Hon går genom tavlan, ut ur bilden

by Johanna Nilsson

Hanna och Karin är bästisar och hela sommaren har de lekt och byggt kojor i skogen. Men när höstterminen börjar förändras allt. Karin vill vara med de tuffa tjejerna - och det blir med ens alldeles tomt runt Hanna. På rasterna gömmer hon sig för att inte bli retad eller slagen; för att syskonen inte ska se ringen av ensamhet kring henne.Hanna fyller elva men ingen i klassen sjunger för henne. Hon fyller tolv och har inget kalas; vem skulle vilja komma hem till henne? Flera år senare finner vi Hanna på ett mentalsjukhus. Hon står vid fönstret och lutar sig mot världen utanför. Där finns froståkrarna, längtansvattnet och mörkerskogen, där finns människor, närhet, hud. Hon undrar hur kyssar smakar. Vill öppna fönstret och släppa in luft, här är det tungt att andas, själen får astma, dårskapen växer. Hon är fortfarande ung, här kan hon inte stanna.Tjugotreåriga Johanna Nilsson har skrivit en stark debutroman om mobbning och utanförskap.

Genres: Fiction, Swedish Literature, Young Adult, Contemporary, Read For School, Scandinavian Literature, Novels

296 pages, Paperback

First published January 1, 1996

Reviews

[Bettina · Rating 2 out of 5]

As a bullied kid, there is nothing remotely hopeful about this book. It does not truly empathise or give you something to draw strength from or help you find solutions. It simply increases your sense of hopelessness and fear of psychiatric hospitals. The protagonist was not someone you could easily identify with.

[Kokonöt · Rating 2 out of 5]

Jahopp ... Hon blev mobbad och hamnade på psyket. Känns som man läst en del om hemskheter barn utsätter varandra för ... men aldrig hört om någon som tryckts ner i en spya eller i en nerkissad toalett på riktigt?? betvivlar inte att det händer, kanske bara inte riktigt lika vanligt som i pretentiös "barn är onda"-litteratur. Otroligt imponerande att hon bara var typ 23 när hon skrev den dock, för ibland är det väldigt bra. Titeln till exempel, eller hur. Ooooch viiisste hela boken att titeln skulle vara sista meningen och sen var den det (nästan) :) duktig va :)

[Linda · Rating 2 out of 5]

I think it was unfortunate that I read this in school because I had to read it and I had to discuss it, which meant that I was less interested in doing either of those things and ended up being less than objective. The subject matter is very important and the bullying described was quite gripping, but, throughout it all, I just felt so hopeless. I left this book feeling sad and weighed down and that's not what I want.

It was definitely not a boring book or a bad one by any means, but I usually read to escape — to find new worlds and experience things I haven't experienced before. This? Well, not quite that, is it?

In short, this book just wasn't for me. I'm not interested in reading about suffering and depression because I've had enough of that in my own life. I can still recommend it for those who do enjoy those kinds of things, but I don't.

[Barham Karkuki · Rating 5 out of 5]

En av de bästa böckerna jag har någonsin läst.

[A.L · Rating 1 out of 5]

Den här boken lämnade mig med en bitter eftersmak. Till den grad att jag kan anse att den gör mer skada än nytta som exempelvis klassbok, ifall inte läraren klarar av att föra en saklig diskussion kring ämnet.

För tyvärr klarar inte författaren av det.

Författaren ger en klar och tydlig bild av Hanna i egenskap av mobbningsoffer, och det är en bild som är obehaglig och väcker starka känslor hos mig och säkert andra läsare. Så långt är allting väl skrivet. Men dessvärre är inte författaren lika intresserad av att ge en bild av Hanna som förövare.
För är hon verkligen alldeles oskyldig? Hur behandlar hon exempelvis Katarina? Hur beskriver hon en företeelse när andra i klassen gör det, och sedan när hon själv gör samma sak?

