Det här är en rolig, vacker, och mörk novellsamling. Som alltid med Piratens texter målar adjektiven klara bilder och intensiva stämningar. Berättelserna pendlar mellan dråplig buskis och bläcksvart hat.
Jag förundrades över hur många växtarter som namngavs. När vi följer berättarjaget målas hela naturen upp i sin sprakande mångfald. Så detaljerad är bilden att det går att använda texterna idag för att se hur floran förändrats på Österlen. Det finns en lärdom i det här; om vi vet vad vi ser omkring oss, kan vi också se förändringen.
Novellsamlingar och kortfilmsfestivaler har båda fördelen att om något inslag är dåligt så är det kort. Många böcker skulle inte ha blivit mer än en novell. Alla noveller i den här samlingen är inte fantastiska men några är verkligen bästa sortens lustläsning. Piraten har alltid någon observation eller formulering att stryka under och läsa högt.
Nu i och med omläsningen slås jag av hur Piraten frossar i naturen. Och hur jag med hull och hår sväljer det dialektala som annars lätt får mig att byta bok.