What do you think?
Rate this book
Mord serien #2
Mord i Rodby
Dan Turells navnløse journalist-detektiv sendes på en opgave i provinsbyen Rodby. På massageklinikken Dueslaget er en prostitueret blevet myrdet, og en ung, evnesvag mand er anholdt for drabet.
Både journalisten og den smukke advokat Gitte Bristol, som skal forsvare den sigtede, tror, at manden er uskyldig. Samtidig ankommer politiinspektør Ehlers for under dække af mordsagen at undersøge rygter om narkotikahandel i den lille by.
Da den anholdte foretager en desperat flugt, og da endnu en massagepige myrdes, begynder en livsfarlig lavine at rulle. Mord følger på mord, og journalisten, Gitte Bristol og Ehlers må dykke ned i et betændt miljø, som ikke kan skjules af nok så mange borgmestertaler, havnefester og plastic-guirlander...
”den provinsby, som TurÞll forestiller sig, skildres med humor og tilpas ondskabsfuldhed med værtshuse, bordel , sommerfest med miss-konkurrence, drukmåse og narkotika” - Morgenavisen Jyllands-Posten.
”en meget dansk og overmåde musikalsk roman” - B.T.
”utrolig energisk og underholdende” - Poul Borum i Ekstra Bladet.
Både journalisten og den smukke advokat Gitte Bristol, som skal forsvare den sigtede, tror, at manden er uskyldig. Samtidig ankommer politiinspektør Ehlers for under dække af mordsagen at undersøge rygter om narkotikahandel i den lille by.
Da den anholdte foretager en desperat flugt, og da endnu en massagepige myrdes, begynder en livsfarlig lavine at rulle. Mord følger på mord, og journalisten, Gitte Bristol og Ehlers må dykke ned i et betændt miljø, som ikke kan skjules af nok så mange borgmestertaler, havnefester og plastic-guirlander...
”den provinsby, som TurÞll forestiller sig, skildres med humor og tilpas ondskabsfuldhed med værtshuse, bordel , sommerfest med miss-konkurrence, drukmåse og narkotika” - Morgenavisen Jyllands-Posten.
”en meget dansk og overmåde musikalsk roman” - B.T.
”utrolig energisk og underholdende” - Poul Borum i Ekstra Bladet.
228 pages, Paperback
First published January 1, 1981
5 people are currently reading
32 people want to read
About the author
Dan Turèll
159 books47 followersDan Turèll, affectionately nicknamed "Onkel Danny" (Uncle Danny), was a popular Danish writer with notable influence on Danish literature.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 9 of 9 reviews
August 27, 2017
Jeg læste mord-serien da den udkom i 80'erne, og var glad for den. Jeg er for nylig gået igang med at læse hele serien igen, i den rækkefølge den er skrevet. Mord i Rodby er nr. 2, og det gik op for mig at jeg i modsætning til den første (som stod ganske klart i hukommelsen) ikke kunne huske den. Måske jeg faktisk ikke havde læst den i sin tid.
Konceptet er enkelt nok. Der sker et mord i provinsby, redaktøren på Bladet fornemmer det stikker noget under, og Journalisten sendes afsted. Det giver lejlighed til en miljøbeskrivelse af Rodby (en skabelon af alle mellemstore, danske provinsbyer) og til at journalisten kan fundere over livet i provinsen. Det afvikles generelt flot; miljø, tids-og sæde-beskrivelsen er jo seriens egentlige attraktion, og det er her ganske fornøjeligt, omend til tider *for* skabelonagtigt.
Parallelt hermed fortælles historier: en mord-gåde, og historien om Journalistens kærlighedsforhold til advokaten Gitte Bristol. Og her er bogens svaghed, for - let's face it - kærlighedsseranader var aldrig Onkel Dannys størtste force. Det bliver for trivielt, og det gør at der tager for lang tid at komme igang - både med det lokale og med mord-gåden. Den del er til gengæld fint drejet og solidt fortalt, da det endelig kommer igang ca. midtvejs, og det ender lykkeligt som en kompetent fortalt krimi skrevet i DT's præcise og rene sprog, med veldrejede hip til alt i tiden.
Så - fornøjelig og værd at læse, selvom man skal væbne sig med tålmodighed den første halvdel.
