En stærk krimi om at komme overens med fortiden og om, hvad der sker, når en tragedie rammer en lille by.
Stockholm er gået helt i stå i sommerheden, og Loa Bergman glæder sig til at få sommerferie. Men da en kvinde forsvinder i Mariestad, hvor Loa voksede op, må han modvilligt vende tilbage til barndomsbyen for at dække sagen for avisen. Samtidig er Danijela Mirković sat godt og grundigt ud af spillet, for hun er bundet til en hospitalsseng efter en voldsom trafikulykke. Her har hun rig mulighed for at grave i en 30 år gammel sag, der til forveksling minder om den aktuelle forsvinding i Mariestad.
Bergman & Mirković er et yderst interessant makkerpar – den hårdhudede kroat og journalist Danijela Mirković og hendes kollega og ven Loa Bergman – en del yngre og med en tung bagage i rygsækken.
Victor Pavic Lundberg nació en 1987 y creció en Mariestad, Suecia. Está casado y vive en la ciudad de Estocolmo. A los 16 años empezó a trabajar como reportero del periódico de Mariestad y desde 2008 es periodista en Aftonbladet, uno de los periódicos más importantes de Suecia, donde ha sido editor.
Journalisten Loa Bergman beordras hem till sin barndomsstad Mariestad för att rapportera i ett fall rörande en försvunnen kvinna. Fallet har oroväckande likheter med ett annat fall, som legat olöst på Mariestadspolisens bord i närmare 30 år. Är det samma förövare? Ska båda fallen lyckas få en upplösning nu - och har de med varandra att göra?
En förlorad sommar är en slow burner till bok. Den tar slingriga krokar för att komma fram till ledtrådar, och många gånger går Loa och hans kollegor på nit. Det är inte varje tips som leder till matnyttiga fakta vilket gör boken trovärdig men också, ibland, något långsam. Samtidigt kan jag uppskatta att det får ta tid. Som läsare får jag tid att lära känna karaktärerna och omgivningarna. Det känns som att jag befinner mig i ett kokande Mariestad under Ma-Rio-Stads-festivalen, jag känner stadens puls och den forna nattens alkoholångor genom sidorna.
Vi bjuds på tillbakablickar till Marias sista dagar innan hennes försvinnande på 80-talet vilket ger oss läsare fakta som inte journalisterna alltid har. Detta bidrar till spänning i boken och får mig att vilja läsa vidare för att, eventuellt, lyckas komma fram till fallets lösning före Loa och hans kollegor på Aftonposten. Ändå står jag, när boken närmar sig slutet, med skägget i brevlådan. Fallet hade inte alls den upplösning som jag - och även Loa - trodde oss ha listat ut. Jag bugar och bockar för det - jag älskar när saker inte är det de givit sken av. När det kommer till spänningsromaner och deckare uppskattar jag helt enkelt att ha fel.
Boken passar dig som inte vill ha blodiga mord utan hellre läser om mysterier, som uppskattar när det får ta tid för att sedan verkligen ta fart mot slutet. Som föredrar välskrivna karaktärer och ett gediget miljöarbete framför bladvändande, framhastad spänning. Jag kommer definitivt läsa mer av Victor Pavic Lundberg framöver!
Inte riktigt lika bra som första boken men ändock en värdig uppföljare, där det är oklart in i det sista vilka som är skyldiga. Uppskattar Lundbergs skrivspråk.
Bra kriminalthriller m skildring av tuffa liv med inte självklar utgång.Lättläst. Hans första bok ( vinnare av crimetime award)utspelar sig i Stockholm helt men här åkeraftonpost journalisten Loa Bergman åter till sin hemstad Mariestad där en mordgåta från 1990 också spelar en viktig roll Extra roligt läsa o känna igen sig på platser då jag också hade min uppväxt i Mariestad m sina vackra somrar.
No todas las vacaciones empiezan con maletas y sol… algunas arrancan con una desaparición y un montón de preguntas sin respuesta.
Eso es justo lo que le pasa a Loa Bergman, periodista del Aftonbladet, al comienzo de Un verano perdido. En lugar de descansar, se ve arrastrado de vuelta a su ciudad natal para cubrir un caso que, desde el primer momento, huele raro. Lo que parecía una historia de rutina se convierte en algo mucho más turbio y personal.
Esta es la segunda novela de la serie Bergman & Mirković, y aunque se puede leer sin haber pasado por la primera (Testigos ocultos), yo recomiendo seguir el orden. Los personajes van creciendo libro a libro, y se nota.
La historia engancha sin prisas, pero sin pausa. La tensión no explota de golpe, sino que va subiendo poco a poco, casi sin darte cuenta. Y eso es un mérito, porque no se apoya en giros locos o escenas forzadas para atraparte.
Los personajes tienen fondo y van evolucionando. Loa, que en apariencia tiene una vida estable, empieza a enfrentarse a su pasado, a su alcoholismo, a los silencios de su ciudad natal y a los conflictos de conciencia propios de quien se mueve entre la objetividad periodística y el impulso por intervenir.
