kiinnostuin Gretastakin paljon enemmän. Lukemisen arvoinen trilogia, joskin tekstiiliteollisuushistoria vaatii istumalihaksia. Lopulta siitäkin muodostui kuitenkin kiinnostava ja kontekstiin asettuva kuva.
Tämä kirja todella nostatti tunteet pintaan. Omassa lähisuvussani on maahanmuuttoa Ruotsiin ja olen viettänyt kesälomat isovanhempieni ja enoni luona. Oli niin paljon tuttua, koskettavaa ja viisasta tässä lukuelämyksessä. Aloitin kirjasarjan tästä viimeisestä osasta ja nyt luen seuraavaksi kaksi aikaisempaa. Kiitos Susanna Alakoski, että olet kirjoittanut jotain näin koskettavaa!
Tämä ei ensin lähteny millään, mutta jatkoin vain, koska eihän tämän suvun tarinaa voinut jättää kesken. Mutta sitten lähdettiinkiin reissuun ja rekan kyytiin! Ihan mahtava kuvaus ja itsekin pääsi kyytiin. Menneisyyden ja juurien taakka tuntui lopulta niin painavalta, että itsestäkin jo tuntui että tukehtuu. Näin ne menneet sukupolvet meissä elää. Pitää vaan muistaa itsekin elää!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Päähenkilön elämä 70-luvulla tuntui hengästyttävän raskaalta. Kirjan alkuosassa oli vaikeaa päästä lukemisen imuun, tekstiiliteollisuuden historia oli liian raskasta ja jäi minulla välillä silmäilyn varaan, loppua kohti tarina kuitenkin selkiytyi ja loppui sitten ihan liian aikaisin. Neliosaisessa sarjasta on puhuttu, jatkuukohan Kathrinen tarina?
Det är något med Alakoskis sätt att skriva som påverkar. Vet inte om det beror på likheten mellan hennes karaktärer och mig, men boken berör. Inte lika bra som de två första i serien, men de sista sidorna lyser starkt. Ser fram emot att se hur säcken knyts ihop i fjärde och sista boken.
Språket är bra även i denna bok, och fortsatt intressant om klasskamp och kvinnors utsatthet. I denna bok tycker jag huvudpersonen får ta plats, till skillnad från Londonflickan, där Gretas berättelse ändå hamnade i skymundan för mycket.
Siis tää oli jotenkin ihana! Olin Lontoon tytön lässähtävän lopun jälkeen jotenkin huolissani, että pitääkö sarjan taika ja viehätys, mutta tässä tunnelma olikin taas tuttu ja ehjä. Alakosken kirjat jotenkin hellii sielua, vaikkeivät mitään hyvän mielen kirjoja olekaan.
Bok nummer tre i serien er i mine øyne ikke like bra som de to første. I denne boken er vi kommet til nåtiden som ikke har den samme effekten som fortidens slit. Alakoski skriver godt og oversatt til nynorsk er det en viktig og interessant fortelling.
Trots ljuva minnen (hej åttitalet) så lever inte den här boken upp till de föregående. Den håller absolut och språket är fortsatt lockande men helheten brister lite.
Tre starka stjärnor. Mer lättläst än de tidigare i serien men kanske också den bok jag inte riktigt visste vad vitsen var riktigt på samma sätt. Men gillade!
Olin vähän kahden vaiheilla lukeako lainkaan, mutta tämä päätösosahan yllätti tapahtumillaan. Kuuntelin osan, ja lukijana aina hyvä Krista Kosonen. Kolme vai neljä tähteä 🤔