What do you think?
Rate this book
Strålarna
Efter den hyllade debuten "Drift" kommer nu en suggestiv roman om en mor och en dotter, förälskelse och film, yta och förställning, avund och pengar. Sommaren 1999, årtusendets sista. Slappa, klordoftande kroppar vid poolen. Hetta. Sextonåriga Selene har rest med sin mamma, skådespelaren och modellen Annie, till Sóller på Mallorca för att tillbringa en månad hos mammans flirt, hotellägaren Juuso. När Selene möter Sun som kör svarttaxi och städar i nationalparkerna men drömmer om en filmkarriär, förbyts tristessen och ensamheten på ön mot förväntan. Samtidigt börjar hennes mamma agera alltmer oberäkneligt. Och trots att relationen mellan Annie och Juuso är obegriplig för Selene, skjuts hemresan gång på gång upp ...
358 pages, Hardcover
Published March 20, 2024
1 person is currently reading
103 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 3 of 3 reviews
May 25, 2024
Jag betygsätter det jag läser, mellan ett och fem. Det är ett trubbigt men också enkelt sätt att snabbt förmedla om jag tycker boken är läsvärd. Det vanligaste betyget jag sätter är en trea. När jag läser en sådan bok, som jag tycker är läsvärd, helt okej, men inte mer, tänker jag ofta att det har med mängden böcker jag läser att göra. Att det blir tjatigt att läsa om samma sak flera gånger. Men så kommer en bok som Strålarna och den teorin raseras totalt.
”Skulle någon ta ett foto av mig nu skulle det se underbart ut.”
Jenny Holmqvist (f. 1984) skriver om en mamma och dotter som sommaren 1999 lämnar hyreslägenheten i Stockholm för att bo hos mammans nya kille på Mallorca. Mamma Annies karriär bygger på hennes strålande yttre, nu när hon passerat 40 dalar den. (Varför opererar sig kvinnor? För att få jobb!) Det är främst dottern Selene, sexton år, som fokaliseras. Hon har ett rikt känsloliv vilket gestaltas med nästan absolut gehör (hon är bara lite för klok ibland). Jag återupplever hur det var att vara sexton och känna hur livet rinner in i eller ut ur mig, att längta efter att känna sig utvald och snygg men också efter att få sin mammas fulla uppmärksamhet, (när de badar tillsammans ler jag stort).
”Lika satans strålande vacker som alltid.”
Selene är van att stå i skuggan av sin bländande mamma. Men på Mallorca träffar hon en egen sol..
”Han såg rik ut på det där sättet som gör att man själv inte vill bli det.”
Trots att jag läst en uppsjö romaner av feministiskt medvetna författare om kvinnors liv i olika åldrar samt mor-och-dotter-relationer är jag hela tiden intresserad, ibland imponerad, när jag läser Strålarna. Det är inga stora händelser som inträffar, men Holmqvist har skrivit fram levande liv som känns. Det är stiltje, de har tråkigt och jag älskar det. Det finns ett lagom stort hot som hänger över protagonisterna och skapar en liten båge. Jag delar inte författaren vurm för gammal Hollywood-film, men det är inget som stör.
Jag mys-lider behagligt när jag läser Strålarna och vill inte att den ska ta slut. Givetvis ska jag läsa hennes debut Drift.
”Skulle någon ta ett foto av mig nu skulle det se underbart ut.”
Jenny Holmqvist (f. 1984) skriver om en mamma och dotter som sommaren 1999 lämnar hyreslägenheten i Stockholm för att bo hos mammans nya kille på Mallorca. Mamma Annies karriär bygger på hennes strålande yttre, nu när hon passerat 40 dalar den. (Varför opererar sig kvinnor? För att få jobb!) Det är främst dottern Selene, sexton år, som fokaliseras. Hon har ett rikt känsloliv vilket gestaltas med nästan absolut gehör (hon är bara lite för klok ibland). Jag återupplever hur det var att vara sexton och känna hur livet rinner in i eller ut ur mig, att längta efter att känna sig utvald och snygg men också efter att få sin mammas fulla uppmärksamhet, (när de badar tillsammans ler jag stort).
”Lika satans strålande vacker som alltid.”
Selene är van att stå i skuggan av sin bländande mamma. Men på Mallorca träffar hon en egen sol..
”Han såg rik ut på det där sättet som gör att man själv inte vill bli det.”
Trots att jag läst en uppsjö romaner av feministiskt medvetna författare om kvinnors liv i olika åldrar samt mor-och-dotter-relationer är jag hela tiden intresserad, ibland imponerad, när jag läser Strålarna. Det är inga stora händelser som inträffar, men Holmqvist har skrivit fram levande liv som känns. Det är stiltje, de har tråkigt och jag älskar det. Det finns ett lagom stort hot som hänger över protagonisterna och skapar en liten båge. Jag delar inte författaren vurm för gammal Hollywood-film, men det är inget som stör.
Jag mys-lider behagligt när jag läser Strålarna och vill inte att den ska ta slut. Givetvis ska jag läsa hennes debut Drift.
April 18, 2024
Rätt tidigt anar man hur det ska sluta, men ändå, ja en lite sirapstjock krypande spänning. Förhållande mor /dotter, alltid intressant.
May 8, 2024
Inte helt säker på vad jag tycker om denna, men gillar 90/00-talskänslan och det lite sega, dåsiga med att vara på semester.
Displaying 1 - 3 of 3 reviews