Sverige är ett av världens rikaste länder, med en av världens mest skuldsatta befolkningar. Vi lånar i goda tider och lånar ännu mer i svåra tider. Lån kan ge människor och företag möjlighet att växa, skaffa utbildning och bostad, men med krediter kan också allt snabbt vältas över ända - av en lågkonjunktur, en sjukskrivning eller en skilsmässa.
Sverige och svenskarna är i en exceptionell situation och bär på en ofantlig skuldbörda som tills nu framstått som helt normal. I boken berättas om hur de som till slut inte kan betala sina lån betalar ett mycket högt pris, inte sällan med sina liv.
Journalisten Lena Pettersson har grävt djupt i skuldsättningens mekanismer och historia. Hon beskriver hur politiska beslut och en driven finansbransch har gjort svensk skuldlagstiftning extrem. Hur Kronofogden har uppgifter som i andra länder sköts av maffian. Och hur det blivit lönsamt att ge krediter som låntagaren inte kan betala tillbaka. "Skuldsatt" är en bok om ocker i vår tid.
Sverige är ett av världens rikaste länder med en av världens mest skuldsatta befolkningar. Vad det beror på går journalisten Lena Pettersson igenom i vad jag tror blir årets bästa fackbok. (Augustpris!)
Jag lär mig mycket av att läsa Skuldsatt. Arg blir jag, måste till och med gråta en skvätt till de överskuldsattas egna berättelser. Men jag blir upprymd också för att det är något så underbart med bra böcker. Den här är samhällskritisk och viktig, pedagogisk och välformulerad. Pettersson har hållit på med Skuldsatt i sju år, den tar några timmar att läsa. Det tycker jag verkligen man ska ge den alldeles oavsett om man är skuldsatt eller ej.
Hon börjar sin eminenta utredning om hur obetalda lån blev en lysande affärsidé med programmet Lyxfällan. Där normaliseras den för oss vedertagna idén att hela skulden kan läggas på de som tar lån. Men vem är det egentligen som är skyldig?
”Eva hade fått ett recept förnyat på vårdcentralen. Det hade kostat 80 kronor, en räkning som Eva betalat, men för sent. Dröjsmålsräntan på den försenade betalningen uppgick till 88 öre, en summa som räckte gott för att Intrums indrivningsmaskineri skulle ticka igång. Intrum tog den lilla men betydelsefulla skulden till Kronofogden och därmed blev Eva skyldig att betala 300 kronor i ansökningsavgift, 180 kronor för kravbrev och 380 kronor i ombudsarvode. Och så de 88 örena, förstås.”
Läsaren får lära sig om att kreditbolagen tjänar mest på de som inte betalar i tid. Om avräkningsregeln som fungerar som jetbränsle för skuldsättning. Om hur den som lånar ut kan strunta i bestämmelser kring kreditprövning. Om den summariska processen som möjliggör att kronofogden utan domstol kan driva in ogiltiga skulder (spel på kredit, orimliga lån, bluffakturor). Författaren tar läsaren genom historien och visar hur synen på fattiga, lån och ränta förändrats i Sverige och västvärlden. Mitt favoritavsnitt handlar om ocker i litteraturhistorien och semantiken.
”Ocker, däremot, producerar ingenting. Det är själva motsatsen till skapande, menar författaren, [Dante Alighieri] och inte nog med det. Eftersom ockrarna dessutom låtsas som att de gör något nyttigt är de dubbelt skadliga.”
Det som kommit att bli ett svenskt signum började redan i mesopotamiska tidevarv. Att den som har istället för att dela med sig, skor sig på att låna ut. Då fanns också traditionen med skuldamnesti vart sjunde år. Det kallades friår eller jubelår och har gett upphov till lovordet halleluja. Det är politiska beslut som drivit fram förändringar med syfte att öka utlåningen. 1985 togs begränsningarna bort för hur mycket bankerna fick låna ut. Året efter hade den genomsnittliga sparkvoten hos medborgarna som på 70-talet legat på 4% istället blivit en skuldkvot på lika mycket. Sverige är extremt i kreditsammanhang, här får de som lånar ut hjälp av staten att driva in pengar. Inom finans och politik värnas privatpersoners betalningsmoral väldigt högt men någon utlåningsmoral är det inte tal om. Vid finanskrisen på 90-talet inrättade staten en bankakut som tog över och löste bankernas förluster. Lagboken har idag en paragraf om ränteocker men den används inte, det finns registrerade långivare som tar ut ränta på över 100000 procent. Det senaste ockermålet i Sverige utdömdes 1995.
