Narod što u snijegu sije

by Tina Harnesk, Lana Momirski (Translator)

Máriddja, pripadnica naroda Saami, otkačena je i pomalo luckasta starica suočena s neizlječivom bolesti. Umjesto da podlegne očaju ona preostalu snagu usmjerava na važnija pitanja: kako svoju dijagnozu sakriti od supruga Biere, koji polako tone u demenciju, te kako pronaći Heaika-Jonu, dječaka koji im je davno oduzet. Tu su još Kaj i Mimmi, mladi par koji s puno entuzijazma doseljava u novu sredinu. Pored prilagodbe na neobično susjedstvo pred Kajem je i majčina ostavština koja skriva mnoge tajne. Životni putovi dvaju parova susrest će se u neočekivanoj točki, a to će ostaviti posljedice na sve.
Debitantski roman mlade autorice Tine Harnesk književni je dragulj i potvrda da švedska književnost obiluje novim, talentiranim glasovima. Uz laskavu nagradu „Knjiga godine“, ova priča pažljivo i s mnogo empatije istražuje složenost obiteljskih odnosa naroda Saami, naglašavajući važnost brige o starijim članovima. Ljubav, gubitak i potraga za identitetom u središtu su romana koji osvaja originalnošću i obiljem humora, a galerija neobičnih likova s Máriddjom na čelu čini ga naprosto nezaboravnim.

Genres: Fiction, Audiobook, Swedish Literature, Contemporary, Roman, Family, Indigenous

312 pages, Hardcover

First published September 21, 2022

Reviews

[zuza_zaksiazkowane · Rating 2 out of 5]

2.5

[Britt-Marie Kullin · Rating 5 out of 5]

Betyg: 5 av 5 - Den här romanen, Folk som sår i snö, är skriven av den debuterande författaren Tina Harnesk. Och enligt mig så är det en helt fantastisk debutbok. En helt enastående roman, som är mycket välskriven, innehåller underbara karaktärer, ett härligt språk, och med ovanliga liknelser i. Det är även härlig humor i boken, men den är också väldigt sorglig. Gripande och berörande är den, och väldigt intressant med fakta och historia om samer. Jag blev helt tagen av boken, och det är en sån bok som jag kommer att bära med mig, och minnas länge. Jag lyssnade på större delen av boken, och den var mycket bra inläst av Patricia Fjellgren. Rekommenderar varmt boken Folk som sår i snö. Och jag ser fram emot förhoppningsvis fler böcker av Tina Harnesk.

[Jennifer · Rating 5 out of 5]

så. jävla. bra.

[Bookmaniac70 · Rating 4 out of 5]

Колебая се между 3 и 4 в оценката си. "3" - защото е дебютна книга и си има забележими недостатъци. Предвидимост и схематично развитие на сюжетните линии, недостатъчна плътност на някои от героите. Разрушителните опити на старицата Мариджа трябваше вероятно да са смешни, но на мен ми липсваше истинският хумор. От друга страна - много топлота, много искрено чувство в разказа. Тема, която лично аз за първи път срещам. Искам още истории за саамите! Надявам се авторката да напише и други книги. С удоволствие бих ги прочела.

[Emiliya Bozhilova · Rating 2 out of 5]

Новото убива старото, а номадите саами, следващи елените си между Швеция и Норвегия са били обречени на усядане, изселване, тъга и бавно потъване в мрака на повечето спомени за стария им начин на живот и традиции.

Погледът към начина на живот на саамите е най-хубавият момент в книгата. В образите на старците Мариджа и Пиера има много топлота. Но те двамата - като народа си - са просто последни отломки в непривичен и плашещ ги свят. А новите потомци - доколкото са останали - нямат ясен спомен и представа за старата идентичност.

Сюжетът не сработи за мен - беше накъсан и някак безцелен. Може и да не е бил подходящият момент, не знам. Искаше ми се да видя повече от миналото на Пиера и Мариджа и много по-малко от настоящето, както и по-силно сцепление между отделните хаотично звучащи глави. Двете времеви линии някак се унищожиха взаимно, и накрая не остана много, което да следвам. Посланието в края, макар и благородно, стоеше изкуствено и пришито. Все пак споменът за саамите трябва да се съхранява.