Danijela, aunque está físicamente apartada, sigue siendo clave en la trama. Su mente sigue en plena acción, y su persistencia es clave para desenterrar verdades olvidadas. Me ha gustado mucho cómo se reparten el protagonismo sin pisarse.
También destaco la ambientación. Ese verano sueco con su luz rara, sus silencios y su falsa calma … todo ayuda a meterte en el ambiente de la novela.
Quizá hay algún tramo un poco más lento, sobre todo en la primera mitad, pero no llega a hacerse pesado. En realidad, sirve para que todo encaje después. Así que más que un “pero”, es una advertencia: no busques acción constante, esto va de tensión bien llevada.
Un verano perdido me ha gustado mucho. Es una novela negra sólida, bien escrita, con personajes interesantes y una trama que va creciendo hasta dejarte con ese buen sabor de boca que dejan los thrillers bien cerrados.
Si os gusta el thriller nórdico, con su ritmo particular, sus protagonistas con capas, y sus misterios que parecen tranquilos hasta que se desatan... esta historia es muy recomendable.
🖋️ En förlorad sommar - Victor Pavic Lundberg ◾ Del 2
Första boken i serien, Den som överlever, var en av förra årets bästa läsupplevelser för mig. Enligt mig lever inte denna upp till den nivån men det är fortfarande en välskriven bok. Mina tankar är tudelade. Å ena sidan gillar jag verkligen språket, personporträtten och miljöskildringarna. Berättandet är genomtänkt och noggrant, detaljerat och levande. MEN. Jag tycker den här boken är förbannat långsam och jag märkte att jag inte brydde mig om vad som hänt varken Maria eller Julie och i mitten kände jag mig väldigt rastlös. Men sen vände tempot och det drogs upp rejält och då, mina vänner, blev det riktigt spännande och misstankarna flög hejvilt. Jag blev inte helt nöjd över upplösningen men bokens sista meningar gjorde mig spänd på nästa bok!
Kort och gott så tycker jag att Victor Pavic Lundberg är en grym författare, men just den här storyn var nog inte för mig. Kommer definitivt läsa hans nästa bok.
Jag recenserar de böcker vi fick som recensionsex till @prismalitteraturpris men som inte kom med i nomineringen. Många av dessa böcker älskade jag och kan men den här är inte en av dem.
Det är en deckare och jag ska inte avslöja. Förlaget @albertbonniersforlag skickade nog boken till oss för att den innehåller hbtqi-representation. Den innehöll många stereotyper & var inte aktuell för priset.
Men jag vill skriva särskilt om nämnadet av en s**uell minoritet som jag tror varken förlag eller författare tolkade som en del av hbtqi. Asexuell.
En karaktär ”verkar asexuell” står det i berättelsen. En ung tjej som är i en väldigt utsatt situation får ovälkommet besök av en journalist som är med & försöker lösa brottet. Journalisten funderar på om hon ska ta med en manlig släkting för att flirta med den mycket yngre tjejen ifall det kan funka att locka fram info hon inte vill dela med sig av. Men journalisten avgör att det nog inte skulle funka för ”hon verkar asexuell” - hon är klädd i pyjamasbyxor & boken uttrycker: ”hon verkar del av en internetstörd generation.”
Det spelar ingen roll hur spännande intrig det är. En sån scen är vidrig
Och som queer asexuell läsare ser jag förstås rött men blir också väldigt ledsen. Över hur stor okunskap det finns hos ett förlag som skickar denna bok till jurygrupp för ett queert litteraturpris men inte fattar att asexuell är en giltig queer identitet. Över uttrycket ”internetstörd generation” och att de som läser denna bok säkert håller med om att va asexuell säkert är ”nåt stört”. Det är nåt stört över den här unga, utsatta tjejen om hon inte är mottaglig för flirt från en mycket äldre man? Och om hon går runt hemma i pyjamasbyxor under dessa dygn i en väldigt pressad situation?
Jag är troende kristen, utbildad pastor osv och brukar inte svära offentligt men nu kommer det: FY FAN för den här boken och för att framställa asexualitet på det här sättet. 😡
Men så fint med att @prismalitteraturpris finns och lyfter positiv queer representation. Det här exemplet visar hur viktigt det är! Kärlek till er Prisma! 💜
Journalisten Loa Bergman skickas hem till sin uppväxtstad Mariestad för att bevaka utredningen av ett försvinnande av en ung kvinna. När han kommer dit får han konfronteras med sitt förflutna, och det visar sig också att fallet har vissa likheter med försvinnandet av en annan ung kvinna för ca 30 år sedan.Den som kan sin nutida kriminalhistoria vet vad som är förlagan till det 30 år gamla försvinnandet,
Jag vill säga att detta är en spännande roman och att jag tycker den är hyffsat välskriven. Samtidigt funderar jag på om jag hade varit lika entusiastisk om det inte vore för att jag spenderade en hel del tid i just Mariestad i min ungdom? Min gamla skola Vadsbogymnasiet nämns och Alhagen passerade jag otaliga gånger under 90-talet, och självklart låg Helena-fallet som en skugga över sommarlovet mellan 1:an och 2:an på gymnasiet... platserna som nämns är bekanta för mig. T o m min gamla uppväxtort Töreboda nämns!
