What do you think?
Rate this book
Eden
Vid vårterminens slut har Elise bara skrivit teoridelen i sin masteruppsats i konstvetenskap. Relationen med Johan verkar vara slut. Han tycker att hon har en mörk livssyn och alltid måste prata om nervsystemet. Elise själv önskar att hon vore ett blötdjur eller ett träd och vill återgå till ett tidigare stadium i evolutionen. När hon träffar Johannes och Fredrik som studerar utdöda språk känner hon en ovanlig tillhörighet. På jakt efter en gemenskap bortom den moderna civilisationens begränsningar följer de motorvägen ned genom Europa.
Audiobook
First published October 4, 2023
3 people are currently reading
134 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 28 of 28 reviews
November 17, 2023
Näe. Vilket larv!
Jag tyckte om ”Just nu är jag här” mitt i all misär, ångest och intellekt, men här gick min gräns.
Ätstörningar och konstigt onödiga grafiska beskrivningar av kroppar och annat, knark, psykofarmaka och medicin som tas i en salig blandning för upp- eller nedeffekt. Grekiskt, antikt språk blandas med högintellektuella diskussioner med namn på verk som jag bara vagt hört talas om. Långa diskussioner om livets mening, där deras resonemang alltid irriterar mig. Boken är hopplöst pretentiös och tråkig.
Elise skriver sin masteruppsats på institutionen för kultur och estetik och tindrar för att glömma sin ex-pojkvän. Hon lär känna arroganta akademikerna Fredrik och Johannes som är nästan karikatyrmässigt medvetna om varje liten detalj i sina liv. De knaprar piller, har en destruktiv och sexuellt laddad relation till varandra och bjuder in Elise i deras tvåsamhet. Elise har aldrig känt sig lika hel - allt det hon tycker vet hon att de också kommer hålla med om. Bortsett från ett gästspel av fruktansvärda, aggressiva operasångaren Erik följer vi dessa tre personer på en resa från Berlin till tyska bergen. Här tappar man själv uppfattningen av vad som är dröm och verklighet - de bygger sig en sagolik bubbla utan el, vatten eller mobiltelefoner. Men varför dunkar mitt hjärta väldigt hårt de sista 50 sidorna? Ett lustigt skådespel dem emellan utspelar sig med vissa drag av sadomasochism och gamla könsroller. Är det nåt typ av Fröken Julie-drama som utspelar sig mellan Fredrik och Johannes? Jag vet inte. Jag vet knappt vad boken handlar om till slut. Men jag trivs inte i samtalen, miljöerna eller i någon av karaktärernas sällskap. Blä.
Efter att ha läst recensionerna tänkte jag att detta var en bok för mig, men NEPP detta är en sådan bok som drar iväg i alla bemärkelser och detta på ett sätt som inte faller mig i smaken. Ciao!
Jag tyckte om ”Just nu är jag här” mitt i all misär, ångest och intellekt, men här gick min gräns.
Ätstörningar och konstigt onödiga grafiska beskrivningar av kroppar och annat, knark, psykofarmaka och medicin som tas i en salig blandning för upp- eller nedeffekt. Grekiskt, antikt språk blandas med högintellektuella diskussioner med namn på verk som jag bara vagt hört talas om. Långa diskussioner om livets mening, där deras resonemang alltid irriterar mig. Boken är hopplöst pretentiös och tråkig.
Elise skriver sin masteruppsats på institutionen för kultur och estetik och tindrar för att glömma sin ex-pojkvän. Hon lär känna arroganta akademikerna Fredrik och Johannes som är nästan karikatyrmässigt medvetna om varje liten detalj i sina liv. De knaprar piller, har en destruktiv och sexuellt laddad relation till varandra och bjuder in Elise i deras tvåsamhet. Elise har aldrig känt sig lika hel - allt det hon tycker vet hon att de också kommer hålla med om. Bortsett från ett gästspel av fruktansvärda, aggressiva operasångaren Erik följer vi dessa tre personer på en resa från Berlin till tyska bergen. Här tappar man själv uppfattningen av vad som är dröm och verklighet - de bygger sig en sagolik bubbla utan el, vatten eller mobiltelefoner. Men varför dunkar mitt hjärta väldigt hårt de sista 50 sidorna? Ett lustigt skådespel dem emellan utspelar sig med vissa drag av sadomasochism och gamla könsroller. Är det nåt typ av Fröken Julie-drama som utspelar sig mellan Fredrik och Johannes? Jag vet inte. Jag vet knappt vad boken handlar om till slut. Men jag trivs inte i samtalen, miljöerna eller i någon av karaktärernas sällskap. Blä.
