What do you think?
Rate this book
Torka aldrig tårar utan handskar #2
Älä koskaan pyyhi kyyneleitä paljain käsin: 2. Sairaus
He muodostavat eräänlaisen perheen. Arkkihomo Paul, Lars-Åke ja Seppo, rakkauksissaan alituiseen pettyvä Reine ja kaunis Bengt, jonka tuleva ura teatteri- ja elokuvamaailman huipulla on tähtiin kirjoitettu.
He viettävät aina joulua Paulin luona.
Siellä tapasivat Rasmus ja Benjamin, nuoret rakastavaiset. Maailma on nyt heidän jalkojensa juuressa ja tulevaisuus kuuluu heille.
Silloin sairaus saapuu kaupunkiin.
He kaikki ovat niin nuoria ja nuorina he myös kuolevat. Miltei jokainen.
Samaan saamarin homoruttoon.
Kirjassa kerrottu on todella tapahtunut.
Kauan sitten, Tukholman kaupungissa.
Nuoria miehiä sairastui, kuihtui ja kuoli pois.
Jonas Gardell oli yksi niistä, jotka selviytyivät.
Tämä on tarina hänestä ja hänen ystävistään.
He viettävät aina joulua Paulin luona.
Siellä tapasivat Rasmus ja Benjamin, nuoret rakastavaiset. Maailma on nyt heidän jalkojensa juuressa ja tulevaisuus kuuluu heille.
Silloin sairaus saapuu kaupunkiin.
He kaikki ovat niin nuoria ja nuorina he myös kuolevat. Miltei jokainen.
Samaan saamarin homoruttoon.
Kirjassa kerrottu on todella tapahtunut.
Kauan sitten, Tukholman kaupungissa.
Nuoria miehiä sairastui, kuihtui ja kuoli pois.
Jonas Gardell oli yksi niistä, jotka selviytyivät.
Tämä on tarina hänestä ja hänen ystävistään.
300 pages, Hardcover
First published January 1, 2012
85 people are currently reading
1727 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 247 reviews
September 15, 2016
Jossain päin USA:ta sijaitsevassa sairaalassa oli 1980-luvun puolivälissä potilaana aids-infektiosairauteen kuolemassa oleva lapsi.
Lapsi oli perheensä hylkäämä, ja siksi aivan yksin.
Vuoteen päätyyn oli kiinnitetty ilmoitus.
Ei saa koskea.
Surullinen ja raivostuttava kertomus homoista ja AIDS:ista Tukholmassa 1980-luvun alussa. Ihmisten pitäisi lukea tämä ja ehkä kaikki ymmärtäisivät miksi pride-kulkueet yms. ovat niin tärkeitä.
4,5/5
October 30, 2015
Jag har nu läst andra boken i serien "torka aldrig tårar utan handskar ", direkt efter den första. Böckerna är helt och hållet fängslande, Gardell behåller mitt intresse genom hela böckerna -även när man helst inte hade velat veta vissa fakta.
Efter denna känner jag det lite som att man behöver en paus, det är så oerhört mycket att smälta! Kärleken, smärtan, hoppet, föräldrarnas reaktioner, media och myndigheternas hetsjakt/skräckreaktion. Det är så mycket man vet idag, som ingen visste då.
Samtidigt som jag längtar efter en paus, vill jag bara kasta mig huvudlöst in i nästa...
Efter denna känner jag det lite som att man behöver en paus, det är så oerhört mycket att smälta! Kärleken, smärtan, hoppet, föräldrarnas reaktioner, media och myndigheternas hetsjakt/skräckreaktion. Det är så mycket man vet idag, som ingen visste då.
Samtidigt som jag längtar efter en paus, vill jag bara kasta mig huvudlöst in i nästa...
November 17, 2021
"Jossain päin USA:ta sijaitsevassa sairaalassa oli 1980-luvun puolivälissä potilaana aids-infektiosairauteen kuolemassa oleva lapsi.
Lapsi oli perheensä hylkäämä, ja siksi aivan yksin.
Vuoteen päätyyn oli kiinnitetty ilmoitus.
Ei saa koskea."
Tää kakkos osa oli kyllä vakuuttava, ihan kamalan surullinen ja mielenkiintoinen. Mun lemppari juttu tässä oli varmaan se kuinka ihanasti ja hyvin tässä kuvailtiin tätä ystäväporukkaa. Samalla kuitenkin välillä kaikki vaan ärsytti ja suretti, mutta oli kivasti ripoteltu onnellisiakin hetkiä mukaan.
