1979 : Johanna och Ingrid - Ett familjedrama

Drömmar om frihet - ett generationsdrama #2

by Helena von Zweigbergk

”Vet du varför jag fastnade för dig, Ingrid?”
Ingrid skakar på huvudet. Är det här verkligen något hon vill veta?
”Det finns något trasigt över dig. Något som jag vill hjälpa dig att laga.”
När Ingrid träffar den yngre lärarkollegan Torkel faller hon som en fura. Han är annorlunda än alla de män hon tidigare träffat, öppen, förförisk, omhändertagande och full av 70-talets nya idéer om hur man ska vara och leva. Och Ingrid släpper in honom i sin väl inordnade, självständiga tillvaro som hon har byggt upp under många år efter skilsmässan från Georg. De båda barnen ser på Torkel med stor misstänksamhet. Vem är denne man som stormat in i deras mammas liv och gjort henne så främmande och förändrad? Tom har redan flyttat ut men Johanna, som nyss tagit examen och längtar efter att ta de första stegen in i vuxenlivet, blir påtagligt störd av Torkels enträgna närvaro. Ingrid förstår inte varför Johanna plötsligt är så avig och inbunden.

Torkel borrar sig liksom in i deras liv och verkar tro att han är den som har uppdraget att frigöra dem alla. Och hans krav på öppenhet är både lockande och hotfull.

Ingrid vet att det här är en relation som inte kommer bestå, men hon tänker njuta så länge det varar. Varför kan inte barnen unna henne det?

Det här är en omvälvande skildring av ett tillstånd som lyckas rubba hela familjen i grunden under sommaren 1979.

420 pages, Hardcover

Published April 11, 2024

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Det här är andra boken om Ingrid (jag minns inte mycket av den första men det gör inget). Nu är hennes barn Tom och Johanna unga vuxna och hon blir förälskad i en femton år yngre man; Torkel.

Ingrids hämningar, lust och skam för tankarna till Kerstin Thorvall som skulle fyllt 99 år idag. Om hon finns någonstans tror jag hon firar med crossianger och vild dans. Jag läser den här romanen som en jättefin hyllning till Thorvall.

Men vilket elände med Torkel! Han är inoljad i sitt eget munläder och behandlar Ingrid som en insekt han njuter att rycka vingarna av. Hon får klä skott för hans moderskomplex och dottern Johanna för hans hybris och gränslöshet.

Jag brukar inte gilla karaktärer som är onda och goda men Helena von Zweigbergk övertygar. Hon skriver en förbannat realistisk och väl avvägd prosa. Jag läser inte den här boken jag lever den, skrattar och gråter tillsammans med Johanna och Ingrid. Zweigbergk är enastående när det kommer till att beskriva människans sårbarhet och hur svårt och jobbigt det är att vara en människa med en egen inre värld i relation med andra människor som har egna inre världar.

Det här är en klassiskt renodlad feministisk berättelse som berör och upprör mig precis lagom mycket. Jag bugar inför författarens patos och engagemang gällande att gestalta ett offers skam och skuldkänslor.

”Styra sitt liv själv. Alldeles nyss var orden så trösterika men nu har de blivit en trött fras. Sånt man bara säger och som snabbt påminner om en tom påse. Under ensamma stunder tror hon på sina idéer om frihet och självständighet för att senare i mötet med andra märka hur hon pyser ihop och tappar all trovärdighet.”

Jag känner oerhört starkt för främst Johanna och när litteraturens bäst placerade spottloska landar tror jag Kerstin Thorvall skrattar högt i sin himmel. Det gör jag med.

[Britt-Marie Kullin · Rating 4 out of 5]

Betyg: 4,5 av 5 - Det här är den elfte boken som jag har läst av författaren Helena von Zweigbergk, som har gett ut ett tjugotal böcker sammanlagt. Jag har tyckt om alla dom böckerna som jag har läst, och jag tycker att hon är fantastisk på att beskriva olika relationer och känslor. Den här boken, 1979, är den andra delen i en planerad romanserie. Den första boken heter 1959. Jag har läst den boken, och jag tyckte att den var mycket bra, och det var även den här fristående fortsättningen. Den var mycket välskriven, och härligt nostalgisk för mig, som var 18 år när boken utspelar sig. Jag kan varmt rekommendera båda böckerna, och jag kommer absolut att följa bokserien i framtiden. (Jag läste boken som en e-bok).

[Iuliana · Rating 3 out of 5]

Torkels mörka, tvärsäkra röst och bestämda påståenden om henne och vad hon känner, innerst inne. Likt en äcklig orm vill han in i hennes hjärna. Tror att han kan se sig omkring där inne, som varken hon själv eller någon annan lyckats med.

