Mord i Mørket

Mord serien #1

by Dan Turèll

A winning combination of engaging crime narrative and cool, unsentimental appraisal of Scandinavian society (as seen through the eyes of its shabby, unconventional anti-hero). There are elements of the book which now seem quite as relevant as when they were written, and like all the most accomplished writing in the Nordic Noir field, there is an acute and well-observed sense of place throughout the novel. The descriptions of Copenhagen channel the poetic sensibility which is the author's own.

Genres: Crime, Danish, Fiction, Scandinavian Literature, Novels, Mystery, School

231 pages, Hardcover

First published January 1, 1981

About the author

Dan Turèll, affectionately nicknamed "Onkel Danny" (Uncle Danny), was a popular Danish writer with notable influence on Danish literature.

Reviews

[Blodstrupmose · Rating 2 out of 5]

Bogen startede egentlig meget godt, men desværre så taber den lidt pusten hen imod slutningen. Jeg kan rigtig godt lide Dan Turèlls måde at fortælle en historie på, og han formår konstant at lave nogle rigtige gode beskrivelser. Desværre så føles den endelig opklaring af mordene noget utilfredsstillende. Det var lidt fesent, at have læst sig igennem 230 sider, og så ikke rigtig få nogen ordentlig afslutning på mordmysteriet. Når det så er sagt, så er det forfriskende at man kun ser mordene fra én side, og altså ikke også følger morderen, som virker til at være en tendens blandt mange af de nyere krimier. Det giver en helt anden form for oplevelse af opdagelse, og det kan jeg rigtig godt lide ved den her bog. Bogen er god, men ville have været endnu bedre med en bedre slutning.

[Lars Fischer · Rating 3 out of 5]

Det er altid hyggeligt at genlæse Onkel Dannys "Vesterbro Noir" historier. De er veldrejede, de har den rigtige, underspillede humor og lidt overdrevne patos, og sproget er flot. DT er god til at holde en tænksom fortællestil - sådan lidt Maigret-agtigt, hvor man midt i opklaringen af et par mord faktisk er mere optaget at fortælleren forhold til Frank Sinatra og hans valg af cognac.

Som den første i serien foregår "Mord i mørket" stort set i tre-fire gader på Vesterbro, og tegner et stemningsfuldt og som altid hos DT lidt nostalgisk portræt af kvarteret i 70'erne og 80'erne - fra før verden gik af lave, forstås.

[Anders Albrechtslund · Rating 3 out of 5]

Fjollet og dialog er vist ikke Onkel D's spidskompetence. Men medrivende og fortællerens indre monolog er det hele værd. Og så er den som krimi 800 gange bedre end noget Jussi Adler-Olsen har skrevet. Det får den lige en halv stjerne mere for.

[Heidi Holtan · Rating 2 out of 5]

Ikke akkurat noen krim. Mye vandringer i gatene.

[elieghne · Rating 2 out of 5]

For meget snak om influenza, ludere, whisky, cigaretter og kaffe og for lidt opklaring af sagen. Der blev trådt så utroligt meget vande!

[Michael Bafford · Rating 3 out of 5]

Jag läste denna i svensk översättning av Anders Hammarqvist; utgiven på Bonniers förlag 1985.

Mr Turéll är - eller var - en stor kulturpersonlighet i Danmark - framförallt i Köpenhamn skulle jag tro. Jag har inte läst några av hans dikter eller annan prosa än just deckarna men dem tycker jag om. Den här är den första han skrev och det märks. I nästan hela första halvan av boken gör vår namnlösa berättare inte någon nytta alls. Han tar emot ett mystiskt samtal vilket blandar in honom i det som händer borta på Saxogade där en man hittas död. Sedan dör en annan av invånarna i hyreshuset, sedan en till... Varför undrar man? Men svaret dröjer.

"Jag gick ner till Café Freden, tre kvarter bort mot Gasværksvej, ner till det vanliga oavbrutna skrålet från radion som stod på hela dagarna. Ronnie, innehavaren och personalen, hostade energiskt med sin evinnerliga filtercigarrett mellan läpparna. Jag har aldrig sett honom utan den - de hör ihop. Ronnie och hans Tampax, som nazister och gas..." s. 10
Det vore ett olyckligt val av namn för ett cigarettmärke.