Lapsi oli perheensä hylkäämä, ja siksi aivan yksin.
Vuoteen päätyyn oli kiinnitetty ilmoitus.
Ei saa koskea."
Tää kakkos osa oli kyllä vakuuttava, ihan kamalan surullinen ja mielenkiintoinen. Mun lemppari juttu tässä oli varmaan se kuinka ihanasti ja hyvin tässä kuvailtiin tätä ystäväporukkaa. Samalla kuitenkin välillä kaikki vaan ärsytti ja suretti, mutta oli kivasti ripoteltu onnellisiakin hetkiä mukaan.
June 30, 2022
Tämä kirja ravisteli ja sai tuntemaan niin paljon kaikkien kirjan henkilöiden elämäntapahtumien mukana. Tämä ei todellakaan ole mikään hyvän mielen kirja ja välillä lukeminen tuntui lähes pahalta. Sinänsä kirja oli siis erittäin onnistunut siinä mihin todennäköisesti pyrittiinkin.
Välillä loikkiminen eri aikatasoissa - välillä vain muutaman lauseen verran - hieman ärsytti, mutta toki välillä toimi hienosti.
Tätä kirjaa tuli melkein purettua kynnet lyhyiksi, koska oli karmiva jatkaa lukemista tietämättä ketkä tulevat kuolemaan. Todella pahalta tuntui myös huomata, että tästäkään ei ihmiskunta ole mitään oppinut ja päättäjät & vaikuttajat tuntuvat aina pääsevän kuin koira veräjästä kaikesta hysterian ja epäpuran luonnista.
Välillä loikkiminen eri aikatasoissa - välillä vain muutaman lauseen verran - hieman ärsytti, mutta toki välillä toimi hienosti.
Tätä kirjaa tuli melkein purettua kynnet lyhyiksi, koska oli karmiva jatkaa lukemista tietämättä ketkä tulevat kuolemaan. Todella pahalta tuntui myös huomata, että tästäkään ei ihmiskunta ole mitään oppinut ja päättäjät & vaikuttajat tuntuvat aina pääsevän kuin koira veräjästä kaikesta hysterian ja epäpuran luonnista.
August 5, 2015
Bok 2 i trilogien handler om sykdommen. HIV og AIDS tar en stor plass i boka, og vi får ta følge med noen av guttene som har fått sykdommen og deres vei mot døden. Noen holder ut, lider i stillhet, og dør en ensom og forferdelig død på isolatrom på sykehus, mens andre velger en annen utvei.
Vi får vite mye om forvirringen som rådet da sykdommen dukket opp. Om teorier man hadde om hva som forårsaket sykdommen, om skammen som fuglte med å ha den, om folk som til og med mente at det var Guds straff og en form for naturlig reaksjon på en unaturlig utvikling blant menneskene.
Like sterk, like fin som bok nr 1. :)
Vi får vite mye om forvirringen som rådet da sykdommen dukket opp. Om teorier man hadde om hva som forårsaket sykdommen, om skammen som fuglte med å ha den, om folk som til og med mente at det var Guds straff og en form for naturlig reaksjon på en unaturlig utvikling blant menneskene.
Like sterk, like fin som bok nr 1. :)
December 25, 2016
Better than the first book in my opinion. As always, it's the underlying sadness in the writing that always gets to me. These books are also obviously well researched and therefore packs a greater punch.
They are horrifying and they are important.
They are horrifying and they are important.
July 18, 2025
Reine på Resö❤️
Även den här kändes rörig i tidslinjen, men ändå mer engagerande än första boken så det fungerar trots att det stundvis är svårt att hänga med.
Även den här kändes rörig i tidslinjen, men ändå mer engagerande än första boken så det fungerar trots att det stundvis är svårt att hänga med.
February 9, 2016
This is the middle book. The book that goes between the start and the ending. And that's exactly what it's about. The inbetween. That time spent in suspension after the jump and before the landing. After the intial thought and before the statement. Between the initial attraction and the commitment. After contracting the disease and before its inevitable outcome. Between realization and acceptance.
It speaks about the road these characters have travelled before they got to this point and their different ways of dealing with this new reality.
