What do you think?
Rate this book
Anne-Lise #1
Jeg blir heldigvis ikke lagt merke til
Lånekassa har satt ned foten. Kjæresten Tore har fått mer enn nok. Foreldrene er de eneste som fortsatt tror normaliteten er en standard hun kan oppfylle. Det butter i alle ender for jeg-personen i Liv Marit Webergs debutbok, "Jeg blir heldigvis ikke lagt merke til". Gjennom svart humor og nådeløs selvutlevering kommer vi under huden på en ung jente som, uten særlig hell, prøver å leve livet slik det blir ventet av henne.
- GenresYoung AdultContemporary
192 pages, Hardcover
First published February 25, 2014
3 people are currently reading
114 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 30 reviews
April 4, 2017
Meget fornøyelig! Gleder meg til å ta fatt på bok to.
July 15, 2015
Jeg lo litt, men egentlig ikke så mye. Useriøst, halvferdig språk og mye klaging hvor hovedpersonen virker yngre enn det som er ment.
September 14, 2015
Boka handler om ei ung jente som skal ut i verden for å studere. Uheldigvis har hun en rekke sosiale sperrer, og går ikke ting helt som planlagt er det slett ikke sikkert hun gjennomfører. Denne boka er spekket av ukomfortable situasjoner, morsomme observasjoner, og en litt trist hverdag. Språket er veldig godt, og humoren er helt perfekt tørr!
En ungdomsbok jeg gjerne ville anbefalt til voksne!
En ungdomsbok jeg gjerne ville anbefalt til voksne!
Read
October 26, 2022”Ingen ringer längre.
I alla fall inte så ofta.
Men jag får ingen panik för det. Tvärtom, faktiskt. Jag vet inte riktigt varför eller om det överhuvudtaget går att beskriva, men det är i alla fall en härlig känsla.”
Det tog mig en söndag att läsa ut Livet i en skokartong av Liv Marit Weberg. Jag fastnade. Den är lättläst. Talspråk och korta kapitel som närmast påminner om dagboksanteckningar eller blogginlägg. Den är också rolig. Tidvis. Ibland är den väldigt smärtsam.
Efter att ha läst ut den googlade jag. En recensent var väldigt kluven. Ogillade boken, läste jag mellan raderna. Anledningen verkade vara att den unga kvinna boken handlar om själv verkar trivas med att sitta hemma, inte träffa andra människor och inte göra någonting. Det provocerade. Recensenten ville ha med ångesten och oron som automatiskt borde finnas där hos någon som ”tycker det är ganska överskattat med andra människor”.
Livet i en skokartong handlar om en tjej som nyss slutat gymnasiet. Hon flyttar till Oslo för att gå på universitet och när hon, för sent, anländer till den sociala träff som inleder kursen ser hon de andra skratta och hoppa säck. Då vänder hon på klacken och går hem. Hon träffar Tore, av en slump, och är tillsammans med honom i några månader. Slutpunkten blir när hon ger honom pengar i julklapp. Bara att byta presenter fyller henne med ångest. Han klarar inte av sådana människor som hon.
Det låter förstås deprimerande men det är skrivet med en sotig humor som leder till en introvert igenkänning, hos mig och andra. Ångesten och oron finns där, men till stor del kommer den utifrån. Det är andra människors krav som får henne att må dåligt. Själv trivs hon med ensamheten. De slitna uttryck som vi tar för givna blir absurda i hennes mun. Det finns en drift med språket och de sociala konventionerna.
När CSN är slut tvingas hon ut i arbetslivet. Som krogvärdinna för ett ställe sprängfyllt med unga, hippa entreprenörer. Krocken är total. Den obehagliga, underliggande frågan är om den som själv saknar initiativkraft och social förmåga ens har någon existensberättigande i dagens samhälle. Hennes chef är tveksam. Men där skolan tyvärr förväntar sig att alla är likadana är möjligheterna i alla fall lite större som vuxen.
Liv Marit Weberg fick Norska Kulturdepartementets litteraturpris för sin debut. Det förtjänar hon.
I alla fall inte så ofta.
Men jag får ingen panik för det. Tvärtom, faktiskt. Jag vet inte riktigt varför eller om det överhuvudtaget går att beskriva, men det är i alla fall en härlig känsla.”
Det tog mig en söndag att läsa ut Livet i en skokartong av Liv Marit Weberg. Jag fastnade. Den är lättläst. Talspråk och korta kapitel som närmast påminner om dagboksanteckningar eller blogginlägg. Den är också rolig. Tidvis. Ibland är den väldigt smärtsam.
