"Skolan", Wiks första deckare, är en av de senaste böckerna jag läste som fysisk bok. Det säger kanske något att det är det jag minns - men jag hade också för mig att jag tyckte den var helt okej. (En internatskola i skogen, öppet mål, liksom).
Nu när jag plockar upp efterföljaren inser jag att jag inte "känner" huvudpersonen. Eller är hon bara annorlunda skriven den här gången...? Oavsett så är hon faktiskt rätt osympatisk, pratar kort och konstigt och gör orimliga saker (det sista hör ju deckare till, men ändå). Intrigen har vi hört förr, och Wik hanterar den inte bättre än någon annan, tyvärr snarare tvärtom. Språket skärper till sig i korta stycken och blir riktigt snyggt, men de styckena gör det bara uppenbart hur oredigerat och slarvigt det är på andra ställen; flera gånger besvaras en fråga "fel" (orden är lagda så att det borde vara ett Ja-svar, men det blir ett Nej-svar, till exempel), fel namn används på personer, meningar är onödigt otympliga... Det här lägger jag inte på författaren - boken hade behövt en betydligt noggrannare redigeringsgenomgång innan den trycktes. Synd!
Jaja. Jag kunde inte vara med på Riksmötet i helgen, men fick ändå hänga i Karlstadstrakten - alltid nåt!