What do you think?
Lundasviten #4
En sano sanaakaan
Kansainvälisen trilleritähden poikkeuksellisen koukuttava romaani tuhoisasta lupauksesta.
Jarin ja Marian elämässä on kaikki kohdallaan: hienot urat, ihanat teinityttäret Isabella ja Amanda sekä viihtyisä asuinalue. Varjoisemmalla puolella Trelleborgin kaupunkia elävät Sasho ja Linda, jotka sinnittelevät työssään ruokakaupassa. Mutta onneksi heidän fiksulla ja kunnollisella pojallaan Nikolla on kaikki hyvin. Amanda ja Niko rakastuvat, mutta kummankin vanhemmat vastustavat nuorten seurustelua. Jokin menneessä hiertää perheenjäseniin kipeitä haavoja. Ja kun Amanda löydetään surmattuna, alkaa vimmainen tarina päivistä ennen ja jälkeen kuoleman. Tarina, joka on pakko ahmia kerralla.
Jarin ja Marian elämässä on kaikki kohdallaan: hienot urat, ihanat teinityttäret Isabella ja Amanda sekä viihtyisä asuinalue. Varjoisemmalla puolella Trelleborgin kaupunkia elävät Sasho ja Linda, jotka sinnittelevät työssään ruokakaupassa. Mutta onneksi heidän fiksulla ja kunnollisella pojallaan Nikolla on kaikki hyvin. Amanda ja Niko rakastuvat, mutta kummankin vanhemmat vastustavat nuorten seurustelua. Jokin menneessä hiertää perheenjäseniin kipeitä haavoja. Ja kun Amanda löydetään surmattuna, alkaa vimmainen tarina päivistä ennen ja jälkeen kuoleman. Tarina, joka on pakko ahmia kerralla.
329 pages, ebook
Published February 29, 2024
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 101 reviews
March 16, 2026
4.5⭐️
No trim izlasītām Edvardsona grāmatām šī ir mans favorīts!
Man ļoti, ļoti patika! Ne gluži pats skandināviskākais zviedru trilleris, bet vairāk tāds mix starp izteiktu nordic noir un amerikānisku drāmu.
Stāsts mētājās šurpu turpu pa divām laika līnijām - pirms un pēc slepkavības - pietuvinot lasītāju pārsteidzošajam atrisinājumam. Bet tam izsekot bija viegli. Nedaudz grūtāk bija sākumā izprast, kurš vecāku pāris ir kuriem bērniem (tas man vēl ilgi juka, ja bija tikai vecāku vārdi minēti, bet tā jau vairāk mana īpatnība šoreiz dēļ skandināviskajiem personvārdiem).
Apmēram pusē biju jau izdomājusi, ka man viss skaidrs (un, nē, es nedomāju, ka acīmredzamais ir noticis, man bija savas idejas), bet iznākums mani pilnībā pārsteidza! Un labā nozīmē, nevis, kad pavērsiens izvilkts no zila gaisa, lai šokētu. Te viss labi salikās pa plauktiņiem.
Stāsts nav viegls - te ir minētas pat vairākas smagas tēmas, kas piešķir drūmu noskaņu katrai lappusei. Bet uzrakstīts ļoti labi un ievelkoši.
Neko anotācijveidīgu nerakstīšu, bet pateikšu tikai to, ka oficiālā grāmatas anotācija it nemaz neataino to, ko atradīsiet šajās nodaļās - viss būs daudz, daudz sarežģītāk.
Lielisks trilleris. Iesaku!
No trim izlasītām Edvardsona grāmatām šī ir mans favorīts!
Man ļoti, ļoti patika! Ne gluži pats skandināviskākais zviedru trilleris, bet vairāk tāds mix starp izteiktu nordic noir un amerikānisku drāmu.
Stāsts mētājās šurpu turpu pa divām laika līnijām - pirms un pēc slepkavības - pietuvinot lasītāju pārsteidzošajam atrisinājumam. Bet tam izsekot bija viegli. Nedaudz grūtāk bija sākumā izprast, kurš vecāku pāris ir kuriem bērniem (tas man vēl ilgi juka, ja bija tikai vecāku vārdi minēti, bet tā jau vairāk mana īpatnība šoreiz dēļ skandināviskajiem personvārdiem).
Apmēram pusē biju jau izdomājusi, ka man viss skaidrs (un, nē, es nedomāju, ka acīmredzamais ir noticis, man bija savas idejas), bet iznākums mani pilnībā pārsteidza! Un labā nozīmē, nevis, kad pavērsiens izvilkts no zila gaisa, lai šokētu. Te viss labi salikās pa plauktiņiem.
Stāsts nav viegls - te ir minētas pat vairākas smagas tēmas, kas piešķir drūmu noskaņu katrai lappusei. Bet uzrakstīts ļoti labi un ievelkoši.
Neko anotācijveidīgu nerakstīšu, bet pateikšu tikai to, ka oficiālā grāmatas anotācija it nemaz neataino to, ko atradīsiet šajās nodaļās - viss būs daudz, daudz sarežģītāk.
Lielisks trilleris. Iesaku!
March 23, 2026
Ļoti labi! Par vecākiem, bērniem, klusēšanu un mazpilsētas noslēpumiem, kas ne pie kā laba nenoved. Par pusaudžu laika stulbumu, kas reizēm nepāriet, arī pieaugot. Un par to, kas tad galu galā IR svarīgi.
May 27, 2023
Det är ingen hemlighet att Mattias Edvardsson är en av mina favoritförfattare, och att läsa en ny bok av honom är helt enkelt ett måste. Det var med höga förväntningar jag kastade mig över Lova mig tystnad, och givetvis blev jag inte besviken. Trots att jag läst en tidig version av berättelsen så är det som att läsa något nytt.
Lova mig tystnad är en välskriven berättelse som berör. Mattias Edvardsson är en mästare på att bygga en historia, både utifrån skrivandet och utifrån innehållet. Jag vet ingen annan författare som kan skriva om föräldraskap på samma sätt. Oavsett bakgrund och erfarenheter tror jag vi alla kan relatera. För mig blir Lova mig tystnad en påminnelse om den plågsamma ständigt närvarande oron man har för sina barn, oavsett ålder. Man vill att det ska gå bra, att de ska vara lyckliga, att de ska fatta kloka egna beslut. Samtidigt kan man inte påverka det minsta mer än att bara finnas där när de behöver det. Lova mig tystnad handlar om den där svårdefinierade gränsen. När lägger man sig i för mycket? När gör man det för lite? När finns man där för dem? När gör man det inte? Lova mig tystnad handlar om när alla dessa små beslut får ett katastrofalt resultat. Eller när alla små besluten blir helt rätt.