Vem hade kunnat tro att min favoritvuxen i den här boken skulle bli Majken? "Familjedrama" räcker inte riktigt för att beskriva hur tungt det är att ta sig igenom den här boken med tanke på ämnet. Trots alla ansträngningar hade jag väldigt svårt att känna någon empati för Ingrid – vilket antagligen placerar mig i det läger som, som författaren påpekar mot slutet, felaktigt skuldbelägger kvinnor för mäns misstag. Mitt enda försvar är att jag inte tycker att Ingrid misslyckas som kvinna, utan som förälder.

[Linda · Rating 4 out of 5]

Tankeväckande och intressant närhistorisk skildring.

[Frida Lindén · Rating 5 out of 5]

Sträckläste. Något med hur hon lyckas skildra obekvämheten, skavet, misstron, tvivlet o svårigheten att kommunicera, med sig själv o andra. Många karaktärer kryper in under skinnet o man undrar varför det är så svårt att göra rätt som människa. Tidsdokumentet blir en extra flirt på nåt vis. Hade höga förväntningar från tidigare alster, o blev inte besviken.

[Linda Söderlund · Rating 3 out of 5]

"Man ska resa överallt"

""De som tror att de ska bli galna, blir inte det. De som tror att de är friska, och vet att världen tagits över av utomjordingar - de är verkligen galna.""

[Marie Norgren · Rating 3 out of 5]

"Likt en cowboy släntrande Torkel in i Ingrids och familjens liv. Störde ordningen, förvirrade, förförde och förstörde."

Så inleds berättelsen om Ingrid och Johanna, en berättelse om relationen mellan mor och dotter,
men också om Torkel, som präglar hela historien.

- Han är ett äckel" ska Johanna upprepa många gånger i boken och som läsare går det att hitta många passande synonymer på denne manipulerade, självgode och vidrige man, som Ingrid så hejdlöst faller som en fura för.

Boken är del två i Helena von Zweigbergks familjedrama. Det är porträttet av tonårsdottern som är det mest rörande och berörande i den här berättelsen. Helena beskriver med en träffsäker känslighet hur det kan kännas att vara ung i en värld där vuxna tycks veta svaret på hur man tänker och hur man känner. Där ingen lyssnar på riktigt, där vuxenvärlden är fullt upptagen med sig själva och självsäkert bygger analysen av sina barn utifrån deras egna perspektiv, behov och känslor. De saknar, sorgligt nog förmågan att bara lyssna och finnas till för sina barn.

Under större delen av boken gav jag den betyget fyra, men de sista 40 sidorna drog ned omdömet. Slutet kändes obearbetat och tillrättalagt som i en amerikansk film. Trots det ser jag fram emot avslutande sista delen, den som beskriver när min generation blir tonårsföräldrar. Vilka mönster behöver vi bryta upp med och hur påverkar vi våra barn, på gott och ont ?

[Nathalie · Rating 4 out of 5]

Lite segare än 1959 men helt klart läsvärd. Tyckte mycket om slutet med den väl placerade spottloskan och att Ingrid till slut gjorde det enda rätta.

[Bloggbohemen · Rating 3 out of 5]

Åh herregud! Torkel! Jag har aldrig blivit så vansinnigt trött på någon fiktiv person tidigare. Det kröp i mig av irritation och leda hela boken igenom. Så självgod, uppfylld av sin egen sanning och slemmig. Vad sjutton var det Ingrid föll för? Att han var något helt annat, att han tillfredsställde henne sexuellt, att han verkade så smart med sin svada? Hon borde sparkat ut honom direkt.

Ja, det här är alltså andra boken om Ingrid. Det började så starkt med 1959: Ingrid och George - en kärlekshistoria. Riktigt bra läsning där det också skavde och jag ville ruska om personerna, men så är det ju ofta med böcker av von Zweigbergk. I boken 1979: Johanna och Ingrid - ett familjedrama är det just dottern Johanna och Ingrid som är i centrum. Och jag ska vara helt ärlig - jag gillar inte dem heller. Johanna är en typisk ung vuxen som är vilsen och lite identitetslös och Ingrid verkar sakna ryggrad då hon fallit handlöst för nämnda Torkel. Hon upprepar ”Jag är inget våp” för sig själv, men jag vet inte jag …

Boken känns också överlastad med tidsmarkörer, lite upprepande i vissa delar, den står och stampar. Helt enkelt inte något mästerverk av von Zweigbergk. Jag ger den ändå ett svagt medelbetyg för jag lyssnar ut den och den väcker starka känslor i mig, men tyvärr är de mest farligt när uttråkning. (Och apropå att jag lyssnade - författaruppläsning är inte alltid en god idé.)

