Nästan nittioåriga Birgitta luras att öppna ytterdörren för två män som utger sig för att komma från kommunen, bara för att bli brutalt rånad i sitt hem. Polisen Erika Ekman och hennes team dras in i utredningen av kriminella ligor som helt verkar saknar empati och ger sig på samhällets mest sårbara personer.
Samtidigt kämpar Marianne, Birgittas fosterdotter, mot konkurrens inom Göteborgs kafébransch och en ljusskygg rival. När även hon blir rånad i sitt hem börjar polisen ana att det finns ett samband mellan våldsdåden.
På det privata planet drömmer Erika och Per om att flytta till kusten med sina hundar. Men deras tillvaro skakas om av nyheten att Erikas före detta man, Göran, har flytt från en övervakad permission trots att han bara har månader kvar av sitt fängelsestraff. Varför just nu? Och ska Erika tvingas leva med det ständiga hotet från sin före detta man?
Rätt tråkig story, särskilt som många karaktärer är hämtade från verkligheten utan att direkt upplysa om det. Men men, författare får väl göra så, kanske. Erika och Per är ett bra par och Göran hade kunnat vara en bra antagonist om han bara inte varit så endimensionell. Nu är han ärligt talat tråkig. Som läsare vet jag att han kommer förlora, i den här typen av böcker vinner inte den onde. Det hade dock kunnat kännas lite uppiggande, om Göran faktiskt vunnit.
Serien om Erika är för alla som, liksom jag, gillar när en deckare är lika mycket roman. Romanen handlar om polisernas privatliv och det som händer dem och deras nära. Deckaren är brottet som de löser i varje bok. Båda delar är lika spännande.