Karaktärsteckningarna är en av styrkorna med Lova mig tystnad. Huvudpersonerna är både föräldrarna och barnen, men det är främst papporna som får berätta historien. Pappan Jari och pappan Sasho. Deras röster är intressanta, och jag känner med dem flera gånger. Vi får också Amandas och Isabellas perspektiv i andra kapitel. Jag tycker Mattias Edvardsson ger dessa två tonårstjejer realistiska röster. Det är inte alltid lätt att skriva ur ett tonårsperspektiv, men i Lova mig tystnad är det välgjort. Jag tycker om att man gradvis lär känna de olika karaktärerna, och gradvis förstår att allt kanske inte är som man först trodde. Det perfekta kanske är ruttet, det som verkar trasigt är fyllt av kärlek.
Miljön är betydelsefull i Lova mig tystnad, som utspelar sig i Trelleborg. Jag har aldrig varit där, men får ändå med mig stämningen, vädret och historien invävt på ett snyggt sätt. Staden blir en alldeles egen karaktär i berättelsen.
Lova mig tystnad hör hemma i spänningsgenren, men den är den typ av bok som man vill sätta i händerna på de som har fördomar om vad en deckare kan vara, för den är så mycket mer. Det är en spännande historia som är uppbyggd på ett skickligt sätt, där det är små ledtrådar här och var som man förstår först efteråt. Det är olika berättarperspektiv, och det är olika tidsperspektiv, men det blir aldrig rörigt, bara spännande. Lova mig tystnad är en bok som var svår att släppa.
Så var det där med att nu vänta på nästa bok av Mattias Edvardsson… Tålamod…
Betyg: 5-
https://lottensbokblogg.wordpress.com...
Lova mig tystnad är en välskriven berättelse som berör. Mattias Edvardsson är en mästare på att bygga en historia, både utifrån skrivandet och utifrån innehållet. Jag vet ingen annan författare som kan skriva om föräldraskap på samma sätt. Oavsett bakgrund och erfarenheter tror jag vi alla kan relatera. För mig blir Lova mig tystnad en påminnelse om den plågsamma ständigt närvarande oron man har för sina barn, oavsett ålder. Man vill att det ska gå bra, att de ska vara lyckliga, att de ska fatta kloka egna beslut. Samtidigt kan man inte påverka det minsta mer än att bara finnas där när de behöver det. Lova mig tystnad handlar om den där svårdefinierade gränsen. När lägger man sig i för mycket? När gör man det för lite? När finns man där för dem? När gör man det inte? Lova mig tystnad handlar om när alla dessa små beslut får ett katastrofalt resultat. Eller när alla små besluten blir helt rätt.
Karaktärsteckningarna är en av styrkorna med Lova mig tystnad. Huvudpersonerna är både föräldrarna och barnen, men det är främst papporna som får berätta historien. Pappan Jari och pappan Sasho. Deras röster är intressanta, och jag känner med dem flera gånger. Vi får också Amandas och Isabellas perspektiv i andra kapitel. Jag tycker Mattias Edvardsson ger dessa två tonårstjejer realistiska röster. Det är inte alltid lätt att skriva ur ett tonårsperspektiv, men i Lova mig tystnad är det välgjort. Jag tycker om att man gradvis lär känna de olika karaktärerna, och gradvis förstår att allt kanske inte är som man först trodde. Det perfekta kanske är ruttet, det som verkar trasigt är fyllt av kärlek.
Miljön är betydelsefull i Lova mig tystnad, som utspelar sig i Trelleborg. Jag har aldrig varit där, men får ändå med mig stämningen, vädret och historien invävt på ett snyggt sätt. Staden blir en alldeles egen karaktär i berättelsen.
Lova mig tystnad hör hemma i spänningsgenren, men den är den typ av bok som man vill sätta i händerna på de som har fördomar om vad en deckare kan vara, för den är så mycket mer. Det är en spännande historia som är uppbyggd på ett skickligt sätt, där det är små ledtrådar här och var som man förstår först efteråt. Det är olika berättarperspektiv, och det är olika tidsperspektiv, men det blir aldrig rörigt, bara spännande. Lova mig tystnad är en bok som var svår att släppa.
Så var det där med att nu vänta på nästa bok av Mattias Edvardsson… Tålamod…
Betyg: 5-
https://lottensbokblogg.wordpress.com...
August 17, 2024
Wie immer bei Mattias Edvardsson mehr eine Studie über eine Familentragödie als Krimi, wie immer ziemlich düster, wie immer sehr gut.
May 4, 2026
Stabilas 3,5 zvaigznes, bet līdz 4 tomēr nevelk.
Patika mazpilsētas tēls, tik stagnējošu, iepelējušu un "ko citi padomās" pārliecību pilns. No vienas puses tik absurds, no otras puses, tie, kam dzīvē ir bijusi saskarsme ar šo - caur savām mazpilsētām, vecākiem vai vecvecākiem - zina, ka tieši tik absurds tas arī dzīvē ir.
Patika pusaudzības, pieaugšanas un nepieaugšanas tēma, cik smagi ir būt, cik smags ir katrs vecums, un kā pirmās pieredzes, iegūtās un iemācītās pārliecības un grūtību risināšanas paņēmieni iet līdz pieaugušam vecumam, un neļauj redzēt skaidri un dzīvot brīvi arī tad, kad it kā to varētu. Un ka varbūt tā līdz galam daļa no mums sevī nekad no šī pusaudžu vecuma neizaug un tos pašus jautājumus arī neatrisina.
Patika arī vecāku tēma - cik neiespējami ir būt patiesi labam vecākam un spēt "pareizi" mīlēt, likt īstās robežas, sargāt un uzticēties, audzināt un ļaut augt, klausīties un sadzirdēt, pateikt īstos vārdus, pajautāt īstās lietas īstajā brīdī, ļaut būt un kontrolēt, un, beigu beigās, kā, sargājoties, kā nebūt tādam kā bija savi vecāki, nesačakarēt vispār visu.
Mīnus zvaigznes grūtāk noformulēt, varbūt tas, ka šķita par daudz lieku vārdu un tēlu un stāstam nebūtisku ainu, bet vienlaikus it kā pietrūka detaļu ap stāsta būtiskāko līniju. Tāda nepilnīga sajūta. Bija ok, tieši kā uz 3,5 zvaigznēm.
Patika mazpilsētas tēls, tik stagnējošu, iepelējušu un "ko citi padomās" pārliecību pilns. No vienas puses tik absurds, no otras puses, tie, kam dzīvē ir bijusi saskarsme ar šo - caur savām mazpilsētām, vecākiem vai vecvecākiem - zina, ka tieši tik absurds tas arī dzīvē ir.
Patika pusaudzības, pieaugšanas un nepieaugšanas tēma, cik smagi ir būt, cik smags ir katrs vecums, un kā pirmās pieredzes, iegūtās un iemācītās pārliecības un grūtību risināšanas paņēmieni iet līdz pieaugušam vecumam, un neļauj redzēt skaidri un dzīvot brīvi arī tad, kad it kā to varētu. Un ka varbūt tā līdz galam daļa no mums sevī nekad no šī pusaudžu vecuma neizaug un tos pašus jautājumus arī neatrisina.
