Tistelblomman

Maja Grå #3

by Amanda Hellberg

Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med en sällsam dragningskraft. De trivs i det gamla kråkslottet och njuter av sin förälskelse i den storslagna omgivningen.

Men i trakten viskas det om hemsökelser så fasansfulla att ingen i lokalbefolkningen vågar sätta sin fot på ägorna. Och snart förnimmer Maja en osalig närvaro i husets dunkla vrår. Samtidigt oroar hon sig för hur Jack skulle reagera om han visste att hon är klärvoajant och hur detta kan påverka deras framtid.

Allting kompliceras då Maja får ett sekretessbelagt erbjudande om ett jobb där hennes förmågor kan komma till användning vid brottsutredningar. Det känns som om hon ställs inför ett omöjligt vägval. När sedan Jack måste resa bort en tid blir Maja ensam med sina tvivel och hon tappar fokus på den gåta som det ödsliga huset ruvar på - något som visar sig vara ett dödligt misstag.

Tistelblomman är en blodisande och suggestiv spänningsroman, och den tredje fristående delen i den hyllade serien om Maja Grå.

Genres: Horror, Swedish Literature, Crime, Mystery, Ghosts

298 pages, Mass Market Paperback

First published January 1, 2012

Reviews

[E.G. Jönsson · Rating 2 out of 5]

Jag ska ärligt säga att jag inte har läst de tidigare böckerna om Maja Grå och jag fick Tistelblomman i julklapp förra året för att jag hade önskat mig klimatsmarta pocketböcker. Kanske också för att jag läst ett mastersprogram med inriktning på den gotiska föreställningsvärlden vid ett universitet i Skottland - så jag tycker alls inte det var en dålig gissning att jag skulle kunna gilla den här boken. Faktum är att detta nog är den starkaste känslan efter att ha läst ut den. Jag skulle ha kunnat gilla den. Jag borde ha gillat den. I cirka trettio sidor mot slutet läste jag den också med växande halsbränna och oro i kroppen. Kanske femtio? Hursomhelst. Den borde ha varit bra. Så varför var den inte det? Den främsta och första stötestenen är att jag helt enkelt inte gillar "hjältinnan". Maja Grå är en gnällig, tramsigt flickaktig och onyanserad karaktär med ett för genren clichéartat känsloliv. Utan att ha läst de föregående böckerna får jag inget djupare förhållande till henne i den här boken. På många vis är hon förvisso en klassisk gotisk huvudperson, men jag har läst det förut och framförallt, jag har läst det av författare med betydligt bättre grepp om sitt material. För det andra: det slutade med att jag började sitta och ringa in hur många gånger AH använde varianter av adjektivet "mjuk" samt verbet "snörvlar" i boken. Där är ringar på i stort sett varje sida. Tjatigt och ovarsamt. För det tredje tyckte jag inte heller om bokens "monster", antihjälten, som kändes ofärdig och påklistrad. AH har varit så upptagen av att beskriva Majas mjuka klänningar och Majas tjejigt dåliga självförtroende att inte mycket utrymme finns kvar till de så kallat mörkare sidorna av boken. Det första kapitlet beskrivs ur en annan persons synvinkel, men denna person får sedan aldrig något ytterligare utrymme att komma till tals i boken förrän i slutet, och då helt ur Majas perspektiv. Det känns påklistrat. Ofärdigt, återigen. Precis som så många andra scener där Maja följer med bikaraktärer till olika ställen, de utbyter tre meningar och sedan vill Maja gå igen. Att andra alls fortsätter att söka kontakt med denna gnälliga, onaturliga, avhuggna karaktär är ett mysterium.

De två stjärnorna får boken trots allt för att det finns vissa förtätade partier, för att det finns sidor med driv och för att själva grundpremissen bakom hemsökelsen är originell. Känslan som dröjer sig kvar är att det är ett oslipat manuskript som hade mått bra av att få vila och sedan filas på igen, alternativt genomläsas av en skarpögd redaktör. De välfunna passagerna bleknar tyvärr i jämförelse med de klumpiga. Och som översättare kan jag inte låta bli att fundera på vilket språk karaktärerna egentligen talar? Markörerna är slumpmässiga och inkastade på måfå. Varför står vissa uttryck på engelska, om karaktärerna alltid talar engelska egentligen? Varför använder Maja uttryck som "min sambo" nere i byn, när denna svenska benämning omöjligt kan uttryckas lika smidigt på engelska ("live-in partner" snarare än "partner", men då borde man väl ha skrivit "min partner" även på svenska...?)? Den här typen av funderingar tillsammans med affekterat bildspråk som "det luktar hemligt från örter och blommor som snart ska dö" (vad är hemligheten?) och en grind som är "som ett slags markering...Nu har du stigit över en skiljelinje" (no shit, Sherlock) drar ner betyget betydligt för en historia som i grunden hade kunnat bli en helt ok "spänningsroman" à la "Steve King" (jo, den referensen var också alldeles, alldeles för billig).

[Ann-Marie · Rating 4 out of 5]

This is the third novel from a swedish author living in Oxford and writing horror stories, and she does it really well. She writes the kind of horror stories with creepy atmosphere. Her stories remind me a little of Susan Hills. This story takes place in Scotland in a remote isolated and (of course) haunted house. Nice!

[Merwinna · Rating 3 out of 5]

Den här boken var mycket bättre än den första i serien (den andra har jag inte läst) främst för att den inte innehöll så starka obehagliga bilder. Den var läsvärd. Det var ett spännande mysterium, med många av de rätta ingredienserna i en bra spökhistoria. Jag rös faktiskt till vid ett par tillfällen, och det är ett gott betyg för jag blir sällan påverkad av skräck i bokform numera! Dock kan jag inte ge ett högre betyg än 3 ändå, p.g.a. att den var lite "enkel", pratig och barnslig, och för att författarinnan ger sig på bildspråk, drömsekvenser o.s.v. som hon helt enkelt inte behärskar. Det blir bara dumt.

Nivån på boken (språkligt o.s.v.) är egentligen för 12-16-åringar, känner jag, men speciellt den första boken i serien skulle jag aldrig sätta i händerna på ett så ungt barn p.g.a. det obehagliga innehållet. Så jag är inte helt säker på vilken grupp de är för... unga vuxna, lite naiva men ändå inte alltför känsliga unga kvinnor som gillar skräck, kanske..?

[Ullagummans Läsgodis · Rating 5 out of 5]

Det är en nervkittlande bok så kryp upp i soffan och läs! ;)

[Johan Karlemo · Rating 3 out of 5]

En välskriven och spännande bok.
Den passar utmärkt att läsa i hängmattan, men kommer inte att lämna några bestående minnen.

[Alba Bjellebeck · Rating 3 out of 5]

Verkligen en nervkittlande bok!