2,5⭐️

[Esther Djupsund · Rating 5 out of 5]

Den absolut starkaste läsupplevelsen hittills i år. Sorg, glädje, allt på en gång. Wow!!

[Iveta Ozola - Cirule · Rating 5 out of 5]

Kāda ir ideāla grāmata? Rakstniekam ir jāpiemīt labai humora izjūtai un jāprot iekļaut asprātīgi un smieklīgi brīži. Tāpat arī valodai ir jābūt labskanīgai, raita un kodolīgai (neesmu traki garo aprakstu cienītāja). Protams, grāmatai ir nepieciešams dziļums, lai būtu jēgpilna lasīšana. Nevar arī nepieminēt, ka varoņiem ir jābūt spilgtiem un jāpiedzīvo attīstība grāmatas garumā. Stipri vēlams, lai uz grāmatas beigām sažņaudz sirdi kāds pavērsiens un var paraudāt, piedzīvojot katarsi kopā ar varoņiem, kam ir jau izdevies pieķerties. Un tad ir vēl kāda sajūta, ko man būs grūti aprakstīt, bet tas ļauj saslēgties ar to pasauli, kurā rakstniekam ir izdevies ieraut savu lasītāju, ka, aizverot pēdējo lapaspusi, pārņem spējš zaudējums un ilgas atgriezties.

Lūk, šajā grāmatā tas viss ir! Varu līdz ar to arī lepni paziņot, tikko esmu izlasījusi savu vismīļāko 2024. gada grāmatu!

[Liva · Rating 5 out of 5]

Vai šī bija ideāla grāmata sniega dienām? O jā, ne tikai tāpēc, ka sniegs ir nosaukumā pieminēts. Tā bija rāma, mazliet melanholiska un brīžiem mazliet skumja ziemas dienu sabiedrotā. Tomēr fināla pēcgarša "Ļaudis, kas sēj sniegā" stāstam ir gaiša, jo netrūka arī humora un mazas drusciņas aušīguma.

Varētu patikt tiem, kuri lasījuši un iecienījuši Frēdrika Bakmana grāmatas un humoru.

Plašāk blogā: https://lalksne.blogspot.com/2025/07/...

[Malin (readingzebra) · Rating 3 out of 5]

(Swedish literary fiction)
***
Fint språk, lite smårolig i sin dråplighet men historien kändes spretig. Jag hade svårt att känna med karaktärerna när vi inte fick följa de mest känslosamma aspekterna av historien så mycket, det kändes som att författaren hoppade över de scener i det förflutna som hade kunnat fixa det. Men det är bra när det kommer romaner med samiska huvudkaraktärer, det kändes genuint och nyanserat skildrat.

"Kanske var det därför deras liv inte fyllts med några barn, tänkte hon stilla. För att jorden under snön där små människofrön skulle gro hade varit fläckad av så mycket motsättningar och elände."

De samiska förflyttningarna nämndes några gånger men behandlades inte nämnbart i historien, det anspelades bara lite åt att det skett om man inte räknar det intergenerationella traumat. Men som sagt fin bok språkligt och med minnesvärda karaktärer.

Bra uppläsning av ljudboken av Patricia Fjellgren.

[H.Sapiens · Rating 2 out of 5]

Ani to ciekawe, ani to zabawne, nie buja to z żadnej strony.

[Laila Silina · Rating 4 out of 5]

Skumīgs un gaišs “lēni lasāmais” stāsts par cilvēcību, saknēm, ģimenēm, bērnībām un vecumdienām.

[Linda · Rating 5 out of 5]

Skaisti, sirsnīgi, patiesi 🤍 Ar šo grāmatu gan smējos, gan raudāju… tā mani aizkustināja ar savu poētisko valodu un izcilo Daces Deniņas tulkojumu. Kādreiz gribētos pārlasīt vēl nesteidzīgāk un izbaudīt ceļojumu sniegotajā sāmu pasaulē atkārtoti.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 2 out of 5]

Jag tycker om den här vackra titeln som insinuerar misslyckad frösådd som i barnlöshet, sår som blöder samt spår som gränsdragningar i snön. Folk som sår i snö handlar om det samiska folket och de sår som åsamkats dem vilka också lämnat spår till efterföljande generationer.

