Viskarna : roman i åtta berättelser

Fridhemsplan #3

by Stefan Lindberg

”Och jag kan väl utan att överdriva säga att jag inte behövde mer problem under den aktuella perioden. Jag hade precis skrivit klart Splendor och försökte i väntan på utgivning få kontroll över mitt liv […] De sätt som berättelsen fortsatte att söka mig på känns för esoteriska för att behandla här, men kanske räcker det att säga att saker som jag skrivit ut i manuset, och som endast var frukterna av min överhettade fantasi, började ta gestalt i verkliga livet.”

Efter ”Nätterna på Mon Chéri” och den Augustnominerade ”Splendor” avslutar nu Stefan Lindberg sin Fridhemsplanstrilogi med romanen ”Viskarna”. På oefterhärmlig prosa får vi stifta bekantskap med förtrollade slottsparker, sexuella förvecklingar i det unglitterära nittiotalsstockholm och en barndom fördunklad av en spionerimisstänkt far. Den hisnande romantexten binder i åtta berättelser samman nu och då, dröm och verklighet och målar upp en fresk av livet i det moderna Sverige.

344 pages, Hardcover

Published March 12, 2024

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Någon viskare är han knappast, Stefan Lindberg, som här i sin avslutande del i Kungsholms- eller Fridhemsplanstrilogin med ett makalöst driv orerar vad som ibland känns som rappakalja men lika ofta illusionsskapande skarpsinnig prosa. Endast fokuserade och tålmodiga läsare som är okej med olösta mysterier göra sig besvär. Jag älskade andra delen, Splendor, (första har jag inte läst) varför jag var sugen på den här. Men Lindberg är för smart för mig. Om man fick sätta diagnoser på böcker skulle den här ha ADHD. Den är så att säga ”all over the place”.

Viskarna består av åtta berättelser i dåtid och nutid med ett och samma berättarjag – Stefan Lindberg – som naturligtvis inte är författaren men som givetvis delar somligt med honom. Jag orkar inte engagera mig i vad som är vilket. En av bokens poänger verkar vara att makla hej vilt med fiktion och självbiografi, och det får man säga att han lyckas med. Lindbergs roman verkar i en annan värld och står med sin påhittighet som antagonist till allvarlig realism som Knausgårds Min kamp.

”..mitt förhållande till litteraturen liknar en pojkes förhållande till en pappa som han tillskriver närmast magiska förmågor. Litteraturen ska vara ett mysterium att stirra in i.” /Stefan Lindberg

Handlingen är knepig att beskriva eftersom den berör en ohemul mängd saker. Det är den spionmisstänkte pappan, Havannasyndromet, Palmemordet, levande döda, åttiotal och nittiotal, artificiell intelligens, skrivandet, blinkningar till Paul Auster och mycket mycket mer. Det är humoristiskt, feministiskt, postmodernistiskt, charmigt, teoretiskt och alldeles för mycket. Det är utan tvekan stor begåvning som ligger bakom Viskarna, men den gör mig till en dum och trött läsare. Jag hade föredragit om boken varit kortare (än 345 sidor). Och frågan är om inte Lindberg överskattar läsarnas tålamod när han förutom allt annat i detta konglomerat av detaljer har källhänvisningar som refererar till sina egna böcker.

[wilma · Rating 4 out of 5]

Blir glad av att läsa Lindbergs böcker, denna lust, detta driv, det är intressant och det är roligt och jag får vara involverad! Viskarna är huvudpersonen Stefan Lindbergs memoarer med massor av korsreferenser sinsemellan, samt referenser till händelser i hans tidigare romaner (alltså Stefan Lindbergs, och Stefan Lindbergs). Till synes skilda berättelser binds på olika ställen samman och bildar helheten, en episk roman utlagd som en mosaik. På vissa sätt tar inte Lindberg litteraturen på så stort allvar och på andra sätt på väldigt stort allvar; han tar litteraturen på helt RÄTT sorts allvar och det är uppfriskande och roligt att läsa det han skriver

”Netflixpengarna var slut och jag var pank igen. Det spelade ingen roll att man Augustnominerades, skrevs upp i tidningarna och sålde mer än okej: i slutändan tvingades man ändå bara hora runt på Linkedin efter tjänsten som informatör på Försvarets materielverk.”

[Anja Hildén · Rating 4 out of 5]

Man blir ju glad över att det finns någon så särpräglad, så bindgalen, så totalt.... knäpp som Stefan Lindberg i svensk samtidslitteratur. Helt enkelt.

[Anders Rosen · Rating 3 out of 5]

I sina bästa stunder som i Timmarna i Varosha, Ungdomens källa och Viskarna helt lysande. Dokumentärromanen är en svår genre men Stefan Lindberg tillhör nog de allra främsta. Älskar hans formuleringsförmåga och infall. Tyvärr är mina exempel inte representativa för boken som helhet så därför blir betyget bara en trea. Egentligen inte förvånad över den här boken. Nätterna på Mon Cheri skildrade ju också den här miljön fast utan nedslag på enskilda individer utan på ett mer eklektiskt plan. Splendor har jag inte läst men kommer säkert göra så vid tillfälle!

[Alma Skillermark · Rating 3 out of 5]

Kanske en fyra egentligen. Iallafall om inte slutet var som slutet var, om jag hade förstått att det här var en dokumentärroman från början och framförallt om jag läst de andra två böckerna i trilogin som den här avslutade. om jag bara hade varit lite mer uppmärksam och noggrann med andra ord

[Erik Wallmark · Rating 3 out of 5]

Otroligt roligt, obehagligt och virtuost. Ändå kände jag att det kanske inte limmades ihop helt i slutändan. Men mycket läsvärt och charmigt.