En hjälteberättelse från andra världskrigets Polen. Janusz Korczak var ett ljus i det svartaste mörker när miljontals människor utplånades från jordens yta. Han var en polsk judisk läkare, författare, pedagog, vars tankar ligger till grund för FN:s barnkonvention. Han lämnade karriären för att leva tillsammans med föräldralösa judiska barn i hemstaden Warszawa. Korczak var visionär och hans barnhem en egen liten självstyrande barnrepublik. Hans liv var barnen, deras död var också hans. Den femte augusti 1942 vandrade han tillsammans med nästan 200 barn på Warszawas dammiga gator på väg till de väntande tågen till gaskamrarna i Treblinka, där döden var en snabb affär. Korczak blev erbjuden att stanna för att rädda sitt eget liv, men han avböjde varje gång. Janusz Korczak svek aldrig barnen.
Janusz Korczak föddes i slutet på 1870-talet. Redan som barn blev han misshandlad för att han var jude. Han hade inte så bra kontakt med sina föräldrar, men däremot med sin mormor. Polen blev självständigt 1918. Antisemitismen var då stor i Polen efter första världskriget. Katolikerna skyllde den dåliga tiden på judarna. När Henryk Goldszmit var inkallad som fältläkare under Rysslands krig mot Japan skrev han böcker om barns rättigheter och att de ska behandlas med respekt När de skulle ges ut vågade inte ge ut dem med sitt judiska namn utan tar ett polskt namn som pseudonym, Janusz Korczak. Janusz Korczak tankar om hur barn ska behandlas använde han fick möjlighet till att starta ett barnhem. Där fick barnen vara med och bestämma. Hans tankar blev även grunden till FN:s barnkonvention. Janusz Korczak devis: ”om barn behandlas med respekt och kärlek, om de fostras till ansvarskännande och solidariska människor är det vägen till ett bättre samhälle”. Precis som Margit Silberstein berörs jag av Janusz Korczak, som avstår från egen familj för att ta hand om fattiga och föräldralösa judiska barn.
I boken möter godheten ondskan. Boken visar hur olika människor kan vara, från omtänksamma och goda som bryr sig om andra till kalla människor helt utan känslor. Hur är man funtad om man kan hämta barn från ett barnhem, under hot och slag låta dem marschera mot en godsvagn, för att efter tågresan gasas ihjäl. Att läsa om hur judarna blev behandlade i ghettot bara för att de är judar är ruskigt. Har vi inte lärt oss något från historian om hur farligt det kan vara att skylla dåliga tider på vissa människor!
Citat från boken: Elie Wiesel: Motsatsen till kärlek är inte hat utan likgiltighet. Martin Luther King: Tragedin är inte de onda människornas hat utan de goda människornas tystnad.
En fantastisk bok som alla borde läsa Läkaren, författaren, pedagogen som viger sitt liv åt att ge utarmade, fattiga, hemlösa barn en tillvaro Men också en bok om antisemitism runt sekelskiftet, första världskriget och så slutligen andra världskriget och förintelsen En så stark, hemsk och gripande skildring från livet och kampen i Warszawas Getto och det slutliga hemska ödet Man får också en mycket klarare bild av komplikationerna mellan judar och katoliker-och förstår inte riktigt- de var ju alla polacker, levt samman i århundraden, grannar…. En så stark bok!!
Så intressant bok, mycket överraskande med bakgrundsfakta om Polens historia och Janusz Korszaks liv, uppväxt och författarskap. Margit Silberstein berättar med inlevelse om sökande efter dokument och om människor som varit i kontakt med honom. Även humor finns med. Det kan vara utmanande att läsa om umbäranden, men min inställning är att har dom varit med om sådant, kan jag inte väja för att läsa om det. Så läs!!!
Den bok som berört mest i år! Janus Korczak aka Henry Goldsmits liv. Polack och jude som ägnade större delen av sitt liv åt trasiga,fattiga barn för att få dem att växa som individer och som med barnen från sitt barnhem vandrade in i döden under färden mot Treblinka. Ett föredöme på så många vis. Varför är han inte mer känd?