När en författare har ett viktigt budskap och är angelägen om att lära läsaren någonting kastar agendan inte sällan skuggor över prosan. Detta menar jag är fallet med exempelvis Ann-Helén Laestadius Straff. Jag tycker Tina Harnesk i sin debutroman lyckas bättre och visar större tilltro till läsaren.

Det börjar med att hon som ska komma att bli vår starkaste protagonist får en cancerdiagnos. Hon är 85 år, heter Máriddja och är tuffare än tåget. Inte minst är hon rolig. Jag, och vad det verkar många med mig, älskar att Harnesk väljer att berätta om sina samer i en komisk kontext.

Tyvärr är det inte min humor. Jag drar lite på munnen första gången Máriddja samtalar med Sire (Siri) i ”telefonapparatmaskinen”, men sen blir det tjatigt. Det kan i och för sig bero på att jag redan tidigt ledsnar på det pråliga språket som är tungt överlastat med liknelser.

[Lotten · Rating 5 out of 5]

Folk som sår i snö är en välskriven och tänkvärd roman som berörde mig. Tina Harnesk har ett fantastiskt lekfullt språk som ger en charm till berättelsen. Hon blandar djup med lättsamhet, och humorn och sorgen får vara nära grannar. Allt cirklar kring betydelsen av släkten, ens rötter och föräldraskap som kan ta sig så olika uttryck. Jag både ler, småskrattar och torkar en och annan tår medan jag läser.

Karaktärsteckningarna i Folk som sår i snö är mycket bra. I centrum står i den enda tråden den 85-åriga Máriddja, och hennes.man Biera. De har varit tillsammans en stor del av sina liv, och nu börjar åldern ta ut sin rätt. Berättelsen börjar med att Máriddja får en cancerdiagnos som hon inte vill kännas vid. För det finns ju saker hon måste ta tag i först, och vad ska det bli av Biera. De bägge, och kanske i synnerhet Máriddja, är helt fantastiska karaktärer, och jag både ler med dem och känner en sorg. Den andra berättartråden rör Kaj som just flyttat till Norrbotten med sin sambo Mimmi, båda jobbar som läkare. Den tråden tog det längre tid att komma in i, men ju mer jag läste desto mer fastnade jag för dem också.

Det är rätt korta kapitel och snabba växlingar mellan trådarna, och jag tycker Tina Harnesk behärskar det berättarsättet mycket bra. Jag gillar kapitelrubrikerna som i sig berättar något, likaså boktiteln. Invävt i historien så lär jag mig ännu mer om samiska traditioner och historia. Jag gillar att läsaren inte skrivs på näsan eller får en föreläsning, samtidigt som det är tydligt att det här formar alla personerna i Folk som sår i snö.

Tina Harnesk berättar tonsäkert och ömsint, och på ett sätt som ligger nära den muntliga berättartraditionen. Vissa har beskrivit boken som en skröna, men det är något negativt för mig vilket avskräckte mig och gjorde att jag dröjde med att läsa Folk som sår i snö. Jag är glad att ha upptäckt Tina Harnesk och ser fram mot att läsa mer av henne.


Betyg: 5

https://lottensbokblogg.wordpress.com...

[Erika · Rating 3 out of 5]

Mer feelgood än jag hade förväntat mig. Jag hade också svårt för de frekvent använda och ofta både uppfinningsrika och humoristiska metaforerna. Tina Harnesk har helt klart en begåvning när det gäller att komma på målande uttryck, men mitt problem när jag lyssnade på den här boken var att de kom så tätt och att de relativt ofta kändes lösryckta i stället för att fördjupa plats- och personskildringen. Det gjorde att de började kännas som humoristiska inslag som kom i vägen för min upplevelse av berättelsen om dessa människor och om hur de levde med konsekvenser av det som livet utsatt dem för.
Däremot tyckte jag mycket om Máriddja och ännu mera om att få läsa en bok som fördjupade min förståelse för samisk kultur.

