En dag hittas Gabriella Lind under ett skrivbord fast övertygad om att hon är ett bi. Före det var hon en fullt fungerande projektledare, fru och kapabel mamma som till och med gjorde barnens läxor. Dessutom tog hon - trots insektsallergi - hand om sin hemtjänstvägrande farfar och hans sexhundratusen bin. En dag är kollapsen oundviklig.
För att få möjlighet till vila flyr hon till farfars gård och med bina som guider börjar hon se på livet ur ett nytt perspektiv.
Veronica Linarfve författare, journalist och beteendevetare. Hon bor med man och två barn i ett hus i Åkersberga norr om Stockholm och försöker just nu förvandla trädgården till en bivänlig oas.
Efter att ha läst synopsisen så kände jag direkt att detta kommer vara en bok jag verkligen kommer kunna relatera till. Nej jag har varken man och barn som Gabriella i boken har, men jag har ändå gått in i väggen på grund av många av de anledningar Gabriella gjorde. Som tur är drabbades jag inte av någon stress psykos, men det var tillräckligt tufft ändå. Det var så mycket igenkänning genom hela boken, vilket jag tror de flesta av oss i vårt avlånga land också kommer känna igen. Vi är ett otroligt stressat folk, och vi måste lära oss att ta hand om oss själva. Boken är fylld med humor invävt i det jobbiga, så man faktiskt kan få skratta åt allt elände. Roliga och helt knasiga liknelser. Bin har helt plötsligt blivit intressant för mig, en insekt jag springer åt andra hållet för när jag träffar på i verkligheten (förutom på jobbet, där kliver man in i superhjälte dräkt och ska vara lugn och skyddande för barnen). Otroligt välskriven och fängslande bok, så olik det jag brukar läsa, och var ett väldigt välkommet nytillskott. Likaså väldigt vackra miljöbeskrivningar, farfar Bills hus och trädgård skulle jag gärna åka på Wellness retreat till. Tack än en gång för att jag fick läsa denna bok 💛
Var rädd om er, ni har bara ett liv och ni ska leva det för er själva, inte för någon annan 🐝
Precis som böckerna om Louise Locke så tycker jag att Veronica är riktigt bra på att få mig som läsare att känna med huvudpersonen, i det här fallet Gabriella. Det är jobbigt att läsa när problemen börjar hopa sig och när hon förlorar en av de viktigaste personerna i sitt liv. Fast tack vare Veronicas lättsamma och hoppfulla sätt att skriva så blir det aldrig helt nattsvart även om det blir ganska ångestladdat och väldigt personligt.
Det känns lite skrämmande att jag har ungefär samma mind set som Gabriella, det att göra precis allt själv för att det ska bli tillräckligt bra. Så vem vet vart jag själv hamnar i slutändan, för att ta det lugnt är inte min grej…
Jag kan varmt rekommendera Bidrottningen, som är en unik och välskriven roman, den här är som sagt lite mörkare, men känns ändå som en hoppfull roman med lite feelgood i botten. Jag läser gärna en fortsättning i samma anda!
Det är med tydliga symptomer och sekvenser man får följa den drivna och målmedvetna Gabriella mot stupet för utbrändhet. Gabriella tar på sig allt hon kan, kanske för att känna sig duglig, kompetent och behövd. Något som summerar dagens synd på samhället och individen - gör allt så kanske vi uppskattar dig. Okej nej det var ju hårddraget men jag tycker lite så. Har ni läst jobbannonser? De kräver flertal erfarenhet och utbildningar och sen ska man göra flertal arbetsuppgifter i sin arbetsroll.
Iallafall så får Gabriella det värsta stresspåslaget och vägen till läkning och försoning är inte alls lätt. I sin kamp mot acceptans och samhörighet, så behöver Gabriella få självmedvetenhet och insikt om sina egna behov.
Det är en roman med tankeväckande insikter. Boken har ett fascinerande språk som drar in läsaren och sen kanske jag är lättpåverkad av hur Veronica för läsaren så nära en till ett så tungt och igenkännande ämne/scenarie. Kort så blev jag lite för påverkad och mådde nog lika dåligt som Gabriella...
Helt klart läsvärd och detaljerad i svåra ämnen. Förutom stress och psykos förekommer det såklart fakta och information om bin. Så nu kommer jag väl kolla bin när våren bestämmer att den ska stanna.
Många känner igen känslan när man läser en bok eller tittar på film, man vet redan vad som kommer hända senare innan det inträffar. Så är det INTE med Bidrottningen! Inledningsvis är det lite svårt att slukas av intrigen, och man inbillar sig själv att man vet vad som kommer hända. Men det händer inte, i stället händer någonting helt annat.