Efter att ha läst ut den googlade jag. En recensent var väldigt kluven. Ogillade boken, läste jag mellan raderna. Anledningen verkade vara att den unga kvinna boken handlar om själv verkar trivas med att sitta hemma, inte träffa andra människor och inte göra någonting. Det provocerade. Recensenten ville ha med ångesten och oron som automatiskt borde finnas där hos någon som ”tycker det är ganska överskattat med andra människor”.
Livet i en skokartong handlar om en tjej som nyss slutat gymnasiet. Hon flyttar till Oslo för att gå på universitet och när hon, för sent, anländer till den sociala träff som inleder kursen ser hon de andra skratta och hoppa säck. Då vänder hon på klacken och går hem. Hon träffar Tore, av en slump, och är tillsammans med honom i några månader. Slutpunkten blir när hon ger honom pengar i julklapp. Bara att byta presenter fyller henne med ångest. Han klarar inte av sådana människor som hon.
Det låter förstås deprimerande men det är skrivet med en sotig humor som leder till en introvert igenkänning, hos mig och andra. Ångesten och oron finns där, men till stor del kommer den utifrån. Det är andra människors krav som får henne att må dåligt. Själv trivs hon med ensamheten. De slitna uttryck som vi tar för givna blir absurda i hennes mun. Det finns en drift med språket och de sociala konventionerna.
När CSN är slut tvingas hon ut i arbetslivet. Som krogvärdinna för ett ställe sprängfyllt med unga, hippa entreprenörer. Krocken är total. Den obehagliga, underliggande frågan är om den som själv saknar initiativkraft och social förmåga ens har någon existensberättigande i dagens samhälle. Hennes chef är tveksam. Men där skolan tyvärr förväntar sig att alla är likadana är möjligheterna i alla fall lite större som vuxen.
Liv Marit Weberg fick Norska Kulturdepartementets litteraturpris för sin debut. Det förtjänar hon.
June 30, 2016
Denne boka hadde så mye potensiale som ikke ble realisert, til dels pga teite formuleringer (som regel overflødige), til dels pga utroverdig handling. Jeg likte hvor pessimistisk jeg-personen var (kjente meg igjen) samtidig som jeg ikke likte det, fordi jeg ville at hun skulle innse at livsballen triller oppover og nedover og det fine er at man aldri vet når den snur. Det var tidvis morsomt, men språket (og litt av handlingen) irriterte meg så mye at det blir bare en 2'er (min første, tror jeg).
April 30, 2014
altså, jeg må le av den her. jeg måtte jo bare lese boka i et jafs, og det er en snodig bok med en snodig hovedperson, som jeg kom til å like på mange måter. en lettlest, morsom og til tider dyster ungdomsbok!
August 19, 2018
Tyvärr tycker jag författaren anstränger sig för hårt för att vara rolig. Huvudkaraktären känns alldeles för skruvad för att vara sann. Den typen av humor faller inte mig i smaken.
August 14, 2018
Läs min recension här:
https://lexiekon.blogspot.com/2018/08...
Livet i en skokartong rekommenderas till alla. Alla som vill få sig ett gott skratt och läsa något helt unikt, som talar emot allt man tror behövs för att skriva en bok. Boken är underhållande, men språket slarvigt och mycket rakt på, och handlingen är rolig och oväntad, men ganska upprepande och inte alls engagerande. Fast just därför är den på något märkligt sätt bra, för Liv Marit Weberg har verkligen gått all in i denna motsägelse och språk, handling och allt annat går i linje med varandra, och det fungerar det faktiskt.
https://lexiekon.blogspot.com/2018/08...
Livet i en skokartong rekommenderas till alla. Alla som vill få sig ett gott skratt och läsa något helt unikt, som talar emot allt man tror behövs för att skriva en bok. Boken är underhållande, men språket slarvigt och mycket rakt på, och handlingen är rolig och oväntad, men ganska upprepande och inte alls engagerande. Fast just därför är den på något märkligt sätt bra, för Liv Marit Weberg har verkligen gått all in i denna motsägelse och språk, handling och allt annat går i linje med varandra, och det fungerar det faktiskt.
April 1, 2021
Både språket og hovedkarakteren irriterte meg. Ganske sikker på at det hadde irritert meg for 11 år siden også (da jeg var nitten selv). KANSKJE jeg kunne ha akseptert boka som 15-åring. Karakteren fremstår nemlig mer som dét.