Konceptet er enkelt nok. Der sker et mord i provinsby, redaktøren på Bladet fornemmer det stikker noget under, og Journalisten sendes afsted. Det giver lejlighed til en miljøbeskrivelse af Rodby (en skabelon af alle mellemstore, danske provinsbyer) og til at journalisten kan fundere over livet i provinsen. Det afvikles generelt flot; miljø, tids-og sæde-beskrivelsen er jo seriens egentlige attraktion, og det er her ganske fornøjeligt, omend til tider *for* skabelonagtigt.
Parallelt hermed fortælles historier: en mord-gåde, og historien om Journalistens kærlighedsforhold til advokaten Gitte Bristol. Og her er bogens svaghed, for - let's face it - kærlighedsseranader var aldrig Onkel Dannys størtste force. Det bliver for trivielt, og det gør at der tager for lang tid at komme igang - både med det lokale og med mord-gåden. Den del er til gengæld fint drejet og solidt fortalt, da det endelig kommer igang ca. midtvejs, og det ender lykkeligt som en kompetent fortalt krimi skrevet i DT's præcise og rene sprog, med veldrejede hip til alt i tiden.
Så - fornøjelig og værd at læse, selvom man skal væbne sig med tålmodighed den første halvdel.
April 20, 2025
Turell skriver godt men skulle ikke vært lov å utgitt en krim uten å gi alle svar på gåtene. Hvem myrdet, hvordan og hvorfor? Litt svar får vi men langt fra alt. Blir sur av mindre. Men Turell er flink til å skrive selv om alt er lite sannsynlig. Har kost meg selv om.
March 13, 2025
Herr Turells andra deckare. Jag börjar känna igen hans stil – åtminstone hans sätt att skriva deckare. Intrig intresserar honom inte mycket. Folk intresserar honom mycket mera. Han dagdrömmer gärna om erotiska eskapader, med sig själv (nåja, den Onämnde berättaren) i huvudrollen. Språket har han i sin makt.
Här har vi ett mord på en glädjeflicka ute på landsorten i den fiktiva staden Rodby (som är nog inte en omskrivning av den verkliga staden Rødby på Lolland. I Rodby finns, t.ex., en staty på Stortorget av det fiktiva etatsrådet P C S Schilling). Redaktören på Bladet har en föraning om att en bra story är på gång och skickar vår Onämnde journalist dit. En misstänkt hittas meddetsamma och alla de lokala Rodbypoliserna är nöjda. Då kommer polisinspektör Ehlers från Köpenhamn och är inte alls nöjd. Sedan rymmer den misstänkte. Och sedan blir det ett mord till. Och sedan...
Under tiden blir berättaren kär i en advokat. Han hade fått syn på Gitte Bristol redan i förra boken men nu träffar han henne – och de får ihop det. Emellanåt skriver han om fallen för tidningen - och med skriva menar jag tala in på telefon.
Berättaren presenterar sig medan han tittar på ett förstamajtåg:
"Men nu var jag inget barn längre. Jag var en vuxen man med en egen timdagbok och jag hade inget i deras demonstration att göra. Jag var - och är – bara en frilansjournalist med varierande inkomst, utan semesterpengar, utan invaliditetsförsäkring, utan lagstadgad lunchrast, utan avtalsenlig lön och utan prislista, och med min skrivmaskin, lägenhetshyra och tur som de enda tre fasta punkterna i tillvaron... Nå, man skall inte klaga; något har man ju alltid. Jag hade till exempel min baksmälla och mina byxor." s. 6, 7
Berättaren dricker för mycket och röker för mycket. Invändigt är han säkert ingen vacker syn.