Efter att ha läst recensionerna tänkte jag att detta var en bok för mig, men NEPP detta är en sådan bok som drar iväg i alla bemärkelser och detta på ett sätt som inte faller mig i smaken. Ciao!
April 14, 2024
Bisarr och Bertoluccisk, på ett bitvis bra sätt. Tänkte också på Sartre och Marx. Även Tartt och Réage/Aury (L'histoire d'O). Orkar inte läsa mer om Allegro Pastell-livsstilen nu. Vilka losers som inte kan somna utan Lyrica, inte kan genomgå en vanlig dag utan Oxy...nånting, inte kan jobba utan Concerta, inte kan festa utan kokain och MDMA.
Spännande när människan sedan ska befinna sig i ett befriande (?) naturtillstånd, då börjar kvinnan baka bröd och sy, medan männen jagar och slåss. Eden, my ass. Och samtliga samtida svenska författare måste sluta använda verbet 'betrakta'.
Spännande när människan sedan ska befinna sig i ett befriande (?) naturtillstånd, då börjar kvinnan baka bröd och sy, medan männen jagar och slåss. Eden, my ass. Och samtliga samtida svenska författare måste sluta använda verbet 'betrakta'.
October 20, 2023
Pretentiös, onödigt grafisk och förutsägbar. Sämre än jag minns hennes förra, och den gillade jag inte alls. Måste sluta tro att jag gillar samtidslitteratur med samtidsmarkörer som försöker vara "svåra" för det funkar noll procent för mig.
Tog mig bara igenom pga ljudboken.
Tog mig bara igenom pga ljudboken.
Read
May 3, 2025Läste ej färdigt pga alltför gnällig och modern med för litet underhållningsvärde.
November 10, 2023
En snabbläst och indragande bok som tog en något oväntad vändning halvvägs in. Vad är sant och vad hände egentligen? Kanske spelar det ingen roll. Ett litet minus för upprepningar av vissa ord och några detaljer som kunde fått mer kärlek i redigeringen. Exempelvis de idoga beskrivningarna av väder och ljus som inte alltid kändes helt logiska. Som att de kunde sitta i dagens första solstrålar fastän de vaknat sent på förmiddagen eller att huvudkaraktären svettades och inte stod ut med värmen men samtidigt bar strumpbyxor till sin klänning i ett 34-gradigt Berlin.
February 7, 2024
Ett mörkt narrativ där löftet om våld kryper närmare allteftersom handlingen fortskrider. Huvudpersonen Elise känns igen från Ståhls debutroman: en alienerad 80-talist som pluggar humaniora, svettas i polyesterkläder och har problem med närhet.
Under en roadtrip med två övervintrade doktorander tar berättelsen en oväntad vändning.
Det är lite Therese Bohman möter Annika Norlins Stacken (det finns till och med ett liknande möte med en björn), men tyvärr är det inte lika bra. Uppskattar kultur- och idéhistorieansatsen men det är först de sista femtio sidorna som boken griper tag i mig.
Under en roadtrip med två övervintrade doktorander tar berättelsen en oväntad vändning.
Det är lite Therese Bohman möter Annika Norlins Stacken (det finns till och med ett liknande möte med en björn), men tyvärr är det inte lika bra. Uppskattar kultur- och idéhistorieansatsen men det är först de sista femtio sidorna som boken griper tag i mig.
January 16, 2024
Nä tyckte inte alls om denna. Först blev jag glad över att den inte bara var fast i hennes tankar och ångest, och att det kom in flera nya människor som rörde om lite. Men sen blev allt bara så konstigt?
November 25, 2023
Jag älskar Just nu är jag här. Jag har just börjat läsa den igen, för tredje gången, och jag golvad, igen, av hur taktfast och precis Ståhl är. Samtiden har aldrig blivit avklädd på ett lika ljuvligt sätt som i författarens skönlitterära debut. Rimligt då att mina förväntningar på Eden var i klass med föregångaren.
Jag känner mest att författaren inte vet vad hon vill i den här? Det är några lösa trådar på tema filosofi och civilisation och eventuellt kvinnlighet vs manlighet, eventuellt makt vs passivitet, men de ligger huller om buller i garnkorgen och det blir aldrig någon väv av det.