Bidrottningen låter oss följa med på en psykologisk resa där ingenting går att ta för givet. Det trygga och välkända lotsar oss igenom det dystra och märkvärdiga. En läsning som både intresserar och roar, samtidigt som den uppmärksammar viktiga teman och verkliga bekymmer.
Vid en omläsning får nog boken en 3,5a av mig, mest eftersom det inte är en bok helt i min stil. Men för närvarande får boken 4/5. För att få 5/5 skulle en del finjusteringar av vissa karaktärer behövas.
Fin bok om en kvinna i sina bästa år som blir utbränd, får för sig att hon är ett bi och hennes väg tillbaka. Det som drar ner betyget är att den ibland inte känns trovärdig - blir lite för mycket.
Berättare: Gunilla Leining Författare: Veronica Linarfve Ljudbok. Gabrielles resa genom den överpresterande kvinnofällan fascinerar. Att dubbel- eller trippelarbeta och få lön för ett enda uppdrag är ett intressant kvinnofenomen. Att sätta sina egna intressen i sista rummet och att istället självförverkliga genom att överprestera är en destruktiv företeelse som behöver belysas och diskuteras! Fint gestaltat i boken, tydligt beskrivet och intressent. Jag rycks med i berättelsen som så tydligt och starkt porträtterar främst Gabrielle men även farfar Billie. Biodling och dess ädla konst väcker en nyfikenhet och förundran genom de vackra skildringarna. Att det ytliga och materialistiska är det beteende som stjälper är också tydligt beskrivet. Relationerna med vänner, kollegor, familj och ”förbipasserande” är delar av boken som snuddas vid här och där men som aldrig dras i långbänk. Jag vill kalla boken ”en handbok i mental utmattning”…jag tycker om den…
"Bidrottningen" av Veronica Linarfve utgiven av HarperCollins förlag. Gabriella är en fullt fungerande fru, som arbetar som projektledare, är fru till Robin, och mamma till två barn. Hon gör till och med barnens läxor. Dessutom hjälper hon sin farfar, som vägrar att ha med hemtjänsten att göra. Livsjulet snurrar allt för fort, och när hennes farfar råkar ut för en olycka och sedemera dör, är kollapsen snart ett faktum. Hon får en psykos, och tror därmed att hon är ett bi. När hon blir utskriven efter en tid på psyket, är hon fruktansvärt trött. För att få möjlighet att vila åker hon därför till farfars gård, som nu är tom. Väl där sover hon till en början väldigt mycket, och vägen tillbaka till ett normalt liv igen är lång. Tanken är att Gabriella ska rensa och sälja gården. Med tiden får arbetet med farfars bin henne på nya tankar. En sak är säker. Hon kan inte fortsätta att köra på i samma takt, och har i och med kollapsen, nu fått en tankeställare. Hon vill fortsätta att arbeta med bina och gården, och hon har många bra ide'er kring det. Problemet är bara att Gabriellas pappa vill sälja gården. Hur ska Gabriella få honom på andra tankar?
Jag tycker att boken är mycket tankeväckande, och ett tips till dig som jobbar för hårt, för att göra alla runt dig nöjda. Eller om du har någon i din närhet som gör det. Våga säga nej! Ingen tackar dig för att du bränner ut dig. Boken är inspirerad av författarens egna erfarenheter, även om det inte gick så långt som i boken. Vi människor är egentligen inte gjorda för ett modernt samhälle, och alla dessa krav. Vi får följa den typ av kvinna som slår knut på sig själv, för att kunna prestera på topp. Alltid! Känns det igen? Det fungerar inte i längden, och tillslut stänger kroppen av, och man går in i väggen. Man måste tänka till, och inte glömma bort sig själv, som kvinnan i boken har gjort. Huvudpersonen lever helt för att göra alla andra nöjda, utan att tänka på sig själv. Fortsatt tycker jag att det är en fin berättelse, där bina får ta en viktig och stor plats, och relationen som huvudpersonen får till dem. I ett bisamhälle hjälps ju alla åt, och ingen är tvungen att göra allt själv. Författaren återger berättelsen på ett klokt och fint sätt, och med ett uns av humor, så den bjuder även på en hel del skratt. Men även tårar. Detta blev en av månadens favoritböcker, och får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.
En riktig sträckläsarbok! Oj, vilken bok! Så vacker, underhållande och samtidigt jobbig läsning.