Men förutom igenkänningen finns också en intrikat deckarhistoria. Jag kommer att följa Victor Pavic Lundbergs framtida skrivande och ska väl försöka läsa hans första roman vid tillfälle.
Volvemos a Estocolmo junto a la pareja de periodistas más relevantes del momento. Loa acaba de comenzar sus merecidas vacaciones, pero éstas se ven interrumpidas por una llamada de su jefe diciéndole que tiene que viajar lo antes posible a su ciudad natal porque una chica acaba de desaparecer. A Loa le apetece poco o nada regresar a las calles de su infancia y a la sombra de su madre, pero sabe cuál es su deber. Por otro lado, Danjiela sufre una accidente y se tiene que quedar ingresada durante un tiempo. ¿Creéis que se va a quedar con los brazos cruzados? Ni por asumo. Pronto se entera que en la ciudad de Loa, treinta años antes hubo otra desaparición que nunca fue resuelta y cree que ambas pueden estar relacionadas.
Al igual que el primer libro de la serie, se lee de un tirón gracias al ritmo trepidante que consigue el uso de capítulos cortos y buenos diálogos. La trama está muy bien ensamblada, de hecho me gustó más que la anterior porque la temática de desapariciones y posibles asesinatos, como ya supondréis🤪, es de mis favoritas. Y no podemos dejar atrás la gran ambientación y la fuerte y marcada personalidad de nuestros protagonistas.
En un libro correcto. Si bien es entretenido y se lee rápido se nota que es un libro de transición. Una parte intermedia dentro de un contenido más amplio.
Como novela suelta funciona. El caso no llega al nivel de su primera novela pero si es ameno y contiene giros de guión que vas descubriendo. Los personajes se notan más complejos que en el anterior pero la trama general de la Trilogía prácticamente no avanza a lo largo de la novela.
Una pena que llegue a unas 500 páginas porque si se hubiera hecho un buen trabajo de edición podría haberse conseguido hacerlo más rápido y más redondo.
Dicho lo anterior me espero a que Motus publique en castellano el cierre de la Trilogía para saber que pasa con Bergman y Mirković.
Det fanns en tid när jag trodde den här skulle få en fyra, men den blev mer och mer spännande ju längre jag läste. Det sög i magen av obehag och spänning. Det blev extra känsligt för mig eftersom Mariestad (som boken utspelar sig i och som jag bor i) hade ett "Maria-fall" på 90-talet så boken kommer väldigt nära inpå en. Men det höjde ju också glädjen i att jag så tydligt såg hela Mariestad framför mig. Både mitt bostadsområde och min fd arbetsplats var dessutom representerade 😊 Väntar med spänning på bok 3!
4,5/ 5🌟. El primero nunca lo terminé de leer y lo “abandoné” porque no me estaba interesando tanto, pero este segundo, me encantó y lo leí relativamente rápido. Lo disfruté mucho y lo recomiendo un montón. Pd: amé la pista que nos deja de la próxima entrega 🤭.
Bueno, entretenido sin más. Como es el 2do libro de una saga había referencias que no entendía y no se dedica mucho tiempo a presentar y desarrollar los personajes. Las primeras 100 páginas se me hicieron lentas, mejora hacia la mitad del libro.
Lyssnade på en fjärdedel ungefär. Del 1 i serien kommer jag ihåg jag tyckte var bra så ville verkligen försöka med denna för en andra gång. Men för tråkig och ointressant
”En Förlorad Sommar” är andra boken i Lundbergs deckarserie om journalisterna Loa Bergman och Danijela Mirković. En spännande fristående uppföljare där vi ännu en gång ska leta efter sanningen i gamla hemligheter.
En fantastisk uppföljare till en imponerande debut!
Lundberg skriver genomtänkt, noggrant och detaljerat. Han skapar trovärdighet i berättelsen och får sina karaktärer till liv. Lundberg håller läsaren på spänn genom varje sida med oväntade vändningar, twister och små cliffhangers. Jag visste aldrig vad jag väntade i nästa kapitel och det gjorde att jag hade svårt att lägga ifrån mig boken.
Jag älskar Loa och Danijela, både ihop och på egen hand. Två väldigt olika karaktärer men som kompletterar varandra så väl!
Perspektiven växlar och det i kombination med takten som boken hat där vi successivt får reda på mer och mer om det gamla fallet samtidigt som det nya utvecklas. Och att få följa Maria fram till hennes försvinnande gör det otroligt spännande. Jag bryr mig om karaktärerna och jag ville hjälpa Loa och hans kollegor att lösa Marias och Julias försvinnande.
Mystiken stiger hela tiden och närmare sanningen dom kommer trodde jag att jag var på spåren, men inte. Alla ledtrådar som inte alltid ledde någonstans och twisted jag inte såg komma vände upp och ner på allt. Det höll mig engagerad och mina ögon uppspärrade efter fler ledtrådar. Precis som jag vill ha det!
”En Förlorad Sommar” är en bok fylld med spänning, komplexa karaktärer, hemligheter och en spännande story. En riktigt bra uppföljare!