Det var en gång en blodhäxa som mötte en ulv i skogen ...
Ophelia är en av få blodhäxor som finns kvar av det tidigare kraftfulla folket. De är tvingade till exil och har förlorat både sitt hem och sin frihet. Många har dödats för att sedan brännas på bål, tagna av ulven. Rovdjuret som vandrar outtröttligt i skogen, springer på nedtrampade stigar och vädrar mot himlen under fullmånens sken. Med hat i hjärtat och blodsmak på tungan jagar de efter doften av häxor. Blodhäxor.
Mormodern vägrar låta sig kuvas och bor utanför deras skyddade by, ensam i skogen. Ophelia bestämmer sig för att besöka henne en tidig vintermorgon. Väl medveten om faran hon utsätter sig för. Och hon hinner inte långt förrän hon hamnar öga mot öga med ulven.
Mötet med rovdjuret utvecklar sig inte som hon har tänkt sig och de båda tvingas förlita sig på den andra när midvinternatten är nära förstående. En natt som innehåller mycket värre saker än blodhäxor och ulvar.
Röda spår i snö av Caroline Hurtig är en magisk re-telling av Rödluvan med förbjuden kärlek, mörker och olika grå skalor av ondska och godhet, i en värld där sagor får liv med en gotisk tvist. Den är första delen i den fristående serien Skymningssagor.
Författare som även arbetar som förläggare på Seraf förlag när jag inte skriver själv. Älskar att skriva i flera genrer, fantasy, feelgood, skräck och romance.
Aktuell just nu med: Den blå liljan, andra delen i serien om Flickorna Falk. Röda spår i snö, en rödluvan re-telling som utkommer 4 dec 2024.
Men alltså, hur är det möjligt att sätta fullträff, efter fullträff, efter fullträff?? Efter att ha läst Den röda falken och Den blå liljan så tänkte jag att inget skulle toppa dem, men hejhopp där kom Röda spår i snö och fick mig helt att tappa hakan. Jag har alltid ÄLSKAT retellings av klassiska sagor, allra mest sagorna av Bröderna Grimm. Det är något speciellt med deras sagor som både i originalen, och återskapade eller inspirerade verk, bara grabbar tag i läsaren fullständigt. Det är förhoppningen om en sagolik barnsaga, men som är så mycket råare, grymmare och har enastående underliggande budskap.
I Röda spår i snö får vi den klassiska sagan om Rödluvan, fast mörkare, rysligare och drypande av blod, samt strösslad med en förbjuden kärlek full av hetta.
Hurtig skriver denna berättelse på ett alldeles sagolikt vis, men samtidigt rysligt, med en stark kvinnlig karaktär, rödluvan, som det osar styrka och beslutsamhet kring. Kriget som pågår inom henne för hämnd för det som hennes familj och folk utsatts för, men samtidigt de oundvikliga känslor som uppstår för den som ska vara hennes svurne fiende. Vår manliga karaktär, vargen, som letts på villovägar av den auktoritet som ska leda hans folk, efter att slitits bort från den enda kärleksfulla famn han känt. Bakgrundshistorierna till båda karaktärerna är så intressanta, och jag hade lätt läst en hel serie kring dessa två. Att på så få sidor lyckas få med så mycket, är fascinerande för mig. Vi får med allt nödvändigt, vi får en spännande början, en passionerad mitt och ett gastkramande slut som lämnar en väldigt nöjd.
Sen illustrationerna är ju helt underbara, gjorde sagokänslan ännu verkligare och levande. Bara detaljerna och krusidullerna kring texten, och början av varje kapitel är fantastiska. Märks att det lagts ner mycket kärlek på skapandet av denna bok.
3.5 ⭐️ Min första svenska fantasy! Tog ett tag att komma in i språket men skulle säga att boken är välskriven. Den är bra och spännande från första sidan, och jag älskar att det är en retelling av Rödluvan och vargen.
Mitt största problem med denna bok är att den känns lite ytlig. Ophelia och Beryn pratade knappt men kände ändå sååå starkt för varandra. Sen saknade jag också en ordentlig världsuppbyggnad och lite mer bakgrundshistoria kring världen/karaktärerna. Utöver det, en bra och underhållande bok.
Hurtig gör det igen och igen! Nu har Hurtig gett ny glöd till Rödluvan sagan i hennes nya bok “Röda Spår I Snö”.
Mer än en gång har jag sagt att Caroline Hurtig är en av mina favoritförfattare och det kan jag med handen på hjärtat göra igen. För denna författare har ett helt fantastiskt sätt att skriva och skapa otroliga berättelser och karaktärer med oförglömlig kemi. Hennes skrivsätt är något jag faller för varenda gång. Sättet hon beskriver omgivningen, sätter ord på känslor och får karaktärer att kännas verkliga.
