Aleksanteri Suuren elämäkerta kuvaa nerokasta sodankäyntiä, vallanhimoa ja julmuutta, mutta myös kuninkaan yksityiselämää. Tekijä pitäytyy tiukasti tosiasioissa ja luo jännittävän kokonaisuuden.
”Räväkkä, helppolukuinen ja jännittävä elämäkerta.” (Carl Rudbeck, Dagens Nyheter)
Aleksanteri Suuri (356-323 eKr.) on maailmanhistorian merkkihenkilöitä, mutta kuka hän oikein oli? Globalisaation varhainen puolestapuhuja, ihanteellisen maailmanvaltion kaukokatseinen johtaja vai vallanhimoinen tyranni, joka ei kaihtanut keinoja hamutessaan mainetta ja kunniaa?
Kaksikymmenvuotiaana Aleksanteri lähti ainutlaatuiselle sotaretkelle, joka ulottui nykyisestä Albaniasta Intiaan asti. Vuosikymmenessä hän ehti muuttaa maailman ikuisiksi ajoiksi ennen kuin kuoli mystisesti Babylonissa 32-vuotiaana.
Historiantutkija Bengt Liljegren on analysoinut kirjaansa varten antiikin lähdekirjoituksia ja jättänyt pois tarut sekä myytit. Hän esittelee oikean kuningas Aleksanteri III:n.
Teos on kuvaus nerokkaasta sodankäynnistä, käsittämättömästä julmuudesta, rakkaudesta ja murhista.
Ruotsalainen historiantutkija Bengt Liljegren (s. 1961) toimii myös opettajana ja Sydsvenska Dagbladet -lehden kriitikkona. Hän on aikaisemmin kirjoittanut hyvän vastaanoton saaneet teokset Karl XII. En biografi ja Regenter i Sverige.
Bengt Liljegren, född 1961, är en svensk lärare och författare till böcker om historiska ämnen. Han är främst känd för att ha skrivit ett antal biografier, om bland andra Winston Churchill, Karl XII, Alexander den store, Adolf Hitler och John F. Kennedy. Han har även skrivit en bok om rockbandet Pink Floyd.
Varsin mukaansatempaavasti ja mielenkiintoisesti kirjoitettu elämäkerta. Leijonan osan elämäkerrasta vei Aleksanteri Suuren sotaretket, mikä onkin ihan luonnollista. Näitä tapahtumia kuvattiin hyvin ja mielestäni sopivalla tarkkuudella. Läheteitä oli käsitelty mielestäni myös juuri oikealla tarkkuudella, kuvaten niitä ja niiden eroja mutta ilman toistoa. Kirjassa kuvataan tapahtumia uskoakseni realistisimman vaihtoehdon mukaan ja jätetään spekulaatiot hyvin vähälle. Kuva Aleksanterista on eheä ja uskottava.
Itse olisin elämäkerralta toivonut vähän psykologisempaa otetta, vaikka luonnollisesti se olisikin tarkoittanut spekulatiivisempaa otetta. Myös olisin pitänyt vähän tarkemmin historiallisia tapahtumia taustoittavasta otteesta, mikä puolestaan olisi tarkoittanut huomattavasti pidempää kirjaa. Tässä kirjassa moni asia jää vähän tiiviyden jalkoihin.
Kokonaisuutena hyvä ja helppolukuinen elämäkerta, mutta olisin itse pitänyt hieman tarkemmasta ja syvällisemmästä otteesta.
Not too long nor too short. Nice references to the sources. Liljegren is very explicit on the reliability of the sources and often referes to alternative versions of the same event, giving the reader the tools to make up her/his own opinion. I especially enjoyed one of the last chapters, where Liljegren writes about the sources of antiquity and how they got their information from now long lost sources.
I was curious about something, so I did what I always do: went to the library.
I'm sceptical of biographies. The sources are usually unreliable or second-hand.
When they're not, a biography that strives to be entertaining sacrifices realism by making guesses and assumptions, structuring and describing events in a way that keeps the reader hooked, using flashy language or by openly worshipping their subject.
But this book manages to be both thoroughly researched and told in a simple fashion that makes the events come to life.
I was most interested in everything that happens after Alexander takes Babylon (spoilers!)
Up until that point, he was his father's son. From then on, he sets his sights beyond horizon, towards distant lands and immortality, becoming a god and, in progress, a tyrant, until eventually dying a drunken death at barely 30 years old.
Intressant bok, men Bengt gör det vanliga misstaget att bedöma Alexanders den stores handlingar genom den moraliska linsen av moderna civilisationens . Medan mord, plundring och erövring är djupt motbjudande i dagens samhälle, utgjorde de en naturlig och ofta nödvändig del av antikens politiska verklighet. Erövring och kontrollerat våld var en metodiskt strategi för att etablera och upprätthålla ordning, säkra lojalitet och förhindra kaos och uppror i en värld utan en säker samhälls struktur