Kammakargatan

by Therese Bohman

KAMMAKARGATAN
är en litterär julkalender i 24 delar av Therese Bohman. Den är lite sann och mycket påhittad. Eftersom julen är givandets högtid är den gratis.

Genres: Christmas, Swedish Literature, Fiction

ebook

Published December 1, 2023

About the author

Therese Bohman is an editor of the magazine Axess and a columnist for Expressen and Tidningen Vi, writing about literature, art, culture, and fashion. She lives in Sweden.

Reviews

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 4 out of 5]

Jag vill ha mer!

[Annika Kronberg · Rating 4 out of 5]

En av mina absoluta favoritförfattare! Skriv tjockare böcker!

[jo-booksy · Rating 4 out of 5]

En trevlig överraskning, kan tänka mig att läsa mer av Therese Bohman framöver.

[Hanna Törnquist · Rating 4 out of 5]

Läste denna första gången som substack-följetong i december 2023. Då var det underbart att få en liten del varje dag, nu var det underbart att få läsa hela i ett svep. Otroligt fin och stämningsfull. Ger den där känslan som jag ofta fick när jag var liten av läsning, men som är allt mer ovanlig nu. Enda minus att den är så kort.

[Stefan Nordin · Rating 4 out of 5]

Jag läste den här första gången för några år sedan när Therese Bohman publicerade den som en adventskalender på sin substack, ett kapitel om dagen. I normala fall brukar jag vara dålig på att upprätthålla läsningen av följetonger men den här gången slukade jag varje kapitel när de ramlade in i min mailbox.
I efterhand har jag tänkt på historien ibland. Den har stannat kvar i mig mer som en känsla än som sin handling.
Huvudpersonen Therese börjar läsa på Stockholms universitet 1997 och hennes känslor och upplevelser speglar väl min egen upplevelse av att plugga i Uppsala under mitten av 90-talet. Känslan av frihet och av att ha så mycket att upptäcka men samtidigt en känsla av att sakna tillräckligt kulturellt kapital för att kunna mäta sig med sina nya bekantskaper.

Boken håller utmärkt för en omläsning. Det står på baksidan att det är en utökad och reviderad version men jag kan ärligt inte se vilka delar som tillkommit. Jag antar att hon putsat på de delar hon inte var nöjd med men det är omärkligt.
Det är fortfarande en kiten karamell att avnjuta. Något för nostalgikerna och ni som önskade att er studietid liknade en Donna Tartt-roman en smula.

[Niklas Kantzy · Rating 4 out of 5]

Suverän vibe med fångande prosa. Gillart

[Joel Niklasson · Rating 4 out of 5]

Jag tänkte att det lilla formatet skulle göra innehållet banalt på något sätt, men den sista sidan tog tag i mig, jag fick lite gåshud och jag tänkte, jo visst, Therese Bohman får det att lyfta ändå. Och då fattar man att verkets "litenhet" är en del av grejjen. Det är lika flyktigt som perioder av livet kan vara. Man befinner sig plötsligt i en underbar period av ens liv när man lämnat ungdomen och börjat smaka på det man drömt om, man blinkar till, och så plötsligt har allt redan förlöpt. Och nu står man där, utesluten från kompisarnas lägenhet och tittar på ljusstakarna i fönstret och undrar varför de är tända men ingen släpper in en. Man var med på en fest där inne redan igår.

Kammakargatan är som ett sätt att göra en sådan liten blinkingsperiod till något mer konkret. Och ingenting finns utanför den perioden i den här kortromanen (eller vad man ska kalla den), det är bara återblicken på det, varken mer eller mindre.

Vi har alla en egen "Kammakargata" i våra liv: ett platsnamn som, även om ordet inte är något mer än en etikett för en geografisk plats, blivit stenografi för en helt central myt i våra liv.

Underbar författare.

[Sara Kelemit · Rating 5 out of 5]

Den får en mycket personlig femma, bara för att den var så mycket av en spegel. Kulturvetarlinjen, de där unga männen som delade lägenhet, poesin man skrev i en tidskrift, festerna och klasskillnaderna. (Fast jag befann mig i ett litet Växjö istället för ett glossigt Stockholm, men känslan var väldigt igenkännbar). Sen skriver ju Bohman på ett sätt som tilltalar mig väldigt mycket. Hon är verkligen en av mina favoritförfattare.

