Tredje delen i Karin Härjegårds älskade serie – som hittills sålt över 100 000 ex!
Emily närmar sig trettio, men livet känns inte alls utstakat. Hon bor i Uppsala där hon studerar vid universitetet, eftersom det alltid varit viktigt för hennes välbärgade familj. Men fingrarna kliar av oförlöst kreativitet, något som Emily snart förstår att hon ärvt från sin bortgångna farmor, Hilda.
Helena har fullt upp med renoveringen av sin nyinköpta gård i Fjällnäs och planerar samtidigt för fullt invigningen av sin restaurang. Kärleken till Rikard finns där och är stark, men hur ska de kunna foga samman sina liv utan att förlora den nyväckta självständigheten?
När Emily tar mod till sig och reser till Härjedalen träffar hon på Helena. Mötet leder till att Emily flyttar in i en av gäststugorna på Helenas gård, och tillsammans utforskar de fjällen och skogarna samtidigt som Emily kommer allt närmare sitt ursprung. Men att lyssna till sitt hjärta visar sig vara svårt …
Pianisten vid fjällsjön är den tredje delen i Karin Härjegårds älskade serie om våffelbruket, som hittills sålt i över 100 000 exemplar. En varm och gripande roman om att hitta sin egen stig i livet, och våga följa den.
Nej nej nej! Den här var ju inte alls lika bra som de två tidigare i serien. Personerna kändes helt overkliga och handlingen konstruerad. Och över allt ligger det som en tjock gegga av söt sockerkakssmet. Sjukt besviken.
Vet ni känslan när en bok drabbar en? Tar tag i en och släpper inte taget? Pianisten vid fjällsjön av Karin Härjegård är tredje delen i serien om Våffelbruket. Redan första boken drabbade mig. Jag älskar miljöbeskrivningarna och framför allt tonen i böckerna. Det är som att läsa poesi i prosaform. Språket är vackert och i Pianisten vid fjällsjön stannade jag upp flera gånger och begrundade det jag läste. Jag ville sträckläsa och ändå skynda långsamt (sträckläsningen vann...) Och böckerna tycks bli ännu bättre an efter (trodde inte det var möjligt efter första delen). Jag hoppas innerligt att Karin har börjat på följande del i serien. För vi läsare är inte klara med Härjedalen.
Återigen en fantastisk bok av Karin. Jag älskar den här serien så mycket. Känner ofta igen mig i karaktärerna och deras inre strider där de dras mellan livet de vill leva och livet andra tycker att de borde leva.
Med ”Pianisten vid fjällsjön” av Karin Härjegård får vi återvända till Härjedalen och återse Fjällnäs och karaktärerna som vi mött i Karins tidigare böcker ””Kallbaderskan bland fjällen” och ”Sömmerskan och friheten”. Det här är helt underbara böcker som både har fantastiska miljöskildringar och karaktärer som fängslar och som är lätta att ta till sitt hjärta. Precis som tidigare vrider och vänder även denna roman på invanda mönster, låter personer från olika generationer och miljöer mötas och låter oss följa med genom tvivel, mod, uppgörelser och starka känslor.
Det här är verkligen en riktigt fin roman och det är Emilys historia som griper tag i mig. Jag både våndas, gläds och hejar på henne. I Härjedalen finner hon kloka kvinnor, men det välkomnas inte av föräldrarna. Jag tyckte väldigt mycket om den förra boken ”Våffelbruket på fjället” och är så glad att vi nu får följa vad som hände med Hildas och barn Eriks och barnbarn. Och den här romanen är också riktigt bra och handlar om familjerelationer, arv från tidigare generationer och att det inte är så enkelt att ha modet att lyssna till sitt hjärta. Allt utspelar sig i vackra välbeskrivna miljöer med fjäll, sjöar och skogar, men tar oss också med till gotländska Fårö.
En roman och serie att läsa och beröras av! Så fin!
Helena jobbar hårt för att renovera och ställa iordning gården hon har köpt i Fjällnäs. Drömmen är att snart öppna en restaurang. Rikard är en klippa och känslorna stora, men avståndet är ett bekymmer.
