Teshne

by Nioosha Shams

å tjejerna på sommaren!

& deras lår i solen!

snart sprängs jag av begär, hör ni det?

Nioosha Shams skriver en lycklig, hungrig poesi som bejakar kärleken och ljuset, sinnligheten och berusningen. Staden är full av kroppar och hetta, här finns en törst som inte går att släcka. Men två biografer vetter mot katastrofen – en som bommas för och sätts i brand och en dit diktjaget återvänder gång på gång, oundvikligen förbunden med hettan och skriken från den andra.

Nioosha Shams, född 1996, har tidigare gett ut ungdomsboken Om det regnar i Ahvaz. Teshne – törstig på farsi – är Shams första poesibok och även den första på Nirstedt/litteratur.

Genres: Poetry

128 pages, Hardcover

First published January 16, 2024

Reviews

[Lydia]

Jag är helt betagen. Jag känner ljuset i livet. Jag känner tron på kärleken. Jag känner kärleken som i mig. Jag känner mig levande när jag läser Nioosha Shams

[Sara Kelemit]

Kärlek är kärlek, och vackert. Men för mig glimrade inte detta riktigt, blev för lättviktigt. Gillar väl mer svärta helt enkelt.

[Matilda]

Så lesbisk!

”å, butcharna på kallis!”

Lite pinsam, rak på och tydlig med sin kärlek. Det är också härligt. Igenkänningsfaktor i vissa delar om att gå runt i försommaren och vara orimligt kär.

”när jag var liten var jag kär i min lärarpraktikant
sen blev jag stor och blev kär i dig”

[Hilda]

Jag är bakis skakis och blödig och jag älskar kärlek och livet och det gör Nioosha Shams också och det tycker jag är otroligt vackert :')

[Hedvig]

”Vad jag vill i livet?
Jag vill kärlek, ljus och mer!”

[Etta Sandsborg]

Den var fin! Simpel, men det är ju så rätt ofta. Känns taskigt att kalla det simpelt. Kände känslor men hade nog varit mer mottaglig en annan gång. Vill läsa dikterna igen, önskar alltid när jag har läst poesi att jag inte lånat boken på biblioteket. Språket är fint och jag gillar att det är så rakt fram, önskar att fler pratade så. Bara sa saker. Är också nostalgisk, den sista dikten var megafin, fällde en tår haha.

[Dima Rashid]

Älskar Nioosha som författare och som person, dock inte lika mycket som poet. Hon uttrycker sig öppet och fint om kärlek, men bland ca 120 dikter så var det typ 3 st som jag faktsikt kunde känna något för. Och de kom bara efter mittpunkten. Det kanske bara handlar om smak, men poesin var inte riktigt för mig. Dock, den sista dikten, sida 120-121 var den bästa! Jag tolkade det som att Nioosha skrev om alla personer som hon hade älskat, och det kunde jag verkligen relatera till, och älska.
Så i slutändan så var boken inte så dålig, men bara för det mesta inte för mig :)

[Rebecka Häggström]

Så fint! Så intensiv och ivrig poträttering! Jag var lite svårövertygad till en början men ju mer jag läste ju mer steg min puls och så insåg jag vad häftigt alla meningarna strålade och vad genuint det hela kändes och så blev jag berörd av det små och intima och det modiga i galenskapen att älska så mycket och nu är jag bara rätt glad och tacksam, lite exstasisk.

[Louise Bahati]

Kärlek! Längtan! Törst! Jag är mer för smärtsamt och komplicerat i poesi men älskade att allt var på bordet på något sätt. Våga vara lite cringe på ett sätt

[Nemo]

Svåååår att betygsätta! Kanske 3a som bok men 4a som poesi? Eller typ en kombo av 2, 3, 4 & 5 som varvas genom hela boken haha

Började lågt men steg, och känner typ starkare nu efteråt i hur den landade, snarare än min upplevelse under läsandet.