[Amanda · Rating 4 out of 5]

Borde egentligen ha läst i december, men det spelade i det stora hela ingen roll. Julen är sekundär, det är allt annat som spelar roll.

[Joseflagerkvist · Rating 4 out of 5]

kom igen, vad händer?

[Elisabeth Nilsson · Rating 3 out of 5]

En mysig julsaga, hon skriver ju helt fantastiskt

[Matilda H · Rating 4 out of 5]

En fin berättelse i 24 kapitel som jag läste som en adventskalender, precis som den först släpptes på substack för ett par år sen. Det var så korta kapitel så jag fick verkligen hålla mig för att inte läsa ut boken i ett svep. Jag gillar verkligen Therese Bohmans författarskap och Kammakargatan var skriven på hennes klassiska vis. Dock så kände jag att jag ville ha mer - boken kändes som en riktigt bra inledning som plötsligt tog slut innan den riktigt hade kommit igång.

[3.5 ☆]

[Daniel Sandin · Rating 5 out of 5]

En pärla - eller kanske en liten silvrig julgranskula. T Bohman, vad du kan!

[Emma Palm · Rating 4 out of 5]

En nätt liten pärla!!

[picapica · Rating 4 out of 5]

Jag minns inte vad som skulle skilja sig från adventskalendern där den här kortromanen först publicerades. Det jag fastnade för är lyckligtvis detsamma: stämningen! Det följsamma språket. Nostalgin. Ljuvlig är den, jag vill läsa om den inför varje jul.

[Elsa · Rating 5 out of 5]

Den här kändes väldigt mysig och fin + julstämning

[Sara Lundbäck · Rating 4 out of 5]

En vacker och välskriven liten julberättelse som passade bra att läsa en söndag i advent

[Anna · Rating 2 out of 5]

det antyddes hela boken igenom att någonting skulle hända, men det gjorde aldrig det. bohman ville skapa mystik men hade inte en komplett idé.
mysigt att läsa om min gata dock.

[Ian Lysén · Rating 2 out of 5]

Den här boken gav mig ingenting mer än att det var en mysig berättelse. Tog dessvärre bara en, två timmar att ta sig igenom (och jag läser långsamt). Har inte mycket att säga än att den möjligtvis kan vara en bra bok att läsa mellan två tyngre böcker. Annars inget märkvärdigt.

[Marta Johansson · Rating 3 out of 5]

mysig, fin och lättläst men kändes som en prolog eller skiss

[Josefin Den skalliga kulturtanten · Rating 4 out of 5]

En flanör-roman som precis fångar känslan av att flytta till Stockholm när man är 20 någonting och blir förförd av staden, det nya livet, friheten. Att bli någon ny.

[Arne Enarsson · Rating 3 out of 5]

Det är 1997 och Therese har just kommit till Stockholm för att studera vid universitetet. Hon känner sig ensam och bortkommen, men snart möter hon Andreas och Roman. De är svartklädda och världsvana, och introducerar henne för en stad fylld av rökiga caféer och sena nätter i lägenheten på Kammakargatan. Där är festerna många, relationerna gåtfulla och kärleken till litteraturen stark...

Allt Therese Bohman skriver är guld och jag kan inte nämna henne utan att puffa för Andromeda, en av de mycket få böcker jag givit högsta betyg. Kammakargatan, denna korta och autofiktiva bok, nästan en novell, skrevs ursprungligen som en julberättelse för en mindre krets, men publiceras nu i reviderad och utökad form. Det märks, den känns ofärdig och slutet är abrupt. Men alls inte ointressant, trots den konventionella starten utvecklas den till en relationsberättelse där mycket står mellan raderna och läsaren lämnas i ovisshet. Så det finns läge för en fortsättning...
Läsaren förstår att denna period lämnade ett avtryck som påverkade resten av hennes liv och jag citerar ur efterordet: ”På många sätt var det en parentes i mitt liv, men om det är något jag lärt mig sedan dess så är det att det mest betydelsefulla i tillvaron ibland utspelar sig i parenteserna.”