Emelie som snart är 30 har tappat fotfästet i livet. Hon trivs inte på universitetet men vet inte vad hon egentligen vill. På sin farmors begravning möter hon okända släktingar och längtan efter att få veta mer växer sig starkare.
På sin resa till Härjedalen träffar Emelie Helena. De finner varandra och Emelie beslutar sig för att stanna ett tag. Något hon och hennes föräldrar är väldigt oense om, men som Emelie känner att hon behöver.
”Pianisten vid fjällsjön” är Härjegårds tredje bok om Fjällnäs. Det var mysigt att få återvända till bygden och det härliga lugn som finns där. Det finns en fin respekt för tidigare generationer och en gemenskap som jag tyvärr tycker saknas många gånger i vår vardag. Boken värmer i bröstet.
4 stjärnor - ännu en fin bok i feel-goodserien om Fjällsnäs. Kanske den bästa hittills då man lärt känna baskaraktärerna, och de huvudkaraktärerna som denna bok fokuserar på var intressanta. Som vanligt var fjällmiljöerna fint beskrivna och en del tyngre ämnen som att leva upp till förväntningar, fatta svåra beslut och våga välja nya vägar beskrevs väl. Håller tummarna att fler böcker kommer i serien!
Del tre om Helena i fjällvärlden. En feelgood-bok av hög klass. Språket är mjukt som ett yogapass för öronen.Där Varje ord och mening är en väl komponerad rörelse. Långt borta är brutala ord och svordomar. Det Inger njutning att lyssna på Marie Richardssons uppläsning. Historien är mild och finstämd om relationer och förväntningar på de man har i sin familj. Helt klart läsvärd!
Jag tyckte om boken, den ritar upp paralleller med tidigare relationer och historier från serien som knyter an till feelgood stuket. Må hända något förutsägbar, men samtidigt ligger det något tryggt i det. Det är något välbehövligt att läsa om och känna igen sig i andras livsöden oavsett om de är fiktiva eller inte.
Karin Härjegård har lyckats med ännu en riktigt fin feelgood i sin Härjedalsserie. Nu får vi lära känna Hildas barnbarn Emelie som sent omsider påbörjar sin frigörelse från sina föräldrar och söker sitt ursprung. Helena går vidare med sina planer med sin restaurang och Sonja åldras. Boken handlar om att följa sin inre röst, och är precis sådär mysig som en feelgood ska vara utan att blir kletig.
En bok bland många som beskriver hur fint det kan vara att lämna ekorrhjulet och alla måsten som många upplever när man bor i en storstad. Att lämna hetsen för ett lugnare liv som kanske är fattigare ekonomiskt men rikare på andra sätt. Ger den en trea eftersom den inte sticker ut på något sätt, varken kring språk eller handling.
Sögupersónan sem aldrei hefur fallið inn í samfèlagsrammana og eytt ómældri orku til þess að gera svo öðrum líki finnur til köllunar að leita upprunans þó það kosti viðskilnað við fjölskyldu og umhverfi. Mér fannst myndin vel máluð af einfaranum sem fann sìnar leiðir til þess að uppfylla eigin þarfir
3-4. Om du tyckte om de två första delarna, och vill ha mer av samma, så blir du inte besviken. En ny kvinna som väljer en livsväg vilket omgivningen inte förväntar sig. Allt inbäddat i norrländsk vintrig miljö.
Tredje delen av denna hjärtvärmande serie där alla tidigare karaktärer återkommer och som nytillkomna Hildas barnbarn från Uppsala. Vanligaste frasen i boken måste nog vara om snusinläggning i tät konkurrens om att koka te som nämns typ 15 gånger var.
Den tredje boken i serien om våffelbruket i fjällen. Mera feelgood, många kloka tankar. Dessutom spänning i slutet, då Hildas barnbarn Emily konfronterar sina föräldrar från storstaden om hur hon vill leva sitt liv.
Känner så väl igen mig. Komma upp till Härjedalen 👍🏻 där släpper alla krav, andningen blir lugn och axlarna sjunker. En mysig bok om naturupplevelser, relationer och drömmar
En mysig tredje del. Tyckte om att få veta mer om Hilda genom hennes son och barnbarn. Gillar Sonja. Helenas resa och historia däremot är lite uttjatad vid det här laget… Men jag har gillat denna serie!