The intertwining narratives and frequent flashes forwards and backwards in time are risky from a writers' point of view. But they don't disrupt or confuse, they serve their purpose of welding past and future together in the present. The situation is thus made more complete, more understandable.
Reading this is like watching a car crash in slow motion. Even the people involved see what's happening and where they're headed. If anything it makes the story more tragic, more desperate. Their freedom, their cause and their fight is seemingly dissolving before their eyes. And society claims they only have themselves to blame.
This volume was especially strong in the investigative and documentative parts.
Strong and brutal.
It speaks about the road these characters have travelled before they got to this point and their different ways of dealing with this new reality.
The intertwining narratives and frequent flashes forwards and backwards in time are risky from a writers' point of view. But they don't disrupt or confuse, they serve their purpose of welding past and future together in the present. The situation is thus made more complete, more understandable.
Reading this is like watching a car crash in slow motion. Even the people involved see what's happening and where they're headed. If anything it makes the story more tragic, more desperate. Their freedom, their cause and their fight is seemingly dissolving before their eyes. And society claims they only have themselves to blame.
This volume was especially strong in the investigative and documentative parts.
Strong and brutal.
April 27, 2023
3.5 ⭐Ta książka wywołała we mnie prawie same negatywne uczucia. Początkowo zaciskała się, niczym pętla, wokół mojej szyi, zabierała mi dech w piersiach, była tak bolesna i trudna. Druga połowa z kolei doprowadziła mnie do stanu rozgniewanego - jestem wściekła na bohaterów, którzy są aż tak nieodpowiedzialni, niemądrzy, pchani popędem, mam ochotę nimi potrząsnąć. Wiedzieli, co się dzieje, dlaczego więc zachowywali się w taki sposób? Wciąż mnie to szokuje i ciężko mi pojąć, zrozumieć, mimo nieustannych prób. Jestem wściekła też, jeszcze bardziej, na opinię publiczną, która w obrzydliwy sposób zrobiła z AIDS karę boską i kampanię przeciwko zachowaniom homoseksualnym. Jak można wygadywać takie obrzydliwe rzeczy, jak można mówić, że lepiej, aby czyjś syn miał AIDS, jeśli to sprawi, że przestanie być gejem? Bardzo mi przykro, że musieli przechodzić przez coś takiego. Chcę też zwrócić uwagę na ogrom wiedzy autora na temat świadków Jehowy i zasad panujących w tej sekcie, to było bardzo interesujące. I niestety, ale z bólem serca, muszę napisać, że Rasmus nie zasługiwał na Benjamina. I'm sorry, that's true.
March 9, 2016
"Hän kuolee ilman että kukaan istuu valvomassa hänen vieressään.
Hän on pitänyt tarkoin huolen siitä, että kukaan ulkopuolinen ei saa tietää hänen olinpaikkaansa.
Ei hänen perheensä eivätkä hänen ystävänsä.
Kukaan ei tiedä.
Tällä tavoin hän on jo kuollut.
On vain kestettävä viimeiset hetket loppuun asti.
Sanomaton tuska.
Ennen kuin hänestä voi tulla henki, joka pääsee minne tahansa maailmankaikkeudessa.
Henki, joka ei kuule eikä näe, joka on kuulumaton ja näkymätön, ja joka silloin on kenties vihdoinkin vapaa."
Hän on pitänyt tarkoin huolen siitä, että kukaan ulkopuolinen ei saa tietää hänen olinpaikkaansa.
Ei hänen perheensä eivätkä hänen ystävänsä.
Kukaan ei tiedä.
Tällä tavoin hän on jo kuollut.
On vain kestettävä viimeiset hetket loppuun asti.
Sanomaton tuska.
Ennen kuin hänestä voi tulla henki, joka pääsee minne tahansa maailmankaikkeudessa.
Henki, joka ei kuule eikä näe, joka on kuulumaton ja näkymätön, ja joka silloin on kenties vihdoinkin vapaa."
May 25, 2016
Trilogian toinen osa oli ensimmäistä surullisempi ja koskettavampi, ja pidin siitä sen vuoksi hiukan enemmän. Tarinan kerrontatyyli ei kuitenkaan vieläkään ole aivan se minun juttuni, sillä jatkuvasti vaihtuva näkökulma tekee mielestäni kirjasta sekavan. Kirjan ajoittainen esseemäisyys häiritsi myös välillä, vaikka kuitenkin erityisesti lehtiotsikkoja oli mielenkiintoista lukea.