Dessa stycken nämns bara i förbigående, oftast endast i någon mening eller så. Detta medan offer-aspekten tar upp resten av boken. Ändå kan vi utifrån boken urskilja att Hanna har varit en del av Katarinas mobbningsproblem i flera år, även innan historien tar sin början, och att hon inte tvekar över att vara det igen när hon ser personliga fördelar i det.
Jag ser två problem med det.
1) Det gör att hela boken tappar i trovärdighet, och sympatin för huvudpersonen får en bitter smak av självrättfärdigande.
2) Det sänder signalen att en huvudpersonen alltid har rätt, och eftersom vi alla är huvudpersoner i våra egna liv – har vi alltid rätt då? Kan vi släta över vårt eget ansvar, samtidigt som vi hårt dömer andra? "X är alltid oskyldig. X är det alltid synd om." Därför kan X göra vad X vill?

Hade författaren klarat av att föra dessa diskussioner hade boken varit bra. Det hade gett en djupare syn på de strukturer som kan finnas i en klass, för väldigt många har genom livet varit både offer och förövare i dessa frågor. Det hade kunnat sudda ut gränserna mellan självklart gott och självklart ont, och även tagit itu med den självförnekelse vi ofta lever med som människor.

Men utan den diskussionen blir boken istället kontraproduktiv. Ett virrvarr av skuld och oskuld. Där författaren verkar vilja att vi bara ska ta ett perspektiv i en annars mångfacetterad och komplicerad fråga.

[Susie · Rating 4 out of 5]

Truly magnificent. After finishing it you suddenly realise, shocked, that the young swedish writer Johanna Nilsson, hasn't actually experienced this.
The words are terrifyingly strong, and the story is built up in a very unique way.
You are lead into the world of a 10-yearold girl, called Hanna. She's not abused, she's loved by her parents, but for some incomprehensible reason, she does not feel good. She becomes left out at school, and when her friends leave her and her dear grandfather dies, her life seems to fall apart. While watching her struggle to fight some of her life back, you get flashes back and forth between this and the future, painful glimpses of what all the things happening now results in. A couple of years from now she's in a mental hospital, with scars across her arms, and an eating blackness inside.
The writing is absolutely beautiful, makes you think sincerely about how you treat people. In the end when she gets out of the hospital you have this beautiful hole inside you, deeply wishing her all the luck. A nagging fear that she'll have to go back one day. It's so terrific how deeply you get involved in her life.
Definitely leaves a scar.

[Lexie · Rating 3 out of 5]

Läs min recension här:

https://lexiekon.blogspot.se/2017/11/...

Hon går genom tavlan, ut ur bilden är en läsvärd bok som har något att ge alla tack vare intressanta och tänkvärda reflektioner kring mobbning. Att språket är delvis barnsligt minskar trovärdigheten, och jag har delvis svårt att känna med Hanna. Det är en mörk och sorglig berättelse, vilket gör läsupplevelsen både stark och jobbig. Ingen nöjesläsning, men en viktig och stark bok.

[Sebastian · Rating 3 out of 5]

Boken är välskriven och målande. Den skapar karaktärerna (speciellt huvudkaraktären, Hanna) på ett bra sätt. Jag saknar dock bitar i handlingen. Handlingen målar på ett ganska bra sätt upp hur Hannas tid på mellanstadiet formar henne och gör henne till den hon är idag. Men detta är i stora delar en intern process, som visserligen är välskriven men, som gör att jag personligen ibland tappade fokus.

Jag läste boken som en del i lärarutbildningen och skulle kunna tänka mig att använda den i undervisning. Jag tror att handlingen passar in i skolsituationen (speciellt kanske i lite äldre klasser), många elever hittar nog någon att känna igen sig i, och får kanske en inblick i hur det kan vara att tillhöra olika grupperingar i klassen.

[Cecilia Rydberg · Rating 4 out of 5]

Well-written, but so depressing and thought-evoking!

[Niliah Bergman · Rating 1 out of 5]

en av de sämsta böckerna jag någonsin läst, fastnade inte för historien alls och tyckte alla karaktärer va rätt platta förutom huvudkaraktären.

[Aleksandra · Rating 2 out of 5]

Tagit en evighet att läsa men det är inte bokens fel. Jag har bara inte varit taggad på läsning efter förra årets 45 böcker 😅 Den var bra, speciellt i början. Sjukt poetiskt skriven (till en början) och så fina liknelser etc men har ingen läst igenom denna innan den gick till tryck?? Så mycket stavfel så ibland undrade man. Deppig af. 3 är kanske mycket men 2 känns snålt.