Jag känner heller inte igen huvudpersonen Elise från förra boken. Den brinnande ångest som var hennes signum är inte närvarande i Eden, istället är hon en passiv åskådare till två mäns dumheter utan att ha en egen agenda. Hon vill inte vara ensam, nänä, men det var ju den drivande motorn i förra boken också. På något sätt lyckades den ändå bli en engagerande berättelse.
Kanske beror det på att boken är så kort. 200 sidor som mjölkats fram med hjälp av stor text, minsta möjliga pappersformat och breda sidmarginaler. Det behöver vara kärnfullt för att läsaren ska hinna fastna och gå igenom all the motions i en så kort bok.
Svår för att vara svår eller svår för att verka svår eller svår att man egentligen inte har något att säga? Jag vet inte, det är möjligt att jag missar något. Jag kommer i vilket fall läsa nästa Ståhlbok utan att tveka, men den här får tyvärr inte stå tillsammans med sin syster på favorithyllan.
Jag känner mest att författaren inte vet vad hon vill i den här? Det är några lösa trådar på tema filosofi och civilisation och eventuellt kvinnlighet vs manlighet, eventuellt makt vs passivitet, men de ligger huller om buller i garnkorgen och det blir aldrig någon väv av det.
Jag känner heller inte igen huvudpersonen Elise från förra boken. Den brinnande ångest som var hennes signum är inte närvarande i Eden, istället är hon en passiv åskådare till två mäns dumheter utan att ha en egen agenda. Hon vill inte vara ensam, nänä, men det var ju den drivande motorn i förra boken också. På något sätt lyckades den ändå bli en engagerande berättelse.
Kanske beror det på att boken är så kort. 200 sidor som mjölkats fram med hjälp av stor text, minsta möjliga pappersformat och breda sidmarginaler. Det behöver vara kärnfullt för att läsaren ska hinna fastna och gå igenom all the motions i en så kort bok.
Svår för att vara svår eller svår för att verka svår eller svår att man egentligen inte har något att säga? Jag vet inte, det är möjligt att jag missar något. Jag kommer i vilket fall läsa nästa Ståhlbok utan att tveka, men den här får tyvärr inte stå tillsammans med sin syster på favorithyllan.
February 29, 2024
Måste ändå säga att jag uppskattade vändningen i andra delen av boken och tycker att den lyfte från att vara en lite trött skildring av en tjej med ångest (som man väl är rätt less på nu?) till att beskriva någon slags ur-tillvaro, likt Stacken. Men, den är så otroligt pretentiös och jag vet inte vem som ska imponeras av alla intellektuella inflik. Blir också deppig av tanken på dessa 40-åriga akademiker som larvar runt och vill vara evigt 25.
June 5, 2024
Början hade kanske något men sen blev det bara för extremt och konstigt. Störiga karaktärer. Några roliga citat ändå!
”Det är nog IBS, gluten, laktos eller stress”
”Jag hatar kvinnor, jag är rädd för dem, de borde aldrig ha frigjorts”
”Det är nog IBS, gluten, laktos eller stress”
”Jag hatar kvinnor, jag är rädd för dem, de borde aldrig ha frigjorts”
October 22, 2023
Hmm älskade början sen blev det segt sen intressant sen ja jag vet inte. Tänkte på Den hemliga historien och The beach.
November 8, 2023
På sätt och vis borde jag gilla den här bättre? För att den glider i väg i en manifesterad fantasi, tiden i "Eden", men det är något störande med den manliga mannen som måste komma och styra upp de vilsekomna, som skaver. Det är också en otydlig ambivalens med kyla och värme som skapar motsättningar som förvirrar, blir störande moment snarare än har en funktion i texten. Det är upprepningar från första boken, som inte tillför något för den här berättelsen. Det är rörigt, jag hade önskat att fantasin hade fått vara kristallklar som saga men veligheten och hattandet i narrativet fortsätter ändå där också, när de ger sig iväg för att söka efter altaret. Det finns drag av sadomasochism som jag inte heller riktigt vet vad de vill säga. Elise blir inte tydligare för mig som karaktär, lite sorgligt känns det nog, att hon måste leva ut sig själv genom de här männen hon möter, som något substitut. Och de, jag antar att de behöver ett "vittne". Nå, det finns många saker att diskutera här, funkar nog bra som bokcirkelbok.
July 7, 2025
Knark. Onaturligt högintellektuellt namedroppande. Knark igen. Manic pixie dreamgirl. Knark.