[Simone's afternoon delights]

Hoppfullt och vackert att kärlek upphöjs i all sin vardagliga enkelhet samtidigt som det är det största i världen. Minus för spretighet i teman, Cinema Rex tex är en väldigt känsloladdad händelse för alla iranier som väckte mycket starka och jobbiga känslor helt plötsligt vilket inte inkorporerades på ett bra sätt med resten av texten.

[Klara Plantin]

"på utkiksplatsen i Bredäng sitter tre män
de pratar på mitt språk om persilja
en av dem låter arg, de andra skrattar

gräset spränger upp ur sprickorna
våren för med sig ett särskilt slags våld

man kan bara ge sig hän"

alltså jag vill bara läsa och läsa och sen läsa det igen.

[Erica Pettersson Juntti]

”å, butcharna på kallis!”
Helt varm inuti när jag läste den här❤️

[Björn H]

Nioosha Shams första diktsamling är livsbejakande, lättläst, kåt och lätt att ta till sig.

Den är också ganska ostrukturerad, famlar över ämnen som kärlek, ungdomsåtrå och iranska revolutionen med ungefär samma tyngd och intensitet. Branden på Cinema Rex i Abadan (jag googlade) tas upp som i förbifarten innan det hastigt går vidare till fokus på kön och örsnibbars mjukhet. Det finns inga indelningar i boken, inget som hjälper med orienteringen och organisering, dikterna verkar skrivna i ett flöde och nya infall tillåts komma in när som helst. Det går till viss del, men det blir i slutändan för spretigt.

[Hejknekt]

Det finns någonting pulserande nostalgiskt, glimmande och svettigt över hela Teshne (törstig på Farsi). Kanske är det just törsten som också är drivkraften här. Eller känslan av den, Tantalos greppande efter något ständigt ogreppbart. Förnimmelser. Som ett girigt och ivrigt dimmigt nedhopp i olika minnen mellan biografen och en fuktig sommarkärlek eller sommarkväll och dag, minnen om död och nerviga övergångsställen och gamla mostrar. Ord som greppar girigt över hela minnesbanken för att försöka rama in någonting alldeles specifikt och intimt och det stora stora vackra på samma gång. Vardagsbetraktelser, babbel, drömmar och skör poesi i symbios. Älskar det.

[Lowe Hillding]

2.5
"jag kan inte fågelnamnen
minns inte namnen på träden
kan varken blommor eller örter
inga insekter på latin

men jag tycker att de är mycket vackra
när de dansar på himlen sådär"

Förstod inte allt, men det är okej. Det jag förstod var vackert, fick mig att känna någonting. Tänker att det är det viktigaste.

[l i n n i e u s]

Inte riktigt min stil av poesi, men den var väldigt intressant. Gillade hur bio-poesin återkom. De tog ett bra tag innan jag insåg att de va några lesbiska dikter. Gillade att hon blandar in hennes modersmål i ett par dikter.
Boken kändes onödigt stor dock, skulle passat bättre som en pocket.

[josefin.]

längtan, romantik och nåt bitterljuvt genomsyrar varje sida. underbart och somrigt om kärleken, identitet och uppväxt.

[Anna-Karin Rosvall]

Några dikter var jättefina men det brann liksom aldrig helt till.

[Linnea Elvira]

AHHH så fin.

[Lova Berggren]

Grät lite på slutet! Love is grande

[Julia]

mkt bra

[Nåmis]

Något av det mest kärleksfulla och erotiska jag läst.

[Klara Asta Kirk]

længselsfuld, kropslig, kærlig

["Robert Ekberg"]

Ovanligt prosaisk för att slinka genom Gunnars fingrar (obs ej Helmer Bryd-ref). Behöver jag säga att det är oppfriskande. Ja, nej.

[Sonja Mardanbeigi]

Teshne تشنه. En sån passande titel till den här diktsamlingen Gillade dikterna hon använde persiska ord mest.

[Elisabeth Ståhl]

Börjat läsa. Tror att den är bra men den är skriven för någon annan. Inte för mig. Jag är verkligen skitdålig på poesi...