[Amanda Lejonqvist · Rating 1 out of 5]

Skulle inte önska att någon behövde läsa denna boken inte ens om det var min värsta fiende. Jag skiter väl i vad 10 åringar tjabbar om och den var så otroligt utdragen och tråkig. Författaren behöver nog ett tema eller en faktiskt idé nästa gång. Hemsk upplevelse och tid jag aldrig får tillbaka 😭

[Mattias Axelsson · Rating 4 out of 5]

Flera saker. Känner igen blickarna och den osäkerheten från klasskamrater men också att vara en av dem som gav blickarna. Mest skäms jag.

Nästan lite tårögd när ja inte läste.

Babbilito rekommenderade tror ja

[Nenne No · Rating 1 out of 5]

Pladdrig och pretentiös. Skildrar elaka barn, men bokens röst är elak i sig själv, och allt misär till den grad att det blir tråkigt och hopplöst. En plåga att ta sig igenom. Undvik. Läs En Komikers Uppväxt istället.

[Helena Frisk · Rating 3 out of 5]

Helt ok, lättläst

[lydia · Rating 4 out of 5]

en väldigt hemsk bok som jag läste lite för tidigt i mitt liv men som lämnade ett avtryck.

[Addicted to books · Rating 5 out of 5]

En av de bästa böckerna jag läst. Jobbig på sina ställen, då jag blev påmind om min egen skoltid.

[Se11e · Rating 5 out of 5]

Great story!

[Myra Rugtersson · Rating 3 out of 5]

Helt okej

[Oskar ? · Rating 3 out of 5]

Very comfortable laid back read

[Ida Sjöström · Rating 3 out of 5]

Jag brukar ofta inte tycka om att läsa böcker ur endast ett barns perspektiv, men denna va fin och sorglig och hemsk. Egentligen tycker jag nog inte den är värd en fyra men det var något jag fastnade för.

[Love Fors · Rating 4 out of 5]

En av de få böcker som verkligen rev upp något i mig som barn. Enda sen jag fick den läst för mig i skolan fanns det en oro om att bli som Hanna. Jag såg mig själv sitta på ett mentalsjukhus, bara ett skal kvar som inte passade barnasjälen som senast tillhörde kroppen.

[Marina Nilsson · Rating 5 out of 5]

En hjärtrörande berättelse om en stackars flicka som blir mobbad i skolan. Vackert skrivet och rörande..

[Aisha Sed · Rating 4 out of 5]

Since I have been sick I read this book incredibly fast this book is in Swedish but I don't know if it's translated or not.

The book however was really good, I found some troubles with it though, like I didn't feel connected with the story at times, it was a book that you have to stay focussed all the time which I struggle with. Although it was enjoyable I found it hard to follow the story and sometimes I didn't want to read it because it was kind of slow-paced.

All in all without a summary it was a good book, i don't want to give to much away because I would like everyone to go in and read it without really know that much about it. I feel like that's the best.

[Moa Andersson · Rating 5 out of 5]

En viktig bok om mobbing, där språket gjorde att jag fastnade direkt. Hannas liv och känslor i samband med att mobbingen startar och blir värre är oerhört väl beskrivna och jag dras på något vis in i hennes värld. Det här är en av mina absoluta favoritböcker och trots att jag snart kan den utantill kan jag inte låta bli att läsa om den igen och igen.

[Tuvilita]

Johanna är en underbar författare, hon skriver så vackert och poetiskt. Hon skriver verkligen på sitt eget sätt och det är så fint.
Historien om Hanna är så hemsk, men den har ändå ett fint slut. Det ger en hopp om att hon kanske får det bättre ändå.

[Ebba · Rating 4 out of 5]

Hjärtskärande om hur djupa sår från skolåren kan bli till livslånga ärr. Ett måste i alla klassrum.

[Maria Don · Rating 3 out of 5]

”Farfar hade sagt sagt att sådana människor hade råkat illa ut i livet och skulle vårdas som blommor, med vatten, ljus och många ord.”