February 22, 2017
Den är allmänt bra skriven, innehåller minnesvärda karaktärer och har ett flyt som inte lämnar något övrigt att önska. Fantastiskt bra helt enkelt!
February 6, 2023
Gardell är en så skicklig författare. Har vanligtvis svårt för denna typ av cirkelberättande men uppskattar det verkligen i dessa böcker. Det ger så mycket djup och är verkligen en upplevelse att läsa. För att inte tala om hur viktig den är!!
March 26, 2018
Oi voi, oi voi. Sydän on murskana, ja vielä yksi osa jäljellä. Tää menee koko ajan vain pahempaan suuntaan.
April 2, 2023
4.5 tähtee
Sanoisin et tykkäsin täst enemmä ku tost ekast. Välil täs oli aik tylsii kohtii ja jotenki hitaasti kulki kaikki mut noi kappaleet on tois lyhyit nii se ei haitannu. Super hyvä ja heräsi ihan hirveesti ajatuksia. Rakastan Gardellin tapaa kirjottaa ja siis täs oli välil kyl kirjotettu niin jotenki julmasti plot twistei. Tosi hyvä kirja ja 100% tunnemyrskyn takaava.
Sanoisin et tykkäsin täst enemmä ku tost ekast. Välil täs oli aik tylsii kohtii ja jotenki hitaasti kulki kaikki mut noi kappaleet on tois lyhyit nii se ei haitannu. Super hyvä ja heräsi ihan hirveesti ajatuksia. Rakastan Gardellin tapaa kirjottaa ja siis täs oli välil kyl kirjotettu niin jotenki julmasti plot twistei. Tosi hyvä kirja ja 100% tunnemyrskyn takaava.
February 28, 2024
De parallella tidslinjerna fungerade bra i boken, precis som minnen från dåtiden blandas ihop för författaren. Jag trodde då jag sett serien upprepade gånger att jag inte skulle bli så berörd av boken, men grät en skvätt på bussen exakt vid den replik som alltid får mig tårögd i serien. Extremt fin bok.
May 26, 2021
Kanske var det för att jag läste den som E-bok och kapitelindelningen inte var helt tydlig, men den här boken var rejält rörig. Det är vansinnigt många tidshopp och för många karaktärer som man följer vid för många tidpunkter. Till slut kände jag mig helt vilse.
July 18, 2022
Ensimmäistäkin osaa tunteellisempi ja riipaisevampi teos. Om käsittämätöntä lukea miten homoseksuaaleja on kohdeltu Aidsin alkuaikoina. Raivo nousi pintaan. Tosin tapahtumia voi verrata nykypäivänäkin ja pitää muistaa ettei näistä ajoista ole ede yhtä ihmisikää
September 17, 2024
Raastavimpia kirjoja, mitä oon ikinä lukenut 🤍
Tarinan väleissä on kerrottu myös asenteiden ja oikeuksien hitaasta kehityksestä Ruotsissa ja muualla, mikä on kiva lisä.
Tarinan väleissä on kerrottu myös asenteiden ja oikeuksien hitaasta kehityksestä Ruotsissa ja muualla, mikä on kiva lisä.
March 10, 2022
Var bra o så av samma anledningar som den första boken, men vart inte like engagerad i denna.
November 14, 2023
Auts. Haluun lukee ton vikan osan nyt mut en tiiä onko se mun mielenterveydelle järkevää :-))
May 23, 2024
Det var då dags att ta tag i andra delen i Torka aldrig tårar utan handskar, den som också heter Sjukdomen. Jag var nog förberedd på, kanske inte en gråtfest, men på att bli väldigt berörd. Tyvärr drar den här boken tidshoppandet några varv för långt för mig.
Allt är väl egentligen redan sagt om de här böckerna, jag är ju väldigt sen på bollen, men jag gör ett tappert försök. Det är svårt att ens börja förstå hur det var att berätta för sina föräldrar. Det är klart att de blir chockade. Kanske borde det inte vara så, men jag kan förstå det. Speciellt på 80-talet. Däremot så kommer jag aldrig att förstå en Gud som är dömande och oresonlig. Inte heller kommer jag någonsin att förstå de som tror på en sådan Gud.