”Den som haft som affärsidé att locka in folk i spel kan få sina skulder strukna. För den som låtit sig inlockas i spel är det annorlunda. I det fallet blir skuldavskrivning ”stötande”, enligt svensk juridik. Konkurs är en rättighet. Skuldsanering är en nåd.”
Jag har inte hört att överskuldsättning sammankopplas med Sveriges höga självmordstal, men Pettersson skriver att var sjätte har försökt ta sitt liv. Människors ekonomiska desperation borde inte erbjuda en affärsmöjlighet som är fallet idag. Tack Lena Pettersson för klargörandet!
Jag läste den här boken för säkert en månad sedan, men skrev tydligen inget. Nåväl, blir nu istället.
Lena Pettersson är journalist och inleder boken Skuldsatt med att berätta om hur hon tittar på TV-programmet Lyxfällan. Avsnitten har samma upplägg. Klantiga människor som inte ens vet hur mycket de gör av med, får skämmas medan de läxas upp och sedan skärper de till sig, slut. Jag har själv sett programmet några gånger och jag uppfylls alltid av känslan att vara En Duktig Människa som inte gör så dumt som deltagarna i Lyxfällan. Till skillnad från Lena Pettersson har jag aldrig tänkt på utlånarna och jag har också haft känsla av att folk som sitter i skuld bara har sig själva att skylla. Efter läsningen av Skuldsatt tycker jag inte det längre!
Pettersson varvar kapitel om långivar, ocker och andra länders upplägg med vanliga människors berättelser om hur livet (ibland) förstörts helt av skulder. Det finns absolut de som spelat eller på annat sätt varit "oansvariga" men det finns också paret som byggde hus precis före den stora 90-tals krisen och fick ser hur räntorna gick från 24% till 54% till 500% på ett litet kick. Den skulden de drog på sig då löste sig aldrig! Eller mannen som har egen firma och under en lågkonjunktur får en skatteskuld som inte går att lösa och hur han till sist tar livet av sig.
Jag är inte särskilt kunnig eller insatt i ekonomi så för mig var det mesta i Skuldsatt nytt och obekant. Jag tyckte boken var upplysande och jobbig, för det är inte kul att tänka att det är helt vanliga människor (inte slarvpellar) som kan åka dit. Jag känner mig också mycket upprörd över hur det får gå till vid lån. Jag menar, hur kan man få ge ytterligare ett lån till en person som redan har tolv skulder? En som gör så borde inte få tillbaka sina pengar, för hallå! Eller beskrivningen av hur en personer med IF köpte saker på kredit. När personens gode man försöker dra saker inför rätta förlorar han? Hur är det möjligt? Också intressant att läsa om hur en konkurs ofta beskrivs som en bra erfarenhet och sådant som händer, medan det inte finns någon hjälp eller nåd för vanliga dödliga som sitter i skuld.
En av berättelserna står Niklas Zennström för, en av Sveriges mest framgångsrika IT-entreprenörer och grundare av Skype. Han är också upphovsman till två andra bolag, Joost och Rdio, som båda gått i konkurs. Enligt tidningen Affärsvärlden uppgick förlusterna i Joost till en miljard kronor. ”Att misslyckas är en väldigt bra erfarenhet”, säger Zennström i en intervju med tidningen. s. 134
- Vi hanterade många bygg- och fastighetsbolag som gick i konkurs. På vartenda styrelsemöte tvingades vi skriva av miljon efter miljon. Det var ingen hejd på det. Men så kom vi över till privata skulder. Där kunde man inte skriva av skulden. Samtidigt som man skrev av en fastighetsbolags skulder på 500 miljoner på ett bräde, så var husägaren med sin skuld på 500 000 tvungen att stå kvar som låntagare. Många av dem blev ju aldrig fria från det där. s. 148
Jag tyckte Skuldsatt var en bra bok och jag tänkte en del på alla elever jag har omkring mig dagligen. Hur kan det vara obligatoriskt att läsa matte och engelska men inte privatekonomi? Privatekonomi finns inte ens på schemat trots att det verkligen är ett ämne man behöver I Livet. Tänker också på alla människors huslån. Det är ju ändå väldigt rimligt att ta lån när man köper hus, men hur många skulle klara av en ränta på 24% idag? Redan där skulle de flestas ekonomi vara förstörd på ett par månader, för att inte tala om 54% som det blev på 90-talet.