"Jag höll på att knäppa byxorna. Jag har aldrig varit vän med knappar. Jag utgår från att det är med knappar som med så många andra ting i tillvaron, till exempel barn och hundar: antingen tycker de om en, eller också tycker de inte om en..." s. 8
"En fiskehamn och ett par folkhögskolor har Rodby också, vilket bevisar att det är en genuin dansk stad, byggd på sill och psalmsång." s. 12
Han träffar Gitte Bristol på flyget:
"Jag nöjde mig med att berätta att jag hade sett henne förut – hos Ho Ling Fung på Vesterbrogade. Jag undvek diplomatiskt att nämna hur blotta åsynen av henne hade fått mig att känna det som om mina testiklar satt i kläm i en garageport. Jag tyckte inte att det var en upplysning som lämpade sig för högljudd fördomsfri debatt i en flygplatshall ute i landsorten." s. 17
Samtal på restaurangen på järnvägsstationen:
"Vid de små fyrkantiga borden satt de och sa saker till varandra som jag inte tvivlade på att man skulle kunna höra, ord för ord, med små variationer, samtidigt och synkront, på järnvägsstationerna i Århus, Silkeborg, Randers och Haderslev:
– Nej, du, sen försökte han sälja det borta hos Hansen, men det gick inte...
– Jamen, vad ska jag säga till henne?
– Det ska jag säga dej, förståru, att det finner jag mej inte i. Jag säger fantamej precis det jag menar till dom, det gör jag. Inte i helvete är jag rädd för dom!
– Det värsta är ju att jag älskar honom. Han är ett korkat svin, men jag älskar honom." s. 27
Berättaren har träffat polisinspektör Ehlers tidigare och en sorts vänskap har växt fram.
"– Berätta nu för mig varför ni är här, sa jag övertalande. Och ska vi sen inte säga du en gång för alla? Den här gången är jag ju inte misstänkt, väl?
– Ni har aldrig varit misstänkt, men ni har alltid varit förbannat suspekt, svarade Ehlers med salomonisk min som om han till varje pris skulle vara sjyst. Men okej, vi säger du. Skål!" s. 59-60
"Doften från de många små köken fyllde gatan, varierande från fönster till fönster, men det fanns också en annan lukt, en lukt av undertryckt våldsamhet eller vrede, inte hos någon bestämd person men i hela atmosfären, ett slags kollektiv upphetsning av den sort som man kan uppleva vid ett så kallat 'rasupplopp', en politisk demonstration – eller vad det anbelangar, en fotbollslandskap." s. 82-83
"Var och en får tycka som den vill, även de som är så naiva att de tror att man helt enkelt kan 'utrota' bordeller. Förmodligen tror de att man även kan 'utrota' begär, lusta passion, raseri, drömmar, svartsjuka, extas, paranoia, vansinne..." s. 87
"Jag gick in på järnvägsrestaurangen och ... satte mig borta i hörnet med utsikt över Torget, hotellet och statyn med etatsrådet och tänkte. Jag blev ögonblickligen yr i huvudet. Det är vad man får ut av att tänka.". s. 104
"Sedan gick hon bort till ett barskåp och hällde omsorgsfullt, utan att darra på handen, upp en gin och tonic, vände sig om och frågade om vi fortfarande inte vill ha en vi också.
Den här gången sa jag ja trots Ehlers ogillande min. Det var klokt av mig, Den kvinnan kunde verkligen blanda en gin och tonic så att den luktade och smakade som den skulle – ruttenhet och fördärv och billig parfym, sammantaget en härlig arom." s. 122
"Inte för att jag har något emot mina kolleger, många av dem är inte värre än folk är mest (vilket dock kan vara illa nog), men än så länge låg jag ett eller två steg före, och jag ville gärna behålla mitt försprång. Det skulle de också ha gjort, de svinen!" s. 130
"Ni förstår, i samma ögonblick som jag rätade på mig knakade det till i ryggen, ett knakande som lät ungefär som ett pistolskott, ett knakande som förmodligen berodde på att ryggen nu hade vant sig vid just den ställningen och börjat uppskatta den och inte vill gå tillbaka till det upprättstående tyranniet, ett protestknakande från en rygg som arbetade för sin frigörelse." s. 173
"– Jag älskar dig, sa jag.
– Jag tycker bra om dig, sa hon.
– Varje fågel sjunger efter sin näbb." s. 208
På Sommarfesten bland svettiga ungdomar, fyllon i mer framskriden ålder, MC-gäng, poliser och brandmän; på scenen sjunger Sebastian & Sønnesønnerne:
"Tjejer är snygga i bikini
och jag är mest förtjust i mini
God dansk småkåthet av bästa märke." s. 214
Annie, bordellmamman:
"– Tja... Det var inte meningen att det skulle bli så. Men så blev det.
