Röd galla

by Donia Saleh

Bara elen skonar Golan från minnena av blodet mellan bergen, männen, mödrarna och vallmon. När Golan rullar igång saliven efter elbehandlingarna är det hennes systerdotter Aya som sitter intill henne, som stryker hennes handrygg precis som hon stryker gamlingarnas på hemtjänsten. Hennes egen dotter Helin har avlägsnat sig, metodiskt håller hon sin mamma och det kaos hon för med sig på säkert avstånd. Men Aya betraktar sin moster med skräck och förtjusning. Samtidigt som Aya tränger sig längre in i Golans tillvaro och sin egen ensamhet är det något inom henne som hotar att sprängas.

234 pages, Hardcover

Published March 5, 2024

Reviews

[Prince Mendax · Rating 4 out of 5]

det här är alltså briljant. jag vill fylla ett badkar med Salehs språk och sen sänka ner hela min kropp i det och guppa guppa guppa låta huvudet sjunka ner under ytan och ligga där tills det kallnar och huden blir russin.

[Julia Eriksson · Rating 5 out of 5]

En bok som inte värjer sig för något, som är rak och rå och äkta. Donia Salehs språk är imponerande nära och poetiskt vackert och det gör mig en smula avundsjuk, för så här vill jag också kunna skriva.

[Saia · Rating 5 out of 5]

En otroligt vacker bok. Jag önskar att jag kunde läsa om den redan nu, idag, i samma stund som jag precis läst klart sista ordet i bokens sista mening.

Lätt en av årets bästa böcker. Tack Donia.

[Bokskvaller - Emma · Rating 5 out of 5]

Röd galla drabbade mig. Det finns ett före och ett efter. Jag lägger mig platt för Donia Salehs sätt att gestalta det svårmodiga och komplexa. Det mellanmänskliga i de psykiatriska tillståndens spindelväv. Det glimmar till, och jag gör hundöron på varannan sida. Jag vill komma ihåg allt.

”Jag försöker förtränga det ansiktet, det barnet som verkade ha levt flera vuxna liv, allt var så härjat i hennes linjer, allt var tusen krig i hennes ögon, men inget kom riktigt ur henne, hur man än stirrade på henne, ruskade, babblade.”

Såriga familjerelationer, trauma i generationer. Att vara medberoende i en kaotisk vardag. Sveket.

”Jag ska precis säga att hon gör fel men har inte fler konflikter i mig.”

Det är en målande språk, och Saleh lotsar mig genom mörkret på ett beundransvärt sätt. Kort sagt, en fenomenal bok.

[Amanda · Rating 3 out of 5]

Språket alltså! Ge mig mer. Det var vackert, det var drabbande, men det var bitvis lite klurigt. Blev bortkollrad ibland, men det var nog kombination meningsuppbyggnad och tidshopp.

Ibland känner jag också att det handlar mer om poetiska ordföljder och hjärtskärande meningar än om handlingen som sådan, vilket kanske inte alltid är ett problem, men samtidigt som jag älskade språket så svalnade intresset när det blev stiltje i berättelsen. Egentligen gjorde det kanske inte så mycket, jag vet inte, för det är en tung berättelse med relationer som skaver, en mamma som inte har resurser till att vara mamma, en dotter som inte är en dotter och en dotter som inte får vara dotter. Det blir ju inte direkt muntert, så det kanske får räcka så.

[Lena]

"Somliga barn är svårare än andra. Jag kunde alltid känna det, att jag berövade mina föräldrar något. jag var en besvikelse, en akut påminnelse om barnen som inte blev av. All essens som två älskande hade enats om var min att bära upp, jag skulle bli korsningen varifrån de kunde bekräfta sig själva.Det blev aldrig så. de kunde aldrig spegla sig i mig, jag blev ett beskyllningsobjekt, snödrivan, jag var resultatet av bristerna de inte känt, så blev jag den andras dotter. Din dotter, hon är din dotter."

[Cornelia Nilsson · Rating 4 out of 5]

En av de bästa böcker jag läst, mest på grund av språket, mindre på grund av berättelsen i sig, även om den också är fängslande till viss del. Språket är underbart. Befriande. Skiljer sig från hur många andra författare skriver.

Donia Saleh skriver rakt fram men ändå lite snirkligt. Det är så bra!

[wilma · Rating 3 out of 5]

Helt ok, efter att ha läst mycket böcker på engelska på det senaste blev den här en extrem kontrast, ovant att läsa något med så mycket detaljerade beskrivningar och utsvävningar, har svårt att ge rättvist betyg pga detta!

[Parid · Rating 5 out of 5]

Wow. Som många skrivit redan vill jag också bara fylla mig med Danias språk. Så vackert och poetiskt i det mörka. Läste om sista sidan så många gånger för ville inte förstå det var slut. Kort och koncist, till punkt och så mycket känslor. Så imponerad!

[D.M. · Rating 3 out of 5]

2.5 en historia som jag tyvärr snabbt glömde.