Miranda är en tävlingsmänniska, hon är fixerad av att kämpa och vara stark. Hemma går föräldrarnas tid och kraft åt att hjälpa hennes storebror, tv-spelsamöban Elias, komma ur sitt beroende. Miranda söker därför uppmärksamhet och bekräftelse hos simtränarna istället. Hon tränar nio gånger i veckan, tar i så att det känns som hon ska sprängas och lassar i sig enorma mängder av skolbespisningens pasta med skinksås. Medan hennes bästa kompis Johanna, som driver en blogg med mottot fake it til you make it, bara bryr sig om sin kille. Flyt som en fjäril, stick som ett bi handlar om konkurrens och tävlande, känslan att man måste prestera i relationer, och om att satsa allt fast det gör ont.
Jag är inte så jätteintresserad av sport, men när jag läste om Elin Nilssons bok Flyt som en fjäril, stick som ett bi blev jag nyfiken. Kanske hade den väldigt häftiga titeln också med saken att göra.
Miranda är fjorton år och tränar simning nio gånger i veckan!! Målet är SM och att vara hemma är ändå rätt pestigt. Föräldrarnas energi går nämligen till Mirandas bror, eller amöban, som hon kallar honom. Han sitter bara inne på sitt rum och spelar spel och föräldrarna oroar sig/blir galna/försöker låsas att allt är som vanligt beroende på dag. Hur som har de väldigt lite tid för Miranda.
Det finns dock bra saker i livet förutom simningen. Bästisen Johanna till exempel. Johanna med sin optimism och sin blogg.
Sen händer en hel rad saker snabbt efter varandra. Mirandas största rival börjar i samma simlag som henne, Johanna skaffar pojkvän och försvinner ut ur Mirandas liv (så känns det i alla fall) och föräldrarnas krig med amöban går in i en mer kritisk fas. Simningen är allt som finns kvar… Men finns ens det..?
När jag tittade på OS (jag tittade i alla fall lite) så förstås jag ju att alla fantastiska idrottare har tränat jättemycket och jättelänge för att bli så där bra. Fast för mig blir det helt annorlunda, och mycket tydligare, att läsa om det via Miranda. Simtag efter simtag. Muskelknutorna i axeln som värker, benen som darrar utmattade på cykelturen hem. Att ständigt vara hungrig, hungrig. Det krävs en sådan vilja och styrka och uthållighet för att bli bra på en sport.
Summan är i alla fall att Flyt som en fjäril, stick som ett bi inte alls vänder sig till sportintresserade. Den vänder sig till alla som vill läsa om vänskap, knasiga familjerelationer och att VERKLIGEN vilja bli bra på något.
Vilket flyt! Det går nästan lite för fort att läsa. Kul att läsa om en riktig vinnarskalle, samtidigt som det är så mycket som är snett i hennes liv att jag bara vill ge henne en kram. Med en långt ifrån fungerande bror verkar det som att hennes föräldrar inte riktigt ser henne. Hennes murar är höga och med de relationer hon har (som hon även bidrar till att rasera) blir de än högre. Jag undrar lite över vem som verkligen ser henne... och håller tummarna för att hon hittar en ny vän i konkurrenten.
Jeg ville ønske, at jeg havde læst bogen da jeg selv var 14 år. På det tidspunkt ville jeg sikkert kunne have identificeret mig meget med hovedpersonen. Den rammer noget jeg selv har været igennem. Og så er det jo bare ekstra sjovt, at hovedpersonen hedder Miranda
fin porträttering av en familj, gillar inslaget med brorsan som isolerar sig för att spela wow. temat med blogg känns trovärdigt och relaterbart. men i övrigt känner jag mest... jaha.
Good day all is well please this is i faith a corking story through we do as we are even life is a fight thanks In the name of Jesus proper have it good.