En bladvändare där författaren tydligt har gjort sin research. Jag tycker den tappar något i sista fjärdedelen, men helheten består: en minnesvärd berättelse, mycket tack vare de originella perspektiven.
När världen är absurd och brutal, vad gör människan då?
Skrattet blir en revolt, ett sätt att undvika total förtvivlan. En sorts dödens motsats, något som både trotsar mörkret och bekräftar livet. Ett perspektiv som Camus med entourage säkerligen skulle ha känt igen sig i.