Patika arī vecāku tēma - cik neiespējami ir būt patiesi labam vecākam un spēt "pareizi" mīlēt, likt īstās robežas, sargāt un uzticēties, audzināt un ļaut augt, klausīties un sadzirdēt, pateikt īstos vārdus, pajautāt īstās lietas īstajā brīdī, ļaut būt un kontrolēt, un, beigu beigās, kā, sargājoties, kā nebūt tādam kā bija savi vecāki, nesačakarēt vispār visu.
Mīnus zvaigznes grūtāk noformulēt, varbūt tas, ka šķita par daudz lieku vārdu un tēlu un stāstam nebūtisku ainu, bet vienlaikus it kā pietrūka detaļu ap stāsta būtiskāko līniju. Tāda nepilnīga sajūta. Bija ok, tieši kā uz 3,5 zvaigznēm.
March 26, 2026
Godīgi sakot, es biju sailgojusies pēc kārtīga skandināvu spriedzes gabala, gluži kā es regulāri pēc visādām veselîgu un arī garšīgu ēdienu tūrēm sailgojos pēc pannā ceptiem kartupeļiem ar desu un olu 🙈. Un tieši ar tādu domu es sāku šķirt Matiasa Edvardsona “Apsoli klusēt” (no zviedru val.tulk.Vizma Grīnberga). Es dabūju kartupeļus, bet tomēr vārītus, ar mazdrusciņ biezpiena un mazītiņu gabaliņu siļķes. Nebija slikti, bet nebija īsti tas, ko gaidīju.
Mani aizrāva norises vietas - Trelleborjas pilsētas tēls. Pilsētai romānā ir valdošo provinciālismu, falšumu un seklumu raksturojoša loma. “Īsts trelleborjietis” tiek teikts ar lepnumu un nozīmē vajadzību iederēties, atbilst kaut kādam iedomātam statusam, dzīvi pēc “ka tik kāds kaut ko nepadomā” likumiem, kas lēni un neglābjami sapūdē īsteni svarīgo.
Vērtīga un domāt liekoša ir arī tā sižeta līnija, kas runā par pieaugšanas problēmām, par to, cik sasodīti grūts un trausls ir pusaudzības laiks, cik liela loma tajā ir redzīgiem vecākiem, un cik viegli ir visu sačakarēt. Visos laikos vecāki ir gribējuši tikai labu, tikai ne vienmēr labi domātais arī bijis labs. Figviņzin, kāpēc mums bērnus dod bez lietošanas pamācības.
Bet pati romāna spriedzes līnija man šķita par ilgu uz vietas mīņājamies. Nu īsti jau arī nekādas spriedzes nebija. Drīzāk lēnā tempā izspēlēts skumjš stāsts par to, kā visādas mazas nelaimes, kļūdas un nelietības sarit kopā vienā lielā traģēdijā.
Par ko tad ir stāsts? Tiek nošauta jauna meitene no labas un mīlošas ģimenes un policija apcietina viņas draugu. Interesanti, ka Zviedrijā Internetā tiek publiskoti visi pirmstiesas izmeklēšanas materiāli. Tas man šķita riktīgi dīvaini, bet MI apgalvo, ka tā varētu arī būt.
“Tāpat kā pāris palmu nepārtaisīs Trelleborju par Maiami, tā arī daži sirmi mati un nokarens vēders nenozīmē, ka esi aizmirsis mazo puiķeli, kas reiz biji.”
Mani aizrāva norises vietas - Trelleborjas pilsētas tēls. Pilsētai romānā ir valdošo provinciālismu, falšumu un seklumu raksturojoša loma. “Īsts trelleborjietis” tiek teikts ar lepnumu un nozīmē vajadzību iederēties, atbilst kaut kādam iedomātam statusam, dzīvi pēc “ka tik kāds kaut ko nepadomā” likumiem, kas lēni un neglābjami sapūdē īsteni svarīgo.
Vērtīga un domāt liekoša ir arī tā sižeta līnija, kas runā par pieaugšanas problēmām, par to, cik sasodīti grūts un trausls ir pusaudzības laiks, cik liela loma tajā ir redzīgiem vecākiem, un cik viegli ir visu sačakarēt. Visos laikos vecāki ir gribējuši tikai labu, tikai ne vienmēr labi domātais arī bijis labs. Figviņzin, kāpēc mums bērnus dod bez lietošanas pamācības.
Bet pati romāna spriedzes līnija man šķita par ilgu uz vietas mīņājamies. Nu īsti jau arī nekādas spriedzes nebija. Drīzāk lēnā tempā izspēlēts skumjš stāsts par to, kā visādas mazas nelaimes, kļūdas un nelietības sarit kopā vienā lielā traģēdijā.
Par ko tad ir stāsts? Tiek nošauta jauna meitene no labas un mīlošas ģimenes un policija apcietina viņas draugu. Interesanti, ka Zviedrijā Internetā tiek publiskoti visi pirmstiesas izmeklēšanas materiāli. Tas man šķita riktīgi dīvaini, bet MI apgalvo, ka tā varētu arī būt.
“Tāpat kā pāris palmu nepārtaisīs Trelleborju par Maiami, tā arī daži sirmi mati un nokarens vēders nenozīmē, ka esi aizmirsis mazo puiķeli, kas reiz biji.”
June 28, 2023
När man plockar upp en bok av Mattias Edvardsson vet man att riktigt bra läsning väntar. Hans nya spänningsroman ”Lova mig tystnad” är en riktig bladvändare och jag varnar för sträckläsning. Jag påbörjade boken och kunde inte släppa den. Handlingen, karaktärerna, språket och att det handlar om tonåringar och hur svårt det är att vara förälder grep verkligen tag i mig. Jag är ju själv tonårsförälder till två killar och därför tror jag att boken kom extra nära mig. Livet i en småstad, klassklyftor, olika syn på uppfostran och hur tidigare generationers handlingar påverkar deras barn är också saker som tas upp i romanen. Ett riktigt relationsdrama med spänningsinslag, som Mattias är en mästare på.
En välskriven berättelse som verkligen berör och leder till eftertanke om uppfostran och föräldraskap. Vi får i början en bild av vad som hänt, men ju mer vi reda på desto fler dimensioner finns det. Och så är det även med karaktärerna, de har ju flera sidor och när gamla hemligheter kommer upp i ljuset så väcks nya perspektiv. Mattias kan verkligen konsten att skriva om relationer med oväntade tvistar och vändningar. Så bra!
En välskriven berättelse som verkligen berör och leder till eftertanke om uppfostran och föräldraskap. Vi får i början en bild av vad som hänt, men ju mer vi reda på desto fler dimensioner finns det. Och så är det även med karaktärerna, de har ju flera sidor och när gamla hemligheter kommer upp i ljuset så väcks nya perspektiv. Mattias kan verkligen konsten att skriva om relationer med oväntade tvistar och vändningar. Så bra!
July 21, 2024
Jari Kekkonen houdt ervan om te winnen. Hij heeft een gloednieuwe Mercedes, een prachtige familie en een elegante villa in de rijke buurt om dat te bewijzen. Sasho Palevski, met zijn bescheiden arbeidersachtergrond en immigrant-ouders, was een beruchte herrieschopper toen hij jong was. En nu hij eenmaal volwassen is, lukt het hem maar niet om van die reputatie af te komen.
