Sedan några årtionden är både liberalism och socialism på stark tillbakagång och utsatta för hård kritik – ofta från nya och oväntade håll. Den svenska demokratin har kommit på obestånd. I sin första populärvetenskapliga bok ger Bo Rothstein läsaren ett noga underbyggt förslag, det han kallar liberal socialism: en väg bort från en fruktans politik i riktning mot mellanmänsklig tillit som grund för ett demokratiskt samhälle – och en demokratisk ekonomi. Tanken är lika klar som radikal: Liberalismens löfte om respekt för individens autonomi och socialismens löfte om social och ekonomisk rättvisa borde kunna ta varandra i hand.
Social tillit - ett nordiskt guld. Tacksamt att läsa. Märks det? Kanske, förmodligen. Inte ofta man tänker på det. Att tilliten är starkare med socioekonomisk trygghet och svagast hos de mest utsatta är mindre oförväntat. Erfarenhet föder förväntningar, förväntningar föder erfarenhet. Trots att den sociala tilliten klarat sig ovanligt bra i Sverige så växer skillnaden i mellanmänsklig och institutionell tillit mellan grupper. Vad antyder detta om inte att alla inte får det bättre? En del av befolkningen har förmånen att kunna lita på folk och samhälle, på den andra delens bekostnad.
En svag fyra som summerat stjärnantal. Fyra för att Rothstein lyfter i boken fram flera tänkvärda tankar om grundläggande strukturer i samhället. Svagt för texten är något "trögt" skriven och känns inte riktigt sammanhängande. Den är lite för mycket en sammanläggning av artiklar.
Väcker många tankar. Viktigt hur han beskriver korruptionen och hur den gröper ur tilliten i samhället och underminerar demokratin. Tankeväckande hans problematisering av identitetspolitiken. Intressant hans tankar om ekonomisk socialism - men är det möjligt med tanke på de stora multinationella företagen och den enorma kapitalkoncentrationen hos dessa?