Skuldsatt är lättläst och enkel vilket var perfekt för mig. För någon som redan kan en hel del om ekonomi är kanske inte det här rätt bok, men för oss som sett Lyxfällan och skakat på huvudet rekommenderas den varmt.
En lättläst, viktig bok om privata skulder i Sverige. Jag visste inte att Kronofogden kunde driva in pengar utan domstolsbeslut, så enkelt är det inte andra platser. Precis som författaren så har jag sett mycket på Lyxfällan. Om inte annat än för att få känna sig lite moraliskt överlägsen. Precis som författaren har det gnagt i mig hur lätt det är att få blankokrediter. Allt är skuldtagarens fel, kan de inte betala så är det betalningsmoral som fattas. Kreditbolagen gör inget fel när de lånar ut utan säkerhet till människor som uppenbart inte kan göra upp för sig.
Att få skuldsanering är svårt och det är inte tekniskt möjligt att gå i personlig konkurs i Sverige. De skulder du har förföljer dig till döden. Det är många överskuldsatta som slutar som en del av självmordsstatistiken. Det här är dålig sämhällsbutik om vi bortser från det mänskliga lidandet ett ögonblick: att en produktiv, utbildad, vuxen människa tar livet av sig kostar dyrt. Man skulle tro att åtminstone det gjorde att staten var lite mer intresserad i att skärpa lagstiftningen runt utlån och lätta möjligheten för skuldsanering. Men nej, inte så långt. Inte fast lagen om ockerränta forfarande är i kraft på pappret.
Det är dyrt att vara fattig. Om du måste låna för att tvättmaskinen eller bilen går sönder och du inte har buffert, så blir totalsumman långt större än om du bara kan betala kontant. Att vara fattig betecknas som ett nederlag, att du är en dålig människa- fast det inte alls är sant. Det är också många med bra inkomster som lånat upp till pipan och bara är en sjukdom från ekonomisk kris. Det är på tiden att flytta skammen från individen över på systemet som tillåter kreditbolagens rovdrift på folk!
"Skuldsatt" av Lena Pettersson gör precis det som jag gillar när böcker gör, det vill säga ställer frågor från andra perspektiv.
Vi som sett "Lyxfällan" på TV vet om upplägget:
Akt I: inledande förfasande över vissa människors oförmåga att hantera pengar och som skuldsatt sig över öronen.
Akt II: Två räddare i nöden med behändigt kamerateam dyker upp och hjälper dessa slarvpottor komma på fötter igen. Men inte utan en beskäftig uppläxning. En plan görs.
Akt III: Liten spännande kris händer. Kommer de få hjälpen beviljad? Ja, puh, det får de.
Akt IV: Skuldsanering har pågått ett tag. Återbesök. Någon byter frisyr för att visa att tiden gått och så blir det ett happy end med hoppfull framtid. Alla har lärt sig något. Sensmoral: skärp dig eller skyll dig själv.
...eller? Vilka var det som tjänade på detta? Vilka vill ha kvar denna Lyxfälla?
I "Skuldsatt" fokuserar författaren på de bolag som tjänat multum på att låna ut pengar både snabbt och till skyhög ränta som mångdubblar återbetalningssumman på kort tid. Kapitel med fakta och historik varvas med rörande intervjuer av människor som antingen hamnat i skuldfällor eller mist anhöriga på grund av dem. En mycket gedigen reportagebok om hur olika kulturer genom historien hanterat skulder, och vilka risker det finns med dagens hantering. 5 av 5.