Amanda is beeldschoon, leeft een druk sociaal leven en is de jongste dochter in de familie Kekkonen. Dan komt ze Niko Palevski tegen. Terwijl de Kekkonens bang zijn dat Niko in de gewelddadige voetsporen van zijn vader zal treden, vrezen de Palevski’s juist dat feestbeest Amanda hun zoon van zijn ijverige pad laat afdwalen.
Dan wordt Amanda dood gevonden – en Niko wordt de hoofdverdachte. Heeft Niko zijn vaders gewelddadige neigingen geërfd, of wordt de jongeman onterecht beschuldigd? Niko houdt vol dat hij een zwijgplicht heeft… Maar aan wie?
'Wie zwijgt stemt toe' is de nieuwste thriller van Mattias Edvardsson en het verhaal was weer boeiend!
Je maakt kennis met de verschillende families en ondertussen wordt er heel veel met de tijd gesprongen. Zo lees je hoofdstukken van 'voor de moord' op Amanda, maar ook dus van 'op de dag zelf' en 'na de moord'. Je voelt de hele tijd de spanning tussen de twee families.
De ontwikkeling van de relatie tussen Amanda en Niko vond ik ook heel interessant om te lezen en ik was dan ook erg benieuwd wie er achter de moord van het meisje zat. Zou het echt haar vriendje geweest kunnen zijn?
De sprongen in de tijd zorgen ervoor dat het verhaal boeiend bleef. Er is genoeg afwisseling en de personages zijn stuk voor stuk interessant. Iedereen kon voor mijn gevoel de dader zijn. Het blijkt dat een aantal mensen geheimen met zich meedragen, dus dat vond ik goed in elkaar steken.
Of dit het beste werk van Mattias is weet ik niet. Maar ik heb wel van dit verhaal genoten en kijk al weer uit naar zijn volgende boek!
Beoordeling: 3,5/4,0 ⭐️
Amanda is beeldschoon, leeft een druk sociaal leven en is de jongste dochter in de familie Kekkonen. Dan komt ze Niko Palevski tegen. Terwijl de Kekkonens bang zijn dat Niko in de gewelddadige voetsporen van zijn vader zal treden, vrezen de Palevski’s juist dat feestbeest Amanda hun zoon van zijn ijverige pad laat afdwalen.
Dan wordt Amanda dood gevonden – en Niko wordt de hoofdverdachte. Heeft Niko zijn vaders gewelddadige neigingen geërfd, of wordt de jongeman onterecht beschuldigd? Niko houdt vol dat hij een zwijgplicht heeft… Maar aan wie?
'Wie zwijgt stemt toe' is de nieuwste thriller van Mattias Edvardsson en het verhaal was weer boeiend!
Je maakt kennis met de verschillende families en ondertussen wordt er heel veel met de tijd gesprongen. Zo lees je hoofdstukken van 'voor de moord' op Amanda, maar ook dus van 'op de dag zelf' en 'na de moord'. Je voelt de hele tijd de spanning tussen de twee families.
De ontwikkeling van de relatie tussen Amanda en Niko vond ik ook heel interessant om te lezen en ik was dan ook erg benieuwd wie er achter de moord van het meisje zat. Zou het echt haar vriendje geweest kunnen zijn?
De sprongen in de tijd zorgen ervoor dat het verhaal boeiend bleef. Er is genoeg afwisseling en de personages zijn stuk voor stuk interessant. Iedereen kon voor mijn gevoel de dader zijn. Het blijkt dat een aantal mensen geheimen met zich meedragen, dus dat vond ik goed in elkaar steken.
Of dit het beste werk van Mattias is weet ik niet. Maar ik heb wel van dit verhaal genoten en kijk al weer uit naar zijn volgende boek!
Beoordeling: 3,5/4,0 ⭐️
September 6, 2026
Kā vienmēr - IZCILI! Edvardsona darbos nav asiņu jūras un līķu kaudzes - gluži ikdienišķa, mierīga dzīve, bet kaut kur vienmēr ir kāds atvars, kurā kādā x stundā var pazust. Amandas tēls - izcils.
10 zvaigznes:)
10 zvaigznes:)
July 6, 2024
På Stavstensudde i Trelleborg bor Jari och Maria med sina två tonårsdöttrar Isabella och Amanda. De har ett bra liv med bra jobb och döttrarna gör bra ifrån sig i skolan och i olika idrottssammanhang.
På andra sidan stan bor Sasho och Linda med sonen Niko. De jobbar båda på ICA, där de fastnat fast det egentligen inte var meningen. Sonen Niko däremot är duktig i skolan och en riktig pianovirtuos.
En kväll träffas Niko och Amanda och de faller genast för varandra. Föräldraparen är kanske inte riktigt lika entusiastiska över detta. Det finns något i pappornas förflutna som knyter dem samman.
En natt förändras allt och katastrofen går inte att undvika.
Edvardsson gör mig inte besviken med den fjärde delen i Lundasviten. Hans persongalleri är så snyggt sammansatt och karaktärerna utvecklas åt så många håll under läsningens gång så man kan aldrig från början veta hur det kommer gå eller vem som är god eller ond.
Det som från början verkar solklart ställs på sin spets genom flera vändningar och oväntade avslöjanden, och det är så snyggt gjort. Det gör också att jag som läsare hela tiden måste vara på tårna och försöka tolka det karaktärerna säger eller gör för att försöka lista ut vad som faktiskt har hänt och det är inte många författare som lyckas med det så här bra.
Det är nästan kusligt hur bra Edvardsson kan gestalta riktigt obehagliga karaktärer och hur han får dem att verka helt normala i vissa sammanhang bara för att hälla en hink med isvatten över läsaren med något som kommer därefter.
Det som är en otrolig styrka genom Lundasviten är de olika perspektiven som vi får följa allteftersom berättelsen utvecklas, det är inte bara en persons berättelse eller sida av berättelsen som lyfts fram. Det ger ett helt annat djup i det han skriver.
Ytterligare något som jag verkligen gillade med den här boken är att vi rör oss framåt och bakåt i tiden med jämna mellanrum, vi får i och med det reda på vad som har lett fram till den hemska händelsen samtidigt som vi får ta del av efterdyningarna av händelsen i nutid.
Edvardsson har i och med Lundasviten cementerat sin plats som en av mina favoritförfattare i spänningsgenren.
På andra sidan stan bor Sasho och Linda med sonen Niko. De jobbar båda på ICA, där de fastnat fast det egentligen inte var meningen. Sonen Niko däremot är duktig i skolan och en riktig pianovirtuos.
En kväll träffas Niko och Amanda och de faller genast för varandra. Föräldraparen är kanske inte riktigt lika entusiastiska över detta. Det finns något i pappornas förflutna som knyter dem samman.
En natt förändras allt och katastrofen går inte att undvika.