Kortare kunde det knappast sägas.
Det är bara kvinnor som på det viset förmår upprätthålla en sällskaplig konventionskonversation i Dödens Skugga.
– Är det inte det, frågade hon med ett sista svagt leende i ögonvrån, en sådan där ironisk glimt som visade vilket fenomen hon både hade varit och kunde ha blivit..." s. 226
"Till höger stod ett askfat med en smårykande cigarrcigarrett som fortfarande klamrade sig fast vid livet.
Det gjorde inte [den döde]. Pappren framför honom var fläckade av blod. Stora färska glänsande fläckar som liknade våt färg.
För att inte tala om hans kavaj – ett orimligt hårt jobb till och med för ett kinesiskt tvätteri." s. 234
Med Gitte:
"Jag blev liggande med armen om henne och tänkte på vilken fantastisk kvinna hon var... Jag sov inte den natten. Jag reste mig heller inte från min plats. Jag höll armarna där de var och väntade.
Kanske var jag den ende i Rodby som inte svor irriterat över att se att klockan var åtta på morgonen och en ny dag var i full färd med att ställa sina oföränderliga, uppslitande krav på de små kryp som krälar runt och asfalterar gator och kör på dem i bilar och kallar sig människor." s. 245, 246
En eloge till översättaren Anders Hammarqvist. Bravo!
Här har vi ett mord på en glädjeflicka ute på landsorten i den fiktiva staden Rodby (som är nog inte en omskrivning av den verkliga staden Rødby på Lolland. I Rodby finns, t.ex., en staty på Stortorget av det fiktiva etatsrådet P C S Schilling). Redaktören på Bladet har en föraning om att en bra story är på gång och skickar vår Onämnde journalist dit. En misstänkt hittas meddetsamma och alla de lokala Rodbypoliserna är nöjda. Då kommer polisinspektör Ehlers från Köpenhamn och är inte alls nöjd. Sedan rymmer den misstänkte. Och sedan blir det ett mord till. Och sedan...
Under tiden blir berättaren kär i en advokat. Han hade fått syn på Gitte Bristol redan i förra boken men nu träffar han henne – och de får ihop det. Emellanåt skriver han om fallen för tidningen - och med skriva menar jag tala in på telefon.
Berättaren presenterar sig medan han tittar på ett förstamajtåg:
"Men nu var jag inget barn längre. Jag var en vuxen man med en egen timdagbok och jag hade inget i deras demonstration att göra. Jag var - och är – bara en frilansjournalist med varierande inkomst, utan semesterpengar, utan invaliditetsförsäkring, utan lagstadgad lunchrast, utan avtalsenlig lön och utan prislista, och med min skrivmaskin, lägenhetshyra och tur som de enda tre fasta punkterna i tillvaron... Nå, man skall inte klaga; något har man ju alltid. Jag hade till exempel min baksmälla och mina byxor." s. 6, 7
Berättaren dricker för mycket och röker för mycket. Invändigt är han säkert ingen vacker syn.
"Jag höll på att knäppa byxorna. Jag har aldrig varit vän med knappar. Jag utgår från att det är med knappar som med så många andra ting i tillvaron, till exempel barn och hundar: antingen tycker de om en, eller också tycker de inte om en..." s. 8
"En fiskehamn och ett par folkhögskolor har Rodby också, vilket bevisar att det är en genuin dansk stad, byggd på sill och psalmsång." s. 12
Han träffar Gitte Bristol på flyget:
"Jag nöjde mig med att berätta att jag hade sett henne förut – hos Ho Ling Fung på Vesterbrogade. Jag undvek diplomatiskt att nämna hur blotta åsynen av henne hade fått mig att känna det som om mina testiklar satt i kläm i en garageport. Jag tyckte inte att det var en upplysning som lämpade sig för högljudd fördomsfri debatt i en flygplatshall ute i landsorten." s. 17
Samtal på restaurangen på järnvägsstationen:
"Vid de små fyrkantiga borden satt de och sa saker till varandra som jag inte tvivlade på att man skulle kunna höra, ord för ord, med små variationer, samtidigt och synkront, på järnvägsstationerna i Århus, Silkeborg, Randers och Haderslev:
– Nej, du, sen försökte han sälja det borta hos Hansen, men det gick inte...
