På nyårsaftons morgon sitter Berit Gardner i sin favoritfåtölj hemma i stugan i Cornwall när telefonen plötsligt ringer. Det är en röst från det förflutna som ber henne att genast komma. Några timmar senare står Berit och ser palmerna vaja i kvällsbrisen på södra Teneriffa. Men efter en spektakulär nyårsfest hittas en man mördad i ett rum som är låst - från insidan. Kommissarie Wei Lin vid Policía Nacional är övertygad om att mannen blivit mördad. Och han behöver desperat Berits hjälp för att lösa mordet. I Agatha Christies fotspår tvingas hon använda allt sitt skarpsinne för att bevisa inte bara vem som begick mordet utan hur det gick till. En sak i är i alla fall säker. Mördaren kommer inte tveka att slå till igen.
Med ”Dödligt nyår på Teneriffa” har vi fått ännu en riktigt bra och klurig pusseldeckare med mer mys än rys. Jag kan varmt rekommendera hela serien om du ännu inte läst den. Den här lyssnade jag på och Ellen Jelinek läste den så bra.
Birgit får ett telefonsamtal från en av sina ungdomsvänner. Hon har inte träffat Isabella på många år, men nu vill denna att hon kommer till sitt hotell på Teneriffa över nyår, för det är kris. Och Berit gör som hon tidigare alltid gjort när Isabella sagt att det är kris: släpper allt (även om det inte var mycket planerat den här gången) och kommer. Väl på plats blir hon presenterad för den andre delägaren, Francisco, som verkar allt annat än glad över hotellet, Isabella, nyårsfesten - och det mesta. Men vad krisen var får hon inte reda på, utan får istället hjälpa Isabella välja outfit till festen som hon sedan inbjuds att delta i. Morgonen därpå blir hon väckt av personalen, som inte får tag i Francisco. Det visar sig att han har dött i sin säng under natten. Eftersom Isabellas man dog nyåret innan - i sviterna av cancer enligt ryktena - tänker dock kommissarie Lin att något är fuffens med det hela. Frågan är bara på vilket sätt. Och Berits instinkter säger nåt liknande, så hon hjälper till - på sitt sätt. *** Ännu en klurig mordhistoria som Berit (och polisen) lyckas lösa. Möjligen att det var lite mycket filosoferande, men annars gillade jag även denna del!
Fortfarande mysigt, men den här boken fångade mig inte riktigt som de två tidigare.
Dessutom, Bivald med redaktör, det är väldigt stor skillnad på omkrets och diameter. Hajade till när pino gordo beskrevs som ett träd på 10 meter i diameter och var tvungen att söka på detta orimligt stora träd. Finns detta freak of nature på riktigt? Jo men visst! Fast ja, nä, 10 meter i omkrets var det. Stort, men inte lika obegripligt stort.
Sämre än de andra i serien. Bivald är inte bra på show don't tell men här blev det ännu mera adverb än tidigare, väldigt tröttsamt. Blev inte heller nämnvärt mycket spänning, och slutet var alltför hastat. Upplagan som jag läste hade dessutom oförlåtligt mycket tryckfel. Mindre seg än tidigare så det var ändå bra. 2,5 stjärnor.