December 16, 2021
Helt strålende. Jeg både lo og ble sint og trist, som gir mening for lesning om livsballen som bare ruller.
March 9, 2015
Hier stellt sich wieder einmal die Frage, mit welchen Erwartungen man an ein Buch herangeht. Der Verlag preist "Zum Glück bemerkt mich niemand ... dachte ich" als EINEN FEEL-GOOD ROMAN ZUM LESEN UND LIEBEN an. Das hübsche, in Pastelltönen gehaltene Cover verspricht das gleiche .... nach der Lektüre passt alles dann trotzdem ... auf den zweiten Blick.
Anne Lise erzählt uns im Präsens, wie sie nach Oslo in eine winzige Wohnung zieht, um dort Entwicklungspolitik zu studieren. Sie ist wahnsinnig schüchtern und introvertiert und als sie mit etwas Verspätung bei der ersten Schulveranstaltung ankommt, traut sie sich nicht einmal sich dazuzugesellen und hat schon Angst, dass nun der Zug in Sache Freunde abgefahren sei. Doch das ist erst der Anfang. In einigen Szenen handelt Anne Lise derart weltfremd, dass mir der Mund offen stehen blieb, oder aber sie handelt gar nicht mehr, sondern verschanzt sich in ihrer 'Schuhschachtel' bis ihr Nudeln und Haferflocken ausgehen. Auch ihr Umgang mit ihren Eltern oder Gleichaltrigen ist oft regelrecht grotesk, dass ich mich mehrfach fragen musste, was mit Anne Lise nicht stimmt, denn das geht weit über eine normale Schüchternheit hinaus. Man bekommt das Gefühl, dass sie ihr Leben so gar nicht auf die Reihe bekommt, keinen eigenen Antrieb hat, alleine nicht überlebensfähig ist. Doch zum Glück gibt es dann doch noch jemanden, der sie bemerkt ....
So kann man sich denken, dass Anne Lise keine einfache Protagonistin ist. Oft wollte ich sie wach rütteln, sie anschupsen, damit sie in die Gänge kommt und ihren Lebensball ins Rollen bringt. Und obwohl ich ihr gegenüber sehr zwiegespalten war, entlässt sie uns am Ende mit einem guten Gefühl und Hoffnung.
"Zum Glück bemerkt mich niemand ... dachte ich" ist in viele, manchmal sehr kurze Kapitel gegliedert. Wie die Protagonistin und die Geschichte ist auch der Schreibstil sehr speziell und gibt uns ein passendes Gesamtbild. Anne Lise erzählt manchmal etwas kindlich naiv, manchmal in abgehakten Sätzen, aber sehr oft mit einem äusserst trockenen Humor, der nicht immer gleich an der Oberfläche zu finden ist. Und so muss man sich auf Liv Marit Webergs Debüt einlassen können, um seinen Feel-Good-Roman zu bekommen.
Fazit:
An "Zum Glück bemerkt mich niemand ... dachte ich" ist wohl alles besonders: die Protagonistin, der Schreibstil, aber auch die Handlung. Und so braucht es etwas Geduld und die Bereitschaft, Anne Lise eine zweite Chance zu geben, um dann eine tiefgründig, unkonventionelle Geschichte zu bekommen.
Liv Marit Webergs Debüt ist alles andere als Mainstream - eine ungeschliffene Perle, die man erst einmal bemerken muss.
Anne Lise erzählt uns im Präsens, wie sie nach Oslo in eine winzige Wohnung zieht, um dort Entwicklungspolitik zu studieren. Sie ist wahnsinnig schüchtern und introvertiert und als sie mit etwas Verspätung bei der ersten Schulveranstaltung ankommt, traut sie sich nicht einmal sich dazuzugesellen und hat schon Angst, dass nun der Zug in Sache Freunde abgefahren sei. Doch das ist erst der Anfang. In einigen Szenen handelt Anne Lise derart weltfremd, dass mir der Mund offen stehen blieb, oder aber sie handelt gar nicht mehr, sondern verschanzt sich in ihrer 'Schuhschachtel' bis ihr Nudeln und Haferflocken ausgehen. Auch ihr Umgang mit ihren Eltern oder Gleichaltrigen ist oft regelrecht grotesk, dass ich mich mehrfach fragen musste, was mit Anne Lise nicht stimmt, denn das geht weit über eine normale Schüchternheit hinaus. Man bekommt das Gefühl, dass sie ihr Leben so gar nicht auf die Reihe bekommt, keinen eigenen Antrieb hat, alleine nicht überlebensfähig ist. Doch zum Glück gibt es dann doch noch jemanden, der sie bemerkt ....