[Vanessa Tekać · Rating 2 out of 5]

Procitala sam komentar da bi se ova knjiga mogla svidjeti ljubiteljima Bakmanovih romana jer je jako slicna, i uz duzno postovanje osim porijekla autora ne mogu pronaci nikakvu drugu slicnost.

Zasto pisci daju svojim likovima imena koja se tesko pamte? Evo nakon svjeze zavrsene knjige jedino ime koje mi je ostalo u mislima je Kaj - jedino normalno i pamtljivo od svih.

Knjiga donosi dogovodstine starog bracnog para, koje izmedju ostalog ukljucuju upucanog losa na javnom putu, pokusaj pljacke garaze, svakodnevnu konverzaciju i trazenje savjeta od Siri…Mozda je u originalu ova knjiga zaista dobra, u prijevodu se dosta izgubi ali svejedno mi zaista i pored radnje koja je razbacana na sve strane, nije bila zanimljiva.

[Sandra Koka (pielasit_sirdi)]

"Iedomā tik: tas, kas nespēja nest dzīvību... tagad nes manu nāvi. Dzīve ir traki dīvaina." (198.lpp)

"Ļaudis, kas sēj sniegā" ir tik pat netverams, ātri gaistošs un acumirklīgs kā pirmās ziemas sala sniegpārlas, kas uzkrīt tev uz mēteļa apkakles, nozaigo un tikpat ātri izkūst.
It kā nemanāms pieskāriens, kas nav fiziski tverams un pēc mirkļa jau izkusis, atstājot aiz sevis vien sajūtu, cik viss ir zūdošs.

Sāmu izcelsmes zviedru autorei Tīnai Hārneskai šis ir debijas romāns, kas saņēmis "Zviedrijas Gada grāmata" balvu.
Stāsta pamatā ir divas galvenās līnijas, kas savā veidā kaut kur krustojas un rokas dziļāk pagātnes šķetināšanā. 85 gadus vecā Maridja ziņu par tuvojošos nāvi, pieņem ar zināmu apņemšanos nevienu neapgrūtināt, darot visu, lai noslēptu skarbo diagnozi un sameklētu kādu, kas parūpēsies par vīru. Savukārt jaunais pāris Kajs un Mimmi risina mistisko un tradicionālo līniju, kurā uzplauksnī sāmu kultūra. Sāmiem un savām saknēm grāmatā ir liela nozīme, kas notekti sasaucas arī ar pašas autores izcelsmi. Tajā pat laikā šeit ir zviedriem raksturīgie lielumi- spilgti vecās paaudzes personāži- ar raksturu, nostāju un lielu sirdsgurdumu.
Grāmata atgādina par dzīves trauslumu, par pagātni, no kuras nevar izbēgt, par vārdiem, ko mēs baidāmies atklāt saviem tuvākajiem un par izcelsmi, kura agrāk vai vēlāk tev liks par sevi atgādināt.
Grāmata iesākas spilgti, gluži kā inercē nesot uz priekšu, kaut kur pa vidu liekas, ka viss ir nomaldījies un savēlies vienā nepārredzamā sniegotā pakalnē, bet uz beigām risina visu neizteikto, lai atstātu tikpat daudz jautājumu. Vienu gan es nesapratu, kur mans humors pazudis, jo solītās smieklīgās epizodes tā arī mani nesasniedza.