Edvardsson gör mig inte besviken med den fjärde delen i Lundasviten. Hans persongalleri är så snyggt sammansatt och karaktärerna utvecklas åt så många håll under läsningens gång så man kan aldrig från början veta hur det kommer gå eller vem som är god eller ond.
Det som från början verkar solklart ställs på sin spets genom flera vändningar och oväntade avslöjanden, och det är så snyggt gjort. Det gör också att jag som läsare hela tiden måste vara på tårna och försöka tolka det karaktärerna säger eller gör för att försöka lista ut vad som faktiskt har hänt och det är inte många författare som lyckas med det så här bra.
Det är nästan kusligt hur bra Edvardsson kan gestalta riktigt obehagliga karaktärer och hur han får dem att verka helt normala i vissa sammanhang bara för att hälla en hink med isvatten över läsaren med något som kommer därefter.
Det som är en otrolig styrka genom Lundasviten är de olika perspektiven som vi får följa allteftersom berättelsen utvecklas, det är inte bara en persons berättelse eller sida av berättelsen som lyfts fram. Det ger ett helt annat djup i det han skriver.
Ytterligare något som jag verkligen gillade med den här boken är att vi rör oss framåt och bakåt i tiden med jämna mellanrum, vi får i och med det reda på vad som har lett fram till den hemska händelsen samtidigt som vi får ta del av efterdyningarna av händelsen i nutid.
Edvardsson har i och med Lundasviten cementerat sin plats som en av mina favoritförfattare i spänningsgenren.
June 18, 2023
Lova mig tystnad ger mig det som jag behöver av spänningsromaner. Det är svårt att sluta läsa eftersom jag hela tiden vill veta vad som har hänt. Tidshopp, korta kapitel och olika perspektiv stärker ”jag kan inte sluta läsa”-känslan.
Samtidigt är den mer än bara en spänningsroman – den utforskar relationer och familjekonstellationer. Man får följa några olika karaktärer som ger sitt perspektiv på olika händelser. Det är otroligt intressant bilden av olika karaktärer och familjer kan ändras beroende på vem som berättar. Vad är viktigt i livet? Hur mycket krav ställer man på sina familjemedlemmar?
Jag uppskattar även att man lär känna en del karaktärer på djupet. Amanda är en karaktär som jag i början inte tyckte om, men ju mer jag läste desto tydligare blev hennes personlighet. Den initiala bilden man får av hennes stämmer inte riktigt. Dessutom älskade jag att läsa om Amandas relation med sin syster.
Boken innehåller många andra karaktärer som tillsammans får historien att röra sig framåt. Speciellt två vidriga karaktärer störde jag mig på genom nästan hela läsningen. Deras agerande och åsikter fick mig att vilja kasta biblioteksboken i väggen. Men då har ju Edvardsson lyckats med sitt författande!
Jag har läst Edvardssons tidigare romaner som utspelar sig i (och i närheten av) Lund. Eftersom jag bor där har det varit otroligt roligt att läsa böcker som utspelar sig där. Den här boken utspelar sig i Trelleborg, och även om jag saknar lundakänslan tycker jag att miljön är spännande. Trots att jag inte har bott där känner jag igen mig i jargongen och atmosfären.
Samtidigt är den mer än bara en spänningsroman – den utforskar relationer och familjekonstellationer. Man får följa några olika karaktärer som ger sitt perspektiv på olika händelser. Det är otroligt intressant bilden av olika karaktärer och familjer kan ändras beroende på vem som berättar. Vad är viktigt i livet? Hur mycket krav ställer man på sina familjemedlemmar?
Jag uppskattar även att man lär känna en del karaktärer på djupet. Amanda är en karaktär som jag i början inte tyckte om, men ju mer jag läste desto tydligare blev hennes personlighet. Den initiala bilden man får av hennes stämmer inte riktigt. Dessutom älskade jag att läsa om Amandas relation med sin syster.
Boken innehåller många andra karaktärer som tillsammans får historien att röra sig framåt. Speciellt två vidriga karaktärer störde jag mig på genom nästan hela läsningen. Deras agerande och åsikter fick mig att vilja kasta biblioteksboken i väggen. Men då har ju Edvardsson lyckats med sitt författande!
Jag har läst Edvardssons tidigare romaner som utspelar sig i (och i närheten av) Lund. Eftersom jag bor där har det varit otroligt roligt att läsa böcker som utspelar sig där. Den här boken utspelar sig i Trelleborg, och även om jag saknar lundakänslan tycker jag att miljön är spännande. Trots att jag inte har bott där känner jag igen mig i jargongen och atmosfären.
August 18, 2024
Het verhaal draait om drie gezinnen woonachtig in een havenstadje in Zweden. Wanneer familie Kekkonen hun jongste dochter verliest, verschuiven langzaam de onderlinge verhoudingen en lopen spanningen op. Wie is te vertrouwen? Wat is er die nacht werkelijk gebeurd?
Edvardsson weet het met veel vaart te vertellen. Met sprongen tussen het verleden en het nu, krijg je steeds meer informatie over de families. Op deze manier word je uitgedaagd mee te puzzelen aan de oplossing. Veel personen hebben iets te verbergen en zouden de dader kunnen zijn. Maar tot de laatste hoofdstukken blijft het onduidelijk hoe het precies zit.
Het verrassende plot en de vlotte schrijfstijl zorgden samen voor een fijne leeservaring. Een prettig boek om te lezen met interessante hoofdpersonen.
Edvardsson weet het met veel vaart te vertellen. Met sprongen tussen het verleden en het nu, krijg je steeds meer informatie over de families. Op deze manier word je uitgedaagd mee te puzzelen aan de oplossing. Veel personen hebben iets te verbergen en zouden de dader kunnen zijn. Maar tot de laatste hoofdstukken blijft het onduidelijk hoe het precies zit.
Het verrassende plot en de vlotte schrijfstijl zorgden samen voor een fijne leeservaring. Een prettig boek om te lezen met interessante hoofdpersonen.
October 18, 2023
Bogen omhandler en forbrydelse, der involverer 2 familieliv i havnebyen Trelleborg.
Jari og Maria lever et privilegeret liv med gode karrierer og de to teenagedøtre Isabella og Amanda. Isabella er dygtig til fodbold og Amanda er smuk og populær.
I byens skyggeside lever Sasho og Linda med deres søn Niko, der er deres store stolthed. Han er dygtig i skolen, spiller klaver og træder ikke ved siden af.
Amanda og Niko bliver kærester, men da deres fædre har en fælles fortid er de ikke helt så vilde med dette forhold, men accepterer det dog.
En aften bliver Amanda skudt ved molen, og Niko anholdes, men er tavs omkring, hvad der er sket. Hvorfor vil han ikke sige noget? Hvad ved han og hvem er det, han beskytter?
Historiens opbygning springer i tid, så læseren langsomt får stykket fortid og nutid sammen.
'Et løfte om tavshed' er en letlæst, men indfangende familie-suspense roman, hvor det psykologiske drama er i centrum.
Læs min fulde omtale her - https://anettesbookshelf.dk/et-loefte...