March 19, 2026
Kvinna, oklar ålder och odefinierat utseende med författardrömmar boende på Söder i Sthlm som känner sig tom inuti och är långt över gränsen för gesund. Verkar ha svårt att förstå sin värld och se sin plats. Vill helst bara speglas i någon annan och får då, som först, ett eget värde.
Tidigt i boken tar det slut med pojkvän, J. Det påverkar henne men eftersom det är tidigt in i handlingen är det svårt att avgöra om hon kände ett stark utanförskap redan innan. Kanske hade bara den korta perioden med J hållit henne under armarna, bara för ett kort ögonblick?
Hon intresserar sig för två möjligtvis något äldre pojkmän på universitetet. Utifrån är det helt omöjligt att förstå varför. De är barnsliga och uppslukade av varandra och föraktfulla.
De hamnar tillsammans i Tyskland där det florerar mycket droger även om pojkmännen skulle kalla det för att självmedicinera. Fredrik, den präktiga fixarjocken, tar hand om Joakim, den överviktiga slackern som är rädd för allt. Ibland ger de henne uppmärksamhet och penetrerar henne. Men ofta är hon bara luft.
Ja detta ��r en triggerbok på så många plan. Den är våldsam, obehagliga sexscener, tortyr och droger i mängder.
Ännu en väldigt obehaglig man joinar berättelsen och erbjuder trion sin stuga lång är ut i den tyska skogen. Erik, som han heter, är man som sätter sig över allt och alla. Första gången han presenteras i boken sparkar han en annan man i huvudet när han ligger försvarslös på marken.
Ute i stugan bor trion utan telefoner och nån kontakt med världen utanför. Här händer det mycket märkligt men ändå är Elsie glad och tillfreds. Här känner hon sig behövd och saker hon gör är äntligen betydelsefulla. Hon lagar mat och pojkmännen jagar. Men hon har sår på handleder och blåmärken. Vart kommer de ifrån? Hon minns inget men ändå är hon så glad och lycklig där.
Sammanfattningsvis:
Märklig och obehaglig bok om vilsen kvinna som söker sig till mörker. Som hennes följeslagare känner jag konstant otrygg. Vad kommer hon utsätta sig för härnäst.
Vad vill författaren säga mig?
Tidigt i boken tar det slut med pojkvän, J. Det påverkar henne men eftersom det är tidigt in i handlingen är det svårt att avgöra om hon kände ett stark utanförskap redan innan. Kanske hade bara den korta perioden med J hållit henne under armarna, bara för ett kort ögonblick?
Hon intresserar sig för två möjligtvis något äldre pojkmän på universitetet. Utifrån är det helt omöjligt att förstå varför. De är barnsliga och uppslukade av varandra och föraktfulla.
De hamnar tillsammans i Tyskland där det florerar mycket droger även om pojkmännen skulle kalla det för att självmedicinera. Fredrik, den präktiga fixarjocken, tar hand om Joakim, den överviktiga slackern som är rädd för allt. Ibland ger de henne uppmärksamhet och penetrerar henne. Men ofta är hon bara luft.
Ja detta ��r en triggerbok på så många plan. Den är våldsam, obehagliga sexscener, tortyr och droger i mängder.
Ännu en väldigt obehaglig man joinar berättelsen och erbjuder trion sin stuga lång är ut i den tyska skogen. Erik, som han heter, är man som sätter sig över allt och alla. Första gången han presenteras i boken sparkar han en annan man i huvudet när han ligger försvarslös på marken.
Ute i stugan bor trion utan telefoner och nån kontakt med världen utanför. Här händer det mycket märkligt men ändå är Elsie glad och tillfreds. Här känner hon sig behövd och saker hon gör är äntligen betydelsefulla. Hon lagar mat och pojkmännen jagar. Men hon har sår på handleder och blåmärken. Vart kommer de ifrån? Hon minns inget men ändå är hon så glad och lycklig där.
Sammanfattningsvis:
Märklig och obehaglig bok om vilsen kvinna som söker sig till mörker. Som hennes följeslagare känner jag konstant otrygg. Vad kommer hon utsätta sig för härnäst.
Vad vill författaren säga mig?
This entire review has been hidden because of spoilers.
December 12, 2023
Elise passar inte in, hon söker efter en samhörighet som inte passar in i normen.
Hon är rädd för lyckade människor, speciellt kvinnor.