3.8 zvaigznes

[Liselotte Howard · Rating 4 out of 5]

A case of lite för många utrop om "Årets bästa bok!", skulle jag säga.
M.a. (lika svengelska) o: Jag är till en början väldigt underwhelmed. Det här har man väl läst förut...?
Visst är det trivsamt, med fina karaktärer och underfundigt språk, men same-beläst som jag är (Raija-serien i mitt tonåriga hjärta!!) känns inget revolutionerande.
Sakta vinner de såklart över mig, Maijdda, Beira, Kaj och Mimmi (jag gillar faktiskt den sistnämnda mest, vilket man förmodligen inte borde, på gränsen till bi-karaktär som hon är). Romanen är snabbläst, varm och på-gränsen-till-våta-ögon i slutet.
Det som drar ner är underfundigheten - gränsen till buskis är lite för smal för min smak här och var. Dessutom: jag blir inte riktigt klok på de "mystiska" inslagen? På rätt många ställen bygger författaren upp boken som om vi är på väg mot ett stort avslöjande, med små "antydningar" och cliffhangers (en karaktär säger ödesmättat sitt namn i slutet av ett kapitel, t.ex.). Sånt kan ju såklart ge krydda till en bok, men då måste det vara en mystisk sådan. Den här historien är väldigt straight-forward och det är väldigt omgående tydligt var vi är på väg och vilka vi har att göra med (det där namnet i slutet av kapitlet? den karaktären mötte vi ju nyss och visste vem hen var?). Allt det "nu avslöjas allt snart" kan såklart finnas där enbart för karaktärerna själva, men som läsare känner jag att det blir lite överflödigt.
Jaja. Jag ger ju en fyra, så ni fattar att jag gillade (bara vägrar vara med på den högsta hajpen, as usual).

[annasboklista · Rating 5 out of 5]

En fantastisk berättelse om att minnas sina rötter och bli gammal

[Cornelia · Rating 4 out of 5]

En vacker historia trots att det tog ett tag att komma in i den. Delarna där Siri är med skrattade jag högt!
Kommer till insikt att jag behöver mer Norrland i mitt liv😊

[Mikaela Estreus · Rating 5 out of 5]

Speciellt skriven, både fint och skojiga ordval och upplägg på meningar mm. En berättelse som växte ju mer man läste och lämnade en känsla efter.

[Hannah Svare · Rating 2 out of 5]

Tyckte denna bok var svårt skriven, jag fick inget flyt i läsningen så behövde kämpa mig igenom den. Väldigt fin dock och boken hade ett rörande slut, så förstår de höga betygen andra har gett.

[Ieva · Rating 5 out of 5]

Bauda katram lasītājam - smieklīgi mirkļi, negaidīti notikumi, emociju karuseļi un ĻOTI skaista valoda.
Ja varētu, ieliktu vairāk par 5 zvaigznēm.

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Det här är ett fint romanbygge, som var lite trögt att komma in i med många perspektiv och personer att hålla reda på innan man lärde känna dem och lättare kunde glida mellan. Det finns också en liknelsesjuka som stundtals tar över, man kan kalla det stil och man kan kalla det maximalism, men blev för mig helt enkelt för mycket staplat på varandra så att det slutade ha betydelse. Mariddja är en intressant karaktär, jag hade nog kunnat tänka mig en bok som mer fokuserade på henne. Nu är det rätt rörigt med alla trådar som förvisso knyts ihop men också lite väl elegant, så att det inte alltid känns trovärdigt. Mycket i stilen/formen talar för en feelgood. Som bekant brukar jag ha lite svårt för den genren, av denna anledning. När jag väl kom in i boken blev den lättläst och rolig. Provade först att lyssna men upplevde uppläsningen för stakig, oinövad. Trots alla dessa invändningar alltså fyra stjärnor, för dess påhittighet, intressanta karaktär och samiska perspektiv.

[Jelena Gavric · Rating 2 out of 5]

Kažu da je ovo knjiga za sve ljubitelje Bakmana. Iako meni njegove knjige ne leže, ovu knjigu sam nabavila kako bih je uporedila sa njim. I mogu reći da mi je on mnogo bolji od ove autorke. Privukao me je sinopsis jer me je podsetio na "Čovek po imenu Uve" i "Na kraju sveta sa pingvinima". Uvea nisam volela ali mogu reci da je mnogo bolji od ove knjige. Pingvine obožavam pa sam očekivala da će mi se i ovo dopasti. Ali to se nažalost nije desilo. Od početka ne znam da li sam u sadašnjosti ili prošlosti. Bukvalno sam se gubila u vremenu i prostoru. Takodje sam očekivala neke dublje emocije ali ih nisam osetila ni najmanje. Čak mi je pomalo bila dosadna, spora radnja da mi je u jednom momentu došlo da odustanem od nje. Ali istrajala sam. Saznala sam koju je to tajnu krila Laura od sina. I jedino mi se to dopalo ali ne i odusevilo. Moglo je to biti i na manjem broju strana. Od mene jedna dvojka.

