Den största lögnen

by Johanna Solberger

Noomis syster Lia är försvunnen. Föräldrarna vill inte prata om henne, och hon svarar inte när Noomi ringer. När gymnasiet börjar efter sommarlovet har Noomi ett tydligt mål - att hitta sin syster och övertala henne att komma hem igen. Jakten på Lia leder henne till skolans teatergrupp och Noomi förälskar sig omedelbart i teatern och får vänner där. Vad vännerna inte vet är att Noomi tillhör en strikt kristen församling med hårda regler kring vilka hon får umgås med och på vilket vis.

Snart ljuger Noomi för sina föräldrar och glider allt längre ifrån dem och församlingen. Till slut är hon så intrasslad i lögner att hon har svårt att se vägen ut.

Starkt och berörande om att växa upp i en församling med hedersproblematik. Om familj, vänskap och om att tappa bort och hitta sig själv igen. Den största lögnen är Johanna Solbergers debut.

173 pages, Paperback

First published February 2, 2024

Reviews

[Bibliotekstanten · Rating 4 out of 5]

Jag fick tips om ungdomsboken Den största lögnen via något social medium. På beskrivningen kändes den exakt som min tekopp och det var det!

Noomi och hennes storasyster Lia har vuxit upp i en icke namngiven sekt (åt det kristna hållet gissar jag eftersom Satan är en flitigt förekommande figur). Både deras mamma och pappa "jobbar" inom församlingen dit all fritid går. Det är också viktigt att flickorna håller sig till församlingens ungdomar när det gäller vänner eftersom alla värdsliga arbetar för Satan, medvetet eller omedvetet. När boken börjar är Lia sedan en tid försvunnen. Sedan hon började på gymnasiet har hon glidit längre och längre bort från sin uppväxt och har nu en restriktion, alltså varningen innan en uteslutning. Det innebär att Noomi, om hon mot förmodan träffar sin syster, ska låtsas att hon inte finns. Noomi är mycket förtvivlad över vad som hänt i hennes familj men hon har ändå sökt gymnasieprogram på Norrgård, som den enda i församlingen. Varför? Jo Lia går ju där och hon vill åtminstone få chansen att se sin syster. När Noomi börjar verkar Lia inte vara där, men hon träffar istället Idde och Nils. Men förutom att de är värdsliga och utsända av Satan, hur skulle de någonsin kunna förstå hur Noomi lever?

Jag växte inte upp i en sekt, men väl i en ganska så strikt pingstförsamling och det finns likheter. Pastorer som vill styra och den är skräcken/faran med "värdsliga värden" och det sjuka fokus på sex som märkligt nog alltid verkar komma med man-ska-vara-oskuld-på-bröllopsnatten. Min systers utträde var rätt dramatiskt (det tillkännagavs inför alla på en gudstjänst efter syrran fått samtala med en av pastorerna) medan jag liksom bara gled ur genom att flytta till annan ort för att plugga. Och även om jag inte är ung hände inte detta på 1800-talet som man ju gärna vill tro. Med andra ord kunde jag relatera till boken och tyckte mycket om Den största lögnen.

Det svåra med en bok om detta tema är att förmedla hur konstigt det blir för en person som vuxit upp under de här omständigheterna. Jag vet inte men en och annan kanske undrar varför Noomi inte bara gör uppror. Skriker, smäller i dörrar, gör sin röst hörd. Men har du blivit uppfostrad med att du ska lyda föräldrar och auktoriteter, att alla är Satans sändebud utom församlingsmedlemmar och att värdsliga alla kommer att dö... ja då är det inte så enkelt. Jag tycker Solberg får fram det okej, men det hon missar helt är Noomis relation till Gud. För en sådan lär hon ju ha? Och tråkigt nog står det inte ett ord om den saken. Det är ett minus med boken.

För någon som inte är superintresserad av religion och syskonrelationer tror jag ändå det här kan vara intressant läsning. En utvecklingshistoria helt enkelt! För utveckling sker och tack och lov finns det en klar ljusning i boken även om den inte är jätterealistisk.

Den största lögnen är Johanna Solbergs debut och jag ser fram mot att läsa mer av henne.