– Jamen, vad ska jag säga till henne?
– Det ska jag säga dej, förståru, att det finner jag mej inte i. Jag säger fantamej precis det jag menar till dom, det gör jag. Inte i helvete är jag rädd för dom!
– Det värsta är ju att jag älskar honom. Han är ett korkat svin, men jag älskar honom." s. 27
Berättaren har träffat polisinspektör Ehlers tidigare och en sorts vänskap har växt fram.
"– Berätta nu för mig varför ni är här, sa jag övertalande. Och ska vi sen inte säga du en gång för alla? Den här gången är jag ju inte misstänkt, väl?
– Ni har aldrig varit misstänkt, men ni har alltid varit förbannat suspekt, svarade Ehlers med salomonisk min som om han till varje pris skulle vara sjyst. Men okej, vi säger du. Skål!" s. 59-60
"Doften från de många små köken fyllde gatan, varierande från fönster till fönster, men det fanns också en annan lukt, en lukt av undertryckt våldsamhet eller vrede, inte hos någon bestämd person men i hela atmosfären, ett slags kollektiv upphetsning av den sort som man kan uppleva vid ett så kallat 'rasupplopp', en politisk demonstration – eller vad det anbelangar, en fotbollslandskap." s. 82-83
"Var och en får tycka som den vill, även de som är så naiva att de tror att man helt enkelt kan 'utrota' bordeller. Förmodligen tror de att man även kan 'utrota' begär, lusta passion, raseri, drömmar, svartsjuka, extas, paranoia, vansinne..." s. 87
"Jag gick in på järnvägsrestaurangen och ... satte mig borta i hörnet med utsikt över Torget, hotellet och statyn med etatsrådet och tänkte. Jag blev ögonblickligen yr i huvudet. Det är vad man får ut av att tänka.". s. 104
"Sedan gick hon bort till ett barskåp och hällde omsorgsfullt, utan att darra på handen, upp en gin och tonic, vände sig om och frågade om vi fortfarande inte vill ha en vi också.
Den här gången sa jag ja trots Ehlers ogillande min. Det var klokt av mig, Den kvinnan kunde verkligen blanda en gin och tonic så att den luktade och smakade som den skulle – ruttenhet och fördärv och billig parfym, sammantaget en härlig arom." s. 122
"Inte för att jag har något emot mina kolleger, många av dem är inte värre än folk är mest (vilket dock kan vara illa nog), men än så länge låg jag ett eller två steg före, och jag ville gärna behålla mitt försprång. Det skulle de också ha gjort, de svinen!" s. 130
"Ni förstår, i samma ögonblick som jag rätade på mig knakade det till i ryggen, ett knakande som lät ungefär som ett pistolskott, ett knakande som förmodligen berodde på att ryggen nu hade vant sig vid just den ställningen och börjat uppskatta den och inte vill gå tillbaka till det upprättstående tyranniet, ett protestknakande från en rygg som arbetade för sin frigörelse." s. 173
"– Jag älskar dig, sa jag.
– Jag tycker bra om dig, sa hon.
– Varje fågel sjunger efter sin näbb." s. 208
På Sommarfesten bland svettiga ungdomar, fyllon i mer framskriden ålder, MC-gäng, poliser och brandmän; på scenen sjunger Sebastian & Sønnesønnerne:
"Tjejer är snygga i bikini
och jag är mest förtjust i mini
God dansk småkåthet av bästa märke." s. 214
Annie, bordellmamman:
"– Tja... Det var inte meningen att det skulle bli så. Men så blev det.
Kortare kunde det knappast sägas.
Det är bara kvinnor som på det viset förmår upprätthålla en sällskaplig konventionskonversation i Dödens Skugga.
– Är det inte det, frågade hon med ett sista svagt leende i ögonvrån, en sådan där ironisk glimt som visade vilket fenomen hon både hade varit och kunde ha blivit..." s. 226
"Till höger stod ett askfat med en smårykande cigarrcigarrett som fortfarande klamrade sig fast vid livet.
Det gjorde inte [den döde]. Pappren framför honom var fläckade av blod. Stora färska glänsande fläckar som liknade våt färg.