So kann man sich denken, dass Anne Lise keine einfache Protagonistin ist. Oft wollte ich sie wach rütteln, sie anschupsen, damit sie in die Gänge kommt und ihren Lebensball ins Rollen bringt. Und obwohl ich ihr gegenüber sehr zwiegespalten war, entlässt sie uns am Ende mit einem guten Gefühl und Hoffnung.
"Zum Glück bemerkt mich niemand ... dachte ich" ist in viele, manchmal sehr kurze Kapitel gegliedert. Wie die Protagonistin und die Geschichte ist auch der Schreibstil sehr speziell und gibt uns ein passendes Gesamtbild. Anne Lise erzählt manchmal etwas kindlich naiv, manchmal in abgehakten Sätzen, aber sehr oft mit einem äusserst trockenen Humor, der nicht immer gleich an der Oberfläche zu finden ist. Und so muss man sich auf Liv Marit Webergs Debüt einlassen können, um seinen Feel-Good-Roman zu bekommen.
Fazit:
An "Zum Glück bemerkt mich niemand ... dachte ich" ist wohl alles besonders: die Protagonistin, der Schreibstil, aber auch die Handlung. Und so braucht es etwas Geduld und die Bereitschaft, Anne Lise eine zweite Chance zu geben, um dann eine tiefgründig, unkonventionelle Geschichte zu bekommen.
Liv Marit Webergs Debüt ist alles andere als Mainstream - eine ungeschliffene Perle, die man erst einmal bemerken muss.
Read
January 22, 2025[Audiobook]
Boka er humoristisk ment. Til tider absurd, men det er poenget. Hvor absurd det er å tre inn i voksenlivet med litt for mange sosiale utfordringer. Humor er vanskelig, for det er så mye uskrevet som må treffe leseren, og det er vel derfor flere har så spredte meninger om denne. Og hvordan den markedsføres. Jeg tenker heller ikke at dette er en ungdomsbok nødvendigvis, men for en litt eldre gruppe.
Boka er i alle fall original, og forfatterstemmen tydelig. Karakteren er gjennomført, mye her fungerer godt. Men humor er vrient i bøker, og når grunntonen er sarkasme er det desto vanskeligere.
Boka er humoristisk ment. Til tider absurd, men det er poenget. Hvor absurd det er å tre inn i voksenlivet med litt for mange sosiale utfordringer. Humor er vanskelig, for det er så mye uskrevet som må treffe leseren, og det er vel derfor flere har så spredte meninger om denne. Og hvordan den markedsføres. Jeg tenker heller ikke at dette er en ungdomsbok nødvendigvis, men for en litt eldre gruppe.
Boka er i alle fall original, og forfatterstemmen tydelig. Karakteren er gjennomført, mye her fungerer godt. Men humor er vrient i bøker, og når grunntonen er sarkasme er det desto vanskeligere.
April 28, 2015
It was a weird and funny main character, it reminds me alot about Linnea Myhres books. Its easy to read, with some foul language so its not for the youngest teens.
October 5, 2016
http://akimamontgomery.blogg.no/14756...
Man kan finne min anmeldelse av boka her hvis det skulle være av interesse :)
Man kan finne min anmeldelse av boka her hvis det skulle være av interesse :)
December 9, 2017
Ja, jeg leste like gjerne denne etter oppfølgeren, jeg. De er ganske like i stilen, og begge er veldig gode bøker, men jeg må si at nr. 2 er desidert best. Jeg er ikke 100% på hva det er, men jeg syntes plottet fenget mer i den andre, og hovedpersonen var en del mer aggressiv i denne. Brukte gjerne ord som "hore" og "rottemenneske" inni hodet sitt, og var generelt ganske uforskammet mot de fleste. Det er for så vidt greit nok, men hun virker mer moden og likandes i oppfølgeren, og for meg gir dét en bedre leseopplevelse. Denne engasjerte heller ikke følelsene mine så veldig mye, til tross for at livet hennes var enda mer tragisk. Derimot var denne også morsom, og opererte med et lett og humoristisk språk. Alt i alt føler jeg at forfatteren utviklet seg veldig mye i de årene som gikk mellom de to bøkene.