En dag hittar hon Johannes och Fredrik, äkta humaniora-nördar i skjorta och fickorna fulla med ångestdämpande substanser. De studerar utdöda språk och rör sig liksom utanför nuet och normen. Av någon outgrundlig anledning så drar de iväg ut i Europa, de knarkar super och pratar, eller är tysta. De växer ihop och när de lånar ett hus av operasångaren Erik, som för övrigt är helt sjuk i huvet eller nazist?, så växer de ihop i ett patriarkat av gamla mått samtidigt som de i princip slutar prata om sig själva och i stället lever rent och jordnära. Männen jagar och Elise städar köket, de testar lite s/m och ibland ligger de. De rakar av sig allt hår och har likadana kläder. Det är ett slags katarsis.
Det är en besynnerlig berättelse men med ett väldigt bra och rakt språk, väldigt mycket droger och självcentrerat kring Elises upplevelser.
Det är inte heller ett slut som förklarar någonting eller ens analyserar det som hänt.
Jag vet helt enkelt inte vad jag ska tycka om den här boken. Men jag gillar att den inte liknar nåt annat.
Hon är rädd för lyckade människor, speciellt kvinnor.
En dag hittar hon Johannes och Fredrik, äkta humaniora-nördar i skjorta och fickorna fulla med ångestdämpande substanser. De studerar utdöda språk och rör sig liksom utanför nuet och normen. Av någon outgrundlig anledning så drar de iväg ut i Europa, de knarkar super och pratar, eller är tysta. De växer ihop och när de lånar ett hus av operasångaren Erik, som för övrigt är helt sjuk i huvet eller nazist?, så växer de ihop i ett patriarkat av gamla mått samtidigt som de i princip slutar prata om sig själva och i stället lever rent och jordnära. Männen jagar och Elise städar köket, de testar lite s/m och ibland ligger de. De rakar av sig allt hår och har likadana kläder. Det är ett slags katarsis.
Det är en besynnerlig berättelse men med ett väldigt bra och rakt språk, väldigt mycket droger och självcentrerat kring Elises upplevelser.
Det är inte heller ett slut som förklarar någonting eller ens analyserar det som hänt.
Jag vet helt enkelt inte vad jag ska tycka om den här boken. Men jag gillar att den inte liknar nåt annat.
This entire review has been hidden because of spoilers.
February 1, 2024
Alltså ja, karaktärerna är superpretto, men det är ju det som är grejen. De är så flyende och flytande i sina existenser att de bygger upp sig själva med specialkunskap, sånt som gör dem annorlunda, smartare än resten. Trots att de gör exakt allt som alla andra gör, typ i Berlin. Också att Elise är helt tom som person, men säger så mycket som karaktär. Gång på gång var jag sjukt tacksam att jag slipper må så där och leva bland dem.
Jag var inte alls beredd på vart den här skulle ta vägen, men jag gillade det faktiskt! Visst att det på slutet blir lite överromantiskt, upprepande och något slags försök att komma till livets äckelrealistiska kärna ibland. Men det är också överdrifterna som gör den. Jag förstår också verkligen känslan av att vilja skala av, vara ren, och den tycker jag Isabelle Ståhl fångar bra! Det hade liksom inte varit möjligt på samma sätt utan skildringen av deras ytliga sökande först.
Det som gör böcker genompretentiösa tycker jag är när de försöker vara mer och klokare än vad de egentligen är. Visst att det blir snudd på ibland, men jag tycker det är karaktärerna som står för det framförallt och inte berättandet i sig. 4/5!
Jag var inte alls beredd på vart den här skulle ta vägen, men jag gillade det faktiskt! Visst att det på slutet blir lite överromantiskt, upprepande och något slags försök att komma till livets äckelrealistiska kärna ibland. Men det är också överdrifterna som gör den. Jag förstår också verkligen känslan av att vilja skala av, vara ren, och den tycker jag Isabelle Ståhl fångar bra! Det hade liksom inte varit möjligt på samma sätt utan skildringen av deras ytliga sökande först.
Det som gör böcker genompretentiösa tycker jag är när de försöker vara mer och klokare än vad de egentligen är. Visst att det blir snudd på ibland, men jag tycker det är karaktärerna som står för det framförallt och inte berättandet i sig. 4/5!