Det finns få böcker jag velat läsa om direkt när den tagit slut och detta var precis en sån bok. Inte bara att berättelsen där vi följer Ophelia är otrolig och spännande, men även hur boken är skriven. Hurtig har tagit sagan om Rödluvan, vi håller kärt och som vi läste som barn och gett den en ny glöd, ett nytt liv där vi följer en stark kvinnlig karaktär som inte behöver vänta på att bli räddad av en jägare, hon klarar det själv. En ny favorit!
Boken börjar med “Det var en gång…” och ger direkt en sagolik känsla som sträcker ut sig ända ner till tårna Även illustrationerna och kartan ger läsningen det lilla extra. Intrigern börjar lite segt med mycket fokus på miljö och uppbyggnad, vart karaktärerna lever och befinner sig, men det betyder inte att boken är mindre bra. Boken är en fullpott, ett mästerverk för svensk skriven fantasy. Starten sätter tonen och känslan för boken och att den startar som en saga gör är fantastiskt. När intrigen sen drar igång på riktigt är det omöjligt att sluta läsa. Ophelia blev verkligen en stor favorit och satte ribban för boken högt.
“Röda Spår I Snö” är en nytänkande touch på Rödluvan med otroliga beskrivningar och detaljer i och på boken som gör läsningen lite extra magisk och sagolik. Perfekt att läsa nerkrupen under en filt när snön faller ner i vinterns mörker.
Nej men den här boken var allt jag hoppats på och lite till! Otroligt språk - så vackert, spänning från start till slut, fylld med känslor och en fantastisk introduktion till världen och kommande böcker i serien! Är så spänd på att se hur det fortsätter! Det enda är att jag hade velat ha ÄNNU mer detaljer kring världen och de varelser vi mötte så för min del hade det inte gjort något om den varit lite längre, samtidigt som den kändes helt perfekt precis som den var. Jag älskade den här boken! 👌❤️
En lite mörkare, blodigare fantasy som är en re-telling av Rödluvan och Vargen. Otroligt språk för att vara en svensk fantasy. Kanske lite mindre spice än vad jag trodde, lite för lite enemies to lovers för min smak, men BRA! Spännande till sista sidan. Och slutet?? FÖRLÅT?? Vad menas? Sådär kan en ju inte sluta boken? Ge oss fortsättningen NU!
Otroligt bra bok! Älskade att de var blodhäxor och karaktärerna var amazing!😍 rekommenderar starkt denna boken, slutet var väldigt gripande och spännande! Girlpower 🙌🏼
Spännande tolkning av Rödluvan. Även om den var av ett kortare slag så fick vi med mycket historia och spänning. En av få böcker jag faktiskt önskar en fortsättning på.
Det här är den bästa boken jag läst på länge! Caroline Hurtig kan vara min nya favoritförfattare. Gudars skymning vilken sjuhelvetes bra bok du skrivit!
Denna twist på Rödluvan och vargen har nog allt man vill ha av en mörk romantasy. Häxor, varulvar, magiska väsen, storslagna scener, intensiva scener, romantik, hetta och massor av blod!
Svensk romantasy har ibland tendenser att bli cringe (har inget bättre svenskt ord), men jag är imponerad av språket och författaren sopar mattan med sin berättelse och det finns inget spår av något som kan tolkas som cringe. Jag kan inte säga annat än att jag är imponerad.
Alltså har velat om hurvida denna bok ska få en fyra eller femma. Å ena sidan var den så bra skriven, så intressant värld med uttänkt historia och flera väsen. En väldigt intressant Rödluvan återgivning med en bra egen story. Å andra sidan var den för kort. Jag vill ha the extended version som är dubbelt så lång för nu känns allting gå så snabbt. Vill att den ska ha en uppföljare för den slutade så bra med twisten.
(Kan snälla mitt streak på att välja 5-stjärniga böcker fortsätta)
Wowsa! Hurtig skapar magisk stämning på det mest förtrollande sätt! Hurtig har skapat en mörk värld fylld med fasor och brutalitet. Med sina ord låter hon även det vackra blomma fram i denna annars så råa värld. Att Ophelia håller till i gråzonen och villig att göra vad som än krävs för att beskydda de hon älskar gör att det är fullkomligt omöjligt att inte älska henne. Beryn brottas med sina demoner och den tysta kampen inom honom ger han ett sånt djup och man bara måste hejja på honom. Känslostormen mellan dem slår det gnistror om och får mig att pipa av förtjusning. Hurtig spar inte på krutet alls utan ger oss ännu en explosivartad fullträff som kräver sin rättmätiga plats i mitt hjärta och högt upp på den svenska fantastikens gräddhylla. Jag väntar ivrigt på att få kasta mig över nästa projekt Hurtig skriver på.
Jag hade ganska goda förväntningar på den här boken men för mig föll den platt. Jag trodde initialt att den skulle få högre betyg än detta. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att den var självpublicerad utan redaktör. Sådant är inte fallet. Den innehåller flera motsägelser, karaktärerna får inget riktigt djup och för mig är den romantiska relationen inte trovärdig. Det hör annars till vanligheten att jag uppskattar tropen "enemies to lovers" när jag läser.
