Hon har blivit känd som Nazidrottningen. I hela sitt liv har Vera Oredsson varit nationalsocialist. I media nämns hennes namn med en blandning av avsky och förundran. Men för många av dagens nynazister betraktas hon som inspirationskälla och en länk tillbaka till Tredje riket. Det är en paradox att hon kom till Sverige med Vita bussarna våren 1945.
I Veras resa tecknar hennes bror, historikern Folke Schimanski, det första fullständiga porträttet av Vera Oredsson, en av svensk efterkrigstids mest gåtfulla och intressanta personer.
Blev positivt överraskad av bokens upplägg. Hade mer väntat mig en redogörelse för hur uppväxttiden påverkade vuxenlivet i Sverige för de båda syskonen men boken redogjorde mest för Tyskland under nazismen och Veras liv i denna miljö. Att syskonen inte har någon kontakt bidrog kanske till detta upplägg. Kände själv inte till så mycket kring hur det tyska civilsamhället var organiserat under dessa år och boken gav på så sätt ny kunskap.
Sjukt obehaglig människa men att få broderns syn på det hela gör henne liksom enklare att förstå eller iallafall kan man se en värld där hon kunnat vara syster och människa först.
Den här boken är en väldigt angenäm upplevelse. Det är inte ofta längre det utkommer nya böcker med förstahandsupplevelser av andra världskriget. Säkert är den här boken en av de sista. Schimanski är skarp både i sitt skrivande och undersökande. Han har hög ålder men det är inget som märks i bokform, för han rör sig obehindrat i hela perioden från kriget till nu.
Givetvis kan man läsa gamla böcker, jag har Airey Neaves "Nuremberg: A personal record of the trial of the major Nazi war criminals" liggande i högen med oläst, men jag misstänker den blir ganska politiskt. Styrkan i den här boken är att Schimanski berättar vanligt folks öde och aspirationer. Östtyskarnas krigsupplevelse i det här fallet.
Det har verkligen varit en mycket trevlig läsning som jag kan rekommendera för alla ni andra.