March 20, 2025
Det är kanske underförstått att viss samtidslitteratur måste innehålla komponenter som fylla, ångest, tinder och piller, grisigt sex och kraschade förhållanden, men här känns det ändå inte helt och hållet som påklistrade markörer. På gott och på ont, ska väl tilläggas. Den som råkar ha beröringspunkter till Tysklandstemat och universitetens humanioraträsk kan glädja sig åt viss skrockande igenkänning. Dessutom är det Beethoven, Wagner, Rilke och Heine. Men även Spengler, Jünger och 1800-talsesoteriska anspelningar, kanske främst för the happy few ... Den som vet att Ståhl har disputerat på droger under Weimarrepubliken har dessutom en extra nyckel till texten.
September 28, 2025
Alldeles för gnällig och pretentiös. Sedan får ju en bok vara det och vad som helst annat, om det är gjort på ett bra sätt, med i detta fall var det tyvärr inte fallet. Dessutom hade jag en del frågetecken kring det "naturliga tillståndet" som huvudpersonen beskrivs uppleva på landet i. o. m. att kvinnan lagar mat, syr, är tyst och ignorerad samt tillfredsställer båda män, medan männen jagar. Seriöst?
January 14, 2024
Första hundra sidorna var smärtsamt dåliga. Inte bara för att jag avskyr alla personer i boken utan, faktiskt, på grund av språket. Oerhört tomt. Visst var Isabelle Ståhl bra för ett par år sen, vem har skrivit det här?
Sen växer berättelsen, naturen tar mer plats och monologerna mindre. En svag trea, ändå.
Sen växer berättelsen, naturen tar mer plats och monologerna mindre. En svag trea, ändå.
January 28, 2024
Svag svag 2a.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om denna boken. Vissa stycken tycker jag är bra, andra stycken tycker jag är rakt igenom smärtsamma att ta mig igenom.
Är heller inte riktigt säker på vad det är meningen att boken ska handla om? Det kan vara så att jag sänker betyget till en 1a efter att ha sovit på saken.
Rekommenderar iaf inte boken.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om denna boken. Vissa stycken tycker jag är bra, andra stycken tycker jag är rakt igenom smärtsamma att ta mig igenom.
Är heller inte riktigt säker på vad det är meningen att boken ska handla om? Det kan vara så att jag sänker betyget till en 1a efter att ha sovit på saken.
Rekommenderar iaf inte boken.
April 21, 2025
Inledningen var rolig men sen blir den bara overklig. Lite för mycket samma deprimerande ung kvinna runt 30 som inte gör något med sitt liv som i ”Just nu är jag här”. Andra delen av historien i denna roman spårar och helt ärligt förstår jag inte vad den tillför. Lite för mycket pillerknaprande för min smak också.
March 18, 2024
jag behöver duscha mina ögon? och mitt samvete? känns som att förläggaren låtit ståhl stoppa ner idéhistoriefetischism och hedonistisk romance i en rörig roadtripgrunka. förlåt. påminde om eklunds gruppen med bättre gestaltning förivsso, men ytligare, stökigare plot.
August 7, 2025
Gillade den till en början även om personbeskrivningarna var väldigt klichéartade, men tycker det slog rätt. Men det som händer i mitten och slutet av boken drar ner läsupplevelsen rejält och den blir mest svår att förstå. Men ändå läsvärd på något sätt. Kommer minnas den. Tack för mig :)
December 5, 2023
Nä. Så trött på den här sortens ångestfylda kvinnor som käkar tabletter. I just detta fall en larvig parallell till Den hemliga historien.
January 19, 2024
Skum och störig (inte fy skam).
January 28, 2024
The bear should have eaten them.
This entire review has been hidden because of spoilers.
November 25, 2024
Gillar ramberättelsen med kvinna som har svårt att få sin masteruppsats skriven. Gillar även den humanistiska touchen. Men i övrigt? Nja. Gillar inte drogromantiken. Den är bitvis bara konstig eller i alla fall så förstod jag inte. Människorna är skumma och man lär inte sig förstå dem. Varför liksom. Och varför våldet. Hmmm.
Uppdatering. Lyssnade på ett författarsamtal med Isabelle Ståhl. Det höjde min upplevelse av boken i efterhand när jag förstod tankar bakom och koppling till avhandlingen. Men fortfarande något flummig och svår att förstå (lite i onödan).
Uppdatering. Lyssnade på ett författarsamtal med Isabelle Ståhl. Det höjde min upplevelse av boken i efterhand när jag förstod tankar bakom och koppling till avhandlingen. Men fortfarande något flummig och svår att förstå (lite i onödan).
Displaying 1 - 28 of 28 reviews