Med Vägen från Stormskäret avslutas romansviten om fiskarhustrun Maja. Sedan mannen Janne blev borta bland isarna en mörk senhöstnatt lever hon ensam på skäret med sina barn. Ensam fullföljer hon Jannes och sin gemensamma kamp med havet och tvingar det att ge henne bärgning genom fisket i skötbåt och tung rodd bitti och sent. Sönerna hjälper henne så långt deras krafter står bi. Småningom växer sönerna upp och blir vuxna karlar med hustrur och egna barn. Också döttrarna flyger ur boet, och senare barnbarnen som hon skött och fäst sig vid. Hela Majas liv har varit en seg förtröstan på arbetet och kärleken som byggstenar i tillvaron - hur ont hon än slitit har hon förlitat sig på kraften i guds ord och senare, under de ensamma åren, på Jannes osynliga och kärleksfulla närvaro.
Vägen från Stormskäret är ett gripande slutackord i Majasviten, en hyllning till den enkla styrkan hos den som kravlöst tar emot vad varje dag ger av ljus glädje eller tung sorg.