[Emma · Rating 4 out of 5]

Vilken nätt liten sak. Kammakargatan.
Först avfärdar jag den nästan. Inte alls vad jag föreställt mig när jag önskade mig den i julklapp. Men den marknadsförs som en julberättelse, så på annandagen plockar jag upp den ändå.

Och fastnar direkt.

Språket – ett sådant som man sugs in i utan motstånd.
Och miljöerna.

Lägenheten på Kammakargatan är magisk. Där finns en kulturell esprit, en anda som hör hemma i idévärlden men som sällan manifesteras i verkligheten.

Året är 1997. Jag var själv barn då. Det finns något djupt älskvärt i huvudpersonens naivt pretentiösa blick på världen.

Ironiskt nog omnämns Bergtagen – boken jag kämpat med hela december. Kanske är det min cue att ge den en ny chans.

En perfekt liten litterär godsak till julen.
Den här kommer jag att läsa igen. ✨
(Men den hade kunnat vara dubbel så lång, det skulle den hålla för)

[Jakob Norée · Rating 4 out of 5]

Vilken fantastiskt mysig liten berättelse! Jag vill komma på fest på Kammarkagatan. Brilliant beskrivet med en diskret detaljrikedom som jag inte sett tidigare.

Rekommenderar alla att läsa den i ett svep - pga trötthet delade jag upp den över två dagar, men boken kräver nästan en sittning. Den är medryckande och svår att lägga ifrån sig, med roliga igenkänningar för oss SU-alumner (har man någonsin tyckt att personerna man pluggat med _ser ut_ som de som man förväntar sig pluggar?). Stark rekommendation!

[AtlasX · Rating 4 out of 5]

Oj, vad ovan jag är att läsa sånna här böcker, som bara är en tidskapsel utan ett riktigt ”slut”.

Hela boken kände jag ledde upp till någonting som skulle hända mellan de tre huvudkaraktärerna - Therese, Andreas och Roman - men så bara slutade den där!

Vad hände?? Kom de tillbaka? Splittrades de?

Samtidigt är det spännande att aldrig riktigt få veta mer. Det ger vika för fantasin att flöda och jag väger fram och tillbaka ifall jag faktiskt vill ha svar eller inte…

En otroligt välskriven bok!

[Hanna Österberg · Rating 5 out of 5]

Lika vacker som omslaget med pionerna! Jag förstår verkligen att många fastnade för denna redan när den kom som nyhetsbrevs-julkalender. Ljuvlig liten historia, där jag bara önskar mig mer och en längre bok! Karaktärerna (verkliga personer?), miljöbeskrivningarna, julstämningen, om att komma till stan från landet och en så bra påminnelse om att ofta sker det stora i parenteserna.

[Margareta Wedmark · Rating 3 out of 5]

Men hallå? När boken tog slut hade ju ingenting hänt? Från småstad till Sthlm, bli med lgh, träffa coola människor, känna sig som en del av något… Men VAD? Vi får ju aldrig veta vad som hände killarna? Jag läser sista sidan och känner mig som ett stort frågetecken. Har verkligen gillat Bohmans alla tidigare böcker, både språk och handling, men blir här mycket tveksam. Egentligen 2,5.

[Erika · Rating 4 out of 5]

Bohman briljerar som alltid. Ingen kan skriva som henne. Sättet som hon broderar ihop en historia med vackert utvalda ord.
Jag har sagt det innan, och jag säger det igen. Jag skulle läsa en inköpslista skriven av Bohman och njuta.

[Marta Johansson · Rating 3 out of 5]

eller kanske snarare 2

lättläst och stundvis härlig att läsa men alldeles för kort och ofärdig - som ett pilotavsnitt, en skiss till en bok.

också trött tema - en ung tjej som fascineras av två "intellektuella" killar. dark academia <33333

[beecharmer · Rating 3 out of 5]

Läste denna som julkalender 2024. Fint språk men fann berättelsen rätt intetsägande och tom, utan någon riktig nerv. Kanske bäddar för en omläsning?