Jari og Maria lever et privilegeret liv med gode karrierer og de to teenagedøtre Isabella og Amanda. Isabella er dygtig til fodbold og Amanda er smuk og populær.
I byens skyggeside lever Sasho og Linda med deres søn Niko, der er deres store stolthed. Han er dygtig i skolen, spiller klaver og træder ikke ved siden af.
Amanda og Niko bliver kærester, men da deres fædre har en fælles fortid er de ikke helt så vilde med dette forhold, men accepterer det dog.
En aften bliver Amanda skudt ved molen, og Niko anholdes, men er tavs omkring, hvad der er sket. Hvorfor vil han ikke sige noget? Hvad ved han og hvem er det, han beskytter?
Historiens opbygning springer i tid, så læseren langsomt får stykket fortid og nutid sammen.
'Et løfte om tavshed' er en letlæst, men indfangende familie-suspense roman, hvor det psykologiske drama er i centrum.
Læs min fulde omtale her - https://anettesbookshelf.dk/et-loefte...
May 19, 2023
Betyg: 5 av 5 - Den här boken, Lova mig tystnad, är den fjärde boken i Lundasviten av författaren Mattias Edvardsson. Dom tre tidigare böckerna heter En helt vanlig familj, Goda grannar, och En familjetragedi. Alla böckerna är helt fristående från varandra, och alla böckerna har fått högsta betyget av mig. Och det får även den här boken, för den var precis lika bra som dom tre tidigare böckerna i serien. Jag tycker väldigt mycket om Mattias Edvardssons sätt att skriva sina spänningsromaner. Helt oförutsägbar, spännande, och gripande, var boken. Och jag kan verkligen varmt rekommendera den. Jag lyssnade på boken, och den var bra inläst av Jonas Malmsjö.
May 23, 2024
Mattias Edvardsson ist ein Meister des psychologischen Spannungsromans made in Schweden. Das stellt er mit seinem neuen Buch eindrucksvoll unter Beweis.
.
Zwei Familien, viele Geheimnisse, ein Mord. Daraus strickt Edvardsson eine Geschichte, die mich schnell in ihren Bann ziehen konnte. Die verschachtelte Erzählweise entwickelt eine Sogwirkung. Dabei macht Edvardsson sich seine Psychologie-Kenntnisse zunutze und spielt sie souverän aus. Er zeichnet interessante und ambivalente Charaktere. Auf den ersten Blick erscheinen die Personen stereotyp. Schnell wird aber klar, dass hier nichts so ist, wie es scheint. Immer neue Details sorgen dafür, dass das Bild sich mehrmals wandelt. Daraus zieht dieser Spannungsroman seine faszinierende Dynamik.
.
Die Geschichte kommt scheinbar ruhig daher. Aber unter der Oberfläche brodelt es. Hier hat jeder etwas zu verbergen. Dadurch sind die Beziehungen der Personen ständig in Bewegung. Als Leser*in muss man immer wieder neu fokussieren. Psychische und emotionale Aspekte hat Edvardsson intensiv, düster und beklemmend ausgearbeitet. Die Story lädt zum Miträtseln ein. Das habe ich gerne getan und mir ein mögliches Szenario zurechtgelegt. Die Auflösung sah dann aber doch ganz anders aus. Die Wendung am Schluss habe ich für meinen Teil jedenfalls nicht kommen sehen.
.
Edvardsson stellt unter Beweis, dass auch ein ruhiger und psychologisch geprägter Handlungsverlauf spannend sein kann. Es muss eben gut gemacht sein. Der Autor ist definitiv in diesem Metier zu Hause. Sein neuer Roman ist intensiv, kraftvoll und einfach gut erzählt. Damit ist meine Leseempfehlung sicher.
.
Zwei Familien, viele Geheimnisse, ein Mord. Daraus strickt Edvardsson eine Geschichte, die mich schnell in ihren Bann ziehen konnte. Die verschachtelte Erzählweise entwickelt eine Sogwirkung. Dabei macht Edvardsson sich seine Psychologie-Kenntnisse zunutze und spielt sie souverän aus. Er zeichnet interessante und ambivalente Charaktere. Auf den ersten Blick erscheinen die Personen stereotyp. Schnell wird aber klar, dass hier nichts so ist, wie es scheint. Immer neue Details sorgen dafür, dass das Bild sich mehrmals wandelt. Daraus zieht dieser Spannungsroman seine faszinierende Dynamik.
.
Die Geschichte kommt scheinbar ruhig daher. Aber unter der Oberfläche brodelt es. Hier hat jeder etwas zu verbergen. Dadurch sind die Beziehungen der Personen ständig in Bewegung. Als Leser*in muss man immer wieder neu fokussieren. Psychische und emotionale Aspekte hat Edvardsson intensiv, düster und beklemmend ausgearbeitet. Die Story lädt zum Miträtseln ein. Das habe ich gerne getan und mir ein mögliches Szenario zurechtgelegt. Die Auflösung sah dann aber doch ganz anders aus. Die Wendung am Schluss habe ich für meinen Teil jedenfalls nicht kommen sehen.
.
Edvardsson stellt unter Beweis, dass auch ein ruhiger und psychologisch geprägter Handlungsverlauf spannend sein kann. Es muss eben gut gemacht sein. Der Autor ist definitiv in diesem Metier zu Hause. Sein neuer Roman ist intensiv, kraftvoll und einfach gut erzählt. Damit ist meine Leseempfehlung sicher.
April 13, 2025
Som vanligt lyssnades det med spänning!! Mattias Edvardsson är en av få som faktiskt får mig att självmant vilja lyssna på deckare. Denna gång hanterade jag det inte lika bra, jag ömkade starkt för Amanda. Jag kunde känna hennes förtvivlan lika starkt som om den drabbade mig, och tvivlet kring ens egna självbild. Jag var hundra procent säker att det skulle vara Sixten (så vidrig som han var) , men förvånades av slutet.
Även om många delar hoppades över pga är ej så magstark så var boken exakt så som jag förväntade mig.
Även om många delar hoppades över pga är ej så magstark så var boken exakt så som jag förväntade mig.
This entire review has been hidden because of spoilers.
June 6, 2023
Boken och dess handling griper tag i mig direkt, på ett sånt där måsteläsaettkapiteltill-sätt. Boken är oförutsägbar och jag kan inte lista ut hur allt hänger ihop förrän i slutet, då det avslöjas. Sorglig, kärleksfull, spännande och väldigt välskriven. Vad hände med Amanda? Var det Niko? Var det Sixten? Var det hon själv? Var det Sasho, Jari eller Sixtens pappa? Så många frågor! Läs boken så får du veta! 😄
July 13, 2024
Problemet med småstadslivet: alla känner alla, oavsett status och bakgrund. När Amanda från en fin familj börjar dejta Niko, vars far suttit inne, så passar det inte hennes föräldrar väl. När Amanda hittas död blir det värre.
Det är en ganska invecklad, dryg och osannolik historia, men jag gillade karaktärerna.
Det är en ganska invecklad, dryg och osannolik historia, men jag gillade karaktärerna.
