En palestinsk poet från Gaza har väl sällan känts så aktuell att läsa som nu. El Sousi har i Afronbladet skildrat tidigare israeliska krig mot Gaza (länkar till dessa finns i slutet av boken) men lever numera i Norge. I efterorden berättas att arbetet med den svenska tolkningen av dessa dikter har pågått i över tio år, och att just krig och flykt gjort att arbetet dragit ut på tiden.
Tyvärr har jag väldigt svårt att hitta ingångar till dikterna. Ljus och mörker, natt och dag, sorg och frånvaro, hav och floder är återkommande liksom försiktigt berättande om samkönad kärlek, men nästan inga av de bilder som målas upp sätter sig hos mig och jag famlar efter att ge orden betydelse. Kanske skulle ytterligare läsningar öppna dörrar, kanske är det här helt enkelt inte poesi för mig. Det finns såklart undantag som inledande "Frånvarons drottning", men som helhet lämnar boken mig oberörd.