Es invierno en Fahrenbühl, la remota residencia de artistas en la que dos ratones reflexionan y ponen a prueba su creatividad. El silencio, la charla banal y un cierto aire de recogimiento los acompañan; las jornadas se suceden entre arreones de creatividad e incertidumbres.
Podrían quedarse allí, en aquel paraíso prefabricado para artistas. Nadie cuida de Fahrenbühl como ellos. Y para defenderlo, para salvaguardar su pureza y su indómito corazón, están dispuestos a tomar medidas extraordinarias.
I really liked this. Definitely captures the isolation of the pandemic, too. I liked the minimal style and how 'contemporary' to the zeitgeist it felt. Will definitely read from Haifisch again. :)
ay las amistades que crecen del roce… en mi residencia artística en santander creo que tuve una experiencia similar con la gente con la que compartí estudio, aunque claro, estábamos en plena ciudad sin vivir aisladucos, pero si que no he vuelto a tener una amistad tan cercana con esas personas desde que termino la residencia… amistades que son como un suspiro muy profundo…
Det här är den tredje serieromanen av Haifisch som Lystring ger ut på svenska, och på många sätt känner man igen sig. Det handlar om långsmala konstnärer som kämpar med sitt skapande, i det här fallet två möss som befinner sig på ett konstnärsresidens på den tyska landsbygden.
Den här skiljer sig dock mot de två tidigare ("Von Spatz" och "The Artist") genom att vara enklare tecknad, egentligen bara skissad med en färg, och genom att ha en rakare och kanske lättare berättarstil. Trots det är det nog min favorit av de tre.
Kanske håller jag helt enkelt med den ena musen som kommenterar den andres tecknande med orden "låt det vara sådär rått och skissartat. Jag tycker det är snyggt." Det finns flera såna där metakommentarer som är väldigt roliga. Serietecknande beskrivs både som "nåt härligt irrelevant" och som "en beteendestörning".
Men det är också en finstämd skildring av ensamhet, om att förstöra routern för att försöka skapa en vänskap och om att vara mus innebär att vara både vän och lögnare. En bra kombination av skoj och allvar helt enkelt!
(Tidigare publicerad på Instagram utan betyg, sätter därför inget såhär i efterhand.)
First off, great purple. The whole book is in that wonderful violet hue you see on the cover. Someone get me the hex code, stat. The rest of the comic lives up to that purple, too. A loopy afternoon read that doesn't get very deep into its art world critique, but probably doesn't need to. Haifisch's dry humor and scribblish art is enough here to keep the story entertaining.
Bastante chuli, si eres una persona algo desquiciada probablemente te guste. La mayor pega es que se lee rápidísimo. El dibujo es maravilloso pero me daba ganas de colorearlo al puro estilo destroza este diario.
tan breve que me hizo dudar entre las 3 y 4 estrellas pero me incliné hacia arriba por esas dos ideas inteligentísimas del mercado de las palabras y ese deseo por prolongar el tiempo con quien te hace sentir bien