August 27, 2026
3.5 ⭐
Ma ütleks, et see oli veidi üle harju keskmise raamat. Mulle meeldis süžee ja ma ei olnud lõpuni kindel, mis tegelikult juhtus. Peast käisid läbi igasugused erinevad võimalused, aga seda lõpliku ei suutnud ma välja mõelda enne, kui Edvardsson selle paberile oli kirja pannud ja mina seda lugenud.
Ma ütleks, et see oli veidi üle harju keskmise raamat. Mulle meeldis süžee ja ma ei olnud lõpuni kindel, mis tegelikult juhtus. Peast käisid läbi igasugused erinevad võimalused, aga seda lõpliku ei suutnud ma välja mõelda enne, kui Edvardsson selle paberile oli kirja pannud ja mina seda lugenud.
January 2, 2025
Väga kaasahaarav lugu, kordagi ei hakanud igav, ootamatu lõpp ning absoluutselt põnev 🙂
May 17, 2023
Spännande bok och perfekt inledning på sommaren. Dock är inte denna inte lika stark som de andra, troligtvis på grund av att det inte utspelar sig i Lund.
June 16, 2023
Edvardsson är en mästare på relationsdramatik! Denna story föll mig dock inte helt i smaken som hans tidigare böcker! Dock klart läsvärd!
May 3, 2024
Gillar författarens sätt att låta oss följa historien från olika personers perspektiv.
Spännande
Spännande
May 30, 2023
I höstas läste jag manuset till Lova mig tystnad, vilket alltid är en ära. När den väl släpptes nu i maj så var min ambition att läsa den under ett besök i Trelleborg. Nu var det tyvärr inte möjligt att klämma in där, men jag fick ju försöka se staden framför mig efter de två besök som jag tidigare gjort. Palmerna har jag sett, men påfåglarna hade jag faktiskt ingen aning om.
Att skriva ett inlägg om Mattias Edvardssons böcker är alltid mycket svårare än att skriva om andra. Jag har helt klart inte samma förmåga att få till en text som han har, men allt jag vill är att få orden rätt, så att precis alla vill läsa den, men jag får försöka. Det är i alla fall inte alls svårt att relatera till småstaden och hur det är att växa upp i en sådan. Jag är själv uppvuxen i en liten by och blev ständigt jämförd med mina äldre syskon. I mitt fall så var det så att det var jag som kom vinnande ur den jämförelsen, men det är aldrig roligt. Dessutom har jag aldrig brytt mig om vad andra eventuellt tycker och tänker om mig. Det är inte de som definierar mig.
Om jag hade kunnat så skulle jag ha satt Lova mig tystnad i händerna på alla som har fördomar mot den så kallade spänningsgenren. De påminner faktiskt lite om karaktärerna i boken. Detta är ingen (dussin)deckare. Detta är insiktsfullt, komplext och helt oemotståndligt. Och nu kommer det jobbiga med att vänta på nästa bok.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Att skriva ett inlägg om Mattias Edvardssons böcker är alltid mycket svårare än att skriva om andra. Jag har helt klart inte samma förmåga att få till en text som han har, men allt jag vill är att få orden rätt, så att precis alla vill läsa den, men jag får försöka. Det är i alla fall inte alls svårt att relatera till småstaden och hur det är att växa upp i en sådan. Jag är själv uppvuxen i en liten by och blev ständigt jämförd med mina äldre syskon. I mitt fall så var det så att det var jag som kom vinnande ur den jämförelsen, men det är aldrig roligt. Dessutom har jag aldrig brytt mig om vad andra eventuellt tycker och tänker om mig. Det är inte de som definierar mig.
Om jag hade kunnat så skulle jag ha satt Lova mig tystnad i händerna på alla som har fördomar mot den så kallade spänningsgenren. De påminner faktiskt lite om karaktärerna i boken. Detta är ingen (dussin)deckare. Detta är insiktsfullt, komplext och helt oemotståndligt. Och nu kommer det jobbiga med att vänta på nästa bok.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
December 9, 2024
Iseenesest oli seda raamatut põnev lugeda, kuid kahjuks jäi lõpus sündmuste motiiv ja tegu liiga pehmeks, sest algus tundus väga tugev. Siiski, lugemine oli hea ja sündmuste käik loo jooksul igati haarav. Kindlasti sobib see neile, kellele meeldivad põnevikud, kuid ei taha jubedaid kirjeldusi ja mõrvatseene lugeda.
July 13, 2023
Jag älskar Mattias böcker! De är så sjukt bra. Välskrivna, fantastiska dialoger - både externa och interna - och med så många olika bottnar och perspektiv. Det är ”vanliga” historier som visar sig innehålla så mycket mer än vad man först kan tro. Det var sjukt svårt att sluta lyssna, man vill ju bara veta vad mer som eventuellt döljer sig när historien utvecklar sig.
Jag tilltalas särskilt mycket av det sätt på vilket författaren kan beskriva olika personlighetstyper, hur de tänker, hur de resonerar i sin ensamhet och inte minst hur deras personligheter påverkar deras sätt att ta emot och hantera information och sen anpassa den efter sitt eget perspektiv. Detta innebär ju också att samma information uppfattas och betyder olika för olika personer. Lika bra beskrivet oavsett om det avser en medelålders man eller en tonårstjej! För mig är det nog detta som gör att böckerna når den där extra höjden. En riktigt bra läsupplevelse med ett ack så sorgligt innehåll där fler av vårt samhälles stora utmaningar beskrivs väldigt väl. Det blir också så väldigt tydligt för mig att tonårstiden är ohyggligt utsatt och ställer mycket höga krav på oss föräldrar. Krav som ibland kan vara svåra att hantera utifrån våra egna erfarenheter och utmaningar. Vi behöver nog alla prata mer, förklara bättre och lyssna ännu mer/bättre. Tack 🙏🏻
Jag tilltalas särskilt mycket av det sätt på vilket författaren kan beskriva olika personlighetstyper, hur de tänker, hur de resonerar i sin ensamhet och inte minst hur deras personligheter påverkar deras sätt att ta emot och hantera information och sen anpassa den efter sitt eget perspektiv. Detta innebär ju också att samma information uppfattas och betyder olika för olika personer. Lika bra beskrivet oavsett om det avser en medelålders man eller en tonårstjej! För mig är det nog detta som gör att böckerna når den där extra höjden. En riktigt bra läsupplevelse med ett ack så sorgligt innehåll där fler av vårt samhälles stora utmaningar beskrivs väldigt väl. Det blir också så väldigt tydligt för mig att tonårstiden är ohyggligt utsatt och ställer mycket höga krav på oss föräldrar. Krav som ibland kan vara svåra att hantera utifrån våra egna erfarenheter och utmaningar. Vi behöver nog alla prata mer, förklara bättre och lyssna ännu mer/bättre. Tack 🙏🏻
July 3, 2026
"Tu Niko piedotu, lai kas tas būtu?
-Protams. - Viņš nesaprata jautājumu. Vecāku labprātīgs pienākums ir mīlēt savu bērnu uz visiem laikiem."