Boken har ett vackert omslag och jag har deras begränsade upplaga från "midvinterboxen". Den kunde varit längre, storyn i sig har stor potential och har flera intressanta delar men rytmen är ojämn och den faller i världsuppbyggnandet. Saker får inte ta den tid de behöver.
Boken är vacker, storyn i sig är bra och jag tyckte om att få möta flera olika sorters väsen. Tyvärr håller inte den här boken måttet för mig.
Bra för vad det är men inget revolutionerande eller ovanligt välgjort. Also det enda faktiskt baserat på rödluvan är att hon har en röd mantel i skogen på vägen till sin mormor och att det finns en varg (varulv). Hon kommer aldrig ens till sin mormor, det är fan halva den ursprungliga berättelsen
Skrivsätt: Författaren är så duktig med ord och med att skapa målande beskrivningar. Världsbygget och allt runtomkring var också väldigt bra beskrivet, enkelt att följa med. Ibland tyckte jag det blev lite hoppigt med korta kapitel där POV byttes ofta där vi ibland fick bådas POV på samma scen.
Handling: Huvudkaraktärerna står på olika sidor av en konflikt/utrotning som ingen av dem startat och där båda deras arter hatar varandra. Jag tycker boken är karaktärsdriven där tempot i berättelsen varierar en del, ibland kändes den långsam och ibland hände det mer saker.
Karaktärer: Jag gillade karaktärerna och att de är uppbyggda med både mörker och godhet. I början förstod jag inte helt deras dragning till varandra, exempelvis varför de räddade varandras liv, men ju mer vi lärde känna dem desto mer förstod jag dem och deras val.
Atmosfär: Jag kunde ofta se boken utspela sig framför mig, boken har en del mörkare inslag som passade väldigt bra till denna variant av Rödluvan.
Teman: Retelling, häxor, ulver, magi, lojalitet, blod och död.
Stundtals tyckte jag att det gick lite väl snabbt framåt i handlingen. Jag hade önskat att boken var längre så att det kunnat finnas plats för fler detaljer och utveckling av historien.
Dock tyckte jag det var en spännande ny värld att dyka in i och ser fram emot de kommande delarna i serien! Boken innehöll en hel del "twists & turns" och den var som sagt väldigt spännande. Dessutom är layouten en fröjd för ögat och ger det där lilla extra. Det känns verkligen som en saga för vuxna!
Den första delen i en antologi-serie om mörkare retellings av klassiska sagor tar ett kraftigt avstamp i en mörk och snötyngd skog och lyfter sedan högt. Det världsbygget som föregått den här serien är synbart genomarbetat och Caroline plockar friskt från myter, sagor och traditioner som man känner igen men samtidigt gör dem nya. Hon skyr inte för att göra blodsmagi till just Blodsmagi, med blod, död och smärta som en viktig del. Gillar också att magin förs fram genom sång. Hon skyr inte för det mörka, det hemska. Ja hon är en blodshäxa som måste använda blod och död för sin magi, ja han är en varg som jagar och dödar. Men ingen av dem är ond, de gör saker för sin överlevnad, för sitt folks överlevnad, för att de måste. Inget är egentligen svart eller vitt och båda kan se varandras vinkel samtidigt som de ser varandra som fiender.
Frostalven ger mig en känsla av isdamen från Muminvinter eller HC Andersens snödrottning.
Jag längtar efter att få se resten av den hör serien och vad den flr med sig, vilka sagor som kommer återberätta och på vilket sätt!
Magisk bok!! Lättläst, bra längd på kapitlen. Spänningen höll i sig under hela boken, blodhäxor och ulvar som inte gillar varandra. Gillade karaktärerna starkt, Läs den!
Ophelia är en blodhäxa. En av de få som finns kvar, boende i den lilla staden som skyddas från att upptäckas av främlingar. Speciellt ulvarna, de som spårar, jagar och dödar blodhäxorna.
En dag ger hon sig ut i skogen för att besöka mormodern som envisas med att bo utanför skyddet. Och finner sig stå öga mot öga med Beryn. Hamnskiftare. Ulv. Fiende. Eller…?
***
För det första: huuuuur fin är inte specialutgåvan för Midvinterboxen?! Och illustrationerna?! 😍
För det andra: boken är spännande, romantisk, intressant. Och slutet?! Gah! (På ett bra sätt… 😉 )
Läste tyvärr inte klart den, jag lade ifrån mig den när jag var på sida 170. Jag kom inte överens med språket och den skulle behöva vara längre. Mycket gick för fort och kom från ingenstans. Huvudpersonerna har knappt pratat med varandra men är plötsligt jättekära?
Har svårt att ge betyg till denna då jag tyckte den var bra men jag tyckte inte att man fick se tillräckligt av karaktärernas utveckling varken i sig själva eller i deras relation. Ska ändå bli intressant att läsa den andra boken.
Karaktärer och en historia man direkt fastnar för och helt omöjlig att lägga ifrån sig! Boken höll en i ett hårt grepp både gällande story och kemin mellan huvudkaraktärerna. Första boken jag läser av Caroline och definitivt inte den sista.