[Anders Jaarvik · Rating 5 out of 5]

Sápmi setter tydelige spor i samtidslitteraturen for tiden. Denne boken likte jeg skikkelig godt! Den svenske debutantens fortelling er både morsom og rørende. Vi følger det eldre ekteparet Biera og Mariddja i deres noe strevsomme hverdag, sånn helt på tampen av livet, parallelt med det unge tilflyttede legeparet Minna og Kaj. Tidlig forstår vi at tråder fra nåtid og fortid gradvis veves sammen. Bakteppet er tragisk nok tvangsflyttingen av samer som fant sted i mellomkrigstiden, både i Norge og Sverige.

[Ulrica Kulturladyn · Rating 4 out of 5]

Jag förstår verkligen att ”Folk som sår i snö” av Tina Harnesk är nominerad. Språket är mästerligt och vi får lära känna flera härliga karaktärer. Det här är en roman som rymmer så mycket och som än en gång lyfter den samiska kulturen och den norrländska miljön Om att söka sina rötter, ta kommandot över sitt liv, om hemligheter, sorg, kärlek och möten över generationer.

Trots att det är en rätt sorglig och vemodig historia finns det mycket humor i romanen. Särskilt gillar jag Máriddjas samtal med Siri. Det är mycket imponerande att det här är författarens debutroman!

[Hristo Dimitrov · Rating 4 out of 5]

Самотен и малко тъжен роман. Хареса ми, въпреки натоварващите и изкуствени метафори на моменти. Добър начин за запознаване с моменти от историята на саамите.

[Kurkulis (Lililasa) · Rating 4 out of 5]

Tā bija mana Ziemassvētku grāmata ne jau nosaukumā pieminētā sniega dēļ.

Parasti arī es pirms Ziemassvētkiem izlasu kādu vairāk vai mazāk saldu gabalu par attiecībām ar happy end. Šoreiz uz saldumu nevilka, bet uz skaistumu gan. Ko citu var gribēt pelēkā laikā?!

❄️Ieraugot šīs grāmatas vāku un nosaukumu, man sirds ietrīcējās. JĀ! Un vēl tās saistība ar sāmiem!

Interese par sāmiem man parādījusies no Olivjē Trika detektīva "Pēdējais lapzemietis", kad daudz gūgleju informāciju un attēlus.
Tāpēc lasot, es ļoti dzīvi spēju iztēloties veco sieviņu Meridju (ar adīto cepuri un sirmajām bizītēm).🤍 Ak, un tās viņas izdarības un domu gājiens!
Grūtāk man gāja ar jaunekli Kaju. Viņš savā apjukumā likās tāds nekāds, un es knapi spēju viņam pieķerties.

Vienvārdsakot, divas sižeta līnijas, veci ļaudis, jauni ļaudis. Un, protams, es jau zināju, ka viņu ceļi kaut kur krustosies. Lūk, kāpēc man tas bija Ziemassvētku stāsts - ar savu paredzamību.

Gaiši, lai arī tur bija pa skumjai notij. Šķietami smieklīgajās vietās man smiekli nenāca, bet smaidīt gan es smaidīju par Meridjas argumentāciju.

Tieši sāmi mani satuvināja ar šo grāmatu.

[Astrid · Rating 3 out of 5]

Det här var en kluris.. personerna och handligen tyckte jag om, där var den fängslande och gripande. Och underhållande! (Om än liiite långsam).
MEN... den här gumman vet inte vad ett kommatecken är till för. Alls. Meningsbyggnaden är stundtals katastrofal faktiskt. Nä, här finns en redaktör som inte gjort sitt jobb! Jag höll på att DNFa i början men höll ut och det var väl ändå värt det, men den hade kunnat va så! mycket! bättre!