Lättläst bok om privata skulder. Argumenterar genom anekdoter från privata låntagare och diskussion om lagar och förändrade normer för att den moraliska skuldbördan för människors ekonomiska skulder i större utsträckning än idag bör läggas på långivare än låntagare och att nya lagar bör skapas för att lägga större del av ansvaret på kreditbolagen.
Jag håller med i mycket av argumentationen. Det är konstigt att bolag inte har något ansvar för att de lånar ut stora summor till människor som redan har skulder upp över öronen. Samtidigt som staten har gått in och räddat banker när bankerna inte klarat av att betala sina egna lån. Vidare är det skevt att huslån i Sverige, till skillnad mot många andra länder, består även efter hus har tagits av beslag av banken vilket leder till misär för enskilda låntagare och till att banker blir mer risktagande med lån och därmed bidrar till att det bildas en finansiell bostadsbubbla som någon dag lär spricka. Det är också konstigt att Sverige inte har något liknande personlig konkurs som till exempel USA har. Avsnittet i boken om hur synen på långivare/ockrare förändrats de senaste 100 åren är också läsvärt.
Jag håller till stor del med författaren, men jag kan inte ge boken mer än 3 i betyg. Det jag framförallt saknar är statistik och siffror. Enskilda siffror finns, men jag hade gärna sett diagram och liknande över antalet låntagare hos kronofogden genom åren, hur mycket de är skyldig, antalet "evighetsgäldenärer", hur många snabblån som betalas tillbaka punktligt, etc. Det skulle även vara intressant, men skulle nog kräva ett forskningsprojekt, att se för hur många som tar snabblån som det är en hjälp och för hur många det bara förvärrar situationen. Efter att jag läst boken tycker jag att jag fått bättre koll på enskilda låntagares problem, regler kring skuldsanering/personlig konkurs och hur de samhällets syn på de moraliska skyldigheterna för låntagare och långivare förändrats genom åren. Men det jag inte fått någon djupare förståelse för är hur stort samhällsproblem den privata skuldsättningen är. Och det var det sistnämnda jag främst ville veta mer om när jag började läsa boken.
En lättläst och viktigt bok som lärde mig en hel del om lånemarknaden. Författaren inleder med att berätta hur hon tittar på Lyxfällan, hur man sitter och förfasas över hur dåliga val personerna som är med har gjort. Jag har egentligen aldrig tänkt på den andra sidan av utlåningen - utlånarna - innan jag läste den här boken. Efter att ha läst den är det inte lika enkelt att lägga all skuld på dem som har lånat, för vem har egentligen skapat systemet som gör det möjligt för människor att låna som vi kan i Sverige?
Författaren har lagt ner år på att skriva boken och det märks. Det är väl genomarbetat och berättelser från överskuldsatta varvas med fakta om hur lånemarknaden ser ut i Sverige, historiska berättelser om hur lånemarknaden sett ut och samtida berättelser från andra länder. Vissa delar av boken blir ögonöppnare, hur det inom företagsvärlden ses som en bra erfarenhet att gå i konkurs och vilka skyddsnät som finns när företag gör det. Att jämför med hur vi behandlar människor som är överskuldsatta - i det läget beror allting på personen och deras dåliga moral och inga förmildrande omständigheter finns. Då skall man skämmas, man ska lära sig att inte spendera mer än man har osv. Det är rätt skevt.
Den här boken rekommenderar jag alla att läsa. Det är bra att förstå systemen i den värld vi lever i.
En relevant och viktig bok. Jag blir berörd får lära mig mer om en annan sida av Sverige som jag tidigare bara har skymtat i teveprogrammet Lyxfällan.
Petterson lyckas etablera tydligt att kreditmarknaden är utom kontroll. Ett okontrollerat maskineri som livnär sig på människors olycka och svaghet. Vad som värre är, så hålls hela systemet uppe av Kronofogdens indrivningsmöjligheter. Också görs det ganska tydligt att det inte går å fortsätta på detta sättet. Min egen reflektion här är att vi har ett system som hjälper de starka å utnyttja de svaga. Det går ju inte.