[Martin Bensch · Rating 3 out of 5]

Godkänd för att vara en debut. Väldigt intressant anslag, det är inte ofta som en ungdomsbok tar avstamp i religion. Vi pratar inte svenska kyrkan, EFS, eller någon annan mellanmjölkskristendom. Jag tänker Jehovas, för här gäller det att följa reglerna för annars blir man utesluten och ”finns” inte för de som är medlemmar i församlingen. Det hade varit bra med mer fördjupning av detta, och kanske att fler berättarperspektiv hade fått boken att lyfta mer. Nu får vi Noomis perspektiv genomgående. Det hade varit intressant att få hennes mamma något vrickade syn på tillvaron.

Annars är det ett helvetiskt driv genom boken. Och då menar jag både tempot i berättandet och att Noomi mår så hemskt dåligt ibland. Jag kan tycka att det tar liiiiite väl lång tid för henne att inse att saker och ting inte kommer bli bättre om bara hennes syster kommer hem? På det hela taget så finns här en lovande start på ett författarskap, men jag förväntar mig mer av nästa bok.

[Hanna Berg Carlsson · Rating 2 out of 5]

Jag plockade upp den här boken med tanken att det här kan vara en viktig bok, som belyser det svåra i att lämna sin familjs religion. Och det är ju onekligen det den handlar om, men tyvärr på ett så onyanserat sätt att jag har svårt att veta hur jag ska rekommendera den för unga läsare. Ansatsen är bra, inget större fel på språk och berättargrepp (även om den skriver lite på näsan och beskriver snarare än gestaltar), men det blir en i mitt tycke väldigt ensidig syn på den religiösa församling som huvudkaraktären Noomi tillhör. Kanske beror det på att vi endast hör Noomis röst - boken hade vunnit starkt på att t.ex. även inkluderar mammans perspektiv. Det är sällan (svenska) ungdomsböcker belyser religiös tillhörighet inifrån. Som det är framstår mamman och i princip alla representanter för församlingen som osympatiska, hårda och dömande, vilket lämnar läsaren oförstående inför vad som binder ihop en sådan religiös sammanslutning. Den enda som visar på något annat är pappan som *spoiler* även han lämnar församlingen till slut. Alla som Noomi lär känna utanför församlingen är däremot förstående, toleranta och omsorgsfulla. Jag vet inte riktigt vad vinsten blir med berättelsen, när den snarare än belyser ett dilemma cementerar den stereotypa bilden av religiösa nutjobs som predikar om satan och inte kan visa någon tolerans eller öppenhet för människors val eller känslor.

Det korta formatet kan ha en bidragande faktor i detta (samtidigt som få sidor kan vara en styrka för målgruppen så jag klagar ogärna på det). Vi hinner aldrig lära känna familjen eller deras relationer sinsemellan, vi får aldrig ta del av kärleksfulla minnen eller samtal mellan mor och dotter. Deras relation är bara hatisk och dömande från moderns sida. Även på 170 sidor borde detta kanske ha kunnat inkluderas?

Det andra jag stör mig lite på är Noomis lite för barnsliga (o)förståelse av vad som händer med storasystern. Långt in i boken verkar hon fortfarande undra varför systern inte bara kan komma hem så blir allt bra, när det är väldigt tydligt att systern mår dåligt av hemmamiljön och inte längre vill följa församlingens regler. Huvudkaraktären är naiv på ett sätt som jag inte tycker känns trovärdigt för den åldern och som jag misstänker kan skapa diskrepans mellan karaktären och läsarmålgruppen.

På det stora hela vill jag tycka om boken och jag tycker den tar sig i andra halvan, men den lever inte upp till de kanske felaktiga förväntningar jag hade. Med det sagt kan den läsas av en bred målgrupp då den inte är svårläst på något sätt, och kan säkerligen användas som underlag för intressanta diskussioner eller i projekt/sammanhang där andra perspektiv läses från andra böcker.

[Miranda · Rating 4 out of 5]

En ungdomsbok som går att slukas! Boken följer Noomi och hennes religiösa familj, och hur regler och förpliktelser styr vardagen, och hur Noomi måste leva ett dubbelliv.

[Alma · Rating 5 out of 5]

Otrolig porträttering av att känna sig vilsen och otillräcklig. Drog igenom på ett par dagar, tack!!!