Vecāku labprātīgs pienākums ir mīlēt savu bērnu uz visiem laikiem. Šo izlasām. Ievelkam elpu. Iepauzējam. Padomājam. Nu, un tad kaut kad var izelpot...bet varbūt arī izelpot nekad vairs līdz galam neizdosies. No tā brīža, kad izdzirdi sava bērna pirmo kliedzienu dzemdību zālē.
Man šī grāmata patika (neskatoties uz to, ka ir 4, nevis 5 zvaigznes). Ļoti labs psiholoģiskais trilleris, jeb kā uz grāmatas vāka rakstīts - psiholoģiskās spriedzes romāns. Es gan nemācēšu spriest, vai tas ir labs, spriežot pēc spriedzes romāna rakstīšanas kanoniem un kritērijiem, jo tie mani vispār neinteresē, par tiem lai spriež speciālisti. Es spriedīšu pēc sava "patīk", "nepatīk", un ja man jāsaka, ka pat tagad, rakstot atsauksmi, sirds sāk klapēt, tad jau spriediet paši.
Man jāsaka, ka es laikam līdz pēdējam pat neuzminēju kāds tad būs stāsta atrisinājums, bet es pēdējā laikā parasti nemaz necenšos to darīt. Šajā grāmatā man papildu spriedzi uzdeva manas, ja tā var izteikties, fona pārdomās...bailes. Lielum lielas bailes un kārtējā čupa ar neatbildētiem jautājumiem... Jā, šī grāmata ir viena no tām, kas iekļūst manis izveidotajā kategorijā "kā nesačakarēt savu bērnu?". Vai šeit pat vairāk būtu: kā nepalaist garām? Kā pamanīt? Kā saprast? Kā būt klātesošam? Kā? Kā? Kā....???
Aizvēru vāku un aizgāju samīļot meitas. Pateicu, ka esmu blakus vienmēr un lai tur vai kas!
Vairāk es nestāstīšu, man nepatīk atsauksmēs par daudz atklāt sižetu, jo tad jau tev nebūs interesanti. Bet grāmata man patika - tā lika domāt, pārdzīvot, analizēt. Lasi, ja tev arī patīk spriedzīga lasāmviela, bet tomēr gribu brīdināt, ka nebūs tas vieglākais gabals, jo grāmatā ir runāts par ļoti būtiskām un smagām tēmām, kas skar, man domā, ļoti daudzas ģimenes, bērnus un jauniešus.
Vecāki, esam klātesoši, atbalstoši! Lai ikviens mūsu bērns zina, ka mamma un tētis ir viņa drošā osta. Vienmēr. Uz visiem laikiem.
"Bija biedējoši, kā vienā sekundē viss varēja sabrukt. Katrs cilvēks zināja, ka tas tā ir; ikdienu no nelaimes un dzīvi no nāves šķir viens sirdspuksts, taču, lai izdzīvotu, uz dažām patiesībām jāpiever acis."
-Protams. - Viņš nesaprata jautājumu. Vecāku labprātīgs pienākums ir mīlēt savu bērnu uz visiem laikiem."
Vecāku labprātīgs pienākums ir mīlēt savu bērnu uz visiem laikiem. Šo izlasām. Ievelkam elpu. Iepauzējam. Padomājam. Nu, un tad kaut kad var izelpot...bet varbūt arī izelpot nekad vairs līdz galam neizdosies. No tā brīža, kad izdzirdi sava bērna pirmo kliedzienu dzemdību zālē.
Man šī grāmata patika (neskatoties uz to, ka ir 4, nevis 5 zvaigznes). Ļoti labs psiholoģiskais trilleris, jeb kā uz grāmatas vāka rakstīts - psiholoģiskās spriedzes romāns. Es gan nemācēšu spriest, vai tas ir labs, spriežot pēc spriedzes romāna rakstīšanas kanoniem un kritērijiem, jo tie mani vispār neinteresē, par tiem lai spriež speciālisti. Es spriedīšu pēc sava "patīk", "nepatīk", un ja man jāsaka, ka pat tagad, rakstot atsauksmi, sirds sāk klapēt, tad jau spriediet paši.
Man jāsaka, ka es laikam līdz pēdējam pat neuzminēju kāds tad būs stāsta atrisinājums, bet es pēdējā laikā parasti nemaz necenšos to darīt. Šajā grāmatā man papildu spriedzi uzdeva manas, ja tā var izteikties, fona pārdomās...bailes. Lielum lielas bailes un kārtējā čupa ar neatbildētiem jautājumiem... Jā, šī grāmata ir viena no tām, kas iekļūst manis izveidotajā kategorijā "kā nesačakarēt savu bērnu?". Vai šeit pat vairāk būtu: kā nepalaist garām? Kā pamanīt? Kā saprast? Kā būt klātesošam? Kā? Kā? Kā....???
Aizvēru vāku un aizgāju samīļot meitas. Pateicu, ka esmu blakus vienmēr un lai tur vai kas!
Vairāk es nestāstīšu, man nepatīk atsauksmēs par daudz atklāt sižetu, jo tad jau tev nebūs interesanti. Bet grāmata man patika - tā lika domāt, pārdzīvot, analizēt. Lasi, ja tev arī patīk spriedzīga lasāmviela, bet tomēr gribu brīdināt, ka nebūs tas vieglākais gabals, jo grāmatā ir runāts par ļoti būtiskām un smagām tēmām, kas skar, man domā, ļoti daudzas ģimenes, bērnus un jauniešus.
Vecāki, esam klātesoši, atbalstoši! Lai ikviens mūsu bērns zina, ka mamma un tētis ir viņa drošā osta. Vienmēr. Uz visiem laikiem.
"Bija biedējoši, kā vienā sekundē viss varēja sabrukt. Katrs cilvēks zināja, ka tas tā ir; ikdienu no nelaimes un dzīvi no nāves šķir viens sirdspuksts, taču, lai izdzīvotu, uz dažām patiesībām jāpiever acis."
March 28, 2024
Tää oli pettymys :( Oon tykännyt saman kirjailijan aikaisemmista kirjoista ja odotin tätä tosi paljon. Tarina oli kuitenkin tylsä ja hahmot jollain tapaa ärsyttäviä ja raskaita. Loppuratkaisu oli osittain tosi ennalta-arvattava.
April 24, 2026
No sākuma jāpierod pie vecāku vārdiem. Kuri kam pieder.
Īpašā sajūsmā neesu par šo darbu. Stāsts mijās ar pirms un pēc nāves, bet kopā saliekas skaidri. Nerakstīšu gari un plaši lai neatklātu, kas notiek beigās.
Īpašā sajūsmā neesu par šo darbu. Stāsts mijās ar pirms un pēc nāves, bet kopā saliekas skaidri. Nerakstīšu gari un plaši lai neatklātu, kas notiek beigās.
September 22, 2023
Den har allt jag vill ha av en spänningsroman och var helt omöjlig att lägga ifrån sig. Nu måste jag läsa fler av hans böcker.
Displaying 1 - 30 of 101 reviews