För att inte tala om hans kavaj – ett orimligt hårt jobb till och med för ett kinesiskt tvätteri." s. 234
Med Gitte:
"Jag blev liggande med armen om henne och tänkte på vilken fantastisk kvinna hon var... Jag sov inte den natten. Jag reste mig heller inte från min plats. Jag höll armarna där de var och väntade.
Kanske var jag den ende i Rodby som inte svor irriterat över att se att klockan var åtta på morgonen och en ny dag var i full färd med att ställa sina oföränderliga, uppslitande krav på de små kryp som krälar runt och asfalterar gator och kör på dem i bilar och kallar sig människor." s. 245, 246
En eloge till översättaren Anders Hammarqvist. Bravo!
August 1, 2013
Som den første krimi "Mord i mørket" er også "Mord i Rodby" en krimi, hvor krimi-historien lige så meget er dække for en præcis miljø-beskrivelse af en by i provinsen og dens indbyggere. Humoristisk, overlegent og mesterligt beskrevet.
June 9, 2024
Jeg var ret godt underholdt af denne kriminalroman af Dan Turéll. Det er virkelig tydeligt hvem forfatteren er, specielt i bogen første halvdel, hvor jeg tror at man vil kunne identificere forfatteren ved blot at kigge på en hvilkensomhelst side. Til gengæld falmer brugen af det ellers farverige (bodegabrune?) sprog lidt henimod slutningen, til fordel for at få skubbet handlingen over målstregen. Det er lidt synd, for sproget er netop der hvor romanen virkelig excellerer! Der er et udmærket tempo gennem det meste af historien, figurerne er farverige og tydelige, selvom de måske er en smule en-dimensionelle. Desværre bliver selve mysteriet ret hurtigt klart for læseren, og selv om jeg ikke er fast krimi-læser, faldt plottet ud rimelig forudsigeligt, på nær et par detaljer henimod slutningen.
Med det sagt, så tror jeg at der er nogle ret energiske historier imellem Turélls krimier, så jeg vil prøve at få fat i nogle flere af dem. Jeg tror med andre ord ikke at denne bog er seriens mesterværk, men den er et hæderligt og energisk værk.
Med det sagt, så tror jeg at der er nogle ret energiske historier imellem Turélls krimier, så jeg vil prøve at få fat i nogle flere af dem. Jeg tror med andre ord ikke at denne bog er seriens mesterværk, men den er et hæderligt og energisk værk.
December 28, 2017
Mord i Rodby er den anden bog i Krimi-serien. Den er bestemt bedre end den første, hvor at krimi-aspektet faldt mere i baggrunden for, at give plads til Journalisten og hans omverden. Det syntes jeg var lidt trist eftersom, at det jo trods alt stadig var en krimi, og at det derfor bør være dét som fylder mest. Mord i Rodby gør lidt det samme som Mord i Mørket, men her fylder krimi-aspektet alligevel noget mere. Ikke nok, men det var trods alt stadig en forbedring. Som ved den forrige bog, så virkede det som om, at han havde lidt svært ved at få den sluttet ordentligt, hvorfor at vi bl.a. får en af løsningerne på mordgåderne i en parentes på den sidste side. Jeg håber lidt, at den bliver bedre gjort ved den næste bog, som foregår i Malta.
December 22, 2021
Ganske god. Jeg skal klart læse flere af dem inden sengetid.
Dan Turell skriver et godt stykke over standard, men han er virkelig dårlig til at sammensætte og afslutte et plot.
Dan Turell skriver et godt stykke over standard, men han er virkelig dårlig til at sammensætte og afslutte et plot.
July 25, 2024
Elsker, elsker, ELSKER den finurlige skrivestil. Den er ærligt det mest underholdende ved det hele, da jeg synes selve plottet mangler et eller andet for at blive sådan rigtig spændende. Men de små observations beskrivelser er det hele værd. Desuden er beskrivelserne af Gitte Bristol noget nær det fineste, og man kan kun heppe på at vores helt får hende til at sige de 3 magiske ord snarest.
April 9, 2015
Hvis Gitte var en rigtig kvinde, ville hun være verdens heldigste. Smukkere beskrivelse af en kvinde, set med en mands øjne, findes ikke.
Displaying 1 - 9 of 9 reviews