"Bidrottningen" fångar mig på ett sätt som inte händer så ofta. Till att börja med går min puls upp och jag känner mig sjukt stressad när jag läser, vilket tempo Gabriella håller om dagarna. Sen, efter kollapsen då hon tror att hon är ett bi, dras tempot ner och återhämtningen i farfar Bills hus är betydligt behagligare. Boken får mig att fundera över det här med identitet, hur viktigt det är att vara någon i ett samhälle, att jag tror att min status mäts i hur mycket jag gör för alla andra, inte vad jag gör för mig själv.
Veronica Linarfve får det att kännas som om jag är Gabriella. Hon låter mig komma in i hennes huvud, tänka hennes tankar, känna hennes känslor. Jag känner hennes trötthet, hennes oförmåga att ens ta sig för de enklaste saker, att orken inte finns, det är fysiskt omöjligt att ens röra sig. Men jag känner även hur hennes livsandar sakta vaknar till liv, hur hon känner att livet får en mening och en spirande ork och lust att faktiskt göra någonting.
Veronica Linarfve lyckas balansera humor och allvar på ett sätt som gör att jag både skrattar och reflekterar. Framförallt gillar jag när Robin jämför Gabriellas utmattning med en mobil som laggar och har dåligt batteri. Bidrottningen är en läsvärd roman som jag starkt rekommenderar.
Gabriella är en helt vanlig mamma, maka, barnbarn och projektledare på jobbet. Hon roddar allt från matplanering, barnens läxor, släktens födelsedagar, rapportinlämningar och farfars behov. Hon är suverän på att se allas behov, innan de själva gör det.
Men en dag går det inte längre. Kroppen stänger ned och kollapsen är ett faktum. Hennes nya värld är på farfars gård, bland hans bin. Bin som är experter på att samarbeta.
”Bidrottningen” är en mycket allvarlig berättelse om vad som kan hända när vi inte tar hand om oss. Författaren skriver utifrån egna erfarenheter med en humoristisk tvist om binas värld. Jag känner igen mig på många sätt. Viljan att vara alla till lags, att prestationen är det som prisas och kampen om att komma tillbaka. Tyvärr kommer man aldrig tillbaka till den man var, och tur är väl det. Det var inte hälsosamt. Jag vet att jag är bättre på att prioritera och säga nej idag. Men resan hit var tuff.
Sammanfattning: 6/10 På gränsen till outhärdligt jobbig läsning för någon som hela livet varit rädd för Det Stora Sammanbrottet vilket väl måste vara ett gott betyg på hur väl det beskrivs. Därefter blir det tyvärr mest en transportsträcka med plattityder fram till en rätt förutsägbar upplösning. Sammanfattningsvis; först en aning för allvarsam och tung i min smak, sen alldeles för lättsam och tillrättalagd. Jag är svår att imponera på. 😬
-
Story: 7/10 Till en början oväntad och spännande från insidan av ett sammanbrott. Sen för slätstruken.
-
Hantverket: 7/10 Rätt bra skriven och med ett hyggligt driv och tempo.
-
Karaktärs- och miljöbeskrivningar: 5/10 Huvudpersonen tycker jag beskrivs bra och trovärdigt, men de andra karaktärerna känns för grunda och ointressanta. Även miljöerna hade kunnat gestaltas bättre.
Förra året blev jag sjukskriven på grund av utmattning. Jag kände därmed verkligen igen mig i Gabriella, innan hon gick in i väggen. Men i och med att jag kände igen mig så kastades jag även tillbaka till den tiden och upplevde ett obehag medan jag lyssnade. Detta är en eloge till författaren som skriver på ett levande sätt. Dock blev det nästan så pass jobbigt att jag inte ville lyssna vidare. Men även om jag upplevt utmattning så visste jag faktiskt inte att en del kan få psykos av just stress. Berättelsen är intressant och läsaren kan lära sig något av den. För den är både intressant för den som varit/är/är på väg att bli utbränd till personer i dennes närhet. Det tycker jag är fint.
En tänkvärd bok där huvudpersonen drev mig galen i början, men som jag tyckte bättre om ju längre tiden gick! Har för mig att det ska komma en bok till vilket jag hoppas för jag vill gärna läsa mer om hur det går för huvudkaraktären och en del bikaraktärer!
Riktigt välskriven bok där huvudpersonens berättelse verkligen genomsyrar hur boken är berättad. Hela Gabriellas upplevelse under utbrändhet och psykos är skriven inifrån och känns därför så äkta att det kryper i en.
Kul att läsa en författare från Åkersberga! Fin berättelse om utbrändhet och att kämpa sig upp igen. Ingen stor läsupplevelse, lägger inget engagemang i att tycka något egentligen.