Detta var på den tiden när det var Ok att röka!
"När jag stod där och höll andan avgjordes saken utan min medverkan. Jag drabbades av ett oemotståndligt omedelbart behov: det enkla mänskliga behovet av att hosta. Det låter kanske inte så farligt, men ni känner inte min hosta. Det är en kvalitetshosta. Den är noggrant och stabilt grundad på trettio cigarretter om dagen i tjugo år plus oräkneliga sömnlösa nätter, vagnslaster av svart kaffe, blöta morgnar, ett regelmässigt behov av att gasta, droger som sliter på halsen och inte så lite whisky. Den låter något, den hostan..." s. 119, 120
Förmodligen är detta självbiografiskt. Mr Turèll dog i matstrupscancer 47 år gammal.

"När herr Fritz Rosenbaum noterade att jag såg mig omkring kunde han inte låta bli att undslippa sig en kommentar om att det tagit honom många år att installera sig med alla dessa rariteter. Jag sa att det var mycket vackert, vilket verkade falla honom i smaken. Jag har aldrig haft svårt för att ljuga." s. 34

"Ute på väggen på toaletten stod det skrivet:
Fåglarna flyger
Fiskarna strömmar
Mänskorna ljuger
Mänskor har drömmar
Inte helt fel, skulle man kunna säga." s. 77

Vår deckare är egentligen journalist, men han ledsnar på det och tar en paus. Några mord piggar upp honom lite.

Vi rör oss mellan Västerbro och Istedgade ner till Halmtorvet sydväst om Centralstationen i Köpenhamn. "Distriktet" var fortfarande i början av 1980-talet ett område med ett välförtjänt dåligt rykte. Mellan alla de olika ölkaféerna rörde sig alkoholister, knarklangare, prostituerade, bedragare och andra kriminella; småtjyvar, lejda mördare och riktiga gangsterbossar. Deckaren känner sig hemma där i sin lya fem trappor upp. (I parentes tycker jag att han måste ha en oerhört bra kondition så ofta som han springer upp och ner i de trapporna. Med tanke på att han lever på cigaretter, kaffe och whisky är det beundransvärt!)

Berättaren ser tillbaka på sitt liv:
"Trettifem år bortkastade, inse det. Å andra sidan är det ingenting. Tänk på alla dem som har kastat bort sjuttio, ska du klaga? s. 113
Jag ser tillbaka på mitt liv... varför klaga?

"'Smugglarnästet?' frågade jag.
Han tystnade och såg ut som en domprostinna som råkat släppa en prutt på en välgörenhetsbasar..." s. 123

"Värmen var kvävande, men det hade kommit en lätt och frisk vind som blåste över den och gjorde staden otroligt attraktiv, det var som att omfamna en kvinna som just stigit upp ur havet." s. 150

Berättaren kommer på god fot med poliskommissarie Ehlers som har hand om fallen.
"'Mördaren kan också ha bestämt sig för att spela turist i Odense en vecka, föreslog jag.
- Har ni nånsin varit i Odense?' frågade Ehlers vasst. s. 168

"Minuterna släpade sig fram som en brevbärare med månadslön." s. 169

"Jag sjönk ner djupt i min skrivbordsstol, slängde upp benen på bordet och glodde meningslöst ut genom fönstret där det inte fanns något att se utom det hällande regnet.
Jag var alldeles tom invändigt, lika tom som gatan. Om jag haft en teve kunde jag ha satt på den." s. 186

Varför jag inte gillar countrymusik.
"Jag satte på en country & western-skiva - ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag den här smältande steel guitarmusiken, som jag alltid fnös åt när jag var ung. Jag brukar säga att det krävs minst två skilsmässor för att man på allvar ska kunna uppskatta country & western." s. 238

Varför mördas folk på löpande band i ett hyreshus på Saxogade? Bra fråga.
"- Men varför? fortsatte [kommissarie] Ehlers, som om han hade uppåttjackdelirium. Varför? Nåt måste ha läckt ut, eller så måste dom ha trott att nåt läckt ut. Först Christensen, kanske har han sett nåt eller velat säga nåt. Och sen Rosenbaum. Och så dom unga, bara för misstanken att dom skulle säga nåt. Sånt där är obarmhärtigt, det är vansinne i begynnelsestadiet..." s. 245, 246
Denna läsare blir inte direkt tillfredsställd med svaret.

Det är, som synes, några vassa repliker. Mestadels är de i form av en monolog, för även om vår deckare pratar mycket med folk är han sig själv närmast. En del undersökande blir det också, mestadels på måfå och ofta ganska meningslöst. Pusslet blir aldrig riktigt lagt. De oskyldiga - om det funnits några - blir aldrig hämnade. Världen snurrar. Några dör, några andra tar vid. Märkligt nog är det ändå ganska underhållande.

[Mimi · Rating 2 out of 5]

Hvilken krimi slutter uden at forklare mordet?