Kanske har jag ett annat perspektiv på allt som händer i andra delen av Torka aldrig tårar utan handskar, eftersom jag läser den efter att vi numer har tagit oss igenom en pandemi. Den kunde ha varit så mycket mer drabbande, för mig, om den hade berättats mer kronologiskt. Det känns lite tufft att ge den ett så lågt betyg, men jag måste på grund av att jag mycket ofta var mycket irriterad. Jag tror i alla fall inte att någon annan författare hade lyckats få ihop det så bra som det ändå är.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Allt är väl egentligen redan sagt om de här böckerna, jag är ju väldigt sen på bollen, men jag gör ett tappert försök. Det är svårt att ens börja förstå hur det var att berätta för sina föräldrar. Det är klart att de blir chockade. Kanske borde det inte vara så, men jag kan förstå det. Speciellt på 80-talet. Däremot så kommer jag aldrig att förstå en Gud som är dömande och oresonlig. Inte heller kommer jag någonsin att förstå de som tror på en sådan Gud.
Kanske har jag ett annat perspektiv på allt som händer i andra delen av Torka aldrig tårar utan handskar, eftersom jag läser den efter att vi numer har tagit oss igenom en pandemi. Den kunde ha varit så mycket mer drabbande, för mig, om den hade berättats mer kronologiskt. Det känns lite tufft att ge den ett så lågt betyg, men jag måste på grund av att jag mycket ofta var mycket irriterad. Jag tror i alla fall inte att någon annan författare hade lyckats få ihop det så bra som det ändå är.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
March 21, 2021
Reread January 10 2016:
Denna bok tar fortfarande kål på mig efter alla dessa år. Allt han som dör i slutet i denna bok? CAN WE NOT? gråter vareviga gång.
5/5
Precis lika bra som jag trodde att den skulle vara. Känslan av att först se serien och sedan läsa boken är rätt svår att slå. Jag brukar ogilla att läsa en bok om jag redan har sett serien/filmen men inte här, inte. I brist på andra ord känns det som att typ läsa boken och se serien samtidigt. Alltså alla intryck från boken förstärks av scenerna från serien. Jag har inte jättemycket att säga, förutom att det var (som väntat) en väldigt bra bok. Är för emotionellt utpumpad nu för att ens orka försöka sätta ord på vad jag känner. Jag uppskattade verkligen att man fick en inblick i Reines bakgrund, någonting som jag verkligen hade velat se i serien.
Nu längtar jag (okej, kanske inte längtar eftersom jag kommer att gråta något så otroligt) efter nästa bok, så roll on August!
Denna bok tar fortfarande kål på mig efter alla dessa år. Allt han som dör i slutet i denna bok? CAN WE NOT? gråter vareviga gång.
5/5
Precis lika bra som jag trodde att den skulle vara. Känslan av att först se serien och sedan läsa boken är rätt svår att slå. Jag brukar ogilla att läsa en bok om jag redan har sett serien/filmen men inte här, inte. I brist på andra ord känns det som att typ läsa boken och se serien samtidigt. Alltså alla intryck från boken förstärks av scenerna från serien. Jag har inte jättemycket att säga, förutom att det var (som väntat) en väldigt bra bok. Är för emotionellt utpumpad nu för att ens orka försöka sätta ord på vad jag känner. Jag uppskattade verkligen att man fick en inblick i Reines bakgrund, någonting som jag verkligen hade velat se i serien.
Nu längtar jag (okej, kanske inte längtar eftersom jag kommer att gråta något så otroligt) efter nästa bok, så roll on August!
July 29, 2015
Luin nelisenkymmentä sivua päivällä, yöllä yhdeltä istumalta loppuun. Näitä on mahdoton laskea käsistä, luen vain itkeskellen eteenpäin. Haluan sen kolmannen NYT, vaikka se tuleekin murskaamaan minun sydämeni pieniksi palasiksi.