[Cecilia · Rating 3 out of 5]

Ett familjedrama stämmer väl.
Mamma Ingrid tar in Torkel i sin familj. Dotter som precis tagit studenten, sonen Tom som bor i liten lägenhet under. Torkel som beter sig på översittarvis och samtidigt klappar på huvet, ifrågasätter och utger sig för att veta och se saker som Ingrid inte gör. Hon upprepar till sig själv att hon inte är ett våp men vill samtidigt inte släppa Torkel och känslan av att han vill ha henne.
Dottern Johanna kämpar med ångest och att Torkel klampat in gör inte saker bättre, Med sitt äckliga tafsande och besserwisseri.
Som.läsare blir jag arg, frustrerad och skummar en hel del fr jag orkar liksom.inte med skiten.
I slutet tar familje sig i kragen och fattar att de ska hålla ihop. Bra slut!

[Sara Kelemit · Rating 3 out of 5]

Ingrid faller hårt för den väldigts mycket yngre Torkel. Inte svårt att förstå, han är snygg, karismatisk, rolig och har en cool hatt. Hon är en smart kvinna som själv uppfostrat sina två barn, 19 och 23. Så varför genomskådar hon inte honom när han börjar montera ner hennes självkänsla. Kritiserar hennes barn och hennes sätt att vara mot dom. Gillade boken, kunde fått en fyra om inte Torkel varit så brutalt lätt att genomskåda så man ändå tycker att Ingrid borde dragit tassarna åt sig. Fast, samtidigt kan jag förstå drogen i att vara sedd och älskad igen av en vacker man.

[Jenny Freding · Rating 4 out of 5]

Det tog några kapitel innan jag uppskattade boken ordentligt, men när jag väl kommit in i den så gillade jag den. Den väcker känslor. Jag blir irriterad och äcklad av Torkel, blir irriterad och tycker synd om Ingrid och tycker synd om Tom och Johanna. Samtidig tycker jag om personerna i boken, alla utom Torkel. Han ogillar jag skarpt. Det är en nostalgisk bok med härlig 70-talskänsla. Lätt att se miljöerna och kläderna framför sig.

[Stina Sindahl · Rating 3 out of 5]

Inte lika bra som 1959.
Lite tjatigt att läsa om män som blåsta och utan självinsikt.
Men det var något som fick en att känna av tiden, hur pappor mer eller mindre, fråntogs ansvar för sina barn. Intressant.

[Jonas Toftefors · Rating 3 out of 5]

Jag blev lite besviken på uppföljaren på 1959. Framförallt tycker jag att den vedervärdiga karaktären Torkel fick alldeles för stor plats och för lite plats för tidsandan. Dock fin beskrivning av Johannas perspektiv och Ingrids förändring från 1959...

[Anna Björklund · Rating 4 out of 5]

En fantastisk fortsättning på "Ett familjedrama".

[Margareta Wedmark · Rating 4 out of 5]

Bra bok - författaren är en mästare på dialog och att beskriva oss vanliga, lite ängsliga människor. Kommer fortsätta att följa Ingrid i hennes livshistoria om det kommer fler böcker i serien.

[Stina · Rating 5 out of 5]

Skildrar relationer så bra

[Ann-Sofie Henrysson · Rating 4 out of 5]

Lätt att sträckläsa.

[Lena Samuelsson · Rating 3 out of 5]

Boken borde ha hetat "Jävla Torkel" istället!
Så trött på alla dessa dysfunktionella relationer. Är det inte dags för förebilder istället för ältande i hur det ofta är? Det vet vi ju ändå!

[Birgitta Wollin · Rating 2 out of 5]

8

[Yvonne Jarl · Rating 5 out of 5]

Intressant att läsa om hur tiden var då .

[Anja Hildén · Rating 3 out of 5]

Tyckte mycket om den förra, men här har det gått lite i stå, tycker jag. Lite för inkrökt. Men absolut läsvärd; bra om känslor och ångest dottern i familjen går igenom.

[Anna Hagelin · Rating 4 out of 5]

Jag gillade denna roma som känndes väldigt träffsäker och autentisk. Jag tycker om Zweibergks sätt att beskriva en tidsperiod så typiskt.

[Emma · Rating 4 out of 5]

Välskriven och känslosam. Man kände mycket.