Oh to be a deprimeret, fraskilt, alkoholisk, jazzelskende arbejdsløs journalist i Vesterbro i 80’erne. Som tilfældigvis møder en masse mennesker lige inden de dør og får foræret 70.000kr.

[Anna-Sofie · Rating 4 out of 5]

Klassisk dansk krimi - mere et billede af København og forfatterens alter ego journalisten end en egentlig krimi. Dan Turell er overlegen ord-ekvilibrist, finurlig, præcis og barberblads-skarp.

[Heidi Bay · Rating 5 out of 5]

Jeg elsker simpelthen rytmen i hans bøger. Plottene er ikke de mest nyskabende, men skønheden ligger i rytmen, beskrivelserne af personer og af København.

[BasziK · Rating 2 out of 5]

northern literature

[Stine Harlou · Rating 4 out of 5]

Stemningen er helt speciel

[Rasmus · Rating 1 out of 5]

Tiden har virkelig ikke været venlig overfor den her krimi. En pinefuld læseoplevelse, som jeg gerne ville ønske mig foruden.

[David Lyndorff Paris · Rating 4 out of 5]

Første krimi læst nogensinde. Og elskede alt andet end krimi-delen. Derfor kun 4 stjerner.

[Andy Pedersen · Rating 3 out of 5]

En fin sag. Hyggeligt med den genkendelige fornemmelse af miljøet omkring Vesterbro - og så skrives der jo skøn prosa i flere dele af bogen.

[Louenore · Rating 4 out of 5]

Polar acheté à la librairie française de Copenhague. J'ai bien aimé, c'est amusant de suivre le narrateur dans une ville que l'on vient de visiter. La fin me laisse sur ma faim par contre 😅

[Stinne Larsen · Rating 4 out of 5]

Smukt tidsbillede af København og fantastiske sprogfinurligheder

[Graham Crawford · Rating 3 out of 5]

A VERY famous writer - and I'm glad I had the opportunity to read something by "Uncle Danny". I have to confess, his hard boiled Beatnik prose style is not really my thing - and the unnamed protagonist's "relationships" with women were all a bit creepy at best - James Bondesque at worst.

What I did love, & what Dan Turèll is justifiably celebrated for, was the wonderfully vivid descriptions of seedy Vesterbro and it's fabulously deadbeat denizens of the night. I believe it's all been cleaned up now -but Turell has ensured I'll make 1970s Vesterbro a destination of choice when I fix my time machine.

[Kristín · Rating 1 out of 5]

Definitely not my kind of book. I didn't like the protagonist at all and his continuous drinking is tiresome. Maybe if I had read the book when it first came out I wouldn't have been so bothered about it but now I just feel that too many protagonists in crime novels have a drinking problem. And then there is that one scene between him and Barbara...I don't want to give any spoilers but I was creeped out. And I don't think for the reasons the author intended. Also, I really disliked the Icelandic translation.

Anyway, the only thing I liked about the book was to get a glimpse into the live at Istegade and surrounding.

[Rikke · Rating 1 out of 5]

You think it's going to be exciting, because he gets a call in the middle of the night, and the next day he finds out that there's been a murder, but nothing really happens.
You have to get through the first half of the book, before I think it gets a bit interesting, but there's no real conclussion to the book or the murders, and that's a pity, I think. I didn't like it very much.
In my opinion half, if not almost all, the book was about him, drinking.

[Anders Rosen · Rating 5 out of 5]

Ett kärt återseende av en briljant bok och en briljant författare sorgligt bortglömd. Vad gör Dan Turell läsvärd? Jo han visar oss ett nattligt Köpenhamn med klassisk crime noir scenografi med mord,droger,horor och jazz med sig själv som alter ego. Och allt kryddas med en bitande sarkasm och samhällskritik.

[Suhha · Rating 1 out of 5]

I didn't like this book at all. It took me about three weeks to read this book... It seemed like the only thing this book was about, besides people getting killed, was the main person getting drunk all the time.

So not my book type.

[Mathilde Lieberkind · Rating 3 out of 5]

Den 3 stjerne fik bogen på grund af karakteren antikvarboghandleren Bille

[Enya]

sefwef

[Kenneth Glad · Rating 4 out of 5]

Klichéerne står i kø i Dan Turèlls første krimiroman, og selv om plottet er gribende, fandt jeg konstant, at det var Onkel Dannys fantastiske evner indenfor det danske sprog, der var den helt store stjerne i denne bog. Ikke mindst i denne udgave, hvor det er ham selv, der læser den op. Han har en fantastisk måde at læse op på, der gør, at man lytter opmærksomt.