Näin asiasta kukkaruukkuun, olen havainnut itsessäni kummallisia oireita. (Ei kuulosta hyvältä AIDSista kertovan kirjan arvostelussa... :D) Minun ei tee enää mieli lukea päivisin, yöllä sen sijaan voisin lukea tauotta. Pitää keksiä joku ratkaisu tähän ennen kuin loma loppuu :D
Näin asiasta kukkaruukkuun, olen havainnut itsessäni kummallisia oireita. (Ei kuulosta hyvältä AIDSista kertovan kirjan arvostelussa... :D) Minun ei tee enää mieli lukea päivisin, yöllä sen sijaan voisin lukea tauotta. Pitää keksiä joku ratkaisu tähän ennen kuin loma loppuu :D
September 5, 2020
Great follow up to the first part of the series, which I think was fantastic. Emotional, horrifying, powerful and captivating. I read it all in one day, barely putting it down once I started reading it. My heart ached (and someone in my apartment started to cut onions) during once of the scenes with Benjamin and his family. If you've read this book, you will understand what scene I refer to.
Read it.
Read it.
February 14, 2020
Ahdisti, itketti ja pakahdutti kauneudellaan. Niin paljon kuin pidänkin aikatasoissa hyppelemisestä, tässä osassa ne sekoittivat enemmän päätä kuin ensimmäisessä. Pelottaa tarttua viimeiseen osaan, siitäkään ei taideta selvitä kuivin silmin.
March 24, 2021
Hjärtskärande, så verkliga relationer och karaktärer som behandlas hand i hand med ett så tragiskt ämne.
February 22, 2025
4/5
Real and unfathomable. Guilty and innocent, justified or not. Aids is assumed to be nature's revenge against the abnormal and immoral. The similarities in Sweden's plans regarding the HIV-infected and the Holocaust that happened only 40 years earlier are striking, especially since they were well aware of said similarity. This book was sadder than the previous and there were multiple times tears were brought to my eyes.
The following quotes were of great interest to me but might be spoilers, so beware:
“En av kvällstidningarna konstaterade när ett barn smittades via blodtransfusion att ‘“nu har det hänt som inte fick hända: en oskyldig har dött i aids!’” (s. 92).
“De homosexuella med sina så kallade bögkontakter, de var inte smittade – de var smittspridare! De var pestråttorna som, om det tilläts springa fria, snart skulle ha infekterat hela samhället. Och de var inte att lita på.” (S. 93).
“1986 föreslog läkarna Lita Tibbling och Torbjörn Ledin i en debattartikel i Svenska Dagbladet att man skulle tvångsisolera de smittade i speciella aidssamhällen, där de skulle få ta hand om sig själva och dö för sig själva, inte olikt forna tiders pestkolonier.” (S. 94-95).
“Jonas Berglund, virusläkare och biträdande överläkare... på allvar föreslog att smittade skulle märkas med en tatuering för att inte kunna dölja sin vanära…” (s. 95).
“Lars-Åkes värsta mardröm… är att vara med om till exempel en bilolycka – och sedan när han ligger där, blodig och jävlig, bli tvungen att skrika: ‘Ta inte i mig, gå bort från mig, jag är smittad!’” (s. 171).
Real and unfathomable. Guilty and innocent, justified or not. Aids is assumed to be nature's revenge against the abnormal and immoral. The similarities in Sweden's plans regarding the HIV-infected and the Holocaust that happened only 40 years earlier are striking, especially since they were well aware of said similarity. This book was sadder than the previous and there were multiple times tears were brought to my eyes.
The following quotes were of great interest to me but might be spoilers, so beware:
“En av kvällstidningarna konstaterade när ett barn smittades via blodtransfusion att ‘“nu har det hänt som inte fick hända: en oskyldig har dött i aids!’” (s. 92).
“De homosexuella med sina så kallade bögkontakter, de var inte smittade – de var smittspridare! De var pestråttorna som, om det tilläts springa fria, snart skulle ha infekterat hela samhället. Och de var inte att lita på.” (S. 93).
“1986 föreslog läkarna Lita Tibbling och Torbjörn Ledin i en debattartikel i Svenska Dagbladet att man skulle tvångsisolera de smittade i speciella aidssamhällen, där de skulle få ta hand om sig själva och dö för sig själva, inte olikt forna tiders pestkolonier.” (S. 94-95).
“Jonas Berglund, virusläkare och biträdande överläkare... på allvar föreslog att smittade skulle märkas med en tatuering för att inte kunna dölja sin vanära…” (s. 95).
“Lars-Åkes värsta mardröm… är att vara med om till exempel en bilolycka – och sedan när han ligger där, blodig och jävlig, bli tvungen att skrika: ‘Ta inte i mig, gå bort från mig, jag är smittad!’” (s. 171).
Displaying 1 - 30 of 247 reviews