Oj, jag förstår inte alls varför den här novellen har fått så lågt betyg, jag blev väldigt positivt överraskad.
Jag har aldrig läst något annat av Lapidus, de teman kring kriminalitet som han har som vana att skriva om är väl inget som lockar mig helt enkelt. Därför är jag förvånad över att jag tyckte så bra om den här novellen som jag gjorde.
Adam har kommit ut från fängelset efter 10 år och försöker hitta sätt att få in pengar. Genom hela berättelsen pratas det om en ”honom” som han försöker få tag i och träffa upp, alla i hans liv verkar veta om ”honom”, men mer än så får inte läsaren veta. Vi kan gissa oss till att det har något att göra med varför Adam satt i fängelse, men inte mer än så i större delen av novellen. Det skapar ett mysterium, en intrig som tickar på i bakgrunden medan vi läser om Adam och hur han hanterar världen utanför fängelset.
Det finns även utdrag ur åklagarens förhör med Adam, där mer och mer information kommer fram lite pö om pö.
Novellen slutar med sin ultimata poäng: hur heder ofta sätts högst inom kriminella kretsar - ”heder bland tjuvar” och allt det där - men heder spelar kanske inte så stor roll för någon som precis förlorat 10 år av sitt liv ändå.
Medan andra verkar tycka att det var ett platt slut, då man som läsare inte ens riktigt fick reda på vad som hänt, så tyckte jag att det var slagkraftigt. Brottet var inte poängen, tanken om heder som ska stå över allt var poängen.