Mot slutet av boken finns en passage om skuld och indrivning i det forntida Summarien. Vid Hammarbis tid var en skuld endast giltig om den var bevittnad. I dag tar vi ju SMS-lån. Kronofogden kanske skulle behöva godkänna alla lån? Det låter som ett dyrt system, men det skulle kunna automatiseras långt.
För att ett lån kan ju vara en bra sak för att köpa en tillgång. Om den är knuten till lånet så har man ju nått som man kan kvitta mot skulden, och resten skrivas av då. Men, konsumtionslån är en annan sak och I sådana fall skulle det vara bra om lånet var godkänd av tredje part. Förslagsvis Kronofogden.
Vill nästan slita av mig håret i ilska över att detta får fortgå. Låneprocentare som kastar pengar på folk med räntor som i slutändan kostat dubbelt så mycket som priset var från början. Den som drabbas är alltid den fattige. Inte sett något politiskt parti som belyst ockreriet någonsin. Undrar bara, varför? Lösningar finns i boken. Om den som lånar ut pengar själv kollar kreditvärdighet OCH även kräver in de utlånade pengarna själv. Något staten gör idag, i stället för maffian i andra länder. Gissar att de inte kastade pengarna på folk lika lätt som de gör idag. Kommer inte att håna deltagarna i Lyxfällan mer! Mycket folkbildande bok.
Mycket intressant läsning om följderna av en alltför oreglerad marknad som bidrar till att ruinera och ha ihjäl människor. Var och en har förstås ansvar för att inte belåna sig mer än vad man förmår att betala tillbaka men med ett system som tillåter folk att ta lån efter lån är det inte konstigt att fler får besvär med psykisk ohälsa, hamnar hos kronofogden eller i värsta fall avslutar sitt liv. Efter att ha läst den här boken känner jag starkt att det behöver ske en systemförändring och att långivarna måste krävas att ta större ansvar för lån än hur det ser ut idag.
Vilken otrolig bok! Berättelserna från vanliga skuldsatta människor träffade verkligen på djupet, många tårar föll under tiden. Rekommenderar alla att läsa den här, den ger ett så otroligt viktigt perspektiv på vårt skuldsamhälle, på hur lätt det är att hamna där och hur svårt det kan vara att ta sig ur det.
Väldigt intressant och välskriven bok. Parallellerna mellan enskildas skulder, som de får stå för hela livet, och bankernas skulder, som staten snällt stod för, är obehagliga. Författaren är kunnig och skriver medryckande, boken är mycket lättläst och även rätt snabbläst. Rekommenderas för alla som vill lära sig mer om finanser, banker och hur gräsliga snabblåneföretag är.
Intressant och gripande om skulder. Det bästa i boken tyckte jag var berättelserna från skuldsatta. Historiken var intressant till en början men det blev lite väl mycket av det. Hade gärna sett lite mer statistik och fakta på de olika utgifterna som driver på denna typ av skuldsättning.
Utdragen om vardagliga människor som haft olyckan att falla offer för kreditbolag/banker resonerade något enormt. Minns farsan sa när jag var femton att en prick i registret är det värsta som kan hända, och tror bannemej en betalningsanmärkning är värre.
Känner mig nedstämd, vill sluta använda klarna som betaltjänst.
Intressant hur personlig konkurs existerar i USA som kapitel 7/13 men inte i sverige. Hur marknadsekonomi bygger på att aktiebolag kan konka utan förlust. Hur viktig credit score är i USA sjönk in mha boken trots att det inte tas upp. Sen att det inte ligger något ansvar hos borgenärer alls att se till att pengarna kan återbetalas, för det löser inkasso eller det statliga kronofogden. Hur räntor betalas först, sen därefter lånet. Hur vi förr i tiden haft räntetak och förbjudit ocker, att dantes inferno hade ockrare värre än mördare, mer information om hur kristendomen förbjöd låneverksamhet och hur det föll på judarna (kristna använde dem som mellanhänder).
Att den effektiva räntan på de 10% dyraste lånen från konsumentkreditinstitut i genomsnitt är: 10782%!!!!!!!