March 13, 2018
I liked the way it was written and how the chapters were really short (also the chapter titles). it started out interesting, but then it kind of fell flat to me. However it was an alright book and was funny at times.
September 9, 2018
Väldigt kluven i min åsikt om den här boken...om det är humor, så förstår jag mig inte på den. Huvudpersonen är hopplös men ändå läste jag på. Boken har ett behagligt format och det är otroligt lätt att läsa den. Jag skulle vilja veta vilken diagnos en psykolog skulle ställa på henne.
June 10, 2018
Relatable. Adorable. Thought-provoking.
June 22, 2018
It was okey, but I feel like it was too extreme to be realistic.
March 2, 2024
1,5 Sterne
January 2, 2025
Den va litt løyen.
June 5, 2015
Style and Language
I don’t know, maybe it was the strange humor the author has used in this book or her way she obviously thinks about the people that struggle to find their way in life – but after I´ve read this book I was angry or better said completely pissed of.
Yes, her main character is a girl who makes her way through life the easiest way possible and yes, she has her own thoughts about how life should be and why bother to achieve things she doesn´t want to? Yes, she knows what she wants, even though it´s not what all the others want. But was it really necessary to laugh about her obvious lack of intelligence, that she can´t do things the way “normal” people do? But what struck me most, and made me give this book only two stars, was the fact that the author obviously loves to make fun of a certain social class. It is one thing to write about a certain kind of social class, but to make fun of it, to laugh about the ones who struggle and that in a complete inappropriate tone and way, that made me wonder and in the end very angry.
Characters
Anne Lise isn´t only weird, but also lazy and has a strange way to see the world and the people in it. Her thoughts are very special.
Sometimes I had the feeling, that she doesn´t want to learn or study or work at all. Why work when you can get money for free from the State? Normally I´d say ok, sometimes you have to have a story about those kind of people. But was it really necessary to draw here a figure which comes obviously from the gothic scene and that with the entire stereotype that comes along with it?
This book is full of that when it comes to its figures and that becomes annoying after a while.
Result
I´m sorry, but this book is only a pleasure for those who share the same kind of humor as the author itself. Me? Well I´m not one of them.
March 11, 2017
Vi følger ei ung jente som faller litt utenfor alt og som prøver å gjøre som forventa.
Dette er en ungdomsbok, men den passer veldig bra for alle aldre. Og dette er virkelig en bok folk bør lese - den er utrolig morsom! Kapitlene er annerledes oppbygd og flyter lett og ledig avgårde, jeg leste den i et jafs... Man kommer godt inn i tankene til jeg-personen og hennes betraktninger på livet.
Les den!!!
Dette er en ungdomsbok, men den passer veldig bra for alle aldre. Og dette er virkelig en bok folk bør lese - den er utrolig morsom! Kapitlene er annerledes oppbygd og flyter lett og ledig avgårde, jeg leste den i et jafs... Man kommer godt inn i tankene til jeg-personen og hennes betraktninger på livet.
Les den!!!
June 16, 2015
Jeg fant denne boka tilfeldig på biblioteket, og ønsket å lese den som inspirasjon, både tema og målgruppe, men ble dessverre svært skuffet. Jeg lo en del, men for det meste ristet jeg på hodet og lurte på om dette på noen som helst måte kunne være realistisk? Jeg følte hovedkarakteren var en del år yngre enn hun skulle være i boken, og hadde blitt skuffet om jeg hadde selv lest dette som 19 åring.
May 5, 2015
Boka minnet meg litt om Naiv.Super av Erlend Loe - også her er hovedpersonen litt trist skikkelse som plutselig ikke vet hva å gjøre med livet sitt. Var litt skeptisk i begynnelsen, men har egentlig likt boka ganske godt til slutt. Morsom, men ikke på en veldig åpenbart måte.
August 3, 2015
En lettlest og til tider absurd og merkelig liten bok. Hovedpersonen var virkelig noe for seg selv, og jeg måtte jo bare le litt innimellom fordi at ting var så utrolig teit at det ble morsomt.
April 3, 2015
ein gutes buch leichte kost perfekt für eine lange autofahrt wie es heute war
January 7, 2016
Veldig morsom ungdomsbok om ei som ikke helt følger strømmen og ikke er som andre. Boka er lettlest og har også en litt alvorlig undertone. Anbefales!
June 16, 2016
Begynte bra (liker humoren!), men ble litt i meste (drøyeste) laget for meg:/
Displaying 1 - 30 of 30 reviews