Spung; Tio år senare

by Cilla Jackert

Vad hände med Kim, Petra, Ana-Maria och Melas efter att Pelle mötte sitt öde under en buss? En långfilm var tänkt att följa upp andra säsongen av Spung, men den filmades aldrig. Här finns hela manuset.

När Spung premiärvisades på SVT våren 2002 liknade den inget annat som sänts på tv. Som ungdomsserie var den unik i sin skildring av tonåringar helt utan moralkakor eller vuxenperspektiv.

Fortfarande intar Spung en särställning bland svenska tv-serier, och har röstats fram till Sveriges näst bästa tv-serie.

Här finns intervjuer med alla skådespelarna, med manusförfattaren Cilla Jackert, regissören Måns Mårlind och många fler, i ett längre reportage som skriver hela historien om hur Spung gick från halvflopp till hyllad kultserie med hängiven fanskara.

169 pages, Paperback

First published February 21, 2014

Reviews

[Mirza · Rating 3 out of 5]

Jag minns inte hur jag upptäckte Spung. Det var ingen som rekommenderade serien och jag minns inte att det pratades om den bland de jag umgicks med. Jag måste ha suttit framför tv:n vid precis rätt tidpunkt och fastnat där och då. Jag minns att igenkänningsfaktorn var enorm hög, lite som att se sitt och ens vänners liv på tv. De var precis lika gamla som jag var då. Väldigt meta.

Serien sändes i två säsonger på SVT åren 2002-2003. En långfilm planerades och manus skrevs men idéen förverkligades aldrig och lades på hyllan. Trots låga tittarsiffror när det begav sig växte sig kulten kring serien stark med åren.

Den här boken består av intervjuer med manusförfattare, regissörer och skådespelare samt några kapitel om musiken i serien samt om dess fans. För oss som älskar serien är det mumma! Har man inte sett serien eller inte håller den högt finns här inte mycket att hämta.

Resten av boken består av första utkastet av manuset till den tänkta filmen. Att läsa ett manus är inte särskilt spännande. Mycket av spänningen försvinner när allt som ska hända står utskrivet i regianvisningar och scenbeskrivningar. Det är som att inget oväntat händer för det är redan utskrivet.
Spung-känslan infann sig inte heller då det blev för deppigt. Alla kändes äldre och mer eller mindre miserabla, som att allas liv egentligen tog slut när Pelle dog. Spung för mig var de stora känslornas serie, så där som det var när man var i den åldern. Så att det inte blev en film i slutändan är nog lika bra.

Den stora behållningen är trots allt intervjuerna och att få reda mer om omständigheterna kring hur serien kom till. För serien håller än och jag